Självmord och genus

Rina

Trådstartare
Fler kvinnor än män försöker ta sitt liv medan fler män än kvinnor tar sitt liv. Det mesta tyder på att det är valet av metod som är orsaken till att fler män avlider. I media har det ofta vinklas som att självmord är det yttersta måttet på allvarlig psykisk ohälsa och att männen betalar priset. Det nämns inte så ofta att betydligt fler kvinnor än män försöker ta sitt liv. Får kvinnor verkligen bättre vård när de söker? Är vården bättre på att fånga upp kvinnor?
Hälften av de som tar livet av sig har sökt vård innom de närmaste två månaderna före självmordet men uppenbarligen har de inte fångats upp av vården. Det hjälper ju inte om människor söker vård men nekas eller får ett kränkande bemötande. Det känns ju bara ännu värre.

Vad anser ni?
Här ni blivit bra bemötta?
Vad är ett bra bemötande för er?
 
Senast ändrad:
Män ska väl vara lite som "The Lone Ranger" och ta all skit livet kastar på oss utan att blinka.
"Ta det som en man" är något vi hört sedan barnsben oavsett om huvudet är av eller vi har ett skrapsår på benet.
Om vi skyller det på patriarkatet så blir Buke nöjda.
Jädrans Patriarkat, dom är dumma
3 av mina manliga vänner ställde sig framför tåget. Väldigt synd om lokföraren :( (som också var en av vårat gäng)
 
Fler kvinnor än män försöker ta sitt liv medan fler män än kvinnor tar sitt liv. Det mesta tyder på att det är valet av metod som är orsaken till att fler män avlider. I media har det ofta vinklas som att självmord är det yttersta måttet på allvarlig psykisk ohälsa och att männen betalar priset. Det nämns inte så ofta att betydligt fler kvinnor än män försöker ta sitt liv. Får kvinnor verkligen bättre vård när de söker? Är vården bättre på att fånga upp kvinnor?
Hälften av de som tar livet av sig har sökt vård innom de närmaste två månaderna före självmordet men uppenbarligen har de inte fångats upp av vården. Det hjälper ju inte om människor söker vård men nekas eller får ett kränkande bemötande. Det känns ju bara ännu värre.

Vad anser ni?
Här ni blivit bra bemötta?
Vad är ett bra bemötande för er?

Nu är jag förvisso inte kille, men har sett flera killar (tonåringar) med psykisk ohälsa på nära håll.
Upplevde tydligt att de "föll igenom" betydligt hårdare än tjejerna generellt. Nu är jag dock ett undantag, då jag aldrig fick ett uns av hjälp, men om man bortser mig och tittar bland annat folk jag känner och har känt. Tjejerna behövde knappt yppa att de mådde dåligt, så hade de ett helt team med professionellt folk som stöttade upp. Killarna var väldigt långt ner i skiten, med svåra självskadebeteenden/destruktiva beteenden och ibland t.om. flera självmordsförsök. Då började i bästa fall någon inse att allt inte stod rätt till. Vilket var väldigt tragiskt att se. :(
Dock utspelade ovanstående sig typ 2009-13, så förhoppningsvis är man bättre på att fånga upp killar som mår dåligt idag!
 
Fler kvinnor än män försöker ta sitt liv medan fler män än kvinnor tar sitt liv. Det mesta tyder på att det är valet av metod som är orsaken till att fler män avlider. I media har det ofta vinklas som att självmord är det yttersta måttet på allvarlig psykisk ohälsa och att männen betalar priset. Det nämns inte så ofta att betydligt fler kvinnor än män försöker ta sitt liv. Får kvinnor verkligen bättre vård när de söker? Är vården bättre på att fånga upp kvinnor?
Hälften av de som tar livet av sig har sökt vård innom de närmaste två månaderna före självmordet men uppenbarligen har de inte fångats upp av vården. Det hjälper ju inte om människor söker vård men nekas eller får ett kränkande bemötande. Det känns ju bara ännu värre.

Vad anser ni?
Här ni blivit bra bemötta?
Vad är ett bra bemötande för er?
Tycker det nämns väldigt ofta att kvinnor oftare gör självmordsförsök än män. Tror inte det handlar om huruvida män får sämre eller bättre vård än kvinnor utan att fler kvinnor möjligtvis söker upp vården, det är ju väldigt väldigt många som söker och söker och söker utan att få någon direkt vård eller tas på allvar. Det är svårt att tas på allvar i vården tycker jag.

Det är som en lottodragning när man söker vård huruvida man tas på allvar eller inte, samtidigt så är det heller inte helt enkelt för vården att se hur dåligt någon mår eller vad den kommer göra och därför behöver man som patient vara extremt övertydlig med tankar och avsikter om man vill ha hjälp. Tyvärr ibland måste man iscensätta ett försök till att ta livet av sig för att tas på allvar och det gäller säkerligen både män och kvinnor. Ibland kanske man inte har orden att säga hur man mår och då måste man visa det.

Att någon bara sätter sig och pratar och faktiskt försöker förstå tycker jag är ett bra bemötande oavsett situation.
 
Jag känner också igen att det varit tabu kring mäns psykiska mående. Samtidigt har jag sett en förändring under ganska många år där män träder ut öppet i media och talar om utmattning och depression under ganska många år. Sedan har jag sett en skillnad beroende på kompisgäng. Där jag umgicks som ung kunde en del killar mobba andra killar som mått dåligt psykiskt. Tjejerna harit mer toleranta mot mjukare killar som vågar prata känslor och visa sig sårbara.
 
Tycker det nämns väldigt ofta att kvinnor oftare gör självmordsförsök än män. Tror inte det handlar om huruvida män får sämre eller bättre vård än kvinnor utan att fler kvinnor möjligtvis söker upp vården, det är ju väldigt väldigt många som söker och söker och söker utan att få någon direkt vård eller tas på allvar. Det är svårt att tas på allvar i vården tycker jag.

Det är som en lottodragning när man söker vård huruvida man tas på allvar eller inte, samtidigt så är det heller inte helt enkelt för vården att se hur dåligt någon mår eller vad den kommer göra och därför behöver man som patient vara extremt övertydlig med tankar och avsikter om man vill ha hjälp. Tyvärr ibland måste man iscensätta ett försök till att ta livet av sig för att tas på allvar och det gäller säkerligen både män och kvinnor. Ibland kanske man inte har orden att säga hur man mår och då måste man visa det.

Att någon bara sätter sig och pratar och faktiskt försöker förstå tycker jag är ett bra bemötande oavsett situation.

Ja jag känner också igen att många upplever det som svårt att tas på allvar. Sedan är det svårt att prata om. Attityden är ofta att om man tänker ta sitt liv så pratar man inte om det (vilket inte alls stämmer) så blir det inte blir någon mening med att söka vård om man ändå inte blir betrodd. Den myten måste vi slå hål på. De flesta som försöker ta sitt liv signalerar att de inte mår bra till omgivningen flera söker vård men fångas inte upp. En del blir illa bemötta och ger upp.
 
Tjejerna behövde knappt yppa att de mådde dåligt, så hade de ett helt team med professionellt folk som stöttade upp.
Det är inte alls min erfarenhet att det bara är att säga att en mår lite dåligt. Och det verkar även rätt osannolikt med tanke på hur mycket kritik psykvården får för sitt hanterande samt vilka resurser som vården har/inte har.

Så nej, det är nog inte så att dom bara sagt att dom mår lite dåligt och fått ett helt team bakom sig.
 
Du sa inte riktigt inte enligt din erfarenhet inte riktigt om vi nu ska vara såna.
Nåja. Jag avslutade i alla fall med "Tycker jag". Alltså en åsikt, inte ett påstående.
Jag tycker att du uttryckte dig väldigt tvärsäkert.

Allmänt: Bland de människor jag känner som uttryckt eller visat att de mått dåligt har både män och kvinnor/pojkar och flickor fått stöd.
Jag upplever däremot att pojkar och män ber om hjälp på andra vis än flickor och kvinnor (vill inte skriva att flickor/kvinnor är tydligare för det tycker jag verkligen inte!)
 
Har några försök på mig, har däremot inte fångats upp direkt av vården gällande något av det. Har inga planer på att bli mer än 40 år, då har jag levt samma jävla skit i typ hälften av min existens och någon gång får det vara nog. Funderar också på ifall det är som så att män har svårare med att våga söka hjälpen pga bilden som finns på män, "män pratar inte om bekymmer". Sett både män som kvinnor där jag är men ska inte ljuga om att det är en högre andel kvinnor.
 
Jag vet inte om professionellt folk men det räcker med att göra en instagram eller facebookpost om att man mår dåligt så händer det saker direkt.
 
Nu är jag förvisso inte kille, men har sett flera killar (tonåringar) med psykisk ohälsa på nära håll.
Upplevde tydligt att de "föll igenom" betydligt hårdare än tjejerna generellt. Nu är jag dock ett undantag, då jag aldrig fick ett uns av hjälp, men om man bortser mig och tittar bland annat folk jag känner och har känt. Tjejerna behövde knappt yppa att de mådde dåligt, så hade de ett helt team med professionellt folk som stöttade upp. Killarna var väldigt långt ner i skiten, med svåra självskadebeteenden/destruktiva beteenden och ibland t.om. flera självmordsförsök. Då började i bästa fall någon inse att allt inte stod rätt till. Vilket var väldigt tragiskt att se. :(
Dock utspelade ovanstående sig typ 2009-13, så förhoppningsvis är man bättre på att fånga upp killar som mår dåligt idag!
Det du beskriver är extremt otypiskt om vi jämför med tillgänglig forskning.
 
Nu är jag förvisso inte kille, men har sett flera killar (tonåringar) med psykisk ohälsa på nära håll.
Upplevde tydligt att de "föll igenom" betydligt hårdare än tjejerna generellt. Nu är jag dock ett undantag, då jag aldrig fick ett uns av hjälp, men om man bortser mig och tittar bland annat folk jag känner och har känt. Tjejerna behövde knappt yppa att de mådde dåligt, så hade de ett helt team med professionellt folk som stöttade upp. Killarna var väldigt långt ner i skiten, med svåra självskadebeteenden/destruktiva beteenden och ibland t.om. flera självmordsförsök. Då började i bästa fall någon inse att allt inte stod rätt till. Vilket var väldigt tragiskt att se. :(
Dock utspelade ovanstående sig typ 2009-13, så förhoppningsvis är man bättre på att fånga upp killar som mår dåligt idag!
Om folk ser omkring sig människor med svåra självskadebeteenden, varför hojtade tex inte du till då? Gick till någon lärare eller vad som helst. Folk borde bry sig mera om varandra. Jag har väldigt svårt att tro att inte vården på något vis bryr sig om svåra destruktiva beteenden, sen kanske dom inte hanterar det rätt alltid dock.
 
Många gånger är ett självmordsförsök ett rop på hjälp..och då väljer den som ropar oftare icke slutgiltiga metoder. Och det verkar som flickor/unga kvinnor oftare ropar på hjälp.
En kombination av extremt höga informationsnivåer, prestationskrav i ett allt hårdare samhällsklimat lär nog bidra till att allt fler riskerar att falla för frestelsen.

Vad som idag är oroande är däremot barn som tar sig av daga. De tycks handla i tron att livet/spelet kan startas om...kanske beroende på för mycket spelande på datorn.
 

Liknande trådar

Relationer Jag har en nära anhörig, pensionerad sedan drygt tio år, som ibland har så extremt hårda övertygelser om hur saker ÄR. Jag skriver milda...
2
Svar
36
· Visningar
3 975
Senast: skiesabove
·
Kropp & Själ Vi försöker hjälpa en vän till min mamma som nyss än en gång blivit katastrofdåligt bemött av vården, jag är så arg att jag kokar varje...
2
Svar
22
· Visningar
4 032
Senast: Hazel
·
Relationer Jag vet inte vart tråden hör hemma, den spretar mot flera ämnen. Moderator kan flytta den om det blivit helt galet. Jag måste...
2
Svar
28
· Visningar
9 139
Senast: lundsbo
·
Samhälle Jag försöker hitta statistik om våldsbrott men det går dåligt. Väljer kanske fel sökord när jag googlar. Bakgrund: Jag pratar med en...
Svar
5
· Visningar
978
Senast: Ramona
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Målbilder för trubbnosar.
  • Uppdateringstråd 30
  • Senast tagna bilden XV

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp