T
tomat
Egentligen är det föga förvånande, eftersom vi faktiskt försökt i ett halvår. Men nu var jag ju så säker på att det inte var något.
Hade sex igår min söta man igår, och efteråt fick jag så otroligt ont att jag låg i fosterställning i badrumsgolvet i typ en halvtimme. Långsamt släppte smärtan, men det var bland det värsta jag känt i hela mitt liv. Jag har känt såhär en gång tidigare, för ungefär två veckor sedan - också i samband med sex.
Så idag när jag ändå skulle till "vanliga läkaren" gick jag förbi gynmottagningen. Där tog de in mig på en gång, och gjorde ett gravtest - trots att jag sa att det troligtvis inte var någon idé eftersom vi bara haft sex en gång denna cykel. Men hon kom snabbt tillbaks och sa "Grattis, det är positivt".
Läkaren gjorde en undersökning, och på ultraljudet såg allt okej ut. Men eftersom jag haft ont så måste de göra hormontest i två dagar nu, så att de kan se att allt är som det ska. Så mitt i all glädje är också en ångest och tveksamhet och tvivel och förhoppning och … ja… vad ska man säga?
Har lämnat meddelande på sambons jobb, förhoppningsvis ringer han snart. Sitter just nu själv på jobbet och är helt skakis. Kan inte fundera, jobba, tänka eller nåt? Det snurrar i huvudet.
Det var ju inte såhär jag tänkt mig. Det var knappast ett sådant här besked jag förväntade mig när jag vaknade i morse…
Jösses… vad ska jag göra nu? Uuuuu….
Hade sex igår min söta man igår, och efteråt fick jag så otroligt ont att jag låg i fosterställning i badrumsgolvet i typ en halvtimme. Långsamt släppte smärtan, men det var bland det värsta jag känt i hela mitt liv. Jag har känt såhär en gång tidigare, för ungefär två veckor sedan - också i samband med sex.
Så idag när jag ändå skulle till "vanliga läkaren" gick jag förbi gynmottagningen. Där tog de in mig på en gång, och gjorde ett gravtest - trots att jag sa att det troligtvis inte var någon idé eftersom vi bara haft sex en gång denna cykel. Men hon kom snabbt tillbaks och sa "Grattis, det är positivt".
Läkaren gjorde en undersökning, och på ultraljudet såg allt okej ut. Men eftersom jag haft ont så måste de göra hormontest i två dagar nu, så att de kan se att allt är som det ska. Så mitt i all glädje är också en ångest och tveksamhet och tvivel och förhoppning och … ja… vad ska man säga?
Har lämnat meddelande på sambons jobb, förhoppningsvis ringer han snart. Sitter just nu själv på jobbet och är helt skakis. Kan inte fundera, jobba, tänka eller nåt? Det snurrar i huvudet.
Det var ju inte såhär jag tänkt mig. Det var knappast ett sådant här besked jag förväntade mig när jag vaknade i morse…
Jösses… vad ska jag göra nu? Uuuuu….