Hej.
I en längre period har jag nu blivit alltmer hundsjuk. Har väl läst så mycket det bara går, lånat massa böcker från biblioteket, googlat, antecknat osv... Jag har också planerat att i framtiden sikta på någon hundutbildning, antagligen någon lydnadsinstruktör. Är helt såld på tanken om en hund. Jag är en sån tjej att när jag blivit intresserad av något, så tappar jag inte heller intresset. Vet hur mycket jobb det är osv. Men om jag siktar på hundutbildning underlättar det ju om jag har en hund som jag kan träna just tex. lydnad med. Jag tycker själv att jag är mogen och kan ta ansvar över en hund. Dessutom så skulle det passa bäst i min nuvarande levnadssituation med ett vuxet djur som kan vara ensam ett par timmar, och är rumsren. Jag brinner för djur och det skulle betyda väldigt mycket om föräldrarna godkände allt... Men nu till problemet (hehhe, lite lång "förtext" blev det nog kanske....) Men iallafall, vi har två katter (som jag tränat lite lydnad med men i längden förstår jag ju att det är en hund jag behöver/vill ha) och mamma tror att det inte skulle fungera (för förra sommaren tog vi hem en kattunge som var väldigt vild och lekfull och det gillade inte våra och nu tror mamma att det inte skulle fungera med hund, men trotsallt behöll vi inte kattungen i mer än kanske 4 veckor? och det kan ta mycket längre för katter att acceptera en nykomling än det... lång parentes blev det...) Men förövrigt har vi alla möjligheter: Stort hus, egen gård + skog osv... och jo pengar också och tid. Men om mamma och pappa inte går med på att betala allt sparar jag själv ihop. Men hur ska jag få mina föräldrar att inse att jag kan ta ansvar över en hund? jag behöver ju en faktiskt och kommer som sagt INTE tröttna!!! (Fyller 15 till våren ifall nån undrar) Jag vet att bara de båda godkänner hundköp kommer de älska hunden. Samtidigt vill jag ju också hjälpa till: göra livet lättare för en omplacerad hund. Det här blev långt det... Hoppas någon orkade läsa genom det. Tack på förhand!
P.s. Jag har direkt inte tjatat på dem... Nästan inte alls, men jag vill inte heller tjata på det sättet utan mer få dem förstå vad det skulle betyda för MIG osv...
(Det finns säkert många sånahär trådar men har letat och ingen passar direkt bra in på min situation....) Och jag har fått lov av min kompis att hjälpa till med hennes tax.
I en längre period har jag nu blivit alltmer hundsjuk. Har väl läst så mycket det bara går, lånat massa böcker från biblioteket, googlat, antecknat osv... Jag har också planerat att i framtiden sikta på någon hundutbildning, antagligen någon lydnadsinstruktör. Är helt såld på tanken om en hund. Jag är en sån tjej att när jag blivit intresserad av något, så tappar jag inte heller intresset. Vet hur mycket jobb det är osv. Men om jag siktar på hundutbildning underlättar det ju om jag har en hund som jag kan träna just tex. lydnad med. Jag tycker själv att jag är mogen och kan ta ansvar över en hund. Dessutom så skulle det passa bäst i min nuvarande levnadssituation med ett vuxet djur som kan vara ensam ett par timmar, och är rumsren. Jag brinner för djur och det skulle betyda väldigt mycket om föräldrarna godkände allt... Men nu till problemet (hehhe, lite lång "förtext" blev det nog kanske....) Men iallafall, vi har två katter (som jag tränat lite lydnad med men i längden förstår jag ju att det är en hund jag behöver/vill ha) och mamma tror att det inte skulle fungera (för förra sommaren tog vi hem en kattunge som var väldigt vild och lekfull och det gillade inte våra och nu tror mamma att det inte skulle fungera med hund, men trotsallt behöll vi inte kattungen i mer än kanske 4 veckor? och det kan ta mycket längre för katter att acceptera en nykomling än det... lång parentes blev det...) Men förövrigt har vi alla möjligheter: Stort hus, egen gård + skog osv... och jo pengar också och tid. Men om mamma och pappa inte går med på att betala allt sparar jag själv ihop. Men hur ska jag få mina föräldrar att inse att jag kan ta ansvar över en hund? jag behöver ju en faktiskt och kommer som sagt INTE tröttna!!! (Fyller 15 till våren ifall nån undrar) Jag vet att bara de båda godkänner hundköp kommer de älska hunden. Samtidigt vill jag ju också hjälpa till: göra livet lättare för en omplacerad hund. Det här blev långt det... Hoppas någon orkade läsa genom det. Tack på förhand!
P.s. Jag har direkt inte tjatat på dem... Nästan inte alls, men jag vill inte heller tjata på det sättet utan mer få dem förstå vad det skulle betyda för MIG osv...
(Det finns säkert många sånahär trådar men har letat och ingen passar direkt bra in på min situation....) Och jag har fått lov av min kompis att hjälpa till med hennes tax.