Sv: Senaste nr. av Islandshästen två frågeställningar
Varför betalar man dyra pengar för en häst man inte vågar rida?
Köparen var väl inte rädd för att rida hästen.Hon hade väl provridit tre gånger INNAN köp? Varför skulle en säljare självklart ta tillbaka den för att köparen påstår efter hemkomsten att hästen fått problem? Sannolikt är det ju köparen som då förstört den, eller transportfirman.Då vet nog de flesta att hästen blir svårare att sälja. Vet du hur fort det kan gå att förstöra en häst?
Dessutom har ju säljaren erbjudit sig att sälja om hästen. Ditt inlägg gör mig mycket förvirrad!
Jag håller helt med! Jag har sett flera exempel på att mycket stabila och bra hästar blivit instabila, förändrade och opålitliga på bara ett par-tre veckor pga att köpare/fodervärd varit otillräckligt kompetenta att ha häst! Vid alla tillfällen har säljare/hästägare inte fattat ett dyft när hästen beskrivs. I ungefär hälften av fallen har hästen blivit normal så fort den kommit tillbaka till säljare/ägare medan det varit värre problem i de andra hälften av fallen och hästen har på denna korta tid hos köpare/fodervärd blivit spolierad och krävt 2-6 månaders tillridning vid återkomst till säljare/ägare. Det handlar om osäkra ryttare som gör hästen osäker, ryttare som skrämmer hästen och att hästen hamnat i en miljö där den inte trivs.
Inte sällan har dessutom bekanta förstå-sig-påare och besserwissrar varit på hästen med mer eller mindre våld så hästen är nervös och knäckt. Har själv tagit hand om sådana hästar, dels en jag sålt själv, dels en jag lånat ut dels andras hästar som blivit knäckta av ny ägare eller fodervärd. Det är inte roligt när man vet hur stabil och trevlig hästen var innan att se hur illa en del människor handskas med våra fyrbenta vänner och jag har varit heligt förbannad mer än en gång när en häst jag känt väl sedan innan är knappt igenkännbar efter kort eller längre tid hos fel människor!
Jag tycker det är rätt uppenbart att kemin mellan häst och människa inte fungerat i det här fallet och det är i 99% av fallen människans fel om inte 100. Märker man inte på 3 ggr att man inte fungerar med en häst eller inte ger en häst möjlighet att acklimatisera sig, vilket tar i de flesta fall minst 2 månader innan den vant sig vid nya rutiner, ny flock, ny omgivning, innan man kräver något av dem, så är det som gjort för att gå åt pipsvängen om man inte är en mycket lugn, trygg, tålmodig och lyhörd ryttare. Det bästa är att inte rida hästens alls de två första månaderna utan helt enkelt lära känna den och låta den vänja sig vid sitt nya hem. Men vissa hästar kan funka direkt också men man skall inte förvänta sig att en häst som genomgått en flytt från Island och varit hos en ägare tidigare där det inte fungerat, är den typen som fungerar meddetsamma på ett nytt ställe!
Jag ägde en gång en arab som var världens snällaste men som blev som förbytt när den kom i närheten av grisar! Den var inte van vid grisar och hade dessutom av en ridlärare blivit piskad framåt för att gå förbi ett grisstall! När hon kom hit här så höll hästen på att svimma av skräck pga mina linderödsgrisar vi hade då. Hon sjönk ihop i stallet och vi förstod först inte varför förrän jag pratade med förra ägaren. Men hon fick gå med mina grisvana ston intill grisarna och på ett par-tre veckor var hon helt grisvan! Vad jag vill ha sagt är att en ny plats kan innehålla saker som en häst inte är van vid och märker man att en häst inte beter sig som den brukar gäller det att ha tålamod och vara positiv och bygga upp ett förtroende för människan samt ett självförtroende hos hästen.
Tyvärr reagerar många med ridskolementaliteten som jag kallar det: Hästjäveln skall lyda och man skall minsann inte ge sig och så åker spöet fram mm som skrämmer hästen ännu mer!!! Dessa hästar blir totalt psykotiska och en sådan häst använder bara den hjärnhalvan som handlar om instinkter och där är att fly den starkaste instinkten! För att få hästen att lära, lyssna och fungera måste man få den trygg igen så den använder den tänkande och analyserande hjärnhalvan!
Jag har haft en som ridit förbi mina grisar, eller snarare försökt, och som började piska och gapa på hästen som bara blev än mer rädd och osäker. Jag har då gått ut och erbjudit min hjälp och pratat lugnande med hästen och lett den förbi grisarna. Trots att hästen inte kände mig så gick det att få den trygg med rätt sätt. Den här människan klarade inte sin häst men när hästen såldes till en trygg ryttare så var det inga problem alls med den! Rädda och arga människor, människor som inte kan behålla sitt lugn och vara en pålitlig och trygg ledare, kan förstöra en häst på mycket kort tid. Ett par veckor eller tom mindre, räcker.
Nu vet inte jag alla fakta i detta fallet men nog tycker jag det låter som om det är köparen och omgivningen som det är galet med i det här fallet och inte hästen. Det är synd att inte köparen kan acceptera att låta Thilde sälja hästen, givetvis till ett nedsatt pris då den har eksem. Klarar man inte av sin häst så skall man göra allt för att se till att den får ett hem där den fungerar. Den mådde ju bra hos Thilde när den varit där i 10 månader. Hur är det nu när den är tillbaka undrar jag? Har den åter blivit lika rädd? I så fall är det ju uppenbart att det är miljön hos köparen som är orsaken!
. Jag ångrade mig redan dagen efter, men då var det för sent. Så kan det också vara! Det kanske är som med kärleken, vågar man inte satsa för att man är rädd för att förlora så kanske man springer förbi den rätta! 
