sjukgymnastik mot cancer

Jag tror inte mina öron när en nära anhörig till mig har prostatacancer som upptäcktes i augusti men inte meddelades till honom förrns i november. Han blev då lovad operation i december som sköts fram till januari sedan februari för att sedan ändras till att han inte kommer behöva operation utan i stället ska ordineras sjukgymnastik.
Min anhörig har mycket ont men läkaren i fråga säger att det inte har någonting med cancern att göra.

Arg och upprörd över att denna jävla inkompetenta cancerläkar karusellen dragit igång igen.
Vad sjutton gör man när sjukvården inte lyssnar och man känner sig maktlös både som drabbad och anhörig?
Jag tycker att det här är ett tydligt och sorgligt exempel på att kommunikationen har klickat någonstans. Då känner man sig ju oft maktlös och drabbad.

Se till att få en tid med läkaren för att få information som ni förmår ta till er.
 
Det låter helt vanvettigt att ordinera sjukgymnastik mot cancer. Däremot är sjukgymnastik aldrig fel. Är din anhörig utredd så cancern inte spridit sig och att det är därför smärta är med i bilden?
En bekant till mig fick diagnos prostatacancer. Han hade det några år, men den spred sig och det gick mycket illa i hans fall.
 
Apropå sjukgymnastik och smärta.

Min mamma skadade sin höft så allvarligt i höstas att hon fick byta ut den direkt. Höften har hon aldrig haft ont i, men sedan 1989 har hon artros konstaterad i bägge knäna (prognosen var rullstol inom 5 år). Min mamma är en riktig stålis så hon har tränat sina knän på ett uppbyggande vis och inte gjort de rörelser som spär på artros/smärta. Tex så gick hon varje dag (innan höftskadan) upp för trapporna i där de bor - 6 trappor upp. Efter höftoperationen kunde hon inte gå i trapporna men höften har läkt fint (hon är förresten 84 år). Nåväl nu när höften är läkt har hon kunnat börja gå på sin lättjympa - men hon fick ont i sina knän - vad gör stålmamma då? Jo då ber hon sjukgymnasten om övningar som hjälper knäna att bli starka igen. Hon är fast övertygad om att hon inte vill belasta vården med knäbyte i första hand utan hon vill sjukgymnastika sig frisk.
 
Det låter helt vanvettigt att ordinera sjukgymnastik mot cancer.
Och det är faktiskt inte särskilt troligt att det är vad läkaren anser sig ha gjort. Kommunikationen har klickat någonstans. Det är ju lätt hänt i alla sammanhang, och inte minst när någon är orolig för sin hälsa.

Jag tror inte att ts är särskilt hjälpt av att vi har synpunkter på vården utifrån trådstarten och jag tror inte heller att berättelser med tråkigt slut är till någon större nytta.
 
Jag är rätt säker på att mängder med patienter inte fattar vare sig vad läkare säger eller menar.
I varje fall känns det så när man pratar med folk. " Jaha, ska du få operera ditt onda knä äntligen, vad ska de göra?" - Vet inte, men de trodde det skulle hjälpa...
 
Min anhörig är straxt över 40, han har barn i småskolan, har haft en del sjukdomshistoria tidigare men inte cancer. Han är orolig eftersom det är samma sjukhus där de behandlade hans pappa för cancer ( dock annan form) för honom gick det inte bra, sjukhuset tog honom inte på allvar, sköt upp behandlingar tills de slutligen satte honom på bussen hem med beskedet att hoppsan, cancern har visst spridit sig i hela kroppen och du kommer snart att dö.

Att de sjukgymnastik för att ta bort cancer känns lika seriöst som att ordinera plåster på en bruten nacke
 
Min anhörig är straxt över 40, han har barn i småskolan, har haft en del sjukdomshistoria tidigare men inte cancer. Han är orolig eftersom det är samma sjukhus där de behandlade hans pappa för cancer ( dock annan form) för honom gick det inte bra, sjukhuset tog honom inte på allvar, sköt upp behandlingar tills de slutligen satte honom på bussen hem med beskedet att hoppsan, cancern har visst spridit sig i hela kroppen och du kommer snart att dö.

Att de sjukgymnastik för att ta bort cancer känns lika seriöst som att ordinera plåster på en bruten nacke
Men när jag läser din trådstart så står det ju att de inte tror att smärtan beror på cancern och därför ska behandlas med sjukgymnastik. Det är alltså inte cancern som ska behandlas med sjukgymnastik utan smärtproblemet. Två för läkaren skilda saker. Det bästa är väl om din anhörige tar kontakt med vården igen. Man har rätt till en andra bedömning av annan läkare, det kanske skulle kunna lugna din anhörige och känna att den får rätt vård för sina sjukdomar.
 
Ja, hon har gått nu i ca 5-6 år med denna smärta. Den har endast behandlats med Voltaren och Alvedon (apotekets receptfria) under dessa år men med olika kombination och perioder.
Voltaren 2 ggr per dag i 7 dagar, sedan uppehåll en vecka och sedan Alvedon 7 dagar och jag vet i tusan. Ändring på det igen osv.

Det kanske kan anses som en enda behandling om man tänker "smärtstillande" (och jag inser att det kanske ska anses som det) men alla dessa jäkla kombinationer och väntande i ett halvår för man inte kan se före dess osv så ser jag det som olika behandlingar, inte olika behandlingsformer.

Jag tror du missförstår mig. Första behandlingen ("plan A") vid artros i höft eller knäled är smärtlindring och sjukgymnastik. Jag pratar om rutiner och handläggning, inte om ett enskilt fall.
 
Jag tror du missförstår mig. Första behandlingen ("plan A") vid artros i höft eller knäled är smärtlindring och sjukgymnastik. Jag pratar om rutiner och handläggning, inte om ett enskilt fall.

Jag förstår fortfarande inte. Du frågade väl om det specifika fallet? Hur ska jag kunna referera något annat?

Frågan var i så fall vag. Någon sjukgymnastik har inte varit aktuellt förrän nu 6 år senare.
 
Jag förstår fortfarande inte. Du frågade väl om det specifika fallet? Hur ska jag kunna referera något annat?

Frågan var i så fall vag. Någon sjukgymnastik har inte varit aktuellt förrän nu 6 år senare.

Nej, jag frågade inte om det specifika fallet. Jag berättade om behandling av artros i höfter eller knäleder som i första hand är smärtlindring och sjukgymnastik.
 
Jag förstår fortfarande inte. Du frågade väl om det specifika fallet? Hur ska jag kunna referera något annat?

Frågan var i så fall vag. Någon sjukgymnastik har inte varit aktuellt förrän nu 6 år senare.

Då är ju felet inte att sjukgymnastik rekommenderas nu, utan att det inte gjorts tidigare.

Jag har lite svårt att förstå, men gissar:
Du skriver att en "gastric" ska göras först, syftar du då på en överviktsoperation?
Är personen för tung för att man ska göra protesoperationen?

För så kan det ju tänkas vara: för att en protesoperation ska ha vettiga förutsättningar att bli bra, kanske en person inte får vara hur överviktig/tung som helst, @CillaW ?
 
Nej, jag frågade inte om det specifika fallet. Jag berättade om behandling av artros i höfter eller knäleder som i första hand är smärtlindring och sjukgymnastik.

Ahh, nu vet jag vad som gått fel......när jag skrev "det är långt ifrån första behandlingen" menade jag ju på det enskilda fallet och du trodde jag menade allmänt. Kan det vara så?

Då lägger jag ner för det har jag givetvis ingen aning om.
 
Då är ju felet inte att sjukgymnastik rekommenderas nu, utan att det inte gjorts tidigare.

Jag har lite svårt att förstå, men gissar:
Du skriver att en "gastric" ska göras först, syftar du då på en överviktsoperation?
Är personen för tung för att man ska göra protesoperationen?

För så kan det ju tänkas vara: för att en protesoperation ska ha vettiga förutsättningar att bli bra, kanske en person inte får vara hur överviktig/tung som helst, @CillaW ?

Många ortopedkliniker har relativa eller absoluta BMI-gränser.
 
Och det är faktiskt inte särskilt troligt att det är vad läkaren anser sig ha gjort. Kommunikationen har klickat någonstans. Det är ju lätt hänt i alla sammanhang, och inte minst när någon är orolig för sin hälsa.

Jag tror inte att ts är särskilt hjälpt av att vi har synpunkter på vården utifrån trådstarten och jag tror inte heller att berättelser med tråkigt slut är till någon större nytta.

Jag håller med om att det sista var onödigt, vilket jag kom på när jag redan skickat iväg det. Det ber jag om ursäkt för.

Det första däremot skulle inte förvåna mig, därav att jag skrev som jag skrev. Jag har själv valsat runt i vården i 10-15 år med en skada och har fått de mest fantastiska tips av läkarna. Någon av dom hade lätt kunnat säga det där till mig.
 
Är det inte bättre att ni försöker be läkaren förklara anledningen till ordinationen? Förmodligen finns det en tanke bakom men det har ju uppenbarligen brustit nånstans på vägen mellan läkare och patient eller kanske patient och anhörig? Har du själv haft direktkontakt med läkaren eller grundar du dig på andrahandsinformation från din anhörig? Isf är det ju möjligt att information förlorats "på vägen" så att säga.

Tänker det samma. Låter som någon missuppfattat läkarens besked. Han kanske inte förstod eller kommer i håg rätt vad läkaren har sagt och förmedlade fel information till dig?
 
Senast ändrad:
Nu har de ändrat sig igen eftersom de kommit på att cancern visst är väldigt elakartad så nu skrotar de sjukgymnastiken och sätter in operation istället, något som de skulle gjort för flera månader sedan, nu kan det vara för sent.
Han har haft flera läkare, några har sagt att hans cancer inte alls gör ont och andra har sagt att självklart gör det ont. Svårt att lita på sjukvården nu mera
 
Han har haft flera läkare, några har sagt att hans cancer inte alls gör ont och andra har sagt att självklart gör det ont. Svårt att lita på sjukvården nu mera

Jag tänker, utan att egentligen veta, att kanske är det olika mellan olika människor?
 
Nu har de ändrat sig igen eftersom de kommit på att cancern visst är väldigt elakartad så nu skrotar de sjukgymnastiken och sätter in operation istället, något som de skulle gjort för flera månader sedan, nu kan det vara för sent.
Han har haft flera läkare, några har sagt att hans cancer inte alls gör ont och andra har sagt att självklart gör det ont. Svårt att lita på sjukvården nu mera

Undrar fortfarande om du pratat med läkarna eller om du grundar dig på andrahandsinfo från din anhörig?
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp