T
Tisselille
För några dagar sedan skickade jag iväg ett mail till en uppfödare för att höra om hon behövde någon fodervärd. Jag hade pratat med mamma om saken innan och hon menade på att jag kunde skicka iväg ett mail och höra efter.
Så igår ringde uppfödaren mig och undrade om jag fortfarande var intresserad. Valparna blir 8 veckor nu på lördag och det närmar sig![Love :love: :love:]()
MEN..... till saken hör att nu har mina föräldarar (främst pappa) sagt blankt "nej". Jag kan ju iof göra som jag vill, skaffa mig en fodervärdsvalp, de blir kära i den osv osv. Jag är ju ändå över 18 och bestämmer själv. Problemet är att jag bor hemma.. När jag pratade med mamma igår i telefon om det här hörde jag pappa i bakgrunden (han var mer än irriterad när han förstod vad vi pratade om) "Det kommer aldrig in en hund i mitt hus" gormade han om och han var riktigt förbannad alltså.
Jag blev fruktansvärt ledsen! Här har jag gått och haft förhoppningar om att jag kanske, kanske ska få en valp om bara några dagar - men så grusas mina förhoppningar snabbare än kvickt.
Jag vet inte alls vad jag ska göra, jag vill ju ha valpen och jag vet att jag klarar av det. Visst kommer det uppstå problem - men det är ju till för att lösas, eller? Jag kan väl inte planera upp mitt liv i detalj i tio år (eller hur länge nu hunden lever) som min pappa tycker man ska göra?!![Eek :eek: :eek:]()
Det finns ju så många där ute i världen som klarar av en hund ochatt samtidigt klara av allt annat här i livet. Så var är problemet? Det är ju mitt problem och inte hans?
Någon som har några bra råd att ge när jag ska "argumentera", som det så vackert heter, med min far senare idag?
Någon som har egna erfarenheter av en liknande situation?
Ge mig pepp. Jag ska ha valp!!![Bump :bump: :bump:](/bilder/smilies/bounce.gif)
Så igår ringde uppfödaren mig och undrade om jag fortfarande var intresserad. Valparna blir 8 veckor nu på lördag och det närmar sig
MEN..... till saken hör att nu har mina föräldarar (främst pappa) sagt blankt "nej". Jag kan ju iof göra som jag vill, skaffa mig en fodervärdsvalp, de blir kära i den osv osv. Jag är ju ändå över 18 och bestämmer själv. Problemet är att jag bor hemma.. När jag pratade med mamma igår i telefon om det här hörde jag pappa i bakgrunden (han var mer än irriterad när han förstod vad vi pratade om) "Det kommer aldrig in en hund i mitt hus" gormade han om och han var riktigt förbannad alltså.
Jag blev fruktansvärt ledsen! Här har jag gått och haft förhoppningar om att jag kanske, kanske ska få en valp om bara några dagar - men så grusas mina förhoppningar snabbare än kvickt.
Jag vet inte alls vad jag ska göra, jag vill ju ha valpen och jag vet att jag klarar av det. Visst kommer det uppstå problem - men det är ju till för att lösas, eller? Jag kan väl inte planera upp mitt liv i detalj i tio år (eller hur länge nu hunden lever) som min pappa tycker man ska göra?!
Det finns ju så många där ute i världen som klarar av en hund ochatt samtidigt klara av allt annat här i livet. Så var är problemet? Det är ju mitt problem och inte hans?
Någon som har några bra råd att ge när jag ska "argumentera", som det så vackert heter, med min far senare idag?
Någon som har egna erfarenheter av en liknande situation?
Ge mig pepp. Jag ska ha valp!!
![Bump :bump: :bump:](/bilder/smilies/bounce.gif)