Lejonelle
Trådstartare
OK, så imorgon tar det slut. 14 år med R och idag är sista kvällen. Hela veckan har varit bra, vi har skämt bort honom och han har varit glad. Ikväll är han inte i form dock och vill inte äta. Tyvärr fick jag därför tvinga i honom medicin vilket känns jättetråkigt men jag vill inte att hans sista dag i livet ska bestå av andningssvårigheter och trötthet, så medicinen måste ned. Kanske han kan få slippa imorgon. Vi får se formen då.
Vi har tagit vår sista kvällspromenad och snart ska vi sova. Imorgon fm tillbringar han hemma i gott sällskap och vid lunch kommer jag hem. Sen tar vi en lång promenad om han vill och sen åker vi till kliniken för den sista sprutan. Det blir döttrarna och jag och han.
Tanken pendlar mellan att inte riktigt fatta det och att känna stor sorg blandat med lite lättnad över att vi nått fram till den där dagen som vi gruvat oss för så länge. Ibland är saker värre innan de har hänt. Jag vet att det är rätt beslut för min vän men det känns väldigt tungt att tänka sig att imorgon vid den här tiden, när jag sitter vid datorn och knackar, ligger han inte på mattan och kommer aldrig mer att göra det.
Vi har tagit vår sista kvällspromenad och snart ska vi sova. Imorgon fm tillbringar han hemma i gott sällskap och vid lunch kommer jag hem. Sen tar vi en lång promenad om han vill och sen åker vi till kliniken för den sista sprutan. Det blir döttrarna och jag och han.
Tanken pendlar mellan att inte riktigt fatta det och att känna stor sorg blandat med lite lättnad över att vi nått fram till den där dagen som vi gruvat oss för så länge. Ibland är saker värre innan de har hänt. Jag vet att det är rätt beslut för min vän men det känns väldigt tungt att tänka sig att imorgon vid den här tiden, när jag sitter vid datorn och knackar, ligger han inte på mattan och kommer aldrig mer att göra det.