Sv: Sibirian Husky till sallskap?
Hej!
Jag orkade faktiskt inte läsa alla sidorna ordentligt, så istället tänkte jag svara på rubriken till hela tråden.
Jag fick hem en Siberian Husky-tik för snart 7 år sen. Hon var då 6 månader gammal och hade bott med sin stora flock, både i lägenhet och på villatomt.
Vi hade då redan en blandras (tik) hemma på 4 år och jag var i början orolig för hur det skulle funka dem emellan, men det gick bra. De fann varann och kom överens om rangordning rätt bra. Inga skador, tack och lov!
Vi hade lite problem med att få henne rumsren, men efter att ha begränsat ner utrymmet till bara hallen och med promenader var 3:e timme gick allt mkt bra. Till slut kunde vi börja öppna upp lägenheten lite.
Ja, vi bodde, och bor fortfarande, i lägenhet.
Min gamla tik var av valltyp, så hon tränade gärna på kommandon och konster och agility-liknande lekar. Hon apporterade rätt gärna och älskade att söka. Men när jag skulle lära huskyn de vardagskommandon jag vill ha, tog det liiiite längre tid. Man fick lära sig att se vilka situationer som passade, d v s när tjejen själv hade lust. När hon väl ville var hon (och är fortfarande) riktigt lättlärd, men man kan inte tjata om det och man kan inte tro att det passar alla stunder. I möten med andra hundar och med vissa djur i skogen har jag behövt visa min plats i flocken, alltså över henne. Gör jag inte det tar hon över och struntar fullständigt i mig. I riktigt skarpa situationer hade hon kunnat utmana mig om jag inte varit konsekvent.
Tjejen älskar att kela och vara med familjen, men familjen får inte bli för stor och vi får inte kräva att hon ska umgås. Hon vill kunna gå bort och vara ifred lika mycket som hon vill kunna vara med oss.
Sorkar älskar hon att gräva efter, men bara när hon själv vill det. Katterna är inte lika roliga längre sen hon fått hälsa på några stycken hundvana. Harar och kaniner däremot är ju lyxmiddag, precis som rådjur. Höns är ett rent party!
Jag har haft henne med till stallet, men kan inte rida iväg och lämna henne i stallet utan att hon skriker heeela tiden. Om jag tömkör hästen i ridhuset och sätter hunden i ett hörn blir hon till slut less, svartsjuk och mycket pratglad.
Idag står hästen i ett litet stall med bara 3 hästar, så där har hon kunnat vara med mycket mer. Har t o m fått med mig hunden på lite lugna ridturer, kopplad. Att springa bredvid en travande häst är mycket kul och nu får jag verkligen kämpa för min rätt att ibland åka själv till stallet. (Jag har en hund som JÄTTEGÄRNA följer med.)
Hon kom loss en gång och valde att totalt strunta i mig. Det slutade med att ett av gårdens höns hamnade i käften på min hund... Men kul hade hon (hunden), det kan jag lova.
När det är snö ute har jag ibland mycket svårt att övertala min hund att komma med in. Hon ligger mer än gärna i snön och rullar sig. När det snöar som värst, eller regnar och är kallt, går hon mycket gärna ut på långpromenader. Och för mig är det bara att bita ihop och klä mig rätt.
Jag har försökt se till hennes behov av arbete. Idag består det mest av att dra däck, gå med klövjeväskan, gå i skogen eller att springa bredvid hästen.
På sommaren klarar hon sig rätt bra, så länge hon har skugga att lägga sig i.
Hon byter päls 2 gånger om året, men gör det under än längre period än de huskys som bor ute. Pälsen är dock lättskött och min hund är sällan smutsig när hon är torr. Allting bara åker av, så det är golvet som är smutsigt istället. Hår får man räkna med, även om det är i perioder.
Hon pratar ofta när vi kommer hem, när hon vill ha något, är uppspelt eller vid löp. Skälla gör hon inte i den stilen som andra hundar, uatn det kommer mer i samband med pratet och då mer som pratläte än skall. Ylar gör hon vid höglöp. Piper kan hon göra när hon tigger elelr klagar.
Av de huskys jag träffat har alla varit väldigt egensinniga, självständiga och rätt höga i rang. De är trogna sin ledare (om man uppför sig bra) och de ÄLSKAR att få jobba (dra och springa och jaga för eget bruk).
MEN, det är ingen ras för enbart sällskap. Det är heller ingen agilitylämpad ras. I jakt vill de ha bytet själva och man kan glömma att de väntar på ens kommando. I lydnad kan de komma rätt långt för att vara en ras som man inte ens ska lära sitta (som jag fick höra i början), men glöm träningstider och tävlingar.
Det är en ras som vill dra saker, springa fort och länge och vara ute.