Skrivstil! Snart ett minne blott...?

Hade även jag skrivstil i skolan, använder det inte i vanlig skrift men nästan uteslutande när jag sitter och kluddar för mig själv på möten. Så fiffigt när ingen annan ser vad jag kluddar, haha.

Frågade faktiskt min yngsta systerdotter för ett tag sedan (14 i år) om de lärde sig det, nu minns jag inte svaret om just det, men jag vet att hon och flera i hennes klass tycker det är jobbigt att skriva för hand. Eller snarare, skriva korrekt svenska för hand - att faktiskt skriva de korrekta orden, då hon är van vid att knappa in massa förkortningar på dator/mobil och har svårt att veta hur orden stavas på riktigt. En liten annan diskussion, men DET tycker jag känns skrämmande.
 
Jag fick också lära mig skrivstil i skolan. Datorer fanns ju inte. En lärare i min bekantskapkrets säger att en del barn nuförtiden mycket använder sig av chattspråk även i inlämningsuppgifter. Detta innebär att de stavningen lämnar en del att önska, det blir ofullständiga meningar och komma och punkt saknas o.s.v. Även om de skriver i ett program med stavningskontroll så godkänner de bara alla ändringar rakt av i en del fall tydligen.

Så att skriva med penna kan ju möjligtvis kanske ha den effekten att de måste lära sig att stava för då måste man stanna upp och tänka efter mer än om man skriver digitalt. Sen är det ju också ett misslyckande för skolan delvis att de inte kan använda språket ordentligt men en del bryr sig inte heller om att ens försöka skriva korrekt tydligen.
 
Får NÅGRA unga i dag lära sig skriva sk skrivstil i skolan numera? Eller skriva för hand överhuvudtaget?

På min tid (...) var man väldigt noga med att man lärde sig skriva ordentligt för hand. Ämnet "välskrivning" fanns nog inte kvar, men närapå. Skrivböckerna hade linjer som visade hur högt resp lågt de olika bokstäverna skulle nå på raderna. Lutningen var det också noga med. (Tills man kom upp i tonåren och allt lutade BAKÅT! haha!)

Idag behöver skoleleverna knappt ens stava rätt, huvudsaken är att de uttrycker sig....... All handskrift, det lilla det är, textas med väldigt barnslig stil.

Å andra sidan skriver väl knappt någon längre för hand? Inte i någon större utsträckning i varje fall.

JAG tycker detta är sorgligt. Nu känns det som om handskrift börjar bli nån slags kalligrafi, som bara vissa sysslar med.....

Jag skriver en hel del för hand i jobbet, och jag vill minnas att det var meningen att man skulle lära sig skrivstil när jag gick i skolan. Ganska mycket tid ägnades åt skrivböcker, där man skulle öva upp handstilen genom att fylla sidorna med upprepningar av ord och bokstäver. Dödens tråkigt tyckte jag då, och lyckades aldrig ta mig bortom de första sidorna i skrivböckerna. Följaktligen skriver jag med någon sorts hemmagjord kråkfötterskrivstil idag - dock måste jag säga att den stil det var meningen att jag skulle lära mig var rätt ful, om än läslig. Idag kan jag bättre än när jag var liten förstå poängen med att kunna skriva läsligt, men nu är mina kråkfötter som de är. Ska jag skriva gratulationskort eller liknande så textar jag, eller så får min man skriva, han har till skillnad från mig en läslig handstil. Iof textar han enbart, nu när jag tänker på det.
 
Frågade faktiskt min yngsta systerdotter för ett tag sedan (14 i år) om de lärde sig det, nu minns jag inte svaret om just det, men jag vet att hon och flera i hennes klass tycker det är jobbigt att skriva för hand. Eller snarare, skriva korrekt svenska för hand - att faktiskt skriva de korrekta orden, då hon är van vid att knappa in massa förkortningar på dator/mobil och har svårt att veta hur orden stavas på riktigt. En liten annan diskussion, men DET tycker jag känns skrämmande.

Det tycker jag låter betydligt mer bekymmersamt, att inte kunna uttrycka sig korrekt i skrift är ett enormt handikapp för vidare studier och i väldigt många yrken. Skriver de ingenting i skolan, så de får öva upp förmågan?
 
Vi fick sådana skrivstilsböcker som var linjerade där man fick sitta och skriva bokstav efter bokstav efter hur det presenterades i boken (de ritade små och stora bokstäver på en linje och sedan fick man bara försöka få till det lika snyggt). Där skulle bokstäverna bindas ihop utan att lyfta pennan. Jag är född -91. Jag minns att jag inte gillade lektionerna i skrivstil utan tyckte att det var mördande tråkigt. :D

Att kunna skriva/texta tydligt och läsligt för hand tycker jag är en nödvändighet, såvida man inte har något handikapp eller annat som förhindrar det och kräver andra åtgärder. Men att kunna skriva skrivstil tycker jag inte direkt är särskilt värdefullt, förutom att det är estetiskt tilltalande. Alla mina föreläsningsanteckningar skriver jag för hand men datorer tar väl med många andra uppgifter då det är snabbt och smidigt - mycket inlämningar görs ju via dator också.
 
Jag fick lära mig skrivstil i skolan under 90-talets senare hälft. Idag vet jag dock inte hur prioriterat jag tycker att de är. Som någon var inne på tidigare i tråden: korrekt skriftspråk med grammatik, interpunktion och stavning (både med penna och dator) ligger långt mycket högre upp på priolistan.
 
I mina barns skola har de övat skrivstil från första klass, och när man tittar igenom årgångsbcökerna från tidigare år så ser man att i princip samtliga elever har en god handstil. Det används givetvis datorer också, och väldigt mycket tid läggs ner på läsning, stavning, läsförståelse, berättande osv osv. Detta är en liten privatskola med totalt 120 elever, ca 15-20 per klass, så de har väl tid att lägga på detta antar jag.
 
Det här med att "allt" numera tycks hanteras via datorn/mobilen och inte "för hand" tycker jag lite går hand i hand med att allt färre unga PRATAR i telefon/sin mobil! Alla textar, skickar sms, kommunicerar på Snapchat och allt vad det nu finns. På min tid (...nu var vi där igen...) kunde jag sitta i timmar och snacka på telefon med kompisar. Jag vet inte när jag senast såg mitt barn prata i telefon! Mobilen, då. Det närmaste man kan komma är väl Skype isåfall. Annars är det textande som gäller. Hela, hela tiden.

Datorerna och internet i olika former tar över mer och mer och de gamla sätten att kommunicera (VEM skriver t.ex. brev nuförtiden?) bleknar. Intressant!
 
Fick lära mig skrivstil (född -90). På lågstadiet lärde vi oss skriva bokstäver i skrivstil och på mellanstadiet hade vi en fossil till lärare som hade skrivstilsglosor varje vecka i två år... Tre-fem meningar där varje mening skulle skrivas på ett godtagbart sätt X antal gånger. Säg att det var 10 gånger per mening, då fick man skriva 30-50 gånger och visa upp för godkännande, de meningar som inte blev godkända fick göras om tills alla var godkända. Det var säkert ett bra sätt att nöta in stilen på men jisses vad det var själsdödande. Jag avskyr skrivstil. Det händer att jag får ett infall och börjar skriva mitt namn på skrivstil för att se om det sitter kvar, men annars aldrig.
 
Jag har tragglat igenom skrivstilsböckerna i skolan, sida upp och sida ner med att öva in exakta formen för varje bokstav - ensam och hur den skulle föras vidare för att sitta ihop med andra bokstäver om jag inte minns fel. Trots det kan jag ändå inte skriva särskilt snyggt eller läsligt, och det fanns sannerligen inte datorer att skriva på på den tiden så jag helt enkelt inte brytt mig eller prioriterat fel.
Min bror har exakt samma kråkfötter som jag, vi har visserligen gått i samma skola men han är ett årtionde äldre och hade andra lärare och böcker...

Jag tycker det vore enormt slöseri med tid att plocka fram de där skrivstilsböckerna åt dagens ungar faktiskt! Varför traggla med något som ärligt talat ersatts med något bättre? Jag kan som sagt skriva skrivstil, det blir inte snyggt men jag kan göra det, men det är ju både snabbare och lättare att skriva på tangentbord. Ska jag anteckna samtidigt som någon pratar har jag inte en chans att hänga med med penna och papper, med ett tangentbord går det att hålla jämna steg om man tar lite genvägar - och sen är det läsligt för alla dessutom. Det var inte bättre förr.
 
Nä, i svenskämnet i skolan skriver vi minsann aldrig! Och vi rättar aldrig elevernas skrivfel heller. Vi är bara oändligt tacksamma att de kommer dit och umgås med oss!

Eller inte... Det finns ju läroplaner och liknande, som andra i tråden också hänvisat till. Naturligtvis skriver eleverna! Och att vi nu för tiden har tillgång till digitala hjälpmedel och till exempel delade dokument har utvecklat skrivundervisningen massor! Nu kan vi ge helt andra typer av kommentarer och jag ser i alla fall stor skillnad i hur elevernas skrivande utvecklas. Att de skulle stava SÄMRE för att de i skolan skriver på dator istället för hand tycker jag låter som en konstig slutsats. Chattspråk använder de ju ändå och det gör de även när de skriver för hand. Där är vår uppgift som svensklärare att bredda genom att ge tillgång till det formella skriftspråket. Men det är ju ingen skillnad mot tidigare.

Att undervisa i skrivstil ser jag inget behov av faktiskt. Visst är det praktiskt att kunna läsa skrivstil, men att själv kunna skriva det är inte så nödvändigt. Jag tycker att det är viktigare att lägga den mycket begränsade tiden vi har till vårt förfogande på att lära eleverna läsa och ta till sig olika typer av texter samt att kunna skriva olika sorters texter så att de kan använda skrivandet för att kommunicera med andra på ett bra sätt.
 
Här kommer förresten, för den intresserade, kunskapskraven för år nio. Det här är alltså vad som krävs för att få ett E i svenska när man slutar grundskolan. Alla delar måste vara uppfyllda.

"Eleven kan läsa skönlitteratur och sakprosatexter med flyt genom att, på ett i huvudsak fungerande sätt, välja och använda lässtrategier utifrån olika texters särdrag. Genom att göra enkla sammanfattningar av olika texters innehåll med viss koppling till tidsaspekter, orsakssamband och andra texter visar eleven grundläggande läsförståelse. Dessutom kan eleven utifrån egna erfarenheter, olika livsfrågor och omvärldsfrågor tolka och föra enkla och till viss del underbyggda resonemang om tydligt framträdande budskap i olika verk. Eleven kan också föra enkla resonemang om verket med kopplingar till dess upphovsman. Eleven drar då till viss del underbyggda slutsatser om hur verket har påverkats av det historiska och kulturella sammanhang som det har tillkommit i.

Eleven kan skriva olika slags texter med viss språklig variation, enkel textbindning samt i huvudsak fungerande anpassning till texttyp, språkliga normer och strukturer. De berättande texter eleven skriver innehåller enkla gestaltande beskrivningar och berättargrepp samt dramaturgi med enkel uppbyggnad. Eleven kan söka, välja ut och sammanställa information från ett avgränsat urval av källor och för då enkla och till viss del underbyggda resonemang om informationens och källornas trovärdighet och relevans. Sammanställningarna innehåller enkla beskrivningar och förklaringar, enkelt ämnesrelaterat språk samt i huvudsak fungerande struktur, citat och källhänvisningar. Genom att kombinera olika texttyper, estetiska uttryck och medier så att de olika delarna samspelar på ett i huvudsak fungerande sätt kan eleven förstärka och levandegöra sina texters budskap. Dessutom kan eleven ge enkla omdömen om texters innehåll och uppbyggnad och utifrån respons bearbeta texter mot ökad tydlighet, kvalitet och uttrycksfullhet på ett i huvudsak fungerande sätt.

Eleven kan samtala om och diskutera varierande ämnen genom att ställa frågor och framföra åsikter med enkla och till viss del underbyggda argument på ett sätt som till viss del för samtalen och diskussionerna framåt. Dessutom kan eleven förbereda och genomföra enkla muntliga redogörelser med i huvudsak fungerande struktur och innehåll och viss anpassning till syfte, mottagare och sammanhang. Eleven kan föra enkla och till viss del underbyggda resonemang om svenska språkets historia, ursprung och särdrag samt jämföra med närliggande språk och beskriva tydligt framträdande likheter och skillnader."

När eleverna kommer till mig i sjuan har de redan haft mer än 80% av den undervisningstid de ska ha i svenska under grundskolan. Jag har mina elever 150 minuter i veckan i svenska på högstadiet. Det vill till att öva handstil om man ska hinna med allt. Även om jag naturligtvis också tycker att det är bra om alla har en läslig handstil.
 
Så här ser min skrivstil ut när jag skriver lite slarvigt:

sKTf3c7.jpg
 
Att lära sig använda penna och papper är väl ändå inte detsamma som att traggla med skrivstil? Och tror du verkligen att barn inte kan använda penna och papper? Varför?
Vid senaste revisionen av läroplanen var det, som jag tidigare citerade, tal om helt ta bort att skriva för hand. Skrivstil togs bort tjugo år sedan tror jag.
 
Vid senaste revisionen av läroplanen var det, som jag tidigare citerade, tal om helt ta bort att skriva för hand. Skrivstil togs bort tjugo år sedan tror jag.

Jag har svårt att föreställa mig att barn skulle vara handfallna inför penna och papper även om handstil inte längre fanns med i läroplanen faktiskt. Och om det nu skulle inträffa så känner jag mig ganska lugn inför att det i så fall beror på att tekniken är så pass utbredd och utvecklad att det faktiskt inte behövs penna och papper längre, och att dagen civilisationen går under krävs det inte något jättegeni för att räkna ut hur man skriver utan skärm igen.

På fullt allvar, jag fattar inte vad det är att jaga upp sig över. Vi har språket, hur det mekaniskt förs i skrift spelar väl ingen roll?
 
Jag har svårt att föreställa mig att barn skulle vara handfallna inför penna och papper även om handstil inte längre fanns med i läroplanen faktiskt. Och om det nu skulle inträffa så känner jag mig ganska lugn inför att det i så fall beror på att tekniken är så pass utbredd och utvecklad att det faktiskt inte behövs penna och papper längre, och att dagen civilisationen går under krävs det inte något jättegeni för att räkna ut hur man skriver utan skärm igen.

På fullt allvar, jag fattar inte vad det är att jaga upp sig över. Vi har språket, hur det mekaniskt förs i skrift spelar väl ingen roll?
Men samma gäller för räkning (matematik)? Oavsett nivå görs väldigt mycket, eller i princip allt, med hjälp av datorer så varför lära sig det när nästan ingen ändå använder det.

Bara det att kunna läsa äldre handskrivna texter är skäl nog till att lära sig skrivstil.
 
Jag, i egenskap av TS, ska erkänna att jag själv inte skriver skrivstil..... Längre. Helst textar jag, men om jag har bråttom kan jag skriva en slags egen skrivstil, inte lutande utan lodrät och lite rund.

Men, jag tycker att ord kan vara väldigt vackra, jag önskar att jag kunde kalligrafi och jag blir lite melankolisk när jag t.ex. ser texter mina föräldrar skrev som unga (de föddes på 1920-talet!!) i sirlig skrivstil och med turkosblått bläck! Min pappa sålde pennor av olika slag (han var bok- och pappershandlare) så jag är uppvuxen med pennor, papper och skrivande. Jag misstänker att jag färgats av det. Att jag tycker det är en döende konstart, liksom!

Jag misstänker (eller hoppas?) att det, som så ofta, kanske kommer en motreaktion på allt det digitala. Liksom jag aldrig tror att BOKEN kommer att försvinna, inte heller tecknande (...) för hand med penna och papper. Titta bara på hur målarböckerna blivit så älskade!
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp