Jag har nu kört på vägen som kallas slingerbulten till och från jobbet i 4½ månad. Den vägen är onekligen en annorlunda upplevelse, för en som annars mest bara slitit motorvägar eller bott närmare Stockholm och kört på stora upplysta raka vägar tidigare i livet.
Jag skrev om vägen här förut, när jag ganska nyligen hade börjat på mitt nya jobb. Då var det sensommar och vägen var för det mesta fin och ljus. Nu är det vinterhalvår och det är mörkt och slaskigt eller halt, och jag har fått uppleva fler sidor av vägen.
Att köra på slingerbulten dagligen känns faktiskt som ett högriskprojekt. Som att springa över ett minfält till och från jobbet. ”Mamma mamma – jag har bägge benen kvar – idag med!!”...
Till vägens tidigare karaktär med mycket tung trafik och galningar som kör rejs har det nu adderats mörker, dimma och dålig sikt, djur i massor och oberäknelig fläckvis halka.
Det känns som om den väg jag åker till jobbet går genom tre olika klimatzoner. Där jag bor är det skärgårdsväder (oftast lite mildare), sedan blir det inlandsväder inne i storskogen (ofta snöigare och kallare), och efter ytterligare någon mil så ändras vädret igen. Det innebär att väglaget också kan ha helt olika karaktärer under samma resa. Plogning och saltning sker faktiskt för det mesta (förr eller senare), men vissa vägsträckor verkar skötas av ”någon annan”.
Mitt inne i skogen kan det kännas som om saltet plötsligt slutat att verka – just i vissa kurvor eller svackor. Jag tycker att det ganska ofta är fläckvis svart-is, och man har ingen aning om när den slår till. Vägen kan vara saltad och slaskig, men plötsligt i en kurva känner man hur däcken släpper från vägbanan för helt plötsligt är det inte vått längre utan ren is. Och när det är snö så känns det som om jag alltid måste köra med ena hjulet i snösträngen, i och med att det går mycket lastbilar på vägen som kör upp helt andra spår i snön än vad som passar min lilla minibil.
Den tunga trafikens fäbless för att åka på dessa små vägar är verkligen oerhört märklig. Vägen är ju för liten för deras fordon!! Borde man inte märka det? Borde man inte tänka lite själv - ”Oj hoppsan, här får jag visst inte plats, jag kanske borde välja en annan väg”? Och om lastbilsförarna inte ser problemet så tycker jag att man borde lyfta problemet till kommun eller vägverk eller vem som nu ansvarar för trafiksäkerheten. Jag har flera gånger legat bakom långtradare som är tvungna att i stort sett stanna vid varje kurva, eftersom dom inte klarar av att ta kurvorna utan att lägga beslag på mötande trafiks väghalva. Jag låg en gång bakom en jättestor långtradare som sket i det där med att stanna, och där mötande bilist fick köra ner i diket för att undvika krock! Själv har jag ”bara” blivit tvingad att köra av asfalten med ena hjulparet vid möte med för stort fordon. Det är ju helt galet.
Sedan nångång i oktober har det också dykt upp jättemycket djur. Jag ser djur på/vid vägen en eller flera gånger i veckan – älg, rådjur och räv. Älgarna jag har sett har hittills varit väldigt artiga. Dom har klivit ut på vägen i nånting som mest liknat ett klipp ur ”ministry of silly walks”. Långsamt och med jättestora kliv med nästan överdrivna benrörelser har dom majestätiskt klivit ut på vägbanan. Väl där så ska dom nästan alltid stanna och glo på mig. ”Jamen hallå – ta och packa dig härifrån då, jag ska faktiskt åka här och du står ivägen” tänker jag och brummar lite med bilen. Då får man den där nedlåtande ”Nu-tycker-jag-att-du-är-jävligt-jobbig!”-blicken som bara en älg kan uppbåda....
Rådjuren är lite värre. Det är nästan som att dom blir utskjutna ur skogen med slangbella. ”Pjong – pjong” – så skjuts det ut ett rådjur här och ett där. Hade varit mycket trevligare om dom hade kunnat ta det lite coolt, som älgarna. Då hinner man ju se dom på ett annat sätt. Det verkar inte vara en särskilt smart förflyttningstaktik heller. En gång sprang det in ett rådjur i sidan på min bil, i bakre flygeln, när jag alltså nästan hade kört förbi. Jag såg det inte komma förräns i ögonvrån. Man kan tycka att det vore lite mer evolutionärt gångbart att ha lärt sig att tänka: ”Oj, nu är jag visst på väg att springa in i ett hindrande föremål – jag kanske ska bromsa lite”... Springer dom in i varandra också?
Fast han måste nog ha bromsat lite i alla fall, för det blev inget märke på bilen och han sprang glatt (?) vidare.
Jag har hittills inte kört över något mer än en stackars ekorre
på min väg till/från jobbet. Men det känns som om risken för att det ska ske är vääääldigt hög. Så jag tänkte att jag måste ta reda på mer om vad jag förväntas göra om det skulle ske, och hittade till sidan http://www.viltolycka.se
På den sidan finns det en karta, där man om man väljer län kan se markeringar för var det har skett viltolyckor på vägarna de senaste tre månaderna. Bra att veta, för att kanske kunna se viltstråk och högriskområden på dom vägar man vanligen åker, så att man kan vara försiktigare där.
Om man kör på något av följande djur: björn, varg, järv, lodjur, älg, kronhjort, dovhjort, rådjur, utter, vildsvin, mufflonfår och örn, så ska man alltid ringa 112. Man ska även hänga upp en märkremsa för viltolycka (jag skrev genast ut en och la in i bilen, finns annars att hämta vid bilbesiktningsstationer står det). Om man kör på något annat djurslag så finns ingen anmälningsplikt till polisen, däremot måste man se till att djuret blir avlivat och borttaget från vägen om möjligt. Fast – jag skulle nog tyvärr inte klara av att döda ett djur, även om jag visste att jag måste.
Usch.
Jag får verkligen hoppas att det inte händer, utan att jag klarar att oskadd ta mig över minfältet två gånger dagligen...
Jag skrev om vägen här förut, när jag ganska nyligen hade börjat på mitt nya jobb. Då var det sensommar och vägen var för det mesta fin och ljus. Nu är det vinterhalvår och det är mörkt och slaskigt eller halt, och jag har fått uppleva fler sidor av vägen.
Att köra på slingerbulten dagligen känns faktiskt som ett högriskprojekt. Som att springa över ett minfält till och från jobbet. ”Mamma mamma – jag har bägge benen kvar – idag med!!”...
Till vägens tidigare karaktär med mycket tung trafik och galningar som kör rejs har det nu adderats mörker, dimma och dålig sikt, djur i massor och oberäknelig fläckvis halka.
Det känns som om den väg jag åker till jobbet går genom tre olika klimatzoner. Där jag bor är det skärgårdsväder (oftast lite mildare), sedan blir det inlandsväder inne i storskogen (ofta snöigare och kallare), och efter ytterligare någon mil så ändras vädret igen. Det innebär att väglaget också kan ha helt olika karaktärer under samma resa. Plogning och saltning sker faktiskt för det mesta (förr eller senare), men vissa vägsträckor verkar skötas av ”någon annan”.
Mitt inne i skogen kan det kännas som om saltet plötsligt slutat att verka – just i vissa kurvor eller svackor. Jag tycker att det ganska ofta är fläckvis svart-is, och man har ingen aning om när den slår till. Vägen kan vara saltad och slaskig, men plötsligt i en kurva känner man hur däcken släpper från vägbanan för helt plötsligt är det inte vått längre utan ren is. Och när det är snö så känns det som om jag alltid måste köra med ena hjulet i snösträngen, i och med att det går mycket lastbilar på vägen som kör upp helt andra spår i snön än vad som passar min lilla minibil.
Den tunga trafikens fäbless för att åka på dessa små vägar är verkligen oerhört märklig. Vägen är ju för liten för deras fordon!! Borde man inte märka det? Borde man inte tänka lite själv - ”Oj hoppsan, här får jag visst inte plats, jag kanske borde välja en annan väg”? Och om lastbilsförarna inte ser problemet så tycker jag att man borde lyfta problemet till kommun eller vägverk eller vem som nu ansvarar för trafiksäkerheten. Jag har flera gånger legat bakom långtradare som är tvungna att i stort sett stanna vid varje kurva, eftersom dom inte klarar av att ta kurvorna utan att lägga beslag på mötande trafiks väghalva. Jag låg en gång bakom en jättestor långtradare som sket i det där med att stanna, och där mötande bilist fick köra ner i diket för att undvika krock! Själv har jag ”bara” blivit tvingad att köra av asfalten med ena hjulparet vid möte med för stort fordon. Det är ju helt galet.
Sedan nångång i oktober har det också dykt upp jättemycket djur. Jag ser djur på/vid vägen en eller flera gånger i veckan – älg, rådjur och räv. Älgarna jag har sett har hittills varit väldigt artiga. Dom har klivit ut på vägen i nånting som mest liknat ett klipp ur ”ministry of silly walks”. Långsamt och med jättestora kliv med nästan överdrivna benrörelser har dom majestätiskt klivit ut på vägbanan. Väl där så ska dom nästan alltid stanna och glo på mig. ”Jamen hallå – ta och packa dig härifrån då, jag ska faktiskt åka här och du står ivägen” tänker jag och brummar lite med bilen. Då får man den där nedlåtande ”Nu-tycker-jag-att-du-är-jävligt-jobbig!”-blicken som bara en älg kan uppbåda....
Rådjuren är lite värre. Det är nästan som att dom blir utskjutna ur skogen med slangbella. ”Pjong – pjong” – så skjuts det ut ett rådjur här och ett där. Hade varit mycket trevligare om dom hade kunnat ta det lite coolt, som älgarna. Då hinner man ju se dom på ett annat sätt. Det verkar inte vara en särskilt smart förflyttningstaktik heller. En gång sprang det in ett rådjur i sidan på min bil, i bakre flygeln, när jag alltså nästan hade kört förbi. Jag såg det inte komma förräns i ögonvrån. Man kan tycka att det vore lite mer evolutionärt gångbart att ha lärt sig att tänka: ”Oj, nu är jag visst på väg att springa in i ett hindrande föremål – jag kanske ska bromsa lite”... Springer dom in i varandra också?
Jag har hittills inte kört över något mer än en stackars ekorre
På den sidan finns det en karta, där man om man väljer län kan se markeringar för var det har skett viltolyckor på vägarna de senaste tre månaderna. Bra att veta, för att kanske kunna se viltstråk och högriskområden på dom vägar man vanligen åker, så att man kan vara försiktigare där.
Om man kör på något av följande djur: björn, varg, järv, lodjur, älg, kronhjort, dovhjort, rådjur, utter, vildsvin, mufflonfår och örn, så ska man alltid ringa 112. Man ska även hänga upp en märkremsa för viltolycka (jag skrev genast ut en och la in i bilen, finns annars att hämta vid bilbesiktningsstationer står det). Om man kör på något annat djurslag så finns ingen anmälningsplikt till polisen, däremot måste man se till att djuret blir avlivat och borttaget från vägen om möjligt. Fast – jag skulle nog tyvärr inte klara av att döda ett djur, även om jag visste att jag måste.
Jag får verkligen hoppas att det inte händer, utan att jag klarar att oskadd ta mig över minfältet två gånger dagligen...
