Ska jag verkligen ha hund?

[Stephi]

Redan för många år sedan började jag få ångest attacker och var ofta inne i djup depression och när jag flyttade hemifrån för ca 1½ år sedan och insåg att jag inte kan vara ensam mer än 2 timmar för att må riktigt dåligt, så bestämmde jag mig för att skaffa hund som alltid skulle vara med mig. sagt och gjort jag köpte mig en underbar pomeranian valp, han är nu 1 år och helt underbar och vi har tränat osv.

Nu börjar jag frågasätta mig själv ifall jag verkligen är en bra hundägare, då jag periodsvis men väldigt ofta knappt lämnar lägenheten, och jag hittar aldrig på något med honom längre, men samtidigt känner jag att att lämna bort min älskade hund nää, men åhh fy va jobbigt detta känns att skriva det här, för han är ju det ända jag har.

Och det värsta jag visste när jag skaffade hund var dessa annonser på blcoket när folk säljer sina 1åringar pga ändrade familje förhållande.
Känns så oansvarigt, det är ju ändå egtt liv det handlar om.


Ber om ursäkt ifall texten är osamanhängande och ifall det är massa stavfel, sitter och storgråter när jag skriver detta så.

 

[Niangi]

Sv: Ska jag verkligen ha hund?

Visst ska du ha hund! Jag har själv P-Å och dep. men hund (eller djur ö.h.t.) är fantastiska på det sättet att de ger en stöd, man kommer ut o.s.v. Jag tror att djuren faktiskt har hjälpt mig så att jag orkar leva.
Finns det någon som kan hjälpa dig med lite avlastning när du är i en svacka kanske? Då känns det nog lättare och du behöver inte få dåligt samvete.
Kram

 

[Philosophia]

Sv: Ska jag verkligen ha hund?

Jag tycker att du ska försöka vända på det istället och se ditt hundägande som ett mycket starkt skäl (och som en hjälp för) att ta itu med din depression och din ångestproblematik. Hur omöjligt det än tycks vara så finns det en väg ut (jag vet, jag har anhörig med svår ångestproblematik och tvångstankar som numera klarar av att leva ett helt normalt liv och som kan hantera sin ångest).

Sedan är det mycket bra för dig att ha hund. Du vet att hunden måste gå ut, alltså tar du dig ut, trots ångest och trots depressionen. Eller hur? Och det gör att du faktiskt kan hålla näsan ovanför vattenytan.

 

[Stephi]

Sv: Ska jag verkligen ha hund?

Jag bor ganska isolerat, på en gård ute på landet, så oftast blir det någon gå runt bygganden promenad sen in igen, oftast möter jag ingen

 

[prinsessfeminist]

Sv: Ska jag verkligen ha hund?

Jag bor ganska isolerat, på en gård ute på landet, så oftast blir det någon gå runt bygganden promenad sen in igen, oftast möter jag ingen

Jag håller med Philosophia i det hon skriver. Hunden är ett bra skäl till varför du skall ta tag i dina känslor.

Varför accepterar du att din ångest begränsar dig så? Varför ger du den inte vad den tål och trotsar känslorna av att vilja isolera sig och tycka synd om sig?

Jag vet att jag provocerar dig nu, men ibland är det enda sättet att bryta destruktiva mönster att tiilåta sig att bli riktigt arg på sina tillkortakommanden. Herregud, livet skall ju levas!! Bestäm dig för att åtminstone en gång per låg dag att göra något som du egentligen inte orkar att göra. Långsamt, långsamt kommer du att inse att det enda som hjälper är att bryta smärtan och överraska dig själv med att det finns annat än ångest.

Se din hund som en "hjälpare" i att komma på fötter och behåll honom!

 

[Afghanerna]

Sv: Ska jag verkligen ha hund?

Kan berätta att när jag var allra sämst med dep. så tyckte jag att min hund ( hade bara en då ) var jättejobbig eftersom han hela tiden skulle vara vid mina fötter och gnällde. Den enda lösningen var att snöra på sig skorna och gå ut, en rejäl promenad på ca 3 timmar var nyttigt både för honom och för mig. Grejen är den att man blir lite nöjd med sig själv när man faktiskt uträttat något samt att man fått en massa frisk luft vilket också är bra. Man kan faktiskt gråta medan man går, det lägger sig vartefter. Så kämpa på, gå långa promenader minst en gång om dagen, (har upptäckt att för mig är morgonen bäst ) och du ska se att du vartefter känner dig lite mer världstillvänd.

 

[Red_Chili]

Sv: Ska jag verkligen ha hund?

Varför accepterar du att din ångest begränsar dig så? Varför ger du den inte vad den tål och trotsar känslorna av att vilja isolera sig och tycka synd om sig?

Jag vet att jag provocerar dig nu, men ibland är det enda sättet att bryta destruktiva mönster att tiilåta sig att bli riktigt arg på sina tillkortakommanden. Herregud, livet skall ju levas!! Bestäm dig för att åtminstone en gång per låg dag att göra något som du egentligen inte orkar att göra. Långsamt, långsamt kommer du att inse att det enda som hjälper är att bryta smärtan och överraska dig själv med att det finns annat än ångest.

Se din hund som en "hjälpare" i att komma på fötter och behåll honom!

Bra skrivet!

Själv har jag varit ett mentalt vrak länge och jag har så länge jag kan minnas haft jobbigt av ett humör som åker bergochdalbana och enorm press på mig själv att klara allt. Allt var trassligt överallt för flera år sedan. Det var trassel i skolan, hemma och jag isolerade mig från flera vänner. Sedan började jag att periodvis bo på kennel. Det hjälpte mig hur mycket som helst och när jag sedan fick möjlighet att ha egen hund fick jag ta hem en hund från kenneln (min älskade gammeltik som i skrivande stund ligger på min säng och sover). Hon hjälpte mig massor. Vi hade båda problem som vi behövde komma tillrätta med. Vi jobbade på dem, gjorde framsteg, hade sällskap av varandra och kom ut tillsammans på långa promenader varje dag.
Sedan var hon på kenneln igen där hon fick en valpkull. En av valparna ligger just nu i min fotölj och är lite mer än 1 år gammal. Nu är jag lyckligare än någonsin. Jag har två fantastiska hundar som kräver precis lagom mycket av mig, som gjort att jag träffat MÅNGA underbara vänner och lärt mig massor om allt möjligt, inte minst om mig själv.
Hade det inte varit för hundarna så vet jag inte vad jag gjort idag och jag vet inte ens om jag vågar tänka på det.

Så behåll hunden, gå ut på promenader, träna något! Kanske börja träna lite lydnad och skriv upp era framsteg så att du märker att någonting går framåt. Låt hunden bli din absolut bästa vän och en anledning att kämpa för att må bättre.

 

[lilstar]

Sv: Ska jag verkligen ha hund?

Vad du än gör, gör dig inte av med hunden! Han avgudar dig säkerligen även om han inte får 100% stimulans varje dag, så länge han får mat och klappar och får komma ut varje dag lider han knappast. Precis som du skriver så är det inte roligt med hundar som flyttar runt mellan olika ägare. Jag tror nog att både du och hunden mår bäst av att hunden stannar hos dig

 

[Stephi]

Sv: Ska jag verkligen ha hund?

Det var faktiskt precis det min granne sa att mig.
Att min lilla shit avgudar mig, mer än mat till och med

Bjuder på denna

 

[lilstar]

Sv: Ska jag verkligen ha hund?

Aww vad söta! ni har samma ansiktsuttryck