Sv: Skolning av galoppen
Nu har jag inte mycket erfarenhet av riktig skolning av galoppen mer än av tre hästar i min ägo, som alla ridits "olika", utbildats "olika" och övht krävt olika "tänk" (fokus) i arbetet.
Den förste, den gamle, med mycket dålig grundgalopp i sej själv. Dock mycket välutbildad i grund och botten (kom från Tyskland från början
). Galoppen som vi jobbade med INNAN vi kom till piaffen var ganska undermålig på många sätt, han rullade på i obalans och kändes tudelad utan att jag hade några medel för att hitta till jobb. Visst hade han sina ljusa stunder, men det hängde nog mest på isåfall hur mycket han hetsade upp sej - när han var rejält upphetsad kunde man få en bärig galopp även utan "piaff-tänk". Fast det var ju mest bara användbart i hoppningen och omhoppningar, någon dressyrgalopp var det inte tal om...
När vi väl kommit till piaffen och började kunna jobba ur den, så hände många saker med galoppen. I och för sej så hade vi rätt långa "galopp-fria" perioder då, på 3-4 månader åt gången - men jisses vad mycket som hände med galoppen under dessa galopp-fria perioder. Tog man den ur samlingen, förändrade den karaktär rätt rejält. Han blev (väldigt) lätt i fram, manövrerbar (lätt att flytta hit och dit), men ack vad konstigt det kändes. Det var en tydlig "piaffkänsla" i galoppen, det gick så att säga mer och mer att "rida bakbenen". Första perioden hade han då fortfarande den lite undermåliga "arbetsgaloppen" ifall jag försökte rida fram ur samlingen och detta störde mej rätt rejält då lägena var så skilda.
Men med tiden (efter kanske 2 år) blev också den större, "rulla på"-galoppen mycket, mycket bättre av jobbet med piaff-galopp-piaff. Det började helt enkelt kännas som om han KUNDE länga, sträcka ut och fortfarande lyfta upp manken under mej och komma upp fram. Det var en -kanon- känsla. Mycket av detta hjälptes också av att vi började med bytesträningen och det var grymt svårt att försöka byta i den riktigt samlade galoppen - han var "för känslig" i den. Det krävdes mer rulla på för att få flyt.
Nu hängde det dock absolut mest på min ridning, jag HAR svårt för galopp övht, har alltid haft, fick jag inte till ridningen blev det alltid pannkaka med galoppen och det var fler än en gång som tränaren fick "rycka in" när det var som mest pannkaka och försöka lotsa mej förbi mina hjärnspöken.....
Nå, de andra hästarna då.
Min mörka märr hade väl i grund och botten inte en "kanon" galopp men jag tyckte mej se att den så att säga hade en del grundfaktorer som min gamle häst saknade - jag skulle väl kalla det att hon hade en "mer skolningsbar grundgalopp".
Henne hade jag med vilje tänkt utbilda från den större galoppen till samlingen, så funkade hon. Att vänta med galoppen tills vi hade piaffen hade helt enkelt inte tjänat nåt till, den behövdes skolas "med" från början. Galoppen är ju erkänt bra för att få igång ryggen, stärka ryggen, och denna hästen behövde det.
Tänket medförde att jag i stor del jobbade med galoppen ute i skogen, galoppen på ridbanan fick dock vänta. Hihi, vi provade en gång i somras, med resultatet att jag låg halvvriden över hennes hals i gapskratt efter ett varv.....
Henne blev det ju mest rulla på i skogen, med tanken rundad överlinje och sökning fram till handen - balans. Och om hon bytte vid kurvorna var ju det bra. (hihi, Spider84 har fått höra mina jargonger "wiho, hon fattade rätt galopp!" "hon BYTTE, hon bytte!!" etc rätt många vändor tror jag....) Ja, på "bebis"-nivå helt enkelt
Lite tänkte jag nog "hopp-galopp" ur detta, dvs att mitt mål var att ha en galopp som det skulle funka bra att rulla på runt ridbanan och hoppa lite hinder. Det är hela definitionen på "arbetsgalopp" för min del, en arbetsbar "hoppgalopp" typ. Tror jag....
Min röda nu har dock en hel del mentala låsningar när det kommer till galoppen såsom man "brukar" rida den, dvs fatta galopp, rulla på rätt stort. Hon är känd på travet för att vara extremt "trav-säker" - föll hon in i galopp så rättade hon sej själv väldigt fort (1-2 steg). Det har ju synts även ute i hagen, första året hade hon ingen galopp naturligt. Snacka om att jag jublade när hon en vända förra våren, när hon sas äntligen börjat forma om sej och faktiskt tillåta annorlunda rörelse i kroppen (motför "travstuket"), busade i galopp i hagen. Till och med sparkade bakut. Ser även detta nu, när hon är högdräktig, så kanske, kanske FINNS det iaf lite galopp i henne.
Jag har iofs bara provat att försöka fatta galopp en gång, vilket resulterade i en lång bit av stressad travar-trav med noll kontakt....
Nu kan jag ju inte vara bergsäker på hur det utvecklar sej när jag nu kommer igång med henne igen efter denna fölning, men jag har svårt att tro att jag nånsin kommer galoppera på henne. Vi har inga piaff-mål direkt heller. Men hon skulle annars vara en sådan häst som verkligen mått bra av att vänta med galoppen till efter piaffen är befäst. Tar jag den utan den samlingen, så kommer det inte bli annat än pannkaka.
Därmed inte sagt att jag försöker främja galopprörelsen i hennes kropp, det gör jag ju tex genom arbetet med sluta (mycket, mycket svårt för en sådan travsäker brud), även på lina över små-små hinder då hon ju självmant faller in i galopp något steg efter hindren. Även mycket "förändringar" - tex sitta på åttvolter, eller byta mellan olika sidors öppnor (slutorna är för avancerade), verkar främja "galopp-rörelsen".
Grejen med piaffen är att ur den är det en annan sak att "precisionrida" galoppen, förändrar jman takten i piaffen så man får galopp-takten kan ju detta vara en nyckel till resterande galoppjobb - särskilt på en sån häst som min röda som blir stressad och "låst" ifall man ber om galopp vid situationer som hon känner igen.
Gud, nu blev detta jättelångt.... Och kanske mycket osammanhängande svammel. Det var ändå mycket länge sedan jag red så seriöst.
Visserligen har jag ju min medryttarhäst nu som jag jobbar mycket, mycket med galoppen på - detta mest pga att hon har en kanon sådan i grund och botten och det är så jädra kul!
Men där är det verkligen "tysk ridning" som gäller. Vilket ju är kul det med, men ovant. Det blir inte så mycket fin precisionsridning för oss ännu, jag jobbar till stor del på att få henne att balansera upp sej, komma upp och faktiskt TA I (onödigt tycker 26-åringen). Massa fattningar och avbrott. Effekten blir ungefär densamma som om jag tagit det ur piaff, men någon piaff kommer den här aldrig jobbas med.
Hade en ridskoleponny på tillridning en vända, och hade det varit min häst hade jag helt väntat med galoppen tills vi hade piaffen. Detta mestadels för att han hade fler gångarter än bara tre, och hade svårt för en bärig galopp. Visst kunde han galoppera, men det gick fort och det var obalanserat och det fanns inget eller lite skolningsvärde i den. Väldigt väldigt passartad i galoppen. Den passartade rörelsen hade ju gått att förändra ifall han fått vänta med galoppen tills han var mer befäst i de "diagonala rörelserna" annars - i skritt och trav.
Nå, undrar om nån orkar läsa.... *asg* Men det är en intressant fråga...