Singel för evigt?

Idag är det exakt nio år sen det tog slut med mitt ex (minns det bara för att det råkade bli på kvinnodagen ) Enda förhållandet jag haft, och jag gillar inte den jag blev i den relationen. Sen dess har jag dejtat gissningsvis 10-20 personer, blivit kär en handfull gånger, men aldrig besvarat.
Känner att jag är på väg att ge upp helt. Har haft den känslan tidigare med, men förenat med stor sorg och panik. Visst är det en stor sorg fortfarande, men jobbigt att gå att hoppas på något som inte verkar kunna bli verklighet heller.
Hade en kompis sagt så hade jag sagt till hen att hen fortfarande är ung nog att träffa någon att bilda familj med etc, men om ingen någonsin blir intresserad av en så spelar det ju ingen roll hur gammal man är?

Har kämpat mycket med min känsla av att vara en ”alien” jämfört med alla andra (min terapeut har sagt att jag inte ska kalla mig skälv en alien) och detta att ingen någonsin blir kär i mig tillbaka är en sån sak som förstärker den känslan i kubik

Vet inte riktigt vad jag vill få ut av tråden, mer än att skriva av mig. Vet många som delar mina upplevelser, men ni som funnit kärleken ”sent” får gärna skicka lite uppmuntran med, om ni känner för det..

 

[TheRedLightning]

Har inga råd att ge mer än att jag känner igen mig delvis i din situation, bara haft en relation och "dejtat" 2st sen det tog slut för flera år sedan och inte gillade vem jag var då. I nuläget känns det som jag kommer förbli singel tills jag dör.

I och för sig vissa dar känns det helt okej att va singel och jag har hittat mig själv och är nöjd med den jag är. Känner inte direkt någon panik att hitta någon, vet många som hittat en partner på ålderns höst så känner inte direkt någon press på att skynda mig. Hellre hitta rätt än att det blir fel så att säga. Är inte så bra på att formulera mig i text. Vet inte om det kan va till någon "tröst", men jag tror att du likt mig kommer finna den rätta en vacker dag, när vet vi inte.

 

[Ceta]

Har inga råd att ge mer än att jag känner igen mig delvis i din situation, bara haft en relation och "dejtat" 2st sen det tog slut för flera år sedan och inte gillade vem jag var då. I nuläget känns det som jag kommer förbli singel tills jag dör.

I och för sig vissa dar känns det helt okej att va singel och jag har hittat mig själv och är nöjd med den jag är. Känner inte direkt någon panik att hitta någon, vet många som hittat en partner på ålderns höst så känner inte direkt någon press på att skynda mig. Hellre hitta rätt än att det blir fel så att säga. Är inte så bra på att formulera mig i text. Vet inte om det kan va till någon "tröst", men jag tror att du likt mig kommer finna den rätta en vacker dag, när vet vi inte.

Tack för ditt svar!
Jag är också rätt nöjd med mitt singelliv egentligen, det är mest när jag, som idag, blir påminnd om att ingen någonsin verkar vilja ha mig Men som du säger, någon gång kanske vi träffar en stor kärlek, hoppas mest inte avsaknaden av barn blir en för stor sorg ifall det blir för sent..

 

[TheRedLightning]

Tack för ditt svar!
Jag är också rätt nöjd med mitt singelliv egentligen, det är mest när jag, som idag, blir påminnd om att ingen någonsin verkar vilja ha mig Men som du säger, någon gång kanske vi träffar en stor kärlek, hoppas mest inte avsaknaden av barn blir en för stor sorg ifall det blir för sent..

Känner igen det där, de dagar man blir påmind om det. Har också tänkt på det där med barn, samtidigt har jag fortfarande tid kvar. Jag har en väninna som fick sitt första barn när hon var 45, så har några år på mig än så länge, om inte annat får man försöka hitta en partner som redan har barn. Återstår att se hur det kommer utspela sig.

 

[Hippocampus]

Jag är kanske olik dig men jag har inget behov av att bli sambo eller liknande. Blir det så så fine men jag vill helst vara själv och singel. Men förstår att det är jobbigt om du inte alls vill ha det så.