Skollunchen vi minns

[Mabuse]

Fast alla vill inte ha varm mat till lunch i Sverige heller. Jag säger inte att vi ska införa lunch a la Norge av samma skäl som andra redan skrivit, även om det räddat mitt förhållande till mat under skoltiden. Men alla äter inte varm mat till lunch och jag tycker det är rätt trist att den föreställningen sprids så att vi som inte äter varm lunch framstår som aliens.

Vilken föreställning? Att i jämförelse med t ex Norge och England så äter man mer till lunch i Sverige? Det skulle jag säga är sant.

Sen kan man absolut äta fil eller vad man vill till lunch - eller ingenting alls, men traditionen är en relatvt sett stadig lunch.

Det blir ju galet om vi av hänsyn till dem som t ex inte äter lunch alls inte ska kunna säga att det vanliga eller normala är att äta det. Ungefär som att det vanliga är att inte äta köttgryta med ris till frukost, men är helt säkert det finns nån i Sverige som gör det. En tradition innebär ju inte att alla följer den eller att alla som inte gör det är aliens, men det är ju tradition för det. Det är ju tradition i Sverige att ha kaviar på äggmackan, t ex, men jag personligen tycker kaviar är vidrigt och äter det aldrig. Jag är ingen alien för det, jag följer bara inte just den traditionen.

 

[Kiwifrukt]

Vilken föreställning? Att i jämförelse med t ex Norge och England så äter man mer till lunch i Sverige? Det skulle jag säga är sant.

Sen kan man absolut äta fil eller vad man vill till lunch - eller ingenting alls, men traditionen är en relatvt sett stadig lunch.

Det blir ju galet om vi av hänsyn till dem som t ex inte äter lunch alls inte ska kunna säga att det vanliga eller normala är att äta det. Ungefär som att det vanliga är att inte äta köttgryta med ris till frukost, men är helt säkert det finns nån i Sverige som gör det. En tradition innebär ju inte att alla följer den eller att alla som inte gör det är aliens, men det är ju tradition för det. Det är ju tradition i Sverige att ha kaviar på äggmackan, t ex, men jag personligen tycker kaviar är vidrigt och äter det aldrig. Jag är ingen alien för det, jag följer bara inte just den traditionen.

Fast man kan skriva ”det vanliga är” blablabla, inte ”så är det i Sverige”.

Men jag orkar inte tjafsa, så vi släpper det. Jag är bara dödligt less på att stämplas som anorektiker för att jag inte vill äta varm mat två gånger om dagen. Dessutom åt ingen av mina kompisar varm mat mitt på dagen när vi var små så i alla fall här är det betydligt vanligare än en del tror.

 

[Pegasus63]

Fast alla vill inte ha varm mat till lunch i Sverige heller. Jag säger inte att vi ska införa lunch a la Norge av samma skäl som andra redan skrivit, även om det räddat mitt förhållande till mat under skoltiden. Men alla äter inte varm mat till lunch och jag tycker det är rätt trist att den föreställningen sprids så att vi som inte äter varm lunch framstår som aliens.

Är väl egentligen inte många länder som äter två middager (så kallad lunch under arbetstid och sedan "middag" när man kommer hem) och dessutom har varm frukost och kvälls varje dag utom Sverige. Inte ens ovanligt att "mellanmålen" är varma.
Rätt unikt enligt mig.
I många väst länder brukar frukost och middag vara varma, men överlag torde nog middagen vara det ända varma (så kallad lagade) mälet under dagen

 

[Elo]

Fast man kan skriva ”det vanliga är” blablabla, inte ”så är det i Sverige”.

Men jag orkar inte tjafsa, så vi släpper det. Jag är bara dödligt less på att stämplas som anorektiker för att jag inte vill äta varm mat två gånger om dagen. Dessutom åt ingen av mina kompisar varm mat mitt på dagen när vi var små så i alla fall här är det betydligt vanligare än en del tror.

Jag äter också bara varm mat 1ggr/ dag. Men i mitt fall lunch. Ingen kallar mig anorektiker för det?? Men det finns de som tycker att det är konstigt.


Om man mot förmodan skulle vilja ha kall mat till lunch i skolan, så brukar det finnas olika former av grönsaker och knäckemacka. Inte optimalt men bättre än inget (skolmaten är uträknad att ge 1/3 av dagsbehovet. Därav serveras i dagsläget betydligt mindre soppa än på min tid, för att det helt enkelt är svårt att nå upp till behoven med soppa).

 

[Hoarfrost]

Jag har dock sett baksidan med detta. Vi hade bordsplacering på lågstadiet där läraren bestämde vem som skulle sitta med vem. Tanken är säkert god om det handlar om att ingen ska bli ensam. Men jag som i tre år fick tillbringa lunchen (som i sig var väldigt jobbig för mig på grund av maten) bredvid en kille i klassen som var våldsam och som jag var dödligt rädd för, traumatiserades för livet av skolmatsalen. När som helst kunde han ta min mat och slänga i golvet eller flyga upp och kasta en stol på en vuxen. Eftersom lärarna var rädda för honom sa ingen till heller. Mina kompisar hade mer tur i bordsplaceringen och fick sitta med folk de brukade hänga med.

Även jag var med om detta. Läraren satte helt enkelt "de lugna" mellan "de stökiga". Var superkul att sitta med killen som gillade att bränna tjejers hår/kläder med tändare och alltid lyckades smuggla med sig tändare, slogs och rev sönder saker dagligen. På andra sidan killen som gillade att vara så störig och irriterande som möjligt och därmed satt och petade på en och stal mat eller gaffeln eller röck en i håret.
Superlätt att få matro osv.

Jag var en rebellisk liten blondin med rosa kläder med katter på, och två gulliga små tofsar med hjärtan. Pytteliten jämfört med de andra. Läraren blev rätt chockad efter att jag helt sonika bara satte mig brevid en kompis en dag Jag blev skälld på, läraren blev röd i ansiktet, andra lärare kom, vaktmästaren kom, mattanterna kom.
Jag förklarade varför jag inte längre tänkte följa hennes regler och när de försökte ta mig därifrån genom att lyfta bort mig kröp jag helt sonika in under bordet så de inte fick tag i mig. Sedan gick jag därifrån utan att ha ätit.
Det blev samtal till min mamma, jag förklarade mitt resonemang för mamma som typ "jahapp, låter rimligt." och sedan helt sonika ringde tillbaka och typ förklarade att hon stöttade mitt resonemang och att de får lösa att jag får mat i mig, men vill inte jag sitta så som de vill ska jag inte göra det.

Tog nog 2 veckor, sen hade de flesta rebellerat och gjort som jag och så fick vi sitta var sjutton vi ville. Klassen var inte ens samlad vid ett bord utan man kunde ta vilket som

 

[tanten]

Fast man kan skriva ”det vanliga är” blablabla, inte ”så är det i Sverige”.

Men jag orkar inte tjafsa, så vi släpper det. Jag är bara dödligt less på att stämplas som anorektiker för att jag inte vill äta varm mat två gånger om dagen. Dessutom åt ingen av mina kompisar varm mat mitt på dagen när vi var små så i alla fall här är det betydligt vanligare än en del tror.

Men det är väl ändå ingen som tvingar dig äta varm mat?
Du verkar upprörd. Att något är vanlig säger inte att det är allenarådande. En av mina (vuxna) elever åt alltid en muffins till frukost. Andra äter ingen frukost alls. Jag äter stadig frukost.
Folk är olika. Även med luncherna.

Vad gäller skolluncherna så finns det salladsbord att ta av. Eller smörgåsar. En av mina räddningar när maten var hemsk var grova knäckemackor med smör, skivad kokt potatis och salt

 

[Kiwifrukt]

Även jag var med om detta. Läraren satte helt enkelt "de lugna" mellan "de stökiga". Var superkul att sitta med killen som gillade att bränna tjejers hår/kläder med tändare och alltid lyckades smuggla med sig tändare, slogs och rev sönder saker dagligen. På andra sidan killen som gillade att vara så störig och irriterande som möjligt och därmed satt och petade på en och stal mat eller gaffeln eller röck en i håret.
Superlätt att få matro osv.

Jag var en rebellisk liten blondin med rosa kläder med katter på, och två gulliga små tofsar med hjärtan. Pytteliten jämfört med de andra. Läraren blev rätt chockad efter att jag helt sonika bara satte mig brevid en kompis en dag Jag blev skälld på, läraren blev röd i ansiktet, andra lärare kom, vaktmästaren kom, mattanterna kom.
Jag förklarade varför jag inte längre tänkte följa hennes regler och när de försökte ta mig därifrån genom att lyfta bort mig kröp jag helt sonika in under bordet så de inte fick tag i mig. Sedan gick jag därifrån utan att ha ätit.
Det blev samtal till min mamma, jag förklarade mitt resonemang för mamma som typ "jahapp, låter rimligt." och sedan helt sonika ringde tillbaka och typ förklarade att hon stöttade mitt resonemang och att de får lösa att jag får mat i mig, men vill inte jag sitta så som de vill ska jag inte göra det.

Tog nog 2 veckor, sen hade de flesta rebellerat och gjort som jag och så fick vi sitta var sjutton vi ville. Klassen var inte ens samlad vid ett bord utan man kunde ta vilket som

Jag önskar att jag vågat göra så. Men det hade nog inte ens hjälpt. Vår lärare satte de ”stökiga” bredvid andra ”stökiga” och det var väl lite för att resten skulle få matro. Men vad som var stökigt var hennes version. Killen jag hamnade bredvid var ju uppenbart jättestökig (han gick bara lågstadiet med oss, sen gick han typ i särskola/särskild obs-klass) men jag var också en ”stökig” elev eftersom jag inte ville äta. Tro fanken det när hon placerade mig med honom. Hon tvingade resten av klassen att sitta kvar tills jag ätit upp, en del blev sura och tjatade om att jag skulle äta så de fick gå, andra bönföll läraren att låta mig slippa.

Oftast kom vi inte därifrån förrän lektionen började igen. Eller att jag hade spytt ner hela tallriken, för jag fick ju inte resa mig och gå på toaletten heller.

 

[Kiwifrukt]

Men det är väl ändå ingen som tvingar dig äta varm mat?
Du verkar upprörd. Att något är vanlig säger inte att det är allenarådande. En av mina (vuxna) elever åt alltid en muffins till frukost. Andra äter ingen frukost alls. Jag äter stadig frukost.
Folk är olika. Även med luncherna.

Vad gäller skolluncherna så finns det salladsbord att ta av. Eller smörgåsar. En av mina räddningar när maten var hemsk var grova knäckemackor med smör, skivad kokt potatis och salt

Jo jag har blivit tvingad genom hela skoltiden och även i vuxen ålder på arbetsplatsen blivit anklagad och hamnat i besynnerliga samtal som går ut på att jag är ätstörd. Så ja. Jag är upprörd.

 

[MiaMia]

Men det är väl ändå ingen som tvingar dig äta varm mat?
Du verkar upprörd. Att något är vanlig säger inte att det är allenarådande. En av mina (vuxna) elever åt alltid en muffins till frukost. Andra äter ingen frukost alls. Jag äter stadig frukost.
Folk är olika. Även med luncherna.

Vad gäller skolluncherna så finns det salladsbord att ta av. Eller smörgåsar. En av mina räddningar när maten var hemsk var grova knäckemackor med smör, skivad kokt potatis och salt

Idag finns det...
Jag kan tänka mig att @Kiwifrukt är präglad av händelser längre bak i tiden.

På låg- mellanstadiet fick man i vår skola dels inte lägga upp själv, dels inte slänga maten och då blir det ju rätt pressande om man av diverse skäl inte vill äta (alls, eller specifikt det som ligger på tallriken) Nu kunde man i praktiken slänga ändå, men det var som att man fick smyga och skämmas. Hade det varit varje dag en behövt göra det hade jag upplevt det som oerhört pressande.

Men jag håller med dig om att inte heller det är något att belasta skollunchen som inrättning för. Bara elevbemötandet och rutinerna i en viss skola vid en viss tid.

 

[Kiwifrukt]

Idag finns det...
Jag kan tänka mig att @Kiwifrukt är präglad av händelser längre bak i tiden.

På låg- mellanstadiet fick man i vår skola dels inte lägga upp själv, dels inte slänga maten och då blir det ju rätt pressande om man av diverse skäl inte vill äta (alls, eller specifikt det som ligger på tallriken) Nu kunde man i praktiken slänga ändå, men det var som att man fick smyga och skämmas. Hade det varit varje dag en behövt göra det hade jag upplevt det som oerhört pressande.

Men jag håller med dig om att inte heller det är något att belasta skollunchen som inrättning för. Bara elevbemötandet och rutinerna i en viss skola vid en viss tid.

Jag håller med dig, och jag skyller varken på skolan som inrättning och tror och hoppas att det framför allt är bättre idag. Det var min lärare i årskurs ett till tre som var vidrig och inte skulle haft med barn att göra.

Men som tillägg har jag utsatts som vuxen av andra vuxna om att jag äter ”fel”, är ”ätstörd”, ”borde skärpa mig”, ”borde få stryk” (!) och liknande på min arbetsplats, just av personer som säger att alla äter varm lunch i Sverige och gör man inte det är det något fel på en. Det har inte det minsta med skollunchen att göra, men det spär på mitt trauma och jag kan inte ens gå ner i matsalen på jobbet nu efter det. Tack så jävla mycket för det, normen om att ”alla” äter varm mat till lunch. Men det handlar, så klart, också om människor som i allting saknar spärrar och inte kan bete sig mot sin omgivning utan konstant klampar över gränser. Men eftersom jag har enorma problem sen skolan kan jag inte hantera deras kommentarer om just maten alls.

 

[gulakatten]

Men som tillägg har jag utsatts som vuxen av andra vuxna om att jag äter ”fel”, är ”ätstörd”, ”borde skärpa mig”, ”borde få stryk” (!) och liknande på min arbetsplats, just av personer som säger att alla äter varm lunch i Sverige och gör man inte det är det något fel på en.

Fast det här är ju jättekonstigt. Alltså allt du skriver om din arbetsplats är så galet - alla verkar knäppa. Men det här är ju helt stört! Du måste ha världens största otur med människorna du har omkring dig.

Jag har i hela mitt liv aldrig träffat en människa som haft en åsikt om att jag inte alltid äter varm lunch. Folk brukar liksom inte känna så starkt kring sånt.

 

[Kiwifrukt]

Fast det här är ju jättekonstigt. Alltså allt du skriver om din arbetsplats är så galet - alla verkar knäppa. Men det här är ju helt stört! Du måste ha världens största otur med människorna du har omkring dig.

Jag har i hela mitt liv aldrig träffat en människa som haft en åsikt om att jag inte alltid äter varm lunch. Folk brukar liksom inte känna så starkt kring sånt.

Det är ärligt talat mest en person som är kvar nu, men de har varit betydligt fler. Men nu är ju skadan redan skedd så nu går jag helt enkelt inte ner där mer. Det är liksom inte värt att träffa på den personen där.

För övrigt är mina nuvarande kollegor helt normala, bortsett från att de är smått religiösa när det gäller det här med barn. Har man inga barn är just det fruktansvärt trist att lyssna på, men det är ju inte deras fel att jag inte har några. Men de är trevliga att jobba med. Dock har det tidigare funnits en hel del underliga individer som tack och lov inte längre är kvar. Nåja, nu kom vi väl lång från ämnet men ville ändå försvara mina nuvarande kollegor.

 

[gulakatten]

Det är ärligt talat mest en person som är kvar nu, men de har varit betydligt fler. Men nu är ju skadan redan skedd så nu går jag helt enkelt inte ner där mer. Det är liksom inte värt att träffa på den personen där.

För övrigt är mina nuvarande kollegor helt normala, bortsett från att de är smått religiösa när det gäller det här med barn. Har man inga barn är just det fruktansvärt trist att lyssna på, men det är ju inte deras fel att jag inte har några. Men de är trevliga att jobba med. Dock har det tidigare funnits en hel del underliga individer som tack och lov inte längre är kvar. Nåja, nu kom vi väl lång från ämnet men ville ändå försvara mina nuvarande kollegor.

Du behöver verkligen inte försvara dem. I allt du skrivit om dem, särskilt allt kring mat, verkar de genomvidriga. Alltså verkligen.

 

[Kiwifrukt]

Du behöver verkligen inte försvara dem. I allt du skrivit om dem, särskilt allt kring mat, verkar de genomvidriga. Alltså verkligen.

Fast det är därför jag vill försvara de jag jobbar med nu - för de har inte varit drivande i det. Det är framför allt två personer som varit det, ivrigt påhejade av folk som slutat. Den ena har jag jobbat med tidigare, den andra har egentligen inget med mig och min grupp att göra. Så de jag jobbar med nu är schyssta, det är bara att vi är väldigt olika och att jag kanske känner mig utanför i gruppen. Men de har aldrig hackat om maten. Hackandet var också före covid, när jag var i en annan grupp. (Och de personerna var fruktansvärda, det håller jag helt med om.)

 

[Sonic76]

Jag har dock sett baksidan med detta. Vi hade bordsplacering på lågstadiet där läraren bestämde vem som skulle sitta med vem. Tanken är säkert god om det handlar om att ingen ska bli ensam. Men jag som i tre år fick tillbringa lunchen (som i sig var väldigt jobbig för mig på grund av maten) bredvid en kille i klassen som var våldsam och som jag var dödligt rädd för, traumatiserades för livet av skolmatsalen. När som helst kunde han ta min mat och slänga i golvet eller flyga upp och kasta en stol på en vuxen. Eftersom lärarna var rädda för honom sa ingen till heller. Mina kompisar hade mer tur i bordsplaceringen och fick sitta med folk de brukade hänga med.

Vi har bordsplacering
Men de som inte sköter sig sitter vid mitt bord och de andra vid de andra.

 

[Kiwifrukt]

Vi har bordsplacering
Men de som inte sköter sig sitter vid mitt bord och de andra vid de andra.

Jo jag förstår att tanken är god från början. Men i mitt fall blev det ”vi har ett litet gäng med rejält bråkiga pojkar som kastar mat och inredning runt sig eller slåss med varandra, och så har vi minst lika problematiska Kiwifrukt, vars enda ”fel” har varit att inte vilja äta skolmaten, briljant, då sätter vi dessa ihop”. Med den slutklämmen att jag som redan for illa av matsituationen dessutom var rädd för mina bordsgrannar. Men jag gick i lågstadiet på 90-talet så jag hoppas verkligen att något ändrat sig sen dess.

 

[Sonic76]

Jo jag förstår att tanken är god från början. Men i mitt fall blev det ”vi har ett litet gäng med rejält bråkiga pojkar som kastar mat och inredning runt sig eller slåss med varandra, och så har vi minst lika problematiska Kiwifrukt, vars enda ”fel” har varit att inte vilja äta skolmaten, briljant, då sätter vi dessa ihop”. Med den slutklämmen att jag som redan for illa av matsituationen dessutom var rädd för mina bordsgrannar. Men jag gick i lågstadiet på 90-talet så jag hoppas verkligen att något ändrat sig sen dess.

Ja det får vi hoppas.
De som inte äter sitter vid de andra borden.
Jag tvingar ingen att äta men försöker iaf få dem att prova.
Men kommer aldrig tvinga nån.
Äter de inte så är det så.

 

[RedQueen]

Jo jag förstår att tanken är god från början. Men i mitt fall blev det ”vi har ett litet gäng med rejält bråkiga pojkar som kastar mat och inredning runt sig eller slåss med varandra, och så har vi minst lika problematiska Kiwifrukt, vars enda ”fel” har varit att inte vilja äta skolmaten, briljant, då sätter vi dessa ihop”. Med den slutklämmen att jag som redan for illa av matsituationen dessutom var rädd för mina bordsgrannar. Men jag gick i lågstadiet på 90-talet så jag hoppas verkligen att något ändrat sig sen dess.

Jag gick också i lågstadiet och mellanstadiet på 90-talet och på den skola jag gick var det matro och inget tvång heller att äta upp maten trots att vi inte fick ta själva(däremot hade vi mattanter som var något utöver det vanliga och la upp små portioner för den som var tveksam till om man skulle kunna äta). Den kille som kunde få utbrott och bete sig illa satt alltid med sin assistent vid bordet närmast utgången då han kunde bli oerhört våldsam och för att det inte skulle drabba oss andra sågs det som bästa alternativet för att få ut honom snabbt. Placeringen valdes dessutom med omsorg så att alla skulle känna sig bekväma vid lunchen och placeringen ändrades om det uppstod problem, annars bara vid terminsstart.

Döm av min förvåning sen när vi började högstadiet och det var noll matro och stora problem mest hela tiden i matsalen. Där och då förstod vi att alla skolor inte tog lunchen på allvar och bara sköt problemen framför sig. Fick höra en hel del mardrömsscenarion av mina nya klasskompisar som de haft vid skolluncher tidigare.

Jag är mycket glad över att jag gick både låg- och mellanstadiet på den skola jag gick även om den ansågs vara rena skogsmulleskolan av andra skolor i vår kommun och jag tycker det är synd att andra inte fick den förståelsen vi fick med oss för hur viktigt det är att få både matro och studiero för alla. För där var det verkligen fokus på att alla ska få en reell chans utefter sina förutsättningar.

 

[Lobelia]

Jag håller med dig, och jag skyller varken på skolan som inrättning och tror och hoppas att det framför allt är bättre idag. Det var min lärare i årskurs ett till tre som var vidrig och inte skulle haft med barn att göra.

Men som tillägg har jag utsatts som vuxen av andra vuxna om att jag äter ”fel”, är ”ätstörd”, ”borde skärpa mig”, ”borde få stryk” (!) och liknande på min arbetsplats, just av personer som säger att alla äter varm lunch i Sverige och gör man inte det är det något fel på en. Det har inte det minsta med skollunchen att göra, men det spär på mitt trauma och jag kan inte ens gå ner i matsalen på jobbet nu efter det. Tack så jävla mycket för det, normen om att ”alla” äter varm mat till lunch. Men det handlar, så klart, också om människor som i allting saknar spärrar och inte kan bete sig mot sin omgivning utan konstant klampar över gränser. Men eftersom jag har enorma problem sen skolan kan jag inte hantera deras kommentarer om just maten alls.

På min arbetsplats får folk äta vad de vill, klart folk kan vara nyfikna och ifrågasätta, men knappast för någon äter mackor, sallad, yoghurt eller något liknade - det är rätt vanligt dessutom - ibland 100% när jobbet bjudit på lunch. Klart att folk kan bli nyfikna med mer udda matvanor, jag var själv lite frågande kring en kille som bara drack cola till lunch. Han åt en gång om dagen, kan tänka mig att han fått lite frågor men då lav nyfikenhet.

Om din gräns är att ens tala om maten så förstår jag att det är ett problem - att förbjuda vanliga samtalsämnen funkar inte, ska man ta bort allt som kan trigga folk så blir det nog helt tyst vid matbordet. Om problemet är elaka kommentarer så har din arbetsplats problem, sånt ska inte förekomma och det borde man ta tag i.

 

[Kiwifrukt]

På min arbetsplats får folk äta vad de vill, klart folk kan vara nyfikna och ifrågasätta, men knappast för någon äter mackor, sallad, yoghurt eller något liknade - det är rätt vanligt dessutom - ibland 100% när jobbet bjudit på lunch. Klart att folk kan bli nyfikna med mer udda matvanor, jag var själv lite frågande kring en kille som bara drack cola till lunch. Han åt en gång om dagen, kan tänka mig att han fått lite frågor men då lav nyfikenhet.

Om din gräns är att ens tala om maten så förstår jag att det är ett problem - att förbjuda vanliga samtalsämnen funkar inte, ska man ta bort allt som kan trigga folk så blir det nog helt tyst vid matbordet. Om problemet är elaka kommentarer så har din arbetsplats problem, sånt ska inte förekomma och det borde man ta tag i.

Det är klart det är okej att prata om mat i min närvaro! Men att ständigt hacka på just mig och allt jag gör, är faktiskt inte okej. Men som sagt - detta har inte skett efter pandemin i en kombination av att nästan ingen går ner i matsalen längre och att de flesta plågoandarna har slutat eller i alla fall är i en annan grupp nu.

Men jag tar absolut inte illa upp om några av mina kollegor pratar om mat, i stil med ”igår åt vi” eller ”det där ser gott ut, vad är det?” Men inte ”du kan inte bli mätt på det där, varför äter du det, det är äckligt, vet du hur mycket inälvor/annat vidrigt det där du precis åt innehåller” och så vidare i all oändlighet. Men det är inga personer som finns kvar eller som jag behöver ha kontakt med. Men det finns gränslösa personer i samhället som aldrig kan knipa igen sin taskiga trut utan måste kommentera allt andra gör. En av de värsta personerna blev arg på mig en gång för att jag hade jeans på mig, det säger väl lite om toleransnivån på att inte vara exakt som den personen? Alla andra hade också jeans, men just jag blev anklagad.