Jag tänker snarare att vi som ryttare är olika och att samma häst med samma beteende kan uppfattas som "vaken" vs "otäck" av olika personer beroende på en massa saker. Det behöver ju inte vara att man försökt släta över ett problem utan det kan lika gärna vara att de helt ärligt har upplevt hästen som vaken men inte tyckt att det varit problematiskt alls.
Men jag håller med om att man ska tänka noga kring vad orden kan betyda för en själv. Om man är en osäker ryttare så ska man nog hålla sig borta från alla hästar som beskrivs som "vaken", "mycket motor" osv.
Håller med om ordvalen och hur man värderar det.
Halvt kl:
Jag uppskattar vakna hästar. Ibland följer då mer reaktivitet med. Men är man sadelfast, orädd och vet hur man kan jobba med reaktiviteten för att dämpa den/träna bort triggers/kontrollera det så är det inte alltid ngt som är övervägande negativt. Då kan man tycka att det i övrigt positiva väger över.
Men vet man inte hur man ska jobba bort reaktivitet och kunna bryta flykt/kast/etc så blir det ju onödigt svårt och farligt. Det kan också bli väldigt läskigt när man inte vet varför, när, hur det kan visa sig. Det blir lite lotteri över det hela. Och det är ju inte så tryggt. Har man system där man gradvis kan både släcka triggers och få mer kontroll så blir det inte lika läskigt, farlig eller hopplöst.
Är man sadelfast blir man också mycket tryggare och kan slappna av mentalt och fysiskt på ett annat sätt.
Och är man själv rädd till den grad att man får svårare att kontrollera sin kropp, spänner sig och blir för långsam i tanken så är det sällan en god idé att själv försöka jobba bort de reaktionerna uppsuttet. Att bli för långsam när man är rädd eller att spänna sig och ev luta sig fram etc är ju vanligt och inget konstigt alls. Men triggar den känsliga och reaktiva hästen.
Även vi som jobbar med att träna och rida såna hästar kan bli rädda, självklart! Men som rutinerad av just sånt kan man ofta gå in i sin rutin och inte spänna sig eller bli för långsam mental. Då går det ju att jobba trots att man kanske är skraj. Men det kräver ju mycket träning och en viss mentalitet.
Jag möter ganska få hästägare som när de är rädda klarar av det. Ofta är det bäst att låta en mer rutinerad, orädd ryttare rida eller jobba bort mycket triggers och energi avsuttet. Ibland får man ta dem för hand och sen hoppa upp några minuter, sen av igen och upp etc..
Jag har haft två hästar som båda varit extremt reaktiva. Den ena utdömd för lynnesfel och kunde bli helt blockerad i panik i början. Sen funkade han fint för mig både avsuttet och uppsuttet. Mot slutet kunde även andra rida honom om de var lite vakna själva och red i varje steg. Behövde han känna att han skulle ta ansvar för att hålla ekipaget safe så blev han osäker. Om han då "frågade" lite försiktigt "är det panik?" så märkte människan inte det och sen var cirkusen i gång och han kastade sig för allt möjligt som han aldrig reagerade på annars. Red man bara avspänt och visade att man skötte kollen så var han lugn, avspänd och trygg. Det kunde bli samma i hanteringen att folk inte märkte när han frågade och sedan blev han okontaktbar. Med mig kände han sig trygg även om jag lät honom styra saker så att säga. Med den hästen var det mer en relation till den människan än proffsryttare som krävdes för att han skulle bli trygg.
Min nuvarande häst är också het, energisk, reaktiv och var rädd för det mesta när han kom. Och reagerade stort och fort på allt. Han var som en tickande bomb. Inte ens min ena tränare som är känd för att ta alla problemhästar ingen annan tränare vill ha ville sitta på honom. Men med skolning etc är han nu väldigt trevlig även enligt sagda tränare som hade noll betänkligheter över att hoppa upp efter lite skolning.
Dock skulle han absolut kunna bli farlig igen med fel ryttare. Han kräver en cool och sadelfast ryttare som rider i lätthet i balans och i lösgjordhet. Då är han trevlig och superkul just iom att han är så känslig, snabb etc.
Men jag hade en elev som bara tog honom för hand och blev så exalterad av att se en älg som gick förbi utebanan att hon gick upp i energi, spände sig och fokuserade på älgen. Då speglade han det direkt och hetsade upp sig väldigt inför något han annars inte bryr sig om.
En sådan häst kan ju vara skitkul för den som uppskattar vad snabba reaktioner kan medföra för positivt i träningen tex och som själv kan hålla en lugn energi och avspändhet som hästen speglar. Den här hästen kommer oavsett relation den har till ryttaren kunna bli reaktiv på fel sätt om man inte också är en mkt god ryttare som kan hålla sig cool. Men han köper också ny ryttare om den är mkt duktig på ett annat sätt än hästen innan.
På den här hästen är också allt en färskvara. Om han inte utsätts för ljud, saker som rör sig och olika miljöer får man snabbt större reaktioner igen. Ju mer och konstant desto bättre. Skitbra nu när vi står på gård med entreprenad och en massa nöt i stallar nära stall/ridhus/ridbana.
Så reaktivitet kan vara väldigt olika och grundjobbet med det är likt. Men man kan behöva individanpassa approachen en del.
Det kan vara väldigt klokt att ta hjälp av just problemlösare för sådana här hästar.
Jag brukar också alltid lära in en hjälpgivning avsuttet som gör att jag kan formge hästen för att kunna rida den där stressläget är som minst och hjälper för att kunna bryta eventuella kast, försök att dra etc. Innan det är gjort sätter jag mig inte på en sådan häst. Det går dock rätt fort. Men det är något som bara måste funka för att minimera risk för att åka av och skada sig.
Och givetvis kan och bör man dra nytta av hästens behov och instinkter i form av att de till att de lever i en god miljö med kompisar, stimuleras i hagen, får korrekt foderstat och ofta nog, man ser till att den håller sig varm och inte blir spänd muskulärt etc.
briljant
