Skilja - hur har råd med boende?

[Fibusen]

Jag hade ett helskotta när jag skiljde mig, och då handlade det "bara" om 700.000:-. Fick ut ca 17-18000 efter skatt så i mitt fall var det väll mycket pga låg lön. Hade även privatlån på ca 55.000 vid det tillfället. Enligt bankens kalkyl så fattades det 400kr varje månad.... Men deras kalkyl räknade på 11.000kr i mat/hygien till en vuxen och ett barn. Jag ägde redan halva huset och exet ville bara skriva över sin lånedel utan pengar inblandade så jag hade möjlighet att få bo kvar pga barnet. Skulle gått med borgensman (heter det så?) men mamma hade redan relativt dyr hyra mot sin lön och pappa är pensionär så dom dög inte. Slutade efter många om och men med att min underbara chef gav mig en löneförhöjning så dom där 400 kr back försvann, och jag gick plus minus noll.

Jag hade bott själv i huset ett halvår ca så jag visste att jag klarade utgifterna utan problem, annars hade jag varit nervös på riktigt när man kollade bankkalkylen.

Jag sparar undan idag mellan 5-10.000kr varje månad, och lever varken fattigt eller snålt utöver det.

Har renoverat lite och ökat värdet på huset från 700- 1,1 miljon också, trots att kalkylen var så tight så det inte skulle finnas utrymme för något. Nu har jag möjlighet att låna upp en rejäl summa om något större skulle inträffa och inte sparkontot räcker. Känns som en trygghet och en bra investering än så länge för mig och barnet!

Gå till banken först och främst. All lycka till! Jag vet precis känslan när man är uppväxt i hus och sen måste man sätta sig i lägenhet. Usch!

 

[Milosari]

När man bott i villa hela sitt liv, så vill man (jag!) inte sätta mig i en lägenhet om det inte absolut är tvång
Är det som krävs så absolut - men det känns så fruktansvärt att veta att jag troligen inte kunna köpa mig ett hus igen förrän jag skaffat mig en sambo....

Oj så olika det kan vara. Jag tänker att vem behöver ett stort hus när man bor själv? Hur många barn har du egentligen/vad ska du med så mycket yta till?

Något mittimellan då? Radhus?

 

[Petruska]

Oj så olika det kan vara. Jag tänker att vem behöver ett stort hus när man bor själv? Hur många barn har du egentligen/vad ska du med så mycket yta till?

Något mittimellan då? Radhus?

Å andra sidan, varför behövs så mycket extra yta bara för att en (1) ytterligare vuxen bor i huset?

Det handlar nog om något annat än strikt behov av utrymme här.

 

[Milosari]

Å andra sidan, varför behövs så mycket extra yta bara för att en (1) ytterligare vuxen bor i huset?

Det handlar nog om något annat än strikt behov av utrymme här.

För att man ska få lite space mellan sig och den andra personen?

 

[Oldie]

Oj så olika det kan vara. Jag tänker att vem behöver ett stort hus när man bor själv? Hur många barn har du egentligen/vad ska du med så mycket yta till?

Något mittimellan då? Radhus?

Har också alltid bott i hus så lägenhet är inget för mig. Bor i radhus idag och det är superduper
katten älskar att kunna gå o komma som han vill i kattluckan o jag gillar att ha altan o bo på backen.

 

[tanten]

För att vara krass.

Alla måste rätta mun efter matsäck. Jag är ensamstående, har hus och bil. Men det är ett litet hus, lagom för mina behov, inte för vad jag vill ha. Det komemr sannolikt att funka bra även när jag slutar jobba, om säg 7-10 år.

Just nu jagar jag ett nytt jobb. Sannolikt måste jag pendla mellan 3-7 mil för att komma till jobbet.

@reflections - kanske måste du helt enkelt lista dina behov och dina önskemål. Vad är nödvändigt för barnen och vad är önskemål.
Se vad som är inom räckhåll nu och vad du kan nå om några år?

 

[Roheryn]

När man bott i villa hela sitt liv, så vill man (jag!) inte sätta mig i en lägenhet om det inte absolut är tvång
Är det som krävs så absolut - men det känns så fruktansvärt att veta att jag troligen inte kunna köpa mig ett hus igen förrän jag skaffat mig en sambo....

Jag är uppvuxen i radhus och villa (villa från jag var 3 tills jag var 19 och flyttade hemifrån), och har under mitt vuxna liv bott 14 år i villa på landet med min exmake (och vår dotter, från det att hon föddes). Nu bor jag sedan 3½ år tillbaka i hyreslägenhet och stortrivs med det! Exmaken bor också i lägenhet, bostadsrätt, en knapp kilometer från där jag bor. Dottern, som går på gymnasiet, har för första gången i sitt liv gångavstånd till skolan!

Jag har också en bra lön, men gick ur skilsmässan utan särskilt många kronor på banken så kände inte att det var läge att köpa bostad. Och köpa hus finns inte heller på min karta, även om det ekonomiska läget ändrats lite (fick lite arv av min far). Trivs dock bra som det är!

För mig var det viktiga med skilsmässan att få ro med mig själv, leva det liv jag ville och komma bort från ett äktenskap som varken jag eller maken mådde bra av. Det kändes långt viktigare än att kunna hålla fast vid huset eller boendeformen. Känner dessutom att det är skönt att inte ha trädgårdsarbete, underhållsarbete på huset mm hängande över mig - lägenheten ger mig en helt ny sorts frihet!

Jag skulle råda dig att tänka på det viktigaste först - nämligen om du delar ditt liv med rätt person? Gör du inte det, så kan inget hus i världen väga upp för det... Jag bor hellre i en koja i skogen ensam eller med rätt person än i ett slott med fel person!

Boendemässigt tror jag det är smart att leta efter något att hyra först. Kolla upp nybyggda hyreslägenheter - de fördelas ofta på annat sätt än genom traditionell bostadskö. Dessutom har de ofta lite högre hyra, vilket gör att man som höginkomsttagare kan komma ifråga för dem även om man inte har så lång kötid (de som är före i kön har helt enkelt inte råd). Och kolla på blocket efter bostäder som uthyres - där finns ofta både lägenheter och hus!

Tänk också på att läget precis efter en skilsmässa inte varar för evigt. Kan du, som du säger, dra in på vardagslyx och semestrar, så kan du kanske spara ihop till det boende du vill ha på några års sikt!

 

[Amha]

Har också alltid bott i hus så lägenhet är inget för mig. Bor i radhus idag och det är superduper
katten älskar att kunna gå o komma som han vill i kattluckan o jag gillar att ha altan o bo på backen.

Radhus tänkte jag också på, alternativt marklägenhet. Jag har bott i hus nästan så länge jag kan minnas och när vi en period flyttade till en 2:a på 7:e våningen och en liten bit att gå till naturområden kände jag att nej fy sjutton. Det var inget för mig. Marklägenhet med liten uteplats kanske hade varit toppen den tiden i mitt liv. Då blir man inte lika instängd.

 

[FannyN]

För mig känns allt som det blivit helt fartblint. Jag är iof dotter till vänstervridna föräldrar som var bankchef och ett byggproffs så jag är uppväxt med tråkiga historier där banken fått ta hem och snabba byggen med fukt och elände. Jag vill också ensam äga mitt fräscha boende vid pension och ändå ha de bra. Så javisst jag har nog hängslen och livrem.
Jag är också husmänniska och kan inte dela ekonomin med någon. Min lön är ca 600 000 om året så det känns okej.
Men jag skulle aldrig i livet låna över 3 mille ensam. Och dessutom stå med risker som husägande innebär.
Jag bor mellan Karlstad och Örebro i en håla. Men här finns allt nödvändigt på gångavstånd. Vårdcentral och sjukgymnast barnmorska. Även bio bibliotek gym träningspass bokcirklar matställen mm. Dessutom Sveriges bästa skola och fina nybyggda förskolor. Det är hästtätt med många ridhus och stora hagar.
Jag har betalat 550 000 för mitt 190 kvadrat stora hus med nyinstallerad bergvärme och nya vitvaror. Inget är slitet alls men omodernt. På tomten finns vinterbonat hus med el. Och jag bor bredvid elljusspår med skidspår. Jag åker mycket längd och springer. Tomten är fantastisk med tre uteplatser och jag har en 11 meter lång balkong.
Här finns gott om jobb.

Jag menar att det finns möjligheter.
Min bästis har nybyggt enplanshus 130 kvadrat med lyxstall och fantastiska hagar och tomt. Enorm terass att festa på i kvällssolen och inrett festloft. För dryga miljonen. Pendlar till universitetssjukhus och barn på engelsk skola.

 

[starcraft]

En lägenhet behöver ju inte betyda att man bor i ett höghus och inte kan gå ut. Jag bor i en lägenhet i markplan, har två uteplatser och en egen rabatt. Finns flera liknande häromkring med egen ingång och egen trädgård i olika storlekar. Så jag råder att kolla vad som finns på marknaden, tycker det verkar helt självklart att man inte kan ha samma storlek, standard och läge på en lön som man kan få på två löner. Men kolla med banken hur ditt läge faktiskt ser ut, det behöver inte vara så dystert som du målar upp, men det kan tyvärr också begränsa dina valmöjligheter ytterligare då de räknar på sitt sätt och inte vad du faktiskt spenderar pengar på. Enligt banken har jag egentligen aldrig haft råd med mitt boende, ändå har jag både råd och pengar över till resor och lyx... men hade jag inte haft stöd utifrån hade de aldrig godkänt ett lån till mig.

 

[Milosari]

För mig känns allt som det blivit helt fartblint. Jag är iof dotter till vänstervridna föräldrar som var bankchef och ett byggproffs så jag är uppväxt med tråkiga historier där banken fått ta hem och snabba byggen med fukt och elände. Jag vill också ensam äga mitt fräscha boende vid pension och ändå ha de bra. Så javisst jag har nog hängslen och livrem.
Jag är också husmänniska och kan inte dela ekonomin med någon. Min lön är ca 600 000 om året så det känns okej.
Men jag skulle aldrig i livet låna över 3 mille ensam. Och dessutom stå med risker som husägande innebär.
Jag bor mellan Karlstad och Örebro i en håla. Men här finns allt nödvändigt på gångavstånd. Vårdcentral och sjukgymnast barnmorska. Även bio bibliotek gym träningspass bokcirklar matställen mm. Dessutom Sveriges bästa skola och fina nybyggda förskolor. Det är hästtätt med många ridhus och stora hagar.
Jag har betalat 550 000 för mitt 190 kvadrat stora hus med nyinstallerad bergvärme och nya vitvaror. Inget är slitet alls men omodernt. På tomten finns vinterbonat hus med el. Och jag bor bredvid elljusspår med skidspår. Jag åker mycket längd och springer. Tomten är fantastisk med tre uteplatser och jag har en 11 meter lång balkong.
Här finns gott om jobb.

Jag menar att det finns möjligheter.
Min bästis har nybyggt enplanshus 130 kvadrat med lyxstall och fantastiska hagar och tomt. Enorm terass att festa på i kvällssolen och inrett festloft. För dryga miljonen. Pendlar till universitetssjukhus och barn på engelsk skola.

De där priserna räcker inte ens till en etta där jag bor. Inte ens en skabbig liten etta med kokvrå en bit utanför stan. Ska jag ha pendlingsavstånd till förskolan så är det betydligt mer pengar än så. Och nej jag bor inte i Stockholm.

 

[FannyN]

De där priserna räcker inte ens till en etta där jag bor. Inte ens en skabbig liten etta med kokvrå en bit utanför stan. Ska jag ha pendlingsavstånd till förskolan så är det betydligt mer pengar än så. Och nej jag bor inte i Stockholm.

Jag vet. Jag bodde mitt i Örebro förr precis bredvid park. Hyrde år ut och år in för12000 i månaden ensam.
Tänkte köpa nåt ibland men vågade inte. Var rädd för att bli sjukskriven eller inte hunnit betala av till pensionen.
Jag trodde alltid också att jag behövde så mycket som bara fanns på dyra ställen. Visst hade jag högre lön där men jag tror jag går med stor vinst efter skatt och att jag nu på ledig tid målar ochi säljer tavlor. Med den höga lönen jobbade jag typ jämt. Nu jobbar jag 36 timmar i veckan och hinner måla mer.
Jag trodde alltså förr att jag skulle ruttna på ett ställe som jag numera älskar. Natur och nära vatten och 2,5 km till kommunal strand.
Sen har jag kommit på att jag bara behöver ha ett jobb och familj och vänner. Mina djur och böcker. Träning och sjukvård och tandvård. Resa utomlands ibland och inomlands på helger ibland. Mitt matintressse och mitt skapande.
Jag hade stuga förr också. Kändes nödvändigt med lägenhet men kostade rätt mycket i tid och pengar. Nu kan jag odla och ha växthus hemma. Grilla och äta frulle i morgonrock. Plocka svamp från tomten. Sen har jag hyrt stuga till sommarsemestern i Strömstad. På en klippa hoppas jag. För att få vatten nära och lite partaj.
Det är nog för skapandet och naturen som jag känner en sån livskvalitetshöjnimg. Jag har nu både fin atelje till målandet och sömnaden.

 

[FannyN]

Å andra sidan, varför behövs så mycket extra yta bara för att en (1) ytterligare vuxen bor i huset?

Det handlar nog om något annat än strikt behov av utrymme här.

Här skulle absolut en person till kunna bo. En person som klarar sig med nån bokhylla och några garderober. Del i kök badrum och säng och allmänna utrymmen. Det mesta här är däremot ytterst privat. Inte hemligt men privat och upptaget. Personen får ha sina intressen utanför hemmet eller sakna intressen.

 

[Fibusen]

Oj så olika det kan vara. Jag tänker att vem behöver ett stort hus när man bor själv? Hur många barn har du egentligen/vad ska du med så mycket yta till?

Något mittimellan då? Radhus?

Huset behöver ju inte vara stort? Jag älskar friheten, kunna göra vad jag vill när jag vill, kunna duscha vilken tid som helst, kunna spela musik på hög volym när jag tex städar, kort och gott inte behöva anpassa sig efter andra. Har man dessutom barn och hund så är det gudomligt att öppna dörren och släppa ut dom.

Sen i mitt fall är det billigare än att bo i lägenhet. Jag snittar på 5000 i månaden för allt, lån, försäkring, el, uppvärmning. Då har jag 3 sovrum, 2 toaletter, dusch, kök och vardagsrum. En trea här kostar ca 7000 i månaden, sen el på det. Nu betalar jag iaf till mig själv också dessutom.

 

[Petruska]

För att man ska få lite space mellan sig och den andra personen?

Det kan ju lika gärna gälla för barnen.

Alltså, jag har ingen direkt åsikt här, jag tyckte bara det var lite förvånande att två vuxna antogs behöva så mycket mer plats än en.

 

[Milosari]

Det kan ju lika gärna gälla för barnen.

Alltså, jag har ingen direkt åsikt här, jag tyckte bara det var lite förvånande att två vuxna antogs behöva så mycket mer plats än en.

Jag utgick bara från mig själv här. Har noll behov av space från mitt barn i förskoleåldern. Men en vuxen människa vill jag inte ha i hasorna hela tiden.