Det du beskriver ovan försvann för iallafall 20 år sedan. Man sitter ner mellan hindren och rider, man åker inte bara med stående och det oavsett om hästen är pigg eller inte. Att sitta ner handlar inte om drivning utan om att man ska rida mellan hindren. Att folk dunsar i sadeln är såklart aldrig okej. Där brister det såklart för dessa ryttare. Men, man behöver inte heller stå så högt över att det syns om man har någon tyngd i sadeln eller inte. Detsamma gäller vid klättring eller lättridning, ryggen ska vara fri från tyngd men ridbyxorna får vara kvar i sadeln.
Det är fortfarande alldeles för vanligt med för korta läder vilket kan göra ryttaren obalanserad och vinglig och det helt i onödan. Detsamma att folk jobbar sig så i onödan när de rider lätt, de ställer sig upp med raka ben någon dm ovanför sadeln och skänkeln flaxar som värsta kråkan istället för att mjukt bara lyfta tyngden från sadeln med stilla skänkel så bara höften rör sig.