Jag är lite förvånad att det inte är fler som nämnt sitsen som en del i det här. Jag har problem med detta när jag rider ut och sitter och rider långa stunder - 1-1½ h ute i skogen. Jag har märkt att ju mer seriös ridning, desto bättre går det - dvs när jag "skolrider" så har jag inga problem, problemen kommer när jag "åker häst". Jag har inte riktigt förstått varför. Problemen har också varit mindre (!) när jag ridit barbacka än när jag rider med sadel.
Men så har jag ju fått fundera en del över att jag sitter och "backar" i sadeln - spjärnar i stigbyglarna och undviker riktigt nära kontakt med sadeln. När jag får problem "mellan benen" så spjärnar jag ännu värre...
När jag spjärnar i stigbyglarna så låser jag fotlederna. Låsta fotleder innebär också låsta höftleder = mitt bäcken kan inte följa med i hästens ryggrörelser fram och tillbaka och upp och ner helt optimalt (jag låser SI-lederna som ett brev på kuppen). Dessutom har jag en tendens att luta mej lite-lite framåt och låsa mej runt övergången mellan länd och korsben - jag släpper inte ner svanskotan i sadeln. Jag försöker helt enkelt motverka varje rörelse, i mitt bäcken.
Det blir friktion.
När jag slappnar av i fotlederna och tänker på att ha svikt i dem - inte spjärna i stigbyglarna utan låta tårna vila mjukt i stibygeln, samt våga sitta på "rumpan" - släppa ner svanskotan, "dra in svansen" - placera ryggraden ovanpå bäckenet - så vips slapp jag bekymren!!
Trots att det kändes bakvänt, för när jag inte spjärnar så får jag ju närmare kontakt med sadeln och gungar delvis med "mer".
Men det är svårt, för tänker jag inte på det hela tiden så är jag där och spjärnar från i stigbyglarna igen och lutar mej lite, lite framåt (vinklar fram bäckenet eller vad man ska säga).
Nu är detta bara hur det är för mej.... Vet inte om det är samma orsaker för andra med samma problem.
Självklart spelar sadeln in - vissa sadlar är för smala, har en dålig tyngdpunkt eller stjälper på andra sätt. Men för mej var uppenbarligen inte sadeln problemet....