Sits och inverkan

[OS90]

Sommarfunderingar i hettan.

Ofta så pratar man om sitsen betydelse och korrekt inverkan på hästen. Det finns mängder av olika förklaringar och beskrivningar. Jag har hört allt från att ryttare vill ha så lydiga hästar att när de slutar inverka så ska hästen avsluta det den håller på med, vilket i min tolkning blir att man kanske rider för mycket? Det finns tolkningar på att man nästan bara ska tänka på rörelsen och så händer den.

I min värld vill jag ha en ganska självgående häst som med träning lätt (lätt = försöker efter sin förmåga utföra rörelser utan större fördröjning). Visst kan det vara så att man har mer eller mindre kvalité på rörelser och gångarter, men vi kan inte alla ha en Valegro.

Vad är er tolkning angående sitsen? Vad grundar ni med i det dagliga arbetet och vad har ni fått jobba med ständigt?

Vad är er tolkning angående inverkan? Hur vill du ha det för att det ska fungera som bäst för dig i din ridning?

Hur tycker du att tränare jobbar med sits och inverkan idag? Själv har jag många besvikelser - jag vill sitta som beridarna på Spanska Ridskolan och förväntar mig hjälp och tips med det.

Håll god ton och högt i tak! Vi alla tänker olika och reflekterar olika - här kanske vi har möjlighet att utbyta erfarenheter. :-)

 

[Elo]

Jag vill att hästen fortsätter göra det jag sagt till den att göra tills jag säger något annat. Har jag sagt galopp så vill jag att den galopperar tills jag säger sakta av.

Till vilken grad hästen skall fortsätta beror på utbildningsnivå på hästen. På Tant och Fröken så kunde jag ge impuls för öppna, tex, och sedan förvänta mig att de fortsatte i öppna bara jag satt kvar och inte gjorde annat. Sen kunde jag behöva påminna ibland. Eller öka/minska böjning/tvärning/tempo/gångart osv, men i stort önskar jag att de blir lite självgående.

Sitsen har stor betydelse där. Inte bara i ren inverkan utan att man då också kan sitta still och "tyst" och faktiskt inte inverka när man inte vill det. Jag kämpar för en lodrät avslappnad sits. Jag har en tendens till att ibland tippa lite framåt, speciellt om hästarna lyfter manken (? jag vet inte om det känns som att jag måste kompensera för att inte hamna i bakvikt eller nåt???).

Jag tycker att det är synd att man ser en hel del, i övrigt, duktiga dressyrryttare sitta bakåtlutade, ibland ganska kraftigt. Och jag upplever att det samma har blivit lite vanligare även bland amatörer på lägre nivå. Jag tror inte att det är rätt väg att gå.

Jag tror också att det är så himla viktigt för vissa att prestera, att hästen gör framsteg när man tränar att tränarna fokuserar lite väl mycket på det och inte tillräckligt på ryttarens inverkan.

 

[muslidag]

Jag tror att vi ryttare underskattar avsutten träning även om det fått ett uppsving de senaste åren. Anledningen till att ridlärare får korrigera samma sitsfel år ut och år in, tror jag har att göra med att:

1. Det räcker inte med att korrigera sitsfel under ridning utan man måste träna avsuttet.

2. Ridlärare är generellt bättre på hästens fysik än ryttarens fysik. Dvs. optiskt ser det bättre ut om man ber ryttaren dra bak axlarna, men rent fysiologiskt är det en felaktig korrigering som inte leder till långsiktiga resultat, utan kapar mer spänning hos ryttaren.

3. Vi underskattar helt enkelt hur mycket ridning faktiskt är en sport när det kommer att sitta i följsamhet och balans. Vi vet är det är bra att träna avsuttet, men vi är ovetande om exakt hur mycket som krävs.

Jag har suttit på lina i ett år som beridarna på Spanska Ridskolan, och det gjorde under framförallt för följsamheten, även om jag tyvärr inte sitter lika perfekt som dom. Men det som gjort mest för min (kvinna) sits som är gammal hederlig styrketräning/boxning + särskild fokus på hållning via balettövningar.

Mina hjälper kan vara mycket mindre och lättare om jag har en stark sits och balans.

 

[Fiorano]

Mitt mål är att ha en passiv sits. Att jag i träning ska ha en häst som är så lydig och går på så små hjälper att jag ska kunna "surfa runt" på det. Att hitta det läget är guld värt när en kommer ut på tävling. För oftast så tappar en (jag) ridning på banan och benen tenderar att bli spaghetti. Om min häst då redan är så lydig och van vid liten inverkan blir det inget problem.

 

[warg]

Mitt mål är att ha en passiv sits. Att jag i träning ska ha en häst som är så lydig och går på så små hjälper att jag ska kunna "surfa runt" på det. Att hitta det läget är guld värt när en kommer ut på tävling. För oftast så tappar en (jag) ridning på banan och benen tenderar att bli spaghetti. Om min häst då redan är så lydig och van vid liten inverkan blir det inget problem.

Precis så! Sitsen ska störa så lite som möjligt och jag ska ha ett helt neutralt läge. Sen ska jag utifrån neutralläget kunna ge en hjälp i taget och sen tillbaka till neutral. Jag ska inte behöva underhålla hjälperna och hästen ska svara snabbt på hjälpen. Det är målet - sen är jag förstås inte där helt och hållet och hela tiden. Den neutrala sitsen har jag lagt rätt mycket tid på - för kanske 10 år sedan lade jag typ två år på att fokusera på detta. Det tycker jag att jag har mycket glädje av nu, och särskilt när min hyperkänsliga häst var ny för mig.

 

[OS90]

Mitt mål är att ha en passiv sits. Att jag i träning ska ha en häst som är så lydig och går på så små hjälper att jag ska kunna "surfa runt" på det. Att hitta det läget är guld värt när en kommer ut på tävling. För oftast så tappar en (jag) ridning på banan och benen tenderar att bli spaghetti. Om min häst då redan är så lydig och van vid liten inverkan blir det inget problem.

Du som även är domare, vad gör du för att i din bedömning av en ritt väga in vikten av en korrekt sits och en förfinad inverkan? Det vill säga, om någon behöver hålla sig i tyglarna för att kunna sitta kvar i traven på en 10m volt, hur påverkar de ditt betyg? Generellt så ser man många 6or där det kanske borde vara 5, 5,5 pga bristande harmoni och ärlig eftergift på tygeln.

Tycker du att programmen som du dömer är uppbyggad för att gynna en god sits och inverkan? Jag har studerat lite av de brittiska klasserna och där tillåter man lättridning och har bland annat enklare linjer och en trevligare inkörsport i sporten. Hur ser du på det?

 

[OS90]

Precis så! Sitsen ska störa så lite som möjligt och jag ska ha ett helt neutralt läge. Sen ska jag utifrån neutralläget kunna ge en hjälp i taget och sen tillbaka till neutral. Jag ska inte behöva underhålla hjälperna och hästen ska svara snabbt på hjälpen. Det är målet - sen är jag förstås inte där helt och hållet och hela tiden. Den neutrala sitsen har jag lagt rätt mycket tid på - för kanske 10 år sedan lade jag typ två år på att fokusera på detta. Det tycker jag att jag har mycket glädje av nu, och särskilt när min hyperkänsliga häst var ny för mig.

Hur bygger du upp förfiningen av inverkan med åren då? Finns det något speciellt du tränar på för att t.ex alltid sätta den ultimata övergången in i galopp eller för att få flytet i skänkelvikningarna?

 

[warg]

Hur bygger du upp förfiningen av inverkan med åren då? Finns det något speciellt du tränar på för att t.ex alltid sätta den ultimata övergången in i galopp eller för att få flytet i skänkelvikningarna?

Jag har en ganska reaktiv häst, men kollar ändå av att jag har snabbt svar på hjälperna i början av varje pass. Det snabba svaret på renodlade hjälper är en viktig nyckel. Sen jobbar jag förstås med förfining och min egen timing för att det ska bli bättre. Timingen och känslan när det funkar tycker jag är viktig för att få bra galoppfattning t ex. Ju färre fattningar jag gör i fel läge som blir dåliga, desto bättre - det man gör befäster man. Alltså gäller det att alltid vara så rätt förberedd att det blir rätt. (och nej, jag lyckas verkligen inte med det! Men jag försöker) Jag har med åren blivit mer och mer noga med allt faktiskt, och kan sitta och nörda med en sån grej ett helt pass. Flytet i skänkelvikningar bygger i mina ögon mycket på att ha en äkta framåtbjudning - att hästen är framme för skänkeln och framför skänkeln. Sen måste hästen förstås förstå sidförande skänkel och också vara tränad så den lätt flyttar sig åt sidan. För min del har jag insett att jag får dåliga skänkelvikningar om jag överanstränger mig och ger för grova hjälper. Bäst blir det om jag bara ger en impuls åt sidan med sits/höft samtidigt som jag har drivet framåt.
Ridning är verkligen inte enkelt men jag tycker det är intressant att analysera vad jag gör och vad som händer - och jag har insett att ofta är det så att less is more - jag får inte anstränga mig så mycket att jag ger för många signaler, den stora utmaningen är att bara ge rätt signaler och inget annat.

 

[Amanda_F]

Du som även är domare, vad gör du för att i din bedömning av en ritt väga in vikten av en korrekt sits och en förfinad inverkan? Det vill säga, om någon behöver hålla sig i tyglarna för att kunna sitta kvar i traven på en 10m volt, hur påverkar de ditt betyg? Generellt så ser man många 6or där det kanske borde vara 5, 5,5 pga bristande harmoni och ärlig eftergift på tygeln.

Tycker du att programmen som du dömer är uppbyggad för att gynna en god sits och inverkan? Jag har studerat lite av de brittiska klasserna och där tillåter man lättridning och har bland annat enklare linjer och en trevligare inkörsport i sporten. Hur ser du på det?

Jag är domare och vi bedömer hästens tolkning av ryttarens inverkan med utgångspunkt i utbildningsskalan. Takt, lösgjordhet och kontakt osv (men främst det i lätta klasser). Sen har vi möjlighet att dra av 0,5-1 på om ryttaren gör fel som hästen inte påverkas av, exempel är om en ryttare är ojämn i handen osv. Men hästen skvallrar så bra på ryttaren så det är inte alltid vi behöver det. Jag drar dock ofta poäng för sånt, för att markera allvaret i dålig ridning.

 

[tuaphua]

Sommarfunderingar i hettan.

Ofta så pratar man om sitsen betydelse och korrekt inverkan på hästen. Det finns mängder av olika förklaringar och beskrivningar. Jag har hört allt från att ryttare vill ha så lydiga hästar att när de slutar inverka så ska hästen avsluta det den håller på med, vilket i min tolkning blir att man kanske rider för mycket? Det finns tolkningar på att man nästan bara ska tänka på rörelsen och så händer den.

I min värld vill jag ha en ganska självgående häst som med träning lätt (lätt = försöker efter sin förmåga utföra rörelser utan större fördröjning). Visst kan det vara så att man har mer eller mindre kvalité på rörelser och gångarter, men vi kan inte alla ha en Valegro.

Vad är er tolkning angående sitsen? Vad grundar ni med i det dagliga arbetet och vad har ni fått jobba med ständigt?

Vad är er tolkning angående inverkan? Hur vill du ha det för att det ska fungera som bäst för dig i din ridning?

Hur tycker du att tränare jobbar med sits och inverkan idag? Själv har jag många besvikelser - jag vill sitta som beridarna på Spanska Ridskolan och förväntar mig hjälp och tips med det.

Håll god ton och högt i tak! Vi alla tänker olika och reflekterar olika - här kanske vi har möjlighet att utbyta erfarenheter. :-)

Man får ju dela upp sits och inverkan en del i olika inlärningsskeden tycker jag. Det är kanon att man börjat snacka mer om sits, torrövningar etc och att det finns mer nedskrivet i ridhandböcker, studier etc.
Men det gör också att jag som tränare möter en hel del människor som lite försöker sig på kvantfysik när de ska lära sig 4:ans tabell typ. Man pratar om så avancerade saker som man har mil kvar till. Först måste man bygga en grund och lära in lagom svåra och lagom mycket saker.
Att börja med att hitta balans och följsamhet är nr 1. Att inte störa med sitsen.
Sen kan man börja inverka korrekt. Och sen kan man börja detaljnörda.

Jag vill ha mycket känsliga och snabbt reaktiva hästar. Jag vill ha snabb respons på mkt små hjälper. Men så pass reaktiva hästar funkar oftast inte för gemene man iom att hästen då kommer svara på allt "brus" ryttaren som inte har helt koll på sits och hjälper sänder ut av misstag. Och hästen blir för ostadig och svårriden i många fall. Jag gjorde den missen i en av de första hästar jag utbildade till kund. Jag var SÅ stolt över hur härligt känslig och följsam hästen var. Tills ägaren skulle rida och hästen fladdrade runt iom tuffare hjälper och mer obalans. Där lärde jag mig att utbilda hästen efter vem som ska rida den. Det går alltid att vässa upp dem då ryttaren skolats mer.

Om jag tex ber min häst trava ska den fortsätta med det tills jag säger "skritt", "galopp" etc. När en elev red honom tänkte hon skritta ur traven. Så hon bromsade. Men i hans värld innebär ju det piaff iom bibehållen energi och takt. Hon hade inte bett om specifikt skritt.
Så vill jag ha det med allt. Jag ber om ngt oh hästen ska fortsätta tills jag ber om annat. Och det måste så klart ske gradvis utbildningen igenom. Man kan inte tycka att en 3-åring ska kunna det.
På lågstadiet måste läraren vara med och hela tiden se till att barnen lär sig, stötta mkt etc. På universitetet kan man förutsätta att eleven själv kan ta ansvar för sin utbildning och göra sitt arbete. Lite så blir de ju med skolade hästar. De kan förväntas ta visst ansvar.
Jag sitter alltid som jag vill ha hästen, dvs mina axlar = hästens bogar, mina höfter = hästens höfter.
För mig är målet att enbart rida med sitsen.

Mina egna sitsproblem är mkt knutna till svår whiplash som om jag blir dålig kan leda till spänningar i nacke, bröstrygg och iom åsningar i bröstryggen då få sämre följsamhet. Jag är extremt överrörlig och behöver, som de flesta andra, starkt bål.
Jag är sambo med leg kiro för ekipage och vi är båda rätt nördiga inom rehab för häst och människa. Vi kan bollplanka bra och lär oss av varann. Och han kan behandla mig.

Tack och lov har alla mina "huvudtränare" varit extremt noga med sitsträning. För mig är det otroligt viktigt för att kunna rida i lätthet i balans och lösgjordhet. Det har varit många timmar utan stigläder, barbacka, med sitsövningar etc.
Sambon jobbar en del i team med bla vet, hästtandläkare, etc åt ett stort försäkringsbolag som sista chans för utdömda hästar. Där har de haft god nytta av att sambo behandlat ryttare och en leg sjukgymnast för häst och människa som kan tränare ryttaren avsuttet och uppsuttet. Det ihop med resten av teamet har kunnat rädda en hel del hästar.

 

[orientalkatten]

Jag rider för tränare i centrerad ridning. Där utgår alla övningar från ryttarens sits och signaler. Vilket ger en enorm känsla för häst och ryttare att med rätt verktyg kan kommunicera med små signaler.

 

[Amanda_F]

Jag är domare och vi bedömer hästens tolkning av ryttarens inverkan med utgångspunkt i utbildningsskalan. Takt, lösgjordhet och kontakt osv (men främst det i lätta klasser). Sen har vi möjlighet att dra av 0,5-1 på om ryttaren gör fel som hästen inte påverkas av, exempel är om en ryttare är ojämn i handen osv. Men hästen skvallrar så bra på ryttaren så det är inte alltid vi behöver det. Jag drar dock ofta poäng för sånt, för att markera allvaret i dålig ridning.

Svarar mig själv för jag glömde skriva att vi också får visa med poängen för sits och inverkan som finns i många av våra program...

 

[OS90]

Jag rider för tränare i centrerad ridning. Där utgår alla övningar från ryttarens sits och signaler. Vilket ger en enorm känsla för häst och ryttare att med rätt verktyg kan kommunicera med små signaler.

Jag är för alla idéer om sits och inverkan. Det tråkiga är jag många gånger, under många kurser och upplevelser sett hur det bildas små läger och nästan sekter inom dessa områden.

Inom dessa blir tävlingsridning lite fult, hästar på träning och tävling går alltid i fel form osv.

Vad krävs det för att det ska fungera mellan alla parter?

 

[Amanda_F]

Jag är för alla idéer om sits och inverkan. Det tråkiga är jag många gånger, under många kurser och upplevelser sett hur det bildas små läger och nästan sekter inom dessa områden.

Inom dessa blir tävlingsridning lite fult, hästar på träning och tävling går alltid i fel form osv.

Vad krävs det för att det ska fungera mellan alla parter?

det här är väldigt OT men jag har tänkt samma tanke. För mig är ridning en sport för både häst och ryttare, tillsammans. Ibland upplever jag att vissa CR-tränare fokuserar mer på ryttaren, och inte så mycket på vilken inverkan hjälperna får. Och inte heller på att hästarna ska utbildas och gymnastiseras. Precis på samma sätt fast tvärtom som många "vanliga" bokstavstränare fokuserar mest på att hästarna ska kunna göra "grejer" utan att tänka på att de också har en ryttare på ryggen som borde sitta i en position så det är lättare för hästen att förstå, och göra rätt. Påtagligt många ryttare ur "båda skolorna" sitter emot sina hästar och blir sällan "ett med hästen". Det är viktigare att sitta fint än att sitta med i rörelsen i takten. Eller så är det är viktigare att hästen sprätter med frambenen i stället för att ryttaren ska göra det möjligt för hästen att röra sig genom hela kroppen...

 

[OS90]

det här är väldigt OT men jag har tänkt samma tanke. För mig är ridning en sport för både häst och ryttare, tillsammans. Ibland upplever jag att vissa CR-tränare fokuserar mer på ryttaren, och inte så mycket på vilken inverkan hjälperna får. Och inte heller på att hästarna ska utbildas och gymnastiseras. Precis på samma sätt fast tvärtom som många "vanliga" bokstavstränare fokuserar mest på att hästarna ska kunna göra "grejer" utan att tänka på att de också har en ryttare på ryggen som borde sitta i en position så det är lättare för hästen att förstå, och göra rätt. Påtagligt många ryttare ur "båda skolorna" sitter emot sina hästar och blir sällan "ett med hästen". Det är viktigare att sitta fint än att sitta med i rörelsen i takten. Eller så är det är viktigare att hästen sprätter med frambenen i stället för att ryttaren ska göra det möjligt för hästen att röra sig genom hela kroppen...

Jag brukar ofta referera till England där landslaget jobbat mycket med biomekanik och fysio för ryttarna. Tror inte det är en tillfällighet att de på ganska kort tid har gått från okända inom dressyr till att ständigt ha ett lag på g.

Givetvis handlar mycket om material och ryttarnas skicklighet men majoriteten av britterna sitter väldigt korrekt efter skolboken och har am tidigt väldigt gymnastiserade hästar.

Det smittar ju såklart med i lägre led och folk underifrån vill givetvis jobba på samma sätt. Önskar att det fanns liknande tankebanor i det svenska förbundet. Men det känns som det finns stora klyftor mellan utbildning och sporten.

 

[tuaphua]

Jag brukar ofta referera till England där landslaget jobbat mycket med biomekanik och fysio för ryttarna. Tror inte det är en tillfällighet att de på ganska kort tid har gått från okända inom dressyr till att ständigt ha ett lag på g.

Givetvis handlar mycket om material och ryttarnas skicklighet men majoriteten av britterna sitter väldigt korrekt efter skolboken och har am tidigt väldigt gymnastiserade hästar.

Det smittar ju såklart med i lägre led och folk underifrån vill givetvis jobba på samma sätt. Önskar att det fanns liknande tankebanor i det svenska förbundet. Men det känns som det finns stora klyftor mellan utbildning och sporten.

Hesters ex är ju leg sjukgymnast för human och häst. Mycket duktig man som även har en himla fin och sympatisk syn på hästar, ridsport etc. Han var en väldigt stor del i varför England började fokusera så på ryttarens träning, sits etc för att tillåta full biomekanisk rörlighet. Och det har ju gett resultat!
Det är den mannen min sambo jobbat mycket i team med. Han har hjälpt flertalet av de utdömda hästar som de fått bra igen. Att fixa ryttare endast på sådana fall ger ju inte alltid nog. Men i teamet kan alla de justeringar som görs på via olika kompetenser göra att utdömda får friska och långa liv. Ryttarbiten är mkt viktig! Att införliva sådan kunskap hos fler tränare vore guld!