Skäller gör hundar för att man inte uppfostrat dem ordentligt

Takire

Trådstartare
Ja, så har jag uppfattat det som att många anser här på forumet.

Jag minns inte exakt vilka kommentarer jag sett men i stil med:

"Vi lär våra hundar att inte skälla."
"Det är ju bara att säga till hunden att vara tyst."

"Att hundar skäller beror bara på att de är ouppfostrade."

"Det beror betydligt mer på uppfostran än ras om hunden är skällig."

När dessa kommentarer dyker upp låter det som att det är galet enkelt att dämpa en hund som gärna skäller. Det låter som att man utgår från att de som har skälliga hundar helt enkelt struntar i skälligheten.

Min hund är skällig, inte hela tiden men generellt. Jag försöker dämpa honom men upplever inte alls att det bara är att säga till:confused: Jag tycker att det är svårt!

Frej skäller till exempel när det kommer folk. Då kanske någon säger: "visa hunden att du tar hand om situationen." Hur gör man det, rent konkret?

Hittills tycker jag nog det mest effektiva varit att ta en smörkniv med en klick smör, hålla honom i famnen och låta honom slicka på kniven.
 
Skäller han för att han är osäker när det kommer folk eller för att han är glad?

Jag tycker inte heller det är så lätt som vissa verkar få det som. Men det beror ju även på varför en hund skäller. Och om det är en medveten handling, eller hur man ska uttrycka det, eller om skallet "bara kommer" av frustration eller uppspelthet.

Ninja kunde skälla när hon blev glad, tex när folk kom på besök. Vad som hjälpte där var att dämpa. Tex genom att slänga ut lite godis, ta henne i famnen eller att personen som är på besök tar upp henne.

Hon kunde även skälla när jag kastade boll eller lekte på annat vis med en annan hund. Tex Gripa. Där hade jag absolut inte kunnat säga till henne att vara tyst. Det ökade snarare frustrationen.

Generellt tänker jag att man bör ge hunden en ny uppgift och belöna upp den så hunden dämpar intresset på det där andra och samtidigt tar bort den frustrationen. Det är vad som funkat bäst för mig.
 
Min pudel skäller en del, speciellt när vi precis går ut utanför dörren. Nästan aldrig annars...

Tror det är osäkerhet, och jag har ingen aning om hur jag ska jobba bort det..
 
Skäller han för att han är osäker när det kommer folk eller för att han är glad?

Jag tycker inte heller det är så lätt som vissa verkar få det som. Men det beror ju även på varför en hund skäller. Och om det är en medveten handling, eller hur man ska uttrycka det, eller om skallet "bara kommer" av frustration eller uppspelthet.

Ninja kunde skälla när hon blev glad, tex när folk kom på besök. Vad som hjälpte där var att dämpa. Tex genom att slänga ut lite godis, ta henne i famnen eller att personen som är på besök tar upp henne.

Hon kunde även skälla när jag kastade boll eller lekte på annat vis med en annan hund. Tex Gripa. Där hade jag absolut inte kunnat säga till henne att vara tyst. Det ökade snarare frustrationen.

Generellt tänker jag att man bör ge hunden en ny uppgift och belöna upp den så hunden dämpar intresset på det där andra och samtidigt tar bort den frustrationen. Det är vad som funkat bäst för mig.

Både och! Han kan vara osäker mot en del människor (men jag har ännu inte funnit någon röd tråd i vilka) och då skäller han på grund av det. Kommer någon han känner skäller han i regel av glädje och eventuellt för att berätta för mig.

Osäkerskallet är det mest intensiva och det som det är svårast för honom att sluta med.

Han skäller även om grannhundar hörs skälla (ibland). När han inte får tag i en godis bit under en möbel skäller han. Det har jag nog förstärkt själv, liksom att han kan skälla in mig i ett annat rum för att jag ska hålla i ett ben åt honom.

Nåja, jag ska nog försöka fortsätta med smörmetoden. I alla fall inomhus.
 
Min pudel skäller en del, speciellt när vi precis går ut utanför dörren. Nästan aldrig annars...

Tror det är osäkerhet, och jag har ingen aning om hur jag ska jobba bort det..

Hos min handlar de värsta skallepisoderna (vilket ord :p) nog också om osäkerhet. Det är väl i det läget jag har förstått det som att man ska visa hunden att man tar hand om situationen, men när man är uppjagad är man ju lite svårnådd. Nu är jag visserligen människa, men jag kan till exempel inte tänka om jag blir väldigt stressad (kan t.ex. inte läsa).
 
Jag tycker att det beror på hunden. Min Aussie är naturligt väldigt pratglad och skäller för allt, glad, arg, vill ha uppmärksamhet, typ hela tiden, men det går ju såklart att minska, vilket det har från när han var yngre. Vi har en som bara ljudar när han är frustrerad och en som bara skäller när han vaktar våran trädgård, annars är dom väldigt tysta hundar.
 
Jag har en hund som har väldigt lätt till skall. De flesta faraohundar ljudar ganska mycket. Det får man helt enkelt räkna med om man väljer att skaffa en. Men så jobbar jag ganska mycket på att dämpa honom för jag har egentligen lite svårt för hundar som skäller i tid och otid :p.

Det är en hel del arbete och att bara säga till fungerar dåligt. Det bygger frustration och han piper, gnäller och skäller mer. Jag tror att det delvis har att göra med att jag inte riktig har lyckats få honom att förstå vad jag menar när jag ber honom vara tyst. Lättast är att ge honom en uppgift eller distrahera med godis. Skällandet så pass självbelönande för honom att jag måste jobba på det hela tiden för annars blir det värre ganska snabbt.
 
Vissa hundar ljudar mer än andra och vissa är gräsligt ouppfostrade.
Värst tycker jag det är när hundfan gapar satan och ägaren inte bryr sig ett dugg.

Jag tror mer på avleda och ge en annan uppgift än att bara gasta tillbaka. Det verkar fungera dåligt på det flesta.

Själv avskyr jag hundar som skäller och valde en tyst ras.
Han kan gruffa lite om han hör en hund som skäller utanför men då räcker det med ett tyst.
Skäller ett par dova skall om det knackar på ytterdörren men det ser jag bara som positivt.

Annars skällylar han är riktigt glad. Det är något jag uppmuntrar eftersom han låter så himla festligt.
Annars avskyr han skällhundar lika mycket som jag och försöker hans kompisar skälla igång honom trycker han till dem direkt. Tyst i klassen, ordning och reda. Det är min Ruben 😍
 
Min hund har väldigt lätt till skall. Ja, hon är ljudlig överlag men småljuden gör mig inget. Däremot har hon ena jäkla röstresurser i skallet... Det kommer när hon är uppe i varv, glad, frustrerad, misstänksam, trött osv osv. Förvisso har jag väl mig själv lite att skylla som köpte en skällig ras, men vad gör man när allt annat passar in så perfekt på vad man vill ha? Tror faktiskt inte att nån av de generellt tysta raserna passat in i vad jag sökt för typ av hund. Tyvärr. Min gamla hund var en schipperke, samma sak där men tackolov hade hon inga röstresurser så det störde ingen.

Jag försöker att ignorera bort det. Dvs aldrig ge utdelning på skällande för att få igång lek eller liknande uppenbara skall för att få reaktioner av det slaget. Jag tittar åt ett annat hll när hon sätter igång med sånt. Klart hon får tala om saker, larmar hon då säger jag "tack - nu har vi hört" och jag inbillar mig att hon ger sig då.

Efter att jag gick in i väggen för längesedan har jag blivit mkt ljudkänslig för en viss typ av ljud. Hundskall är dessvärre ett av dem. Det kan ju inte min hund rå för så jag försöker stålsätta mig. Om det fanns en bra metod för att lära in "tyst"-kommando på en skällig hund skulle jag gärna ta del av det. Då menar jag alltså en hund som skäller för att förmedla precis allt, inte en som skäller av osäkerhet eller stress.
 
Jag har nog inte alls uppfattat det så? Tvärtom så påpekas det ju ofta att ras och skallbenägenhet förstås också spelar roll. Om hunden är välaktiverad eller ej kan också spela in. Så det är utan tvekan flera faktorer som spelar in om en hund anses "skällig".

Du har väl en sheltie och de är väl mig veterligen kända för att ha en viss skallbenägenhet. Finns det dessutom osäkerhet spelar ju även det in.

Mina har lätt för ljud, men ganska sällan för skall. Den äldre drar till med skall i frustrerande situationer, om han t ex tycker att han gjort vad som krävs för att få belöning men matte inte håller med. :meh: Jag har svårt för skällande hundar överlag, så det är inte "tillåtet" här hemma men sker givetvis ändå, om det kommer folk eller vid lek osv.
 
Min förra hund var av en ras som avlats för att vakta och varna med skall. Vi lyckades aldrig träna bort det utan han skällde ofta. Ett stort krav för nuvarande ras var därför att det inte skulle vara en skällig ras. Den ena jag har är väldigt tyst. Han skäller inte ens om det plingar på dörren. Den andra är en omplacering av samma ras och han är mer ljudlig överlag. Där har jag lyckats träna bort okynnesskällandet som han höll på med i början. Han skällde för att få uppmärksamhet. Det har gått att träna bort nästan helt genom avledning. När han skällde så gav jag honom en uppgift istället. Det kunde räcka med ett "sitt" och lite ögonkontakt så avbröt han skällandet. Om han mot förmodan påbörjar den här typen av skall nu för tiden brukar det räcka med att säga hans namn och eventuellt ett "tyst" så brukar han ge sig.

Han är också en osäker typ så han skäller fortfarande på vissa saker. Dörrklockan, knackningar och folk han tycker är skumma. Även vissa hundar skäller han på. Här jobbar jag fortfarande på att avleda med godis för det mesta men det är betydligt svårare med det här osäkerhetsskällandet tycker jag. Jag försöker prata lugnt med honom och mata med godis. Att ge honom en uppgift när han är osäker och därmed lite stressad fungerar inte. Jag kämpar på :laugh:
 
Hundar skäller mer eller mindre pga ras, uppfostran, nerver och mental stimulans.
Oavsett ras och mentalitet så kan dessa hundar alltid fås att skälla mindre med träning/uppfostran.

Jag har en liten hund av gårds och råttfångarras. Han blir helt klart skälligare om han har varit understimulerad ett litet tag. Han har blivit skälligare och nervösare efter sin kastrering.
 
Jag har också en skälig hund och håller med om att det är svårt att få hunden att sluta skälla...
Min skäller för att varna när hon hör eller ser att någon kommer. När vi är inne är det bara när någon kommer in i lägenheten, hon bryr sig inte om det låter i trapphuset eller om någon annan hund skäller i huset. När vi är utomhus skäller hon om vi är på ett ställe och det kommer någon annan människa, inte om vi är i rörelse eller tränar.

Jag skulle tro att det går att träna bort, exempelvis med skvallerträning men det är inte så stort problem för mig att jag har orkat lägga tid på det. Men ibland skäms jag för skällandet när vi är bland människor som inte har hundar som skäller :grin:
 
Jag har också en skälig hund och håller med om att det är svårt att få hunden att sluta skälla...
Min skäller för att varna när hon hör eller ser att någon kommer. När vi är inne är det bara när någon kommer in i lägenheten, hon bryr sig inte om det låter i trapphuset eller om någon annan hund skäller i huset. När vi är utomhus skäller hon om vi är på ett ställe och det kommer någon annan människa, inte om vi är i rörelse eller tränar.

Jag skulle tro att det går att träna bort, exempelvis med skvallerträning men det är inte så stort problem för mig att jag har orkat lägga tid på det. Men ibland skäms jag för skällandet när vi är bland människor som inte har hundar som skäller :grin:
Precis såhär är min hund också. Hon skäller inte på ljud i trapphus, andra hundars skall m.m. men om någon kommer in i lägenheten eller vid ljud som om det låter som att någon bryter sig in i lägenheten. Hon skäller om man slår sig ner någonstans och bildar tillfälligt "revir" och någon kommer, då kan hon skälla som en galning vilket känns lite pinsamt.

Hon skäller även när hon är glad, när hon leker, när hon är uttråkad/understimulerad. Hon kan skälla när vi väntar på vår tur i agilityn, utställningsringen eller rallylydnad t. ex. men under arbete är hon alltid tyst vilket är skönt. Om jag ger henne i uppgift att ligga tyst och vänta så klarar hon det men då har hon 100% fokus och kräver en godisbit med jämna mellanrum. Jag önskar såklart att hon bara hade kunnat lagt sig ner och kopplat av och varit tyst ändå utan att jag behövde ge det som uppgift men vet inte hur jag ska få till det.
Jag håller med TS om att det är jättesvårt det här med att få bort skällandet och jag har också läst kommentarer om att det bara beror på uppfostran samt hört sånna kommentarer irl. Min uppfödare berättade att hon aldrig haft en mer högljudd valp än min så jag tycker ändå att jag gjort ett ganska bra jobb med en genetiskt högljudd hund men inte tillräckligt i mångas ögon och visst har jag fått många sneda blickar och en känsla av att folk tänker "ouppfostrad hund".
Det går inte att bara säga till henne eftersom att hon inte är ett dugg förarvek. Ryter jag till bryr hon sig inte medans mina papilloner hade kastat sig ner på sidan för mindre. Blir man otrevlig mot henne så tar hon istället bara mer avstånd från mig och blir svårare att samarbeta med så jag försöker istället utveckla vår relation på ett positivt sätt.
 
Jag har svårt för skällande hundar överlag, så det är inte "tillåtet" här hemma men sker givetvis ändå, om det kommer folk eller vid lek osv.

Samma här. Och jag blir oerhört stressad av skällandet...
Men vad gör du då rent konkret för att poängtera att det inte är tillåtet? Förstår hundarna det?
 
Ja, så har jag uppfattat det som att många anser här på forumet.

Jag minns inte exakt vilka kommentarer jag sett men i stil med:

"Vi lär våra hundar att inte skälla."
"Det är ju bara att säga till hunden att vara tyst."

"Att hundar skäller beror bara på att de är ouppfostrade."

"Det beror betydligt mer på uppfostran än ras om hunden är skällig."

När dessa kommentarer dyker upp låter det som att det är galet enkelt att dämpa en hund som gärna skäller. Det låter som att man utgår från att de som har skälliga hundar helt enkelt struntar i skälligheten.

Min hund är skällig, inte hela tiden men generellt. Jag försöker dämpa honom men upplever inte alls att det bara är att säga till:confused: Jag tycker att det är svårt!

Frej skäller till exempel när det kommer folk. Då kanske någon säger: "visa hunden att du tar hand om situationen." Hur gör man det, rent konkret?

Hittills tycker jag nog det mest effektiva varit att ta en smörkniv med en klick smör, hålla honom i famnen och låta honom slicka på kniven.

Oftast är det ju faktiskt en ren uppfostringsfråga hur pass en hund skäller och hur den reagerar på "nej"/"tyst" i de situationer när den skäller.

Galet enkelt är det inte att lära dem att inte skälla. Är något man lär en hund galet enkelt liksom?, men om man lärt in ordet "tyst", så är det ju inte heller svårt att få en skällig hund att tystna vid tillsägelse.

Ras och individ (och i viss mån situation) spelar såklart sin roll i hur pass enkelt/svårt det är att lära in "tyst" och jag personligen har inga problem med att hundarna skäller till nån gång om det kommer besök, men det räcker ju med något enstaka skall och det får de lära sig.
Likaså får de lära sig att man skäller inte som en tok i hundgården/i olika miljöer. Det finns ju vare sig älgar (jämtarna), fåglar (finsk spetsarna) räv/rå/hare/osv (fauvearna) där och under jakt är enda tillfället det är ok att "skälla fritt".
 
Samma här. Och jag blir oerhört stressad av skällandet...
Men vad gör du då rent konkret för att poängtera att det inte är tillåtet? Förstår hundarna det?

Det beror på varför det sker. De får varna/uppmärksamma när det kommer bilar, folk osv, de är trots allt gårdshundar och det är därför något som faller in naturligt för dem. Då använder jag "det räcker", för att visa att jag uppmärksammat och tar över. Då ska det bli tyst. Kan också använda det när det blir väldigt högljutt vid lek.

När Lasse började frustrationsskälla vid träning försökte jag ignorera bor det, utan någon framgång. Sluta träna, bli passiv, och annat för att visa att det roliga tar slut om man tar ton. Det var inte bara skall, utan han hoppade även upp och drog tag i mina kläder, händer, armar osv. Jag var osäker i hur jag skulle bemöta det, tills jag började träna privat för instruktör som direkt sa åt mig att ta tag i honom och sluta dalta runt. :o Så jag började helt enkelt ta tag i halsbandet och berätta vad jag ansåg om saken, och att vi faktiskt sköter oss. Nu har det i princip upphört.

När jag började träna hund "på riktigt" försökte jag vara så väldigt mån om att hela träningssituationen skulle vara rolig och positiv, och ställde väldigt lite krav, med resultatet att det bara slog tillbaka på oss med ljud, olater och osäkerhet. Lasse behöver tydliga ramar.
 
Jag tror man får fundera igenom varför och när ens hund skäller. Vad vill hen signalera, vilken känsla har hen, och kan vi sedan acceptera beteendet?

Genetik och miljö (här ingår människans träning/uppfostran), sedan måste vi lägga till dagsform på den!
Dagsform: T ex min hund har inte fått en ordentlig promenad på hela veckan, han skäller på minsta lilla ljud ute i trädgården, vs. att han blivit motioneras ordentligt hela veckan och njuter tyst av fågelkvittret ute i trädgården...

Sen kan jag rekommendera Eva Bodfält (stavning?) när det kommer till såna här funderingar om man vill ha ett riktigt proffsigt svar. Hon är hundpsykolog och har (tycker jag) riktigt bra förklaringar till beteenden hos både hunden och hundföraren! :)
 
Oftast är det ju faktiskt en ren uppfostringsfråga hur pass en hund skäller och hur den reagerar på "nej"/"tyst" i de situationer när den skäller.

Galet enkelt är det inte att lära dem att inte skälla. Är något man lär en hund galet enkelt liksom?, men om man lärt in ordet "tyst", så är det ju inte heller svårt att få en skällig hund att tystna vid tillsägelse.

Jag är helt med på tåget. Däremot undrar jag hur du (och andra) rnet praktiskt lär in kommandot tyst. Hunden är ju liksom inte född med den kunskapen.
Min kan "nej" när det kommer till saker man inte får göra, tex ta saker utan lov, springa efter ett barn eller sånt. Men jag tror faktiskt inte att nej skulle funka om jag sa det när hon satte igång att tokskälla.

Självklart menar jag ju då i min frågeställning hur man ska lära in kommando för att få bort okynnesskällande för att få uppmärksamhet. Att hon är 5 månader gammal och busig och skäller när hon leker eller blir övertrött eller för att jag jobbat 12 timmar och inte hunnit aktivera henne ordentligt är en annan sak. Jag menar främst att jag vill lägga en grund för att få henne att tona ner sitt skällande i vuxen ålder.
Vi har inga stora problem med att hon skäller är nån hälsar på, ljud från grannar eller liknande. Det är okej för mig att tala om saker när man är hund, men när jag har tagit över ska det vara tyst, likväl som man inte kan springa runt och skälla för att få uppmärksamhet.
 
@_Taggis_ Att lära in "tyst" och liknande kommandon är ju samma som att lära in nej, sitt, ligg osv. Ett mycket lugnt belönande när hunden tystnat för att inte trigga igång skällandet igen. Jag ger inte godis eller leksak, utan säger bara belöningsordet lugnt och sakta för att visa att jag är nöjd.
 

Liknande trådar

Hundträning Byn som jag bor i anordnar hundpromenader ett par gånger i veckan. Jättebra träning tänkte jag. Själv har jag inget behov av social...
Svar
8
· Visningar
1 978
Senast: Sesca
·
Hundträning Hej på er! Vill egentligen bara bolla med er om ni tror jag kan få bukt med valpens beteenden eller om jag ska byta inställning dvs lära...
2
Svar
24
· Visningar
8 398
Senast: Migo
·
  • Låst
Övr. Hund Jag har problem med min hund. Att flytta hit var det bästa beslutet för mig, men från att vara relativt okomplicerad, om en husky kan...
20 21 22
Svar
425
· Visningar
35 078
Senast: Snurrfian
·
Hundavel & Ras Jag funderar skarpt på att skaffa mig en till hund kanske om ett år. Jag har några raser i åtanke, men tycker det är super svårt...
Svar
14
· Visningar
1 523
Senast: Tonto
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp