Slumpmässig bordsplacering

[Lovisaleonora]

... inte för att plågas med tråkigt jobbprat. Suck.

Men det brukar man väl kunna styra upp? "Nej, vet du vad, nu tycker jag vi hoppar över jobbsnacket och pratar om något roligare. Vad gör du på fritiden?"

 

[bollen__]

Men det brukar man väl kunna styra upp? "Nej, vet du vad, nu tycker jag vi hoppar över jobbsnacket och pratar om något roligare. Vad gör du på fritiden?"

Jag hade nog inte tillräckliga skillz för det. Han ville helst prata om min gubbe, hur han jobbade (samma jobb), eller vad jag borde utbilda mig till.

 

[AliceZeta]

Men om du känner såhär, måste det ju innebära att du utesluter alla middagar med annat än välkända personer/goda vänner?

Just den här typen av tillställningar ingår i jobbet för min del, tycker man inte det är trevligt är det ju ett bra tips att undvika middagarna.

Själv tycker jag det är att absolut fördra att ha en slumpmässig bordsplacering hellre än att folk sätter sig med samma gamla gäng ständigt. Då kan man väl gå på middag med bara den egna flocken istället? Vi som vill vara sociala tråkas ju ihjäl av folk som egentligen bara vill träffa den närmsta kretsen.

Visst är det roligt att prata med nya människor, jag gjorde två nya trevliga bekantskaper igår, i baren.

Visst kan jag sitta och prata med fyra människor en kväll, men inte sitta "fast" genom förätt, varmrätt och efterrätt utan en chans att gå därifrån
Igår hamnade jag bredvid en kille som druckit lite för mycket redan när vi kom, en stel man som inte sa många ord och en tjej som pratade på om vad hon gjort i sin ungdom och om sin dotter
(Dom beskrev säkert mig som en tråkmåns som sa "aha" " nähä" "jasså" och "hur mycket är klockan"?)
Samtalet lossnade aldrig efter att vi presenterat oss

Om man vill ha en rolig födelsedagsfest, varför chansa och bland folk på det sättet?

Om vi alla fått välja var vi velat sitta, hade alla varit glada och varma i kläderna och så hade vi mötts i baren

 

[Lovisaleonora]

Han ville helst prata om min gubbe, hur han jobbade (samma jobb), eller vad jag borde utbilda mig till.

Å, det där tar fram projektmänniskan i mig! Jag ställer totalt motsatta frågor, fast samma. Vad gör frun? Barnen? Vilken utbildning har han?

 

[Lovisaleonora]

Igår hamnade jag bredvid en kille som druckit lite för mycket redan när vi kom, en stel man som inte sa många ord och en tjej som pratade på om vad hon gjort i sin ungdom och om sin dotter

Men satt du bara och lät alla andra sköta samtalet? Det är ju ett solidariskt ansvar runt bordet, att se till att alla har trevligt och är med i samtalet. Särskilt om man bara sitter fyra st.

 

[Dentaku]

En gång när jag hamnade bredvid en riktigt, riktigt tråkig person(hen ville bara prata om sig själv och det enda hen var intresserad av var golf) så gjorde jag det till en sport att vara en exemplarisk bordsgranne ändå. Det var rätt kul faktiskt och räddade mig från tristessen. Jag gav mig själv 10 poäng av 10. I övrigt har jag bara haft en bordsplacering som varit katastrofal och det var när jag fick sitta på en bordskant bredvid en 16-åring som pysslade med sin mobiltelefon hela middagen.

I övrigt skulle jag tycka att det vore trist att hamna med folk jag kände på en middag, de kan jag ju umgås med annars.

 

[Snubbelfot]

Finns det någon som tycker om att bli placerad bredvid helt okända människor under en lång middag.
Man har ju ingen chans att gå iväg och prata med någon man tycker är intressant?

Man får nog bara konstatera att den biten skiljer stort mellan människor.
Själv hör jag till dem som gärna, kanske till och med hellre, sitter bredvid okända människor på middag. Varje människa kan bidra med något - erfarenheter, åsikter, diskussioner mm. Jag är påtagligt utåtriktad, eller använder åtminstone gärna den sidan på kalas, och tycker helt enkelt om att lära känna nya människor.
En tråkig variant på att placeras bland okända människor är däremot när man hamnar i eller vid en grupp personer som redan känner varandra väl - och lätt (ofta oavsiktligt) hamnar i väldigt interna samtal.

 

[Lovisaleonora]

... och det var när jag fick sitta på en bordskant bredvid en 16-åring som pysslade med sin mobiltelefon hela middagen.

I övrigt skulle jag tycka att det vore trist att hamna med folk jag kände på en middag, de kan jag ju umgås med annars.

Men precis, alla har ju ett ansvar att göra skäl för middagsmaten Att sitta och pilla med telefonen är ju rent ohyfs. Tackar man ja, tar man på sig sitt bästa jag och bjuder till, även om man inte får sitta bredvid den man helst vill bli placerad med.

Värsta nedköpet är ju att bli placerad med sambo/pojkvän/maken - då kan vi ju lika gärna käka hemma i köket för böveln.

 

[nickan1]

Jag kan tycka det är ganska intressant att umgås med människor som man kanske inte skulle träffat annars. Enda gången det blir jobbigt är om man hamnar vid ett bord där människor som redan känner varandra hamnat av slumpen och inte släpper in mig i samtalet utan bara pratar om gamla saker o.s.v. Har hänt mig ett par gånger och det blir inte en trevlig kväll.

Även om man då försöker komma in i samtalet själv och ställa frågor så pratar de snabbt med varann igen. Verkar också vara vanligt att folk struntar i slumpmässig bordsplacering och sätter sig var de vill på företagsfester så jag har hamnat i utkanten på bord där alla känner varandra. Så det har jag med börjat göra på stora företagsfester.

 

[Araminta]

Som student och en rätt aktiv sådan så börjar jag tycka att den typen av bordsplacering hör till det "normala". Jag är långt ifrån någon mingelexpert men jag tycker ofta själva faktumet att man tvingas sitta tillsammans under ett par timmar gör det hela lättare. Nu sitter vi oftast vid långbord så man har i princip alltid minst fem personer runt sig (förutom när sitter på hörnor alt. ljudnivån är för hög), vilket gör urvalet ganska brett ändå. Om samtalsämnena tar slut kan man alltid diskutera maten, musiken, dukningen eller det som råkar ske i lokalen. Mycket lättare än att ta något ur luften ståendes i ett hörn med en öl.

Sen finns det givetvis tillfällen när man har mindre tur med personkemin men efter ett femtontal sådana middagar måste jag säga att jag inte råkat ut för det mer än en eller två gånger.

 

[AliceZeta]

Nej, jag satt inte tyst. Det va jag som började med att fråga "vem är ni" alla presenterade då sig
Jag fortsatte med att prata om trubaduren och låtarna han sjöng bla bla bla
Sen gav jag upp och tänkte " när kan vi åka hem utan att värdparet tar illa upp?"

Äh troligtvis va jag bara trött, jag hade jobbat hela dagen, ett jobb som går ut på att prata, lyssna le och vara trevlig mot nya människor, där bara ett par under dagen är roliga eller intressanta

Vad jag undra är. Varför inte låta vuxna människor själva välja vem dom vill dela en hel kväll ihop med?
Är det ett försök att lära vuxna människor att ta kontakt?

 

[Hallonsoda]

varför plågar människor sin gäster med slumpmässig bordsplacering?

Finns det någon som tycker om att bli placerad bredvid helt okända människor under en lång middag.
Man har ju ingen chans att gå iväg och prata med någon man tycker är intressant?


Vi va på "kalas" igår, när vi kom fick alla dra en slumpmässig siffra
Siffran va siffran på bordet med plats för fyra

Jag hamnade med tre människor jag aldrig förr träffat, jag hade ingen aning vem dom va. Ingen presentation öht

Vad är tanken då, att vi ska lära känna varandra under tiden som vi äter?
Vi ska alltså under tiden vi äter först ta reda på vem man har vid bordet (med 4 st)
Vi ska lära känna varandra, hitta något gemensamt intresse att prata om (med 4 st)
Vi ska trivas, skratta, sjunga snapsvisor och ha roligt för att senare på kvällen ska alla upp och dansa
Oddsen för att människor får en kul kväll ärväldigt liten

Om man nu nödvändigtvis måste ha bordsplacering, gör då en riktig placering där det finns en tanke om att "dom här 2-4 personerna borde lära känna varandra, eftersom dom har liknande humor, intresse etc.

Oj jag älskar den situationen du beskriver!! men jag har ett pratmonster inom mig som vill ut också!

 

[AliceZeta]

Jag står ut med det mesta på middagar bara jag slipper lika lekar.
Jag HATAR när det ska vara lekar.

Jag gillar lekar! Alla lekar!
Det får fart på festen

 

[AliceZeta]

Då är du säkert också rolig att ha vid bordet, om du har lätt för att prata och tycker det är kul

 

[stjarnhimmel]

Jag gillar lekar! Alla lekar!
Det får fart på festen

Haha .man kanske skulle ha frivilliga lekar så de som vill kan leka och se andra som vill hänga vid ett bord går göra det.

 

[AliceZeta]

Nej!!
Absolut inte!!
Alla ska lära sig tycka om att leka, basta!!

 

[tanten]

Jag gillar också att sitta bland människor jag annars inte träffar.

En enda total katastrof har jag upplevt, på en väns stora födelsedagskalas. Jag placerades vid en person jag avskyr högt och rent, tillsammans med hans fru och deras lilla barn. Festen var uttryckligen barnfri men det hade de struntat i. Det gjorde att min make blev tvungen att sitta någon helt annan stans eftersom hans plats var upptagen av barnet.

Jag fick genomlida middagen med denna avskyvärda person, hans urvidriga hustru och det gräsliga barnet. Det visade sig sedan att födelsedagsbarnet placerat ihop där för att hon trodde att vi två haft en fling som unga.

Jag ursäktade mig frekvent med att jag var tvungen att kolla ljusen, köket eller något annat så jag fick komma undan lite. Festen var så stor att det inte var en chans att kunna prata med någon annan jag kände och det var folk ditresta från hela landet.

Men som sagt - annars gillar jag konceptet.

 

[tanten]

Nej!!
Absolut inte!!
Alla ska lära sig tycka om att leka, basta!!

Nähä - det ska vi inte alls.

Jag blir stel, besvärad och sur när man förväntas vara spontan och rolig på beställning. Jag är dessutom extremt dålig på att dölja det...

 

[Lovisaleonora]

Vad jag undra är. Varför inte låta vuxna människor själva välja vem dom vill dela en hel kväll ihop med?

Fast det är ju helt fritt. Det är bara att tacka nej till sociala sammanhang.

 

[AliceZeta]

Jag gillar också att sitta bland människor jag annars inte träffar.

En enda total katastrof har jag upplevt, på en väns stora födelsedagskalas. Jag placerades vid en person jag avskyr högt och rent, tillsammans med hans fru och deras lilla barn. Festen var uttryckligen barnfri men det hade de struntat i. Det gjorde att min make blev tvungen att sitta någon helt annan stans eftersom hans plats var upptagen av barnet.

Jag fick genomlida middagen med denna avskyvärda person, hans urvidriga hustru och det gräsliga barnet. Det visade sig sedan att födelsedagsbarnet placerat ihop där för att hon trodde att vi två haft en fling som unga.

Jag ursäktade mig frekvent med att jag var tvungen att kolla ljusen, köket eller något annat så jag fick komma undan lite. Festen var så stor att det inte var en chans att kunna prata med någon annan jag kände och det var folk ditresta från hela landet.

Men som sagt - annars gillar jag konceptet.

Onekligen, det låter värre än min kväll