Skänkeldöv och stum i munnen....

[Cosmic]

Jag har lite funderingar på hur vi ska få barnens häst att lyssna bättre och bli mer lättriden. Det är en 12 årig isis som gått på ridskola i 5 år och vi köpte honom för 6 mån sen. En väldigt trevlig och trygg häst och det var därför vi köpte honom. Jag rider med äldsta dottern, 12 år och hon behövde en snäll och trygg häst och det uppfyller han för det mesta (han kan ju ha bus-dagar som de flesta hästar).

På ridskolan gick han mest med barn och nybörjare pga sitt lugna och trygga sätt vilket gjort att han blivit både skänkeldöv och stum i munnen. Uteridning går skapligt men vi minsta lilla dressyrträning så lyssnar han inte alls på skänklarna. Dottern kan också ha svårt att enkelt få stopp på honom och hon får tyvärr dra honom i munnen. Allt det kommer ju antagligen från ridskolelivet och vi skulle vilja få bort det men hur?

Vad det gäller munnen så har jag funderat på bettlösa alternativ. Testade igår att rida lite med remontnosgrimma och tyglarna fästa i den och han lyssnade ungefär lika bra som med bett. Han har nu ett 3 delat fullcheek eftersom vanliga 3-delade dras genom munnen på honom.

Har ni tips och råd vad vi ska göra?

 

[pinky]

Sv: Skänkeldöv och stum i munnen....

Det är faktiskt inte så svårt, men det kräver en hel del timing och tålamod, och är kanske inget som dottern ska ge sig på?

Man måste börja med att renodla hjälperna rejält och 100% konsekvent. Alla ridpass, man kan inte rida på "i de gamla spåren" och träna detta separat då och då.

Ett lätt tryck med skänkeln ska omedelbart besvaras med att hästen går framåt. Händer inget kommer strax ett kraftigare tryck, och händer inget då heller får man lägga på mer tryck, eventuellt med förstärkning av spö/sporre.
Samma med tygelhjälperna, först en lätt kramning, sedan ett kraftigare tag, och sist "vad som krävs". Och då får man faktiskt inte heller vara rädd att ta i lite, huvudsaken är att man inte blir dragande och hängande i tygeln.
Det är heller inte någon vidare svår övning man kräver av hästen, den ska ju bara stanna/sakta ner.

Tänk alla hjälper i tre steg, där målet ska vara att hästen alltid svarar redan på steg 1 så småningom:
1: Be. ("Ska vi ta och röra oss framåt?")
2: Säg åt. ("Jodå, det ska vi faktiskt.")
3: Kräv. ("Framåt marsch!!")

Tänk på att ge fullständig eftergift mellan varje steg på skalan, för att göra det så tydligt som möjligt, och inget småduttande eller klämmande däremellan. Tygeln kan gärna hänga helt löst mellan hjälperna till en början.
Varje given hjälp betyder något! En häst blir ju döv för hjälperna för att ryttaren ger en massa signaler kors och tvärs som den inte menar.

Det här är alltså även ett bra sätt att tänka igenom sin egen ridning och hur man faktiskt kommunicerar med hästen.

 

[PathOfClovers]

Sv: Skänkeldöv och stum i munnen....

Varje given hjälp betyder något! En häst blir ju döv för hjälperna för att ryttaren ger en massa signaler kors och tvärs som den inte menar.

Det här är alltså även ett bra sätt att tänka igenom sin egen ridning och hur man faktiskt kommunicerar med hästen.

Huvudet på spiken! Detta är jätteviktigt. Jag jobbar som instruktör på ridskola och är väldigt noggrann med detta. Det är varken roligt för hästarna eller ryttarna när ryttaren måste bära hästen, vare sig det är med skänklarna eller med tyglarna. Man måste vara TYDLIG och vara noga att inte sitta och nöta med någon hjälp, som pinky skrev, VARJE hjälp ska betyda något. Inte sitta och ge massa "nonsens"-signaler som aldrig får någon konsekvens.

Som sagt, behöver inte vara jättesvårt men kräver tålamod och att man är konsekvent!

 

[Cosmic]

Sv: Skänkeldöv och stum i munnen....

Jag brukar hoppa upp ibland och försöka rida till honom men han är så liten (ca 130 cm) att det blir svårt. Fötterna kommer nästan runt magen på honom så jag har svårt att använda skänklarna som jag lärt mej. När jag rider honom så börjar han iaf lyssna mer på tygeltagen efter en stund och jag brukar få honom att stanna genom att säga wooow (typ ) och krama lite i tyglarna. Det håller i sig ett tag när dottern rider men efter några gånger så blir han stummare igen. Dock vill jag inte rida för ofta eller för långa stunder eftersom han är så liten så vi skulle behöva hitta en duktig medryttare, storlek mindre, som skulle kunna utbilda/uppfostra honom lite.

Ja massor med olika hjälper har han ju fått eftersom han mest gått med barn i åldrarna 5-13 typ, ibland nån som är äldre. Det har ju också blivit så att dom dragit massor i munnen samt sparkat för att få fram honom. Han gillar inte alls ridhus och blir väldigt trög där och då gör barnen det dom kan, sparkar typ.

Vi ska testa lite mer och se om det blir bättre och tänka på att inte nöta med skänklarna. Vi rider alltid med spö och brukar hellre använda det om han inte lyssnar än att nöta.

 

[Ponnyryttaren_]

Sv: Skänkeldöv och stum i munnen....

Kolla om det inte finns någon möjlighet att låna ut honom en kort period, som kan göra det jobbet, så att det blir just så konsekvent? Så det blir skillnad ordentligt att 'nu är det så här läget är' för honom, så kan han få komma hem och vara mer 'inkörd' på det systemet så ni lättare kan ta vid?

 

[Cosmic]

Sv: Skänkeldöv och stum i munnen....

Det blir svårt eftersom vi bara har 2 hästar så då skulle min bli ensam. Sen tror jag dottern skulle bryta ihop då eftersom vi äntligen fått hästarna hem och hon får sommarlov nästa vecka och kan då pyssla med honom så mycket hon orkar och hinner. Men jag ska klura på om jag kan hitta nån som kan komma hit.

 

[iNHALE]

Sv: Skänkeldöv och stum i munnen....

Hur pass duktig är din dotter? Att du "rider till honom" då och då och att samma problem uppstår igen och igen efter att du slutat rida honom får det att låta som att din dotter faller tillbaka i gamla hjulspår, dvs kanske "sparkar" på honom när han ska gå fram, drar i tyglarna när han ska stanna osv. Då är det inte konstigt att beteendet kommer tillbaka.

Det Pinky skrev var bra, men din dotter måste också vara med på noterna. Det spelar ingen roll hur mycket hästen rids till av någon annan, om den sedan fortsätter ridas precis som innan är ni tillbaka på ruta ett tämligen fort. Vilket innebär att även din dotter måste lära sig hur hästen ska ridas för att bibehållas lyhörd för hjälperna.

Det finns inte möjlighet för er att ta hjälp av en tränare, kanske någon som både kan hjälpa till att få ordning på hästen, och sen coacha både dig och din dotter så ni vet hur ni ska göra?

 

[heidi maria]

Sv: Skänkeldöv och stum i munnen....

En grej man ofta glömmer är beröm! Att ge en reprimand med spöet/sporren varje gång hästen inte lyssnar är en sak man kan behöva ta till som folk skrivit här, men det kan ibland ta bort ännu mer av glädjen att jobba hos hästen. Det gäller att få tillbaka det roliga för hästen. Höj konditionen mha uteritter med livligare kompis. Sen när man riderbåde på banan och ute får man försöka få igång hästen bäst man kan, så fort den ökar, beröm som en tok, sakta in. Prova igen, beröm glatt, sakta in efter ett halvt varv. Till slut är hästen med på noterna i den här roliga nya leken. Driver man och klämmer och bankar är det inte roligt, när den får några korta, positiva pass i kroppen med riktigt rejäla tempoväxlingar mellan galopp och skritt börjar de flesta vakna lite och vänta på singalen att öka, istället för att bromsa emot och bara göra det som krävs för att slippa få spöet på rumpan. Dvs undvik att masa runt runt i samma tempo, då riskerar man sitta och driva i tid och otid.

Funkade kanon på min häst Nu är hon nästan för vild, men väldigt väldigt positiv och lättlärd för signaler och älskar verkligen beröm.

 

[Vita_N_6520]

Sv: Skänkeldöv och stum i munnen....

Det enda rådet som finns är ju egentligen att rida på rätt sätt. Alla hästar blir mjuka och känsliga om bara ryttaren är mjuk och känslig.

Träna dotter (och ponny) så att hon inte blir dragande i tygeln eller klämmande med skänkeln.
Det är även extra viktigt att hon kan hålla koll på sina hjälper så hon inte ger dubbelkommandon.


Och varför används så grova tygeltag att bettet dras genom munnen? Där har nu ju problem 1 - ryttaren är för hårdhänt. En tygel (en hand) ska ju aldrig användas mer än lätt ledande eller förhållande..

 

[Cosmic]

Sv: Skänkeldöv och stum i munnen....

Hur pass duktig är din dotter? Att du "rider till honom" då och då och att samma problem uppstår igen och igen efter att du slutat rida honom får det att låta som att din dotter faller tillbaka i gamla hjulspår, dvs kanske "sparkar" på honom när han ska gå fram, drar i tyglarna när han ska stanna osv. Då är det inte konstigt att beteendet kommer tillbaka.

Det Pinky skrev var bra, men din dotter måste också vara med på noterna. Det spelar ingen roll hur mycket hästen rids till av någon annan, om den sedan fortsätter ridas precis som innan är ni tillbaka på ruta ett tämligen fort. Vilket innebär att även din dotter måste lära sig hur hästen ska ridas för att bibehållas lyhörd för hjälperna.

Det finns inte möjlighet för er att ta hjälp av en tränare, kanske någon som både kan hjälpa till att få ordning på hästen, och sen coacha både dig och din dotter så ni vet hur ni ska göra?

Dottern är rätt duktig men behöver nog mer hjälp. Jag har svårt att förklara riktigt bra så jag ska höra med min vän som jobbar extra som ridlärare om hon har tid att komma och hålla lektion. Hon har haft bägge mina hästar med på lektion på ridskolan så hon känner dom och vet hur dom funkar.

 

[Cosmic]

Sv: Skänkeldöv och stum i munnen....

En grej man ofta glömmer är beröm! Att ge en reprimand med spöet/sporren varje gång hästen inte lyssnar är en sak man kan behöva ta till som folk skrivit här, men det kan ibland ta bort ännu mer av glädjen att jobba hos hästen. Det gäller att få tillbaka det roliga för hästen. Höj konditionen mha uteritter med livligare kompis. Sen när man riderbåde på banan och ute får man försöka få igång hästen bäst man kan, så fort den ökar, beröm som en tok, sakta in. Prova igen, beröm glatt, sakta in efter ett halvt varv. Till slut är hästen med på noterna i den här roliga nya leken. Driver man och klämmer och bankar är det inte roligt, när den får några korta, positiva pass i kroppen med riktigt rejäla tempoväxlingar mellan galopp och skritt börjar de flesta vakna lite och vänta på singalen att öka, istället för att bromsa emot och bara göra det som krävs för att slippa få spöet på rumpan. Dvs undvik att masa runt runt i samma tempo, då riskerar man sitta och driva i tid och otid.

Funkade kanon på min häst Nu är hon nästan för vild, men väldigt väldigt positiv och lättlärd för signaler och älskar verkligen beröm.

Beröm är vi väldigt noga med att ge vid minsta framsteg Vi har ingen riktig ridbana så det är mest uteritter som gäller och sen har vi en grusplan där vi kan göra lättare drressyrövningar. Dock stänger han av lite då men vi ska jobba vidare på det. Är egentligen nu sista veckan typ som vi satt igång mer på allvar efter att vi fått hem hästarna igen och det är också då som vi märkt av problemen mer. Vid uteritt går alltid min häst först som är piggare och vi kör en hel del tempoväxlingar.

 

[Cosmic]

Sv: Skänkeldöv och stum i munnen....

Det enda rådet som finns är ju egentligen att rida på rätt sätt. Alla hästar blir mjuka och känsliga om bara ryttaren är mjuk och känslig.

Träna dotter (och ponny) så att hon inte blir dragande i tygeln eller klämmande med skänkeln.
Det är även extra viktigt att hon kan hålla koll på sina hjälper så hon inte ger dubbelkommandon.


Och varför används så grova tygeltag att bettet dras genom munnen? Där har nu ju problem 1 - ryttaren är för hårdhänt. En tygel (en hand) ska ju aldrig användas mer än lätt ledande eller förhållande..

Det är ju inte så att vi tar så grova tag direkt men om inte hästen lyssnar på lätta tygeltag och ändå drar i väg så måste vi ju ta i mer. Han har helt enkelt lärt sig det på ridskolan men vi jobbar på att få bort det.

 

[Badger]

Sv: Skänkeldöv och stum i munnen....

En grej med att renodla och som kanske gör det lättare att förstå för dottern kan vara att säga att hon inte alls ska driva/skänkla om hon inte vill förändra hästens hastighet/gångart/riktning.

Dvs låta benen hänga som två spagettis om hästen går i önskat tempo och riktning. Jag rider ju på ridskola på vintrarna och det brukar faktiskt vara ett ganska bra sätt att slippa driva en häst en hel lektion tills man blir helt trött. Efter ungefär 10 minuter brukar den fatta lite grann, efter halva lektionen känner man sig som en riktig latmask

Red dessutom ibland en ridskolehäst där man fick göra så med tyglarna också. De hängde som tvättlinor första halvan av lektionen, varpå man renodlade framåt och styrde lite med fötterna och ledande tygeltag. Sedan brukade hon få upp humöret och man kunde rida som vanligt

Vågar skriva det här eftersom om någon tycker det är katastrofalt fel så lär du ju verkligen höra det

(tilläggas kan att såklart, om man rider en riktigt icke självgående häst så handlar det om att sluta driva i ett par sekunder första gången, sedan saktar den ned och man får försöka få upp till önskat tempo igen. Efter ett tag kommer man upp i en halv minut osv)