Den första var "skumt" halt länge. Det var så lite så det bara eventuellt gick att ana om man verkligen stirrade (
). Jag som såg honom varje dag tyckte att jag såg en skillnad mellan varven vid longering men det var verkligen inget tydligt. Vid ridning syntes det ännu mindre. Var på klinik för detta någon/några gånger och de hittade aldrig något riktigt och kunde inte ultraljuda så långt ner i hoven - så till sist remitterades vi till magnetröntgen då det misstänktes ligamentskada eftersom man inte hittade något annat. Och det var det.
Han var ohalt och fick sättas igång efter 4 mån.
Den andra var ligamentskadan ett bifynd egentligen. Jag åkte in pga bekymmer i ridningen, inte pga hälta. På klinikbesöket böjdes hon igenom och reagerade då ganska kraftigt vid böjning ena fram. Ultraljud visade en sidoligamentskada och även skador upp till kotleden - hela insidan (troligtvis en kraftig vrickning). Hon hade haft en hälta nån månad tidigare på samma hov, oturligt nog (får man väl säga) hittades en mini-hovböld vid klinikbesök men jag misstänker väl att hon fick ligamentskadan då för hon borde ha blivit halt vid skadetillfället och hovböldsepisoden var den enda hältan.
Hon läkte oväntat snabbt.
5 april - upptäcktes skadan
29 april – var kotan nästintill bra, veterinären var mycket överraskad över hur bra det läkte, de sa att man brukar sällan se en så snabb läkning. Ligamenten i hovleden hade inte kommit lika långt som kotan i läkning men var på g.
26 maj – började med igångsättningsschema
22 juli - friskförklarad