Jag undrar också om du verkligen har fått dra hela lasset själv med hästarna sedan ni köpte gården. Hur mycket har dina föräldrar hjälpt dig i det dagliga arbetet? Har du haft någon kompis i stallet eller varit helt ensam? Jag har ett par exempel på just detta. En tonåring får sin hett efterlängtade ponny och ställer den i ett stall som för visso ofta är billigare än på ridskolan, men där hela den sociala biten med kompisarna på ridskolan försvinner. Plötsligt blir det bara ensamt och arbetsamt. Du var ju nöjd när du hade en häst inackorderad.
Självklart inte! Men jag har fått tagit ansvaret, ha koll om hästar blir sjuka, förklara varför vi inte kan ge hästarna hö från 2013, att det är viktigt med bra sadel etc. Den delen tar mycket psykiskt. Den sociala biten försvann absolut men hade henne stående så att jag ändå knappt red med någon annan, menar inte att låta otacksam men du verkar lite fientlig vilket jag inte känner att jag behöver just nu. Tack men nej tack.