Självkännedom

[Rikkan]

Jag funderar hur stor del av arbetet med hästen, oavsett vad man gör, som handlar om självkännedom hos människan?

Vad anser ni?

 

[ang]

Sv: Självkännedom

Och hur ska man kunna sätta en siffra eller skala på det?!

Jag tror (mig veta ) att det är grymt mycket. Det gäller alltifrån vår inställning och inte minst sinnesstämning till våra fysiska förutsättningar för de övningar vi önskar utföra tillsammans med hästen.

Det fysiska är väl det "lättaste" - alltså om vi vet hur vi funkar, vad vår persoliga styrka respektive svaghet ligger (kroppsligen, typ bra hållning men sämre armmuskler) och inte minst vilka muskler och vad vi behöver bli starkare i.
Har vi någon medfödd svaghet (jag har en höft efter höftlux som liten), är vi väldigt ojämnt starka eller känner vi vår kropp och balans för dåligt? Är vi stela och orytmiska som kassaskåp och förväntar oss en elastisk och taktfast trav t ex?
Har vi ont och kompenserar eller är vi helt klart i balans och mjuka som katter redan från start? Hittar vi våra muskler, och känner vi vad och om vi gör något - vilket slutligen blir frågan om vi inverkar på hästen, eller påverkar den?

Vår inställning, här menar jag inställning till livet och lärandet i stort, arbetet vi tänker utföra osv. Det är inte lätt att lära om eller lära ut till en expert osv Är vi vakna, positiva och nyfikna kommer utvecklingen att välkomnas. Med en "besserwisserattityd" och ett låst förhållningssätt blir det svårt att växa alldeles oavsett inriktning.

Sinnesstämningen, den är här och nu. Det går inte att ljuga för en häst, och försöker vi så genomskådar de oss direkt.
Visst kan vi påverka oss själva, men det gäller att finna ett inre lugn eller ankare. Och att inse att i dag är det kanske inte ens dagen att påtvinga andra vår person/ personlighet.

Slutligen tror jag att oss själva är både det lättaste och svåraste att påverka. Det är den end* vi skall leva resten av livet med och vi har tillgång till personen 24/7 - men det behövs också ett rejält mått självinsikt för att kunna eller vilja förändras/ utvecklas. Men det finns ju ett talessätt:
"det enda som är konstant är förändringen" ...

Är det jätteluddigt?!

 

[Rikkan]

Sv: Självkännedom

Luddigt? Näe, glasklart!
Hur ska vi kunna förhålla oss till något som vi inte själva erfarit i våra kroppar och med sanning säga att insikterna styr oss -om vi inte ser och är villiga att lära mer om oss själva? Då menar jag på ett naturligt sätt, genom vår livsenergi, som inte styrs av behov och åsikter, utan det som gör oss varken mer eller mindre än någon annan, vare sig det är djur eller människor.

 

[ang]

Sv: Självkännedom

*puttar lite* för jag vill gärna ha fler tankar!

 

[Pallas]

Sv: Självkännedom

Jag har fött upp en häst själv och hade honom i tre år innan jag var tvungen att sälja honom. Jag blev begåvad med en "livsspegel" som har lärt mig så otroligt mycket om mig själv, hur jag tänker, röra mig och finns rent allmänt.

Saker som min häst lärt mig:

* Det går inte att ljuga om sin sinnesstämning för någon som är uppmärksam
* Jag kan inte kräva något som är orättvist eller något som jag inte är beredd att "ta igenom"
* Jag skall aldrig gå emot min magkänsla
* Det är bättre att erkänna att jag gjort fel och be om ursäkt än att försöka låtsas som ingenting
* Andas
* Tygla mitt humör på ett konstruktivt sätt
* Att hellre avsluta för tidigt, när det går bra, än att lockas traggla ett steg för länge

och mycket mycket mer...

Jag kunde komma ut till honom och genast visade han mig vilket humör jag var på, fast jag knappt hade en aning själv. Jag tror att om man eftersträvar ett genuint samarbete med sin häst så är nog chansen stor att man i allmänhet måste jobba mycket mer med sig själv än med hästen... Ja, där fick du mina flummiga $0.02.

 

[Rikkan]

Sv: Självkännedom

Tack för ditt insiktsfulla svar!

Några av mina egna teorier finner du här.

 

[malinsky]

Sv: Självkännedom

Alla möten, oavsett om det är med hästen, andra djur eller människor säger något om mig själv. Jag har alltid något att lära om mig själv - om jag vill.

Jag kan titta på hästen och den gör inte som jag vill = den är dum
Jag kan titta på hästen och den gör inte som jag vill = vad gjorde JAG fel.. i min kommunikation med hästen?

En häst är en häst, är jag inte tydlig, ledare osv så tar den chansen och gör som den vill (en del i alla fall) det kan man inte beskylla hästen för, det är bara min okunskap som gör sig gällande.

Så att jobba med människor och djur kan helt klart öppna ögonen för vem jag är.

För att försöka strukturera upp mig ang din fråga så är det väl så att ju mer självkänndom jag har, desto enklare borde det vara att jobba / kommunicera med min häst.

Sen behöver man inte krångla till det, man kommunicerar hela tiden med sin omgivning, och är man lite "alert" kan man även påverka den genom att ändra sin egen sinnesstämning eller agerande.

 

[munson]

Sv: Självkännedom

Jag lekte med min häst i början av veckan, hon tyckte det var jättekul, och sen dess har hon mött mig mer possitivt. I mina ögon i alla fall.

 

[zillax89]

Sv: Självkännedom

jag ser det såhär: det är vi som måste lära känna oss själva så vi kan anpassa oss efter hästen - inte tvärtom. kanske det allt folk menade här? Sen jag skaffade häst har jag lärt mig mer om mej själv än jag vågat drömma om. jag har börjat våga erkännna mina svagheter utan att skämmas, ta till mig kritik och råd utan att flippa ur... inse att jag också kan ha fel, men att det är okey om man är beredd att ta till sig ler sätt som kan vara bättre.

 

[Rikkan]

Sv: Självkännedom

Ja, jag tror att det är vad folk menar.

I hästen värld finns inget rätt och fel, dum och smart. Det är vad som uppelvs så befriande. Hästen dömer inte. Det är människan som sysslar med sånt.

Hästen läser människans energi och förhåller sig till vad den känner på samma sätt som den kan känna att strömmen på elbandet är på utan att gå nära staketet.

När man själv förstår att rätt och fel, dum och smart inte har någon betydelse i hästens värld så har man lärt sig mycket om sig själv också, för det går att leva utan att döma andra. Det är först då som man kan lära sig av alla man möter, vare sig det är häst eller människa.