En sådan kollega har jag ned haft .Fast han skryter vad jag vet inte med nån bred erfarenhet om saker som han inte pysslat med.En fd kollega ljög friskt så pass att jag tar exakt allt hen säger med en nypa salt. Inget sensationellt dock, mer av karaktären att vad man än själv hade för bakgrund eller erfarenheter så hade hen i princip exakt samma.("jaså är du från x stad, där har jag bott!", "håller du på med zz hobby? Det har jag också gjort en hel del!") Och såklart en hel del lögner om hur himla bra hen var på x och y, hur mycket erfarenhet hen hade av zz på jobbet och om hur perfekta helgens aktiviteter hade varit. Men alltid så att det hade kunnat vara sant, och de flesta nya och de som tror alla om gott trodde hen oftast. Tror det handlade om dåliga försök att connecta, vilja att komma in i gruppen och kanske ett visst mindervärdeskomplex...
Tillägg: men jag har absolut träffat mytomaner med de storslagna lögnerna också.
Otroliga historier, helt oförargliga. Däremot tog man när man genomskådat honom det mesta som sades med en nypa salt.
Han ljög nog för att verka intressant och kanske hade en tuff uppväxt på något vis som han flydde ifrån.
Blev mycket lindrigare lögner när han kom i ett förhållande och fick en vardag som nog bekräftade honom mer som person.
Väldigt trevlig och mysig kille ändå.
Inte säker på att han var medveten om ljugandet utan att det var mer reflexmässigt när han skulle berätta något.
Men jag gillar honom som person, och när man vet att man ska sådana ta saker med en nypa salt så är det i detta fall inte speciellt mycket mer störande än andra egenheter folk kan ha.