Jag har en sheltie som var jättestressad och rädd som ung, men det har vi miljötränat bort. Trots att jag när hunden var ung mötte flera "förståsigpåare" som sa att jag borde ta bort hunden, så blev han med träning en helt underbar och cool individ som har levt många glada och trygga år. Verkligen oerhört lättsam och lyhörd! Ingenting är nåt problem för honom. Går att ha med sig på ALLT - från långa skogspromenader i kuperad terräng och båtturer i skärgården, till marknader, tunnelbana, långa bilresor, hotell, restauranger och hundaktiviteter med främmande hundar (han tycker allt är lika kul bara han får vara med) - och går även att ligga hemma i lugn och ro utan problem om jag skulle vara sjuk eller nåt. Han var livrädd för främlingar tidigare, men i och med miljöträningen och att han fick kontroll över sin stress så har det vuxit bort. Det är inte så att han kastar sig över folk, men om han får så går han fram och nosar och "säger hej" ett par sekunder. Om han träffar främligar som är bra på att klia honom på huvudet så parkerar han sig däremot hos dem, och nåde dem om de slutar!
När det gäller skall så har han lite vakt i sig, och han säger till när det kommer någon (eller om det går förbi en hund för nära bilen när han sitter i bilen
). Sen är han ju inte dum heller - när han får pysselgodis så blir han jätteuppspelt och hoppar jämfota, men om det är husse som ger honom godiset (husse tycker INTE om skällande) så är hunden tyst, men är det jag som ger godiset (jag gillar att prata lite
) så "pratar" han glatt med mig!
För ett tag sedan så fick jag möjlighet att prova på en rallylydnadsbana. Farbror 11-årig sheltie blev jätteuppspelt och fladdrade runt i total lycka och över-iver över att få göra nåt skoj, men inte ett ljud kom över hans läppar.
Han skällde mer när han var ung, men vi har jobbat med att dämpa det och det har som sagt funkat bra.
Det är en underbar hund om du frågar mig, och jag skulle inte vilja ha något annat än en sheltie!
