Skulle du jobba?

[sjoberga]

Ja, det är intressant. Och jag kan inte förklara det. Jag jobbar som psykolog och har hjälpt ett par hundra personer att bli av med fobier, rädslor, bättra sina relationer, få och behålla jobb, öka sin självinsikt osv, och ändå upplever jag en promenad i skogen som långt mycket mer meningsfullt för mig än en dag på jobbet. Mitt yrkesval grundade sig 0 % i en vilja att hjälpa andra och 100 % i vad jag då tyckte var spännande och intressant.
Jag vet att jag är en ganska cynisk och egoistisk person. Jag har absolut ingen drivkraft eller något behov av att "hjälpa mänskligheten". (Visst, jag gör vad jag kan för att inte göra det ännu värre - men för vems skull, egentligen?)
Jag tycker det är hedersamt att drivas av en annan typ av moral och vilja gör gott. Jag fungerar bara inte så.

Fast jag tänker inte på det som "drivas av annan typ av moral och vilja att göra gott". Det är på nåt vis ren och skär egoistisk kunskapstörst och vilja att uppleva fantastiska resultat i för mänskligheten och kunskapsläget viktiga frågor. Det är en pusselbit jag aldrig skulle kunna åstadkomma på egen hand oavsett hur mycket tid jag hade. Det är den kollektiva insatsen av massor av duktiga människor som gör att resultaten blir till och kan användas, själva problemlösningen i att angripa, reda ut och hitta lösningar för till synes helt omöjliga problem är livsluften. I den värld vi har just nu är det typiskt i förvärvsarbete det organiseras på mesta och bästa sätt.

 

[Inte_Ung]

Ni som har testat på att inte jobba och som inte gillade det, vad var det som inte passade er med det livet? Vad saknade ni?

Att få göra större saker i ett större sammanhang.
Gruppdynamiken när många människor jobbar tillsammans för att uppnå ett gemensamt mål.
Den kan man bara hitta när i större verksamheter.

 

[hastflicka]

Det är intressant att så många (i alla fall några) beskriver höjden av meningsfullhet som att ha några hästar och hundar och lägga all energi på att träna och tävla med dessa djurindivider. Nu är vi på ett speciellt forum, men skulle jag lägga en priolista över meningsfulla saker att ägna energi och tid åt skulle nog det komma väldigt långt ned. Så olika det kan vara.

Bara för att konkretisera min tankegång (no offense), det är svårt för mig att förstå hur det kan kännas meningsfullare att träna en hund som lever i 10 år till ett bra resultat i en tävling än att hjälpa mänskligheten att klara sig utan fossila drivmedel - som ett exempel. Nu är just dessa två liksom inte ett motsatsförhållande, utan det handlar mest om ett förtydligande av min tankegång.

Jag pensionerade mig tidigt och har varit pensionar pa heltid till och fran i manga ar, just nu kor jag, som sagt skolbuss deltid. Nagot jag delar med 80 andra personer i min kommun. Vi ar allt fran 4-5 flygplans piloter, nagra fler lakare, en hel hog engineerer, och andra fran "all walks of life".
Jag har bade ridit dressage och tranat hund heltid for tavling och visst var det kul ett tag, men i langden var det inte nog. Som gammal larare ar det mycket trevligt att ha den kontakten med skolbarn igen och jag kanner verkligen att jag fyller en funktion.

 

[starcraft]

Jag hade gärna jobbat, men kanske bara 2-3 dagar i veckan och ha ett par semesterperioder under året. Men gillar ändå att jobba. Hade gärna engagerat mig mer ideellt, någon som jag idag inte har ork till.

 

[Lager]

Vad betyder jobb för dig? Att jobba.

Låt säga att du inte rent ekonomiskt behöver jobba mer. Av vilken anledning som kan passa dig- du gifter dig med någon med gott om pengar, du får ett fint arv, du vinner på lotto, du har sparat undan en massa osv. Vilken anledning du själv känner för, som gör att du inte behöver jobba för att få hyran betald, mat på bordet och din hobby finansierad.

Skulle du jobba ändå? Varför/varför inte? Skulle du jobba del av tid? Skulle du jobba vissa år eller del av året? Hur skulle det se ut om du fick händerna fria och fick välja helt själv!

Jag har funderat lite på detta själv. Det är intressant vad jobb betyder för var och en människa och hur det förändras för var och en också.
I morgon är min sista dag på jobbet. Det är dubbla känslor givetvis. Eller ja, det BEHÖVER ju inte vara "givetvis" egentligen, men för mig är det ju det. Det känns bra eftersom jag vantrivs där, en hemsk situation jag hamnat i. Det känns dåligt eftersom jag kommer sakna mina arbetsuppgifter, jag verkligen älskar mitt jobb, och vissa arbetskamrater. Det känns även dåligt eftersom jag kommer att bli arbetslös. Här har jag tänkt en hel del på vad det värsta med att vara arbetslös är egentligen. Helt klart är det asjobbigt att oroa sig för det ekonomiska varje månad. Sådan ångest det skapar. Helst sjukt att man orkar med det! Men det finns ju i alla fall för mig något mer, större, bakom det. Att jobba. Jag är helt fel person att vara arbetslös, jag klättrar på väggarna typ. Jag vill ha något att göra. Inte något tramsgrejs bara för att istället för ett jobb, utan ett jobb. Eller studera, som förr om åren när jag gjorde det. Aktivera mig liksom.

Så om jag inte behövde jobba, skulle jag? Det tror jag! Jag skulle nog inte överleva utan! Jag jobbar nu 4 timmar om dagen, och tror att jag skulle vilja fortsätta med det. Fysiskt klarar jag inte mer och vill inte pressa mig, men 4 timmars hjärnarbete och att träffa andra människor osv känns viktigt för mig.

Hur skulle ni göra?

Gå ned i tjänst och prioritera bort en del av de tråkiga delarna av jobbet kan jag tänka mig... Men jag skulle vilja fortsätta arbeta, jag tycker om den intellektuella kontakten och utvecklingen som jag får i mitt yrke och de utmaningar jag möter. Mitt jobb hänger dessutom ihop med mitt intresse för samhällsfrågor, demokrati och samhällspåverkan så jag får stor möjlighet att leva ut mitt föreningsengagemang även på arbetsplatsen, knyta kontakter och planera gemensamma aktiviteter som är relevanta även på min fritid.

Jag skulle däremot vilja jobba mestadels under sommarhalvåret och ta långledig över december-januari. Det är inte månader som är riktigt mänskliga... bara mörkt och jävligt. Då vill jag chilla på ljusare breddgrader. Läsa en spännande kurs i litt.vetenskap eller liknande, eller distansjobba kanske, det är också ok.

Känner att jag hade kunnat leva fullödigt även utan jobb om det gäller att bara fylla dagarna, det räcker ju med en häst och en brukshund så har du heltidsaktiviteter om du vill. Men jag tycker om att känna mig behövd också, och känna att jag bidrar till samhället på ett konkret sätt och det gör jag i nuvarande jobb.

 

[Ramona]

Men alla andra jobbar ju, så vem skulle jag käka middag med liksom?

Fast alla andra jobbar ju inte, det är en myt. Alla andra jobbar heller inte dagtid och kontorstider. Och har du så mycket pengar att du kan göra precis vad du vill, så lovar jag att du hittar andra människor i precis samma livssituation.

Det beror ju på hur ens relation till ens föräldrar ser ut, men jag hade kunnat tänka mig att spendera mycket tid med att hitta på saker med mina pigga föräldrar som är pensionärer. Liksom få ut det mesta av den sista tiden man faktiskt har, för om det finns någonting garanterat i livet så är det att vi alla ska begravas en dag.

Sen är det väl också så att har man inga tider att passa och har man inte ett späckat schema så kommer man ju heller inte att stressa. Man kommer väl att gå ner ett hack i effektivitetshetsen och låta saker och ting ta lite mer tid. Att vara i stallet går kanske från 1,5 timme inkl ridning till 2,5 timme eftersom man helt enkelt inte var stressad. Att äta lunch på stan med en vän tog 3 timmar med bra snack och skratt, istället för 50 minuter när man behöver vara tillbaka på jobbet. Och den där helkroppsmassagen man har råd med en gång i veckan betalar man för 90 minuter istället för 60 minuter och man kanske ligger i bastun efter gymmet i 1 timme istället för 15 minuter för man måste iväg och göra annat. När man inte är tidsbegränsad och energibegränsad så är ju livet en helt annan femma.

Jag fyller mina lediga dagar och semestern utan att ha tråkigt, så varför skulle jag inte kunna fylla alla andra dagar med roliga saker tänker jag?

 

[Sleepan]

Jag hade jobbat - älskar mitt jobb! Troligtvis gått ner i tid dock. Till 75% eller 50%. Med mina tider skulle jag bli väldigt mycket ledig även vid 75% så det hade jag nog kunnat jobba och ändå känna mig väldigt fri

 

[hastflicka]

Fast alla andra jobbar ju inte, det är en myt. Alla andra jobbar heller inte dagtid och kontorstider. Och har du så mycket pengar att du kan göra precis vad du vill, så lovar jag att du hittar andra människor i precis samma livssituation.
<snip>

Been there and done that. Jag blev sa himla trott pa att handla eller ligga pa stranden och dricka goda drinkar. Personligen klarar jag inte mer an nagot ar, eller sa, innan jag ar helt uttrakad. I olika omgangar avbrot jag med att ta en andra Masters Degree, gora halften av jobbet pa en PHD, kopa en mindre hastgard (med 10 stall) och ta in "boarders" (Det var tamligen vedervardigt) sitta i olika styrelser, gora "volunteer" arbete och rida med polisen, samt "volunteer" for mindre lottade i samhallet. Till och med att kora skolbuss ger mig mer en kansla av att "behovas" an nagot annat jag provat pa.

 

[grodan21]

Jag hade slutat jobba och "satsat" på ridningen.

 

[sjoberga]

Bara som liten observation verkar det genomsyra mångas resonemang att hästar och hundar inte är jobb, trots att många förmodligen menar att satsa på det handlar om att bygga upp verksamhet kring det där man faktiskt har ekonomisk vinning av det (tävling, uppfödning, träning). Om man samtidigt inte förstår hur andra kan tycka om sina jobb - kanske det finns en nyckel till förståelse där.

Samtidigt är det himla synd att den här föreställningen är ganska utbredd, att satsa på verksamhet inom hästar och hundar är något annat än jobb. Det får många andra negativa konsekvenser. Fast det är mer OT.

 

[farin]

Bara som liten observation verkar det genomsyra mångas resonemang att hästar och hundar inte är jobb, trots att många förmodligen menar att satsa på det handlar om att bygga upp verksamhet kring det där man faktiskt har ekonomisk vinning av det (tävling, uppfödning, träning). Om man samtidigt inte förstår hur andra kan tycka om sina jobb - kanske det finns en nyckel till förståelse där.

Samtidigt är det himla synd att den här föreställningen är ganska utbredd, att satsa på verksamhet inom hästar och hundar är något annat än jobb. Det får många andra negativa konsekvenser. Fast det är mer OT.

Tänkte på just det här igår, men ur en lite annan vinkling. Om jag lönearbetar mindre eller inte alls och i stället lägger en del av min tid som ideell instruktör vid brukshundsklubben - varför skulle det då vara mindre meningsfullt eller mindre i ett sammanhang än om jag var betald instruktör på en privat anläggning??

 

[SaraMara]

Fast alla andra jobbar ju inte, det är en myt. Alla andra jobbar heller inte dagtid och kontorstider. Och har du så mycket pengar att du kan göra precis vad du vill, så lovar jag att du hittar andra människor i precis samma livssituation.

Det beror ju på hur ens relation till ens föräldrar ser ut, men jag hade kunnat tänka mig att spendera mycket tid med att hitta på saker med mina pigga föräldrar som är pensionärer. Liksom få ut det mesta av den sista tiden man faktiskt har, för om det finns någonting garanterat i livet så är det att vi alla ska begravas en dag.

Sen är det väl också så att har man inga tider att passa och har man inte ett späckat schema så kommer man ju heller inte att stressa. Man kommer väl att gå ner ett hack i effektivitetshetsen och låta saker och ting ta lite mer tid. Att vara i stallet går kanske från 1,5 timme inkl ridning till 2,5 timme eftersom man helt enkelt inte var stressad. Att äta lunch på stan med en vän tog 3 timmar med bra snack och skratt, istället för 50 minuter när man behöver vara tillbaka på jobbet. Och den där helkroppsmassagen man har råd med en gång i veckan betalar man för 90 minuter istället för 60 minuter och man kanske ligger i bastun efter gymmet i 1 timme istället för 15 minuter för man måste iväg och göra annat. När man inte är tidsbegränsad och energibegränsad så är ju livet en helt annan femma.

Jag fyller mina lediga dagar och semestern utan att ha tråkigt, så varför skulle jag inte kunna fylla alla andra dagar med roliga saker tänker jag?

Fast jo, alla jag umgås med jobbar, de allra flesta (mer än) heltid och ingen jag umgås med regelbundet jobbar annat än dagtid. Fylla dagarna går ju förstås, men jag har svårt att se att jag skulle vara intresserad av att byta ut något som motiverar mig, som jag får oerhört mycket stimulans av, mot ett slappt liv med ett innehåll som jag idag typ betalar för att slippa (mocka, göra stallsysslor, pyssla hemma osv). Har också sjukt svårt att se att jag skulle ha något som helst gemensamt med andra heltidslediga i liknande ålder, typ hemmamän/hemmafruar som valt det livet - vi hade nog med stor sannolikhet haft väldigt olika livsfilosofier.

Njae, det hade inte varit något för mig. Min mamma träffar jag ändå tre ggr i veckan plus ett par semesterresor om året, tror hon vill ha sitt liv kvar utan mig som bihang övrig tid.

Vi är nog väldigt olika, jag finner oerhört mycket stimulans, motivation och mening i mitt jobb - och dessutom ett socialt sammanhang med supersmarta kollegor som jag skulle ha väldigt svårt att hitta dagligt umgänge med ifall jag inte jobbade. Jag uppskattar liksom det mer än att chilla, chilla är ju så tråkigt! Sitta i en bastu i en timme är typ en mardröm, varmt, trist och totalt meningslöst. Bada är nice, men inte åtta timmar om dagen. Och dessutom skulle jag ha svårt att se förbi signalerna till dottern, jag ser en extra vinning i att sätta en god standard för henne.

Det vore asnajs att vara ekonomiskt oberoende och kunna hyra in folk att utföra alla projekt jag vill hemma t.ex. eller bygga en sjukt najs gård. Jag skulle dock inte vilja delta i själva uppförandet eller driften, det får personal göra i så fall. Rätt lagom att komma hem till nyharvat, nykrattat, nystädat och nylagad mat efter en arbetsdag. Jag vill inte gå där hemma och glo (eller ännu värre göra det själv).

 

[Ciccio]

Nej! Jag vill inte gå till jobbet. Fråga igen framåt våren ...

 

[sjoberga]

Tänkte på just det här igår, men ur en lite annan vinkling. Om jag lönearbetar mindre eller inte alls och i stället lägger en del av min tid som ideell instruktör vid brukshundsklubben - varför skulle det då vara mindre meningsfullt eller mindre i ett sammanhang än om jag var betald instruktör på en privat anläggning??

Jag har inte den åsikten. Däremot är just det jag vill göra, för mig, helt omöjligt att göra på annat sätt än genom anställning. Det finns ingen fungerande ideell verksamhet som har de möjligheterna.

Alternativet är att inte bara vara oberoende av lön utan även ha någon kvarts miljard att satsa, då skulle det kunna funka att bygga en organisation som man kan skapa resultat i.

(sedan finns det andra bekymmer i branscher där människor ideellt vill subventionera andra människors behov och konkurrera med de som behöver lönen för att överleva -men för meningsfullhet är det väl egalt)

 

[Dalkarlsbotorpet]

Fast jo, alla jag umgås med jobbar, de allra flesta (mer än) heltid och ingen jag umgås med regelbundet jobbar annat än dagtid. Fylla dagarna går ju förstås, men jag har svårt att se att jag skulle vara intresserad av att byta ut något som motiverar mig, som jag får oerhört mycket stimulans av, mot ett slappt liv med ett innehåll som jag idag typ betalar för att slippa (mocka, göra stallsysslor, pyssla hemma osv). Har också sjukt svårt att se att jag skulle ha något som helst gemensamt med andra heltidslediga i liknande ålder, typ hemmamän/hemmafruar som valt det livet - vi hade nog med stor sannolikhet haft väldigt olika livsfilosofier.

Njae, det hade inte varit något för mig. Min mamma träffar jag ändå tre ggr i veckan plus ett par semesterresor om året, tror hon vill ha sitt liv kvar utan mig som bihang övrig tid.

Vi är nog väldigt olika, jag finner oerhört mycket stimulans, motivation och mening i mitt jobb - och dessutom ett socialt sammanhang med supersmarta kollegor som jag skulle ha väldigt svårt att hitta dagligt umgänge med ifall jag inte jobbade. Jag uppskattar liksom det mer än att chilla, chilla är ju så tråkigt! Sitta i en bastu i en timme är typ en mardröm, varmt, trist och totalt meningslöst. Bada är nice, men inte åtta timmar om dagen. Och dessutom skulle jag ha svårt att se förbi signalerna till dottern, jag ser en extra vinning i att sätta en god standard för henne.

Det vore asnajs att vara ekonomiskt oberoende och kunna hyra in folk att utföra alla projekt jag vill hemma t.ex. eller bygga en sjukt najs gård. Jag skulle dock inte vilja delta i själva uppförandet eller driften, det får personal göra i så fall. Rätt lagom att komma hem till nyharvat, nykrattat, nystädat och nylagad mat efter en arbetsdag. Jag vill inte gå där hemma och glo (eller ännu värre göra det själv).

Intressant, jag förstår hur du menar med att du behöver jobbet för den typen stimulans. Men jag funderar lite på: Om du inte vill harva, plöja, kratta, mocka, driften på gården eller ens uppförandet av gården. Varför vill du ens då ha en gård?

 

[MalinJ]

Tänkte på just det här igår, men ur en lite annan vinkling. Om jag lönearbetar mindre eller inte alls och i stället lägger en del av min tid som ideell instruktör vid brukshundsklubben - varför skulle det då vara mindre meningsfullt eller mindre i ett sammanhang än om jag var betald instruktör på en privat anläggning??

Det där tycker jag är en viktig poäng. Jag har inte yrkesarbetat på över 30 år och har inga krav på inkomst eller lönsamhet i det jag gör för att vi ska ha en bra levnadsstandard. Det betyder inte att jag inte gör meningsfulla saker.

Jag har under de här åren målat och skapat, jag har pluggat produktutveckling, formgivning och design, samt digital filmbearbetning och animation. Jag har (tillsammans med hantverkare) totalrenoverat flera gamla hus, jag har ritat på ombyggnationer både på uppdrag och åt oss själva, jag har haft hästuppfödning och uthyrningsverksamhet. Jag går mycket i skogen, umgås med barnbarnen dagligen, jag bygger, odlar, skapar och GÖR saker i princip hela tiden även om få saker ger någon direkt inkomst.

Jag har never ever käkat långlunch med vänner, gjort lyxiga skönhetsbehandlingar eller spenderat dagarna på spa. Inte för att jag inte har tid eller råd, mer för att det inte intresserar mig. Jag klipper till och med mitt eget hår. Men vi äter gott, reser ofta, umgås mycket med familj och vänner. Jag känner utan tvekan att jag har en meningsfull tillvaro.

 

[SaraMara]

Intressant, jag förstår hur du menar med att du behöver jobbet för den typen stimulans. Men jag funderar lite på: Om du inte vill harva, plöja, kratta, mocka, driften på gården eller ens uppförandet av gården. Varför vill du ens då ha en gård?

Det vet jag inte om jag vill, men ibland blir jag sugen på att få ha det precis som jag vill, den hästhållning jag vill och få göra vad jag vill i ett ridhus t.ex. Inte behöva anpassa mig efter andra och deras regler utan få släppa vilda unghästar lösa i ridhuset en vanlig tisdagseftermiddag, ha hästarna i stora gräshagar året runt trots att det trampas sönder osv. Få bygga upp en anläggning som ser ut precis som jag vill ha det osv. Mer Antonia än stallskötare liksom. Om jag nu vore snuskigt rik - vilket jag alltså inte är.

 

[MalinJ]

Det där tycker jag är en viktig poäng. Jag har inte yrkesarbetat på över 30 år och har inga krav på inkomst eller lönsamhet i det jag gör för att vi ska ha en bra levnadsstandard. Det betyder inte att jag inte gör meningsfulla saker.

Jag har under de här åren målat och skapat, jag har pluggat produktutveckling, formgivning och design, samt digital filmbearbetning och animation. Jag har (tillsammans med hantverkare) totalrenoverat flera gamla hus, jag har ritat på ombyggnationer både på uppdrag och åt oss själva, jag har haft hästuppfödning och uthyrningsverksamhet. Jag går mycket i skogen, umgås med barnbarnen dagligen, jag bygger, odlar, skapar och GÖR saker i princip hela tiden även om få saker ger någon direkt inkomst.

Jag har never ever käkat långlunch med vänner, gjort lyxiga skönhetsbehandlingar eller spenderat dagarna på spa. Inte för att jag inte har tid eller råd, mer för att det inte intresserar mig. Jag klipper till och med mitt eget hår. Men vi äter gott, reser ofta, umgås mycket med familj och vänner. Jag känner utan tvekan att jag har en meningsfull tillvaro.

Det blev visst lite fel där. Jag har inte yrkesarbetat på över 20 år skulle det vara. 23 år närmare bestämt.

 

[monster1]

Det blev visst lite fel där. Jag har inte yrkesarbetat på över 20 år skulle det vara. 23 år närmare bestämt.

Det låter mer som att du inte lönearbetat.

 

[MalinJ]

Det låter mer som att du inte lönearbetat.

Ja jo. Jag tänkte nog inte på att det fanns en skillnad i det.