Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
När man skålar med någon vid en middag t.ex. så förväntas man "klinga" med glsasen mot varandra. Varför gör man så? Jag glilar det inte.
Nej, det kan absolut inte stämma. Nog för att man dödade varandra under vikingatid, men att döma av de skriftliga källor som finns tycks gift inte ha varit en direkt populär metod. Jag kan inte dra mig till minnes ett enda omnämnande. Sen var sannolikt de allra flesta bägare av material som inte klingade, t ex keramik. Glas var ovanligt och exklusivt.Har fått höra att det är en kvarleva från vikingatiden, då skulle bägarna "klinga" och mjöden skvalpa över i de andras bägare. Gjorde för att "bevisa" att drycken inte var förgiftad. Sen om det stämmer vet jag inte
Det sista var precis det jag tänkte skriva. När jag var barn klingade vi i glasen hemma men numera är det en mer vuxen skål som gäller vid familjemiddagarJag har alltid tänkt mig att klingandet passar när det är lite extra tjosan. Tex nyår. Och små barn brukar vilja klinga i glasen ibland för att det är roligt.
Såklart du inte ska sluta klirra! Man ska ju göra det i livet som man mår bra av. Det finns så mycket regler och etikett som de flesta människorna inte har en aning om men som ändå lyckas leva bra liv fulla med utveckling och upplevelser utan att konformeras in i någon värld vi inte längre lever i. Och vill vi verkligen leva efter alla de där begränsningarna i livet? I så fall skulle vi fortfarande bara ha klänning och rida i damsadel liksom. Utveckling och modernisering is da shit när det väl gäller. Faktiskt.Hoppsan, jag kanske skulle sluta klirra loss när jag skålar med folk! Jag är så barnslig att jag tycker det är lite roligt, så jag brukar insistera på att det ska klirras(dock ej bland folk jag inte känner så väl)
Jag tillhör skaran som har tjatat på ungar.Jag blir så less på folk som tjatar på sin barn att man inte får ha armbågarna på bordet som om att det skulle vara någonting vi i modern tid skulle lida av. Anledningen till att man inte fick ha armbågarna på bordet förr i tiden var för att vid stora, fina middagar i kungens slott satt man så tätt ihop att om någon breddade sig mer än nödvändigt skulle folket inte få plats. Med armbågarna på bordet blir man ju bredare och tar upp mer plats. Men i det moderna köket med extremt stora matbord är det liksom ingen fara. Ska vi gå tillbaka till etikett och hyfs så skulle armbågsfolket aldrig ha matbordet i köket, eftersom man ju självklart åt i matsalen. Bara fattiga åt i köket eftersom platsen inte fanns för en matsal. Så sitter man i köket och äter har man ändå ingen rätt att klaga på armbågarna på bordet för man är liksom passé det där med stil och klass ändå.![]()
Jag tillhör skaran som har tjatat på ungar.
Tycker inte det är så mycket klass och stil som hänsyn och trivselfaktor?
Vi kör med inga armbågar på bordet och ingen mobil vid gemensamma måltider. Båda delar gör oftast att det är omöjligt att ha ögonkontakt. Och vad är då vitsen med att äta tillsammans?
När man äter själv kan man armbåga ut sig så mycket man vill, eller ha fötterna på bordet, surfa loss, rapa, fisa, äta med händerna, ja vad man vill.
Avkomman verkar inte ha några som helst problem med det. Inte kompisarna heller.
Äter man ihop äter den på ett sätt, äter den själv, äter den hur den vill.
Samma sak gäller mig.
Jag är kanske värst av alla här hemma, när jag äter själv!![]()
Här hänger vi gärna på den ena och har armen framför oss, och äter med den andra. Då blir det automatiskt att man tittar ned i tallriken.Alla gör ju hur de vill, men jag förstår inte hur armbågar på bordet skulle göra det svårt att ha ögonkontakt?![]()