Skulle du jobba?

[vallhund]

"Religioner och marxismen predikar tanken om ett lyckligt urtillstånd för människan. Inget klassamhälle. Harmoniska jägare som jagar djur men inte statusprylar. Eller, som i bibeln, inte gör någonting. De sitter vid lägerelden och pratar. Kväll efter kväll. Pratar och pratar.

Det är en bild av helvetet. En stillastående värld. Vad ska man prata om dag ut och dag in? År efter år? Med samma personer?

Människan kräver en uppgift som är större än henne själv. Det är ju därför så många pensionärer engagerar sig i föreningar och verksamheter för att hjälpa andra. Läxläsning till exempel."
https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/70MvmV/helvetet-ar-standig-ledighet

 

[JeayL]

Tidigare hade jag sagt att jag skulle fortsatt jobba, men för tillfället och nu när jag inte jobbat på ca 2 år och just nu bara deltid hemifrån så nej hade inte jobbat, hittar på andra grejer att fylla min vardag med.

 

[Mirre]

Vad betyder jobb för dig? Att jobba.

Låt säga att du inte rent ekonomiskt behöver jobba mer. Av vilken anledning som kan passa dig- du gifter dig med någon med gott om pengar, du får ett fint arv, du vinner på lotto, du har sparat undan en massa osv. Vilken anledning du själv känner för, som gör att du inte behöver jobba för att få hyran betald, mat på bordet och din hobby finansierad.

Skulle du jobba ändå? Varför/varför inte? Skulle du jobba del av tid? Skulle du jobba vissa år eller del av året? Hur skulle det se ut om du fick händerna fria och fick välja helt själv!

Jag har funderat lite på detta själv. Det är intressant vad jobb betyder för var och en människa och hur det förändras för var och en också.
I morgon är min sista dag på jobbet. Det är dubbla känslor givetvis. Eller ja, det BEHÖVER ju inte vara "givetvis" egentligen, men för mig är det ju det. Det känns bra eftersom jag vantrivs där, en hemsk situation jag hamnat i. Det känns dåligt eftersom jag kommer sakna mina arbetsuppgifter, jag verkligen älskar mitt jobb, och vissa arbetskamrater. Det känns även dåligt eftersom jag kommer att bli arbetslös. Här har jag tänkt en hel del på vad det värsta med att vara arbetslös är egentligen. Helt klart är det asjobbigt att oroa sig för det ekonomiska varje månad. Sådan ångest det skapar. Helst sjukt att man orkar med det! Men det finns ju i alla fall för mig något mer, större, bakom det. Att jobba. Jag är helt fel person att vara arbetslös, jag klättrar på väggarna typ. Jag vill ha något att göra. Inte något tramsgrejs bara för att istället för ett jobb, utan ett jobb. Eller studera, som förr om åren när jag gjorde det. Aktivera mig liksom.

Så om jag inte behövde jobba, skulle jag? Det tror jag! Jag skulle nog inte överleva utan! Jag jobbar nu 4 timmar om dagen, och tror att jag skulle vilja fortsätta med det. Fysiskt klarar jag inte mer och vill inte pressa mig, men 4 timmars hjärnarbete och att träffa andra människor osv känns viktigt för mig.

Hur skulle ni göra?

Ja det skulle jag, men gå ner betydligt i tid för att få mer tid med hem och familj. Trivs så bra med jobb och kollegor så skulle inte vilja sluta

 

[Amha]

Jag tror att jag skulle ta en deltidstjänst. Möjligt (kanske sannolikt) att jag skulle göra det inom nuvarande yrke med. Jag gillar känslan att göra nytta. Jag fyller en mycket viktig funktion för samhället när jag går till jobbet, även om "vissa" inte har vett att begripa det. Uppgiften är något jag är stolt över att kunna utföra. Kollegor och även chef brukar uppskatta mig både för att jag är jag och för det jag gör så jag har lite svårt att släppa detta arbete. Jag gillar att kunna rycka in när det saknas folk, det känns bra för mig. Det ger mig även en paus från det som annars är mitt liv vilket är skönt.

Efter ca 3 års sjukning insåg jag verkligen hur viktigt mitt jobb är för mig och min person. Det slutade med att jag under sjukningen slutade vara stolt över vem jag är. En presentation där man pratade med ny bekantskap och man nått frågan "vad jobbar du med?" svarade jag alltid "jag är sjukskriven men min man /.../". Att maken gjorde saker på jobbet var hemskt för jag saknade det så och blev så påmind. Hoppas att jag aldrig någonsin mer behöver genomgå något sådant. Visst önskar jag inte helt sällan att jag kunde minska min tid för samma lön men bara det att känna sig viktig och behövd är så värdefullt så det är värt det flera gånger om.

 

[Red_Chili]

Jag tyckte det lät jätteluste- med tanke på att för mig är du en riktig hundmänniska ut i fingerspetsarna.

Haha, jag är nog rent allmänt en riktig djurmänniska Har haft katt större delen av livet och saknar det verkligen nu när jag är utan. Mina hundar är ju också lite katt i hundförpackning. Men ja, jag förstår att det nog hade varit mindre förvånande om jag åtminstone svarat något i stil med att jobba på hundstallet

 

[Ramona]

Aldrig i livet att jag skulle jobba om jag inte behövde. Jag jobbar enbart för att jag behöver en lön, även om det finns andra positiva saker med ett jobb också.

Jag förstår inte de som skriver att de hade fortsatt jobba för att de behöver en rutin. Har man tillräckligt med pengar och inte behöver tänka på ekonomin så är det ju inget konstigt att skaffa sig en rutin med andra aktiviteter, inkl mental stimulans. På måndagar spelar vi tennis, tisdagar är det spa, på onsdagar är det någon rolig kurs etc. Förutom att resa så mycket man hade lust med. Har man fritidsintressen så får man ju en hel dag att gå utan att tänka på det - jaga på förmiddagen under säsong, rida lite, äta middag med vänner, osv. Hade jag haft råd och slapp jobba hade jag kunnat pluggat någonting roligt på universitetet så jag fick den typen av mental stimulans också. Det är ju inte så att ens helger eller semester är helt innehållslösa, så varför skulle den vara det när man var ledig. Och hur tänker man kring pension om man aldrig vill sluta jobba?

 

[Sel]

Aldrig i livet att jag skulle jobba om jag inte behövde. Jag jobbar enbart för att jag behöver en lön, även om det finns andra positiva saker med ett jobb också.

Jag förstår inte de som skriver att de hade fortsatt jobba för att de behöver en rutin. Har man tillräckligt med pengar och inte behöver tänka på ekonomin så är det ju inget konstigt att skaffa sig en rutin med andra aktiviteter, inkl mental stimulans. På måndagar spelar vi tennis, tisdagar är det spa, på onsdagar är det någon rolig kurs etc. Förutom att resa så mycket man hade lust med. Har man fritidsintressen så får man ju en hel dag att gå utan att tänka på det - jaga på förmiddagen under säsong, rida lite, äta middag med vänner, osv. Hade jag haft råd och slapp jobba hade jag kunnat pluggat någonting roligt på universitetet så jag fick den typen av mental stimulans också. Det är ju inte så att ens helger eller semester är helt innehållslösa, så varför skulle den vara det när man var ledig. Och hur tänker man kring pension om man aldrig vill sluta jobba?

Du kanske inte förstår hur det är att behöva en rutin och en del "måsten" i vardagen för att vara produktiv, men uppenbarligen är det en hel del människor som behöver den där påminnelsen. För min del behöver jag den för att på något vis fortsätta vara en del av samhället.
Jag är inte det minsta intresserad av tennis eller spa eller äta middag med vänner och skulle lätt kunna vända på både dygn och vecka om jag inte hade ett schema och några måsten.
Visst kan det fungera med studier också, men personligen får jag tillfredsställelse av att arbeta. Fördelen med att inte behöva gå från lön till lön vore att jag fick större valfrihet med timmar och plats.

 

[Ramona]

Du kanske inte förstår hur det är att behöva en rutin och en del "måsten" i vardagen för att vara produktiv, men uppenbarligen är det en hel del människor som behöver den där påminnelsen. För min del behöver jag den för att på något vis fortsätta vara en del av samhället.

Fast vi som har hästar eller andra djur hemma har ju den där rutinen ändå. Upp på morgonen och pass på kvällen också.

Sen behöver man ju kanske förvalta sina pengar. Man är nog lite intresserad av att de växer etc, så man vill nog kolla över tex sina aktier ett par gånger om dagen.

Sen vet jag inte vad du menar med att vara en del av samhället? Vad innebär det? Vi är ju alla med i samhället oavsett om vi jobbar eller inte. Jag jobbar ju bara natt tex, och jag är ju inte mindre med i samhället för att jag är vaken på nätterna.

 

[fejt]

Jag har alltid drömt om att bli hovslagare men vågade inte när jag var ung. För några år sedan åkte jag med en hovis i några månader och även om jag aldrig skulle kunna utöva yrket på riktigt så skulle jag - om jag blev ekonomiskt oberoende - ta tjänstledigt och prova som lärling på allvar.
Jag älskar mitt jobb men mår egentligen bäst av att vara utomhus så mycket som möjligt.

 

[Sirap]

Du kanske inte förstår hur det är att behöva en rutin och en del "måsten" i vardagen för att vara produktiv, men uppenbarligen är det en hel del människor som behöver den där påminnelsen. För min del behöver jag den för att på något vis fortsätta vara en del av samhället.
Jag är inte det minsta intresserad av tennis eller spa eller äta middag med vänner och skulle lätt kunna vända på både dygn och vecka om jag inte hade ett schema och några måsten.
Visst kan det fungera med studier också, men personligen får jag tillfredsställelse av att arbeta. Fördelen med att inte behöva gå från lön till lön vore att jag fick större valfrihet med timmar och plats.

Jag skulle också vända på dygnet - det gör jag alltid när jag är ledig, men om jag slapp släpa mig upp tidigt på morgonen till ett jobb så skulle ju det inte göra någonting.

 

[Sel]

Fast vi som har hästar eller andra djur hemma har ju den där rutinen ändå. Upp på morgonen och pass på kvällen också.

Sen behöver man ju kanske förvalta sina pengar. Man är nog lite intresserad av att de växer etc, så man vill nog kolla över tex sina aktier ett par gånger om dagen.

Sen vet jag inte vad du menar med att vara en del av samhället? Vad innebär det? Vi är ju alla med i samhället oavsett om vi jobbar eller inte. Jag jobbar ju bara natt tex, och jag är ju inte mindre med i samhället för att jag är vaken på nätterna.

Vi som har djur ja, men du förstår inte alls någon som behöver hjälp med rutinerna säger du?
De som inte har djur då? Eller barn?
Mina hundar struntar för övrigt i dagsrutinerna så länge de får komma ut på promenader och aktivering, sedan är det ganska skitsamma för dem om det sker klockan sju på morgonen eller klockan tolv på dagen faktiskt.
När jag hade häst på lösdrft var jag inte heller uppe i ottan varje dag.


En del människor behöver en knuff ut och upp för att vara ajour med andra människor och det som händer runtomkring dem. Du behöver naturligtvis inte känna på det viset men jag tycker att du uttryckte dig rätt trist.

 

[Sel]

Jag skulle också vända på dygnet - det gör jag alltid när jag är ledig, men om jag slapp släpa mig upp tidigt på morgonen till ett jobb så skulle ju det inte göra någonting.

Det gör jag också! Det handlar inte bara om att kliva upp "i tid" utan lite mer om struktur. Åtminstone för min del.

 

[Sirap]

Det gör jag också! Det handlar inte bara om att kliva upp "i tid" utan lite mer om struktur. Åtminstone för min del.

Ja, man är ju olika. Jag tycker att det är skönt att slippa en påtvingad struktur. Är däremot lite av en kontrollfreak, så ordning på livet skulle jag nog ha ändå.

 

[Sel]

Ja, man är ju olika. Jag tycker att det är skönt att slippa en påtvingad struktur. Är däremot lite av en kontrollfreak, så ordning på livet skulle jag nog ha ändå.

Det tycker jag också, ett tag! Jag var arbetslös en kort period och det var rätt bedrövligt innan jag lyckades få mig en praktikplats. Vecka ett och två var helt okej, men sedan blev det så uppenbart hur alla andra arbetade och allt annat tuffade på.
Jag tror en behöver Någonting att fokusera på, om det så är hus, gård, barn, hobbies, studier eller... tja, arbete. Må vara volontärt eller inte. Just Vad det är är ju som du sade, olika.
Vill man ha umgänge som sysselsättning krävs det dock att det finns andra människor runtomkring som inte heller arbetar förstås.

 

[Sel]

Sedan finns det förstås rätt många människor som endera jobbar med sin hobby eller helt enkelt trivs med sina jobb också!

 

[Sirap]

Det tycker jag också, ett tag! Jag var arbetslös en kort period och det var rätt bedrövligt innan jag lyckades få mig en praktikplats. Vecka ett och två var helt okej, men sedan blev det så uppenbart hur alla andra arbetade och allt annat tuffade på.
Jag tror en behöver Någonting att fokusera på, om det så är hus, gård, barn, hobbies, studier eller... tja, arbete. Må vara volontärt eller inte. Just Vad det är är ju som du sade, olika.
Vill man ha umgänge som sysselsättning krävs det dock att det finns andra människor runtomkring som inte heller arbetar förstås.

Ja, fast jag tror inte att det går att jämföra att vara ofrivilligt arbetslös med att vara ekonomiskt oberoende och välja att inte jobba. Om man är arbetslös VILL man ju ha ett jobb för att man behöver det rent ekonomiskt och då är det lätt att känna sig otillräcklig och som om man inte är "en del av samhället" fast man ju faktiskt är det ändå. Just för att man inte lyckas med det man just då VILL. Men jag håller med dig om att de flesta nog behöver "något" att relatera till liksom - ett sammanhang.

 

[Sel]

Ja, fast jag tror inte att det går att jämföra att vara ofrivilligt arbetslös med att vara ekonomiskt oberoende och välja att inte jobba. Om man är arbetslös VILL man ju ha ett jobb för att man behöver det rent ekonomiskt och då är det lätt att känna sig otillräcklig och som om man inte är "en del av samhället" fast man ju faktiskt är det ändå. Just för att man inte lyckas med det man just då VILL. Men jag håller med dig om att de flesta nog behöver "något" att relatera till liksom - ett sammanhang.

Självklart är det en annorlunda situation, jag kände mest att det kanske går att relatera en smula till att det inte behöver vara så toppen och självklart att en har någonting att fylla upp vardagen med 24-7 365 dagar om året liksom.
Jag reagerade mest på att @Ramona inte alls kunde förstå hur Någon kunde vilja välja att jobba ens en liten deltid, och hur det kunde vara en viktig del av personens struktur och umgänge.

 

[MJLee]

Beror på hur mycket pengar det gäller. 'Vanlig' inkomst eller euromiljoner. I det senare fallet hade jag köpt en gård så nära Stockholm det gick och börjat föda upp burmor och russ (och haft minst två anställda så jag inte behövde sköta det löpande och inte kunnat resa bort), haft en övernattningslägenhet i Stockholm. Jobbat med kvinnojourer, självmordslinjen och liknande. Lite lokalpolitik.

 

[Amha]

Ja, fast jag tror inte att det går att jämföra att vara ofrivilligt arbetslös med att vara ekonomiskt oberoende och välja att inte jobba. Om man är arbetslös VILL man ju ha ett jobb för att man behöver det rent ekonomiskt och då är det lätt att känna sig otillräcklig och som om man inte är "en del av samhället" fast man ju faktiskt är det ändå. Just för att man inte lyckas med det man just då VILL. Men jag håller med dig om att de flesta nog behöver "något" att relatera till liksom - ett sammanhang.

Vi skulle kunna leva helt ok på lönen min partner drar in och ordna pension åt mig. Maken har föreslagit det flera gånger när jag har pratat om att jag är osäker på vad jag ska jobba med men jag vägrar. Jag skulle lätt kunna gå ner i deltid om jag vill nu t.ex för att behålla mitt jobb men ändå jobba mindre. Trots det känner jag att jag vill ha min heltidstjänst. Tar ledigt om de inte kan sätta mig i jobb någon dag i stället. Trots det vill jag inte ha det så. Jag kanske är ett undantag?

 

[dressyrtjejen]

Vi skulle kunna leva helt ok på lönen min partner drar in och ordna pension åt mig. Maken har föreslagit det flera gånger när jag har pratat om att jag är osäker på vad jag ska jobba med men jag vägrar. Jag skulle lätt kunna gå ner i deltid om jag vill nu t.ex för att behålla mitt jobb men ändå jobba mindre. Trots det känner jag att jag vill ha min heltidstjänst. Tar ledigt om de inte kan sätta mig i jobb någon dag i stället. Trots det vill jag inte ha det så. Jag kanske är ett undantag?

Fast det är farligt att bli så beroende av någon annan....