A
AkillesZ
Sv: Senaste nr. av Islandshästen två frågeställningar
// KL.//
Nu tar jag bladet från munnen för jag orkar inte hålla inne med mina åsikter längre. Jag har ingen islandshäst, men i stallet där min häst står flera. Några kommer från denna säljare som hennes köpare bara har gott att säga om. Jag arbetar som jurist och har mycket erfarenhet av hästaffärer.
När jag läste artikeln i RS kände jag att det var det bland det mest korkade som publicerats.
Att det skrivs massor med märkliga insändare är nog känt för alla och envar, men att publicera det! Jag tycker det är bedrövligt att en så stor etablerad tidning publicerarar sån skit.
Att en hästhandlare av den här storleken inte äger alla hästar som denne säljer kan väl knappast vara en nyhet. Äger en fastighetsmäklare alla hus denne säljer? Om man gör en hästaffär får man själv vara lite vaken och fråga en sådan sak om man inte förstår och det är av vikt, men en barnunge kan väl räkna ut att normala handelsstall inte står inne med sådant kapital.
Att provrida hästen flera gånger och sedan anse att man inte provat tillräckligt får anses vara köparens ansvar. Att sedan komma på att underlaget inte var önkvärt låter ju som en efterhandskonstruktion. Alla som anser sig vara kapabla att själv bedöma en hästs kapicitet samtidigt som man inte vet vikten av rätt underlag för ridning är genomkorkat och diskvalificerar ett sådant resonemang. Det blir bara löjligt.
Likaså om man har tveksamheter grundat på utrustning måste man använda kunskap man har eller söka den istället för att känna sig lurad efteråt.
Var tog den välkända undersökningsplikten vägen i det här fallet? Gäller det inte dem som har en dröm om en häst? Det är väl en dröm om en passande häst som alla presumtiva hästköpare har. Ska köparen undslippa ansvar om så är fallet? Det är väl oftast drömmar som gör att man genomför köp av hästar sportbilar eller gårdar?
Likaså har jag förstått att saken är rättsligt utagerad och att köparen inte medgavs häva köpet. Att då skriva en sådan insändare anser jag talar dels för rättshaveri och förtal och jag hoppas att säljaren agerar. Det är nog många som stödjer det. I alla fall de som vill vill ha ett samhälle som utgår från att lagboken ska styra och inte emotinella ageranden på grund av egna tillkortakommanden. Jag hoppas även att tidningen som publicerat insändaren får en näsbränna. Iallafall har mitt förtroende för tidningen sjunkit.
Det är i och för sig viktigt att tänka på att det är insändare och inte en artikel. Men någonstans går gränsen. Idiotiska insändare möts man av var och varannan dag, men att peka ut en person på detta sätt är inte etiskt försvarbart.
Insändarskribenten kallar sin vän naiv. Det är enligt mig helt galet. Korkad med dåliga lika korkade rådgivare är den rätta definitionen.
Det enda lyckliga med denna insändare är att säljaren fått visa sin inställning om man läser mellan raderna i och framstår som mycket seriös. ( För dem som har mer än två hjärnceller som inte är osams i och för sig.) Säkert bättre än en dyr annons. Det är dock inte tillräckligt. RS måste låta henne komma till tals samt kompensera henne. Det borde också bli ett rättsligt efterspel för tidningen som faktiskt har ansvar för vad de publicerar. Även insändare.
// KL.//
Nu tar jag bladet från munnen för jag orkar inte hålla inne med mina åsikter längre. Jag har ingen islandshäst, men i stallet där min häst står flera. Några kommer från denna säljare som hennes köpare bara har gott att säga om. Jag arbetar som jurist och har mycket erfarenhet av hästaffärer.
När jag läste artikeln i RS kände jag att det var det bland det mest korkade som publicerats.
Att det skrivs massor med märkliga insändare är nog känt för alla och envar, men att publicera det! Jag tycker det är bedrövligt att en så stor etablerad tidning publicerarar sån skit.
Att en hästhandlare av den här storleken inte äger alla hästar som denne säljer kan väl knappast vara en nyhet. Äger en fastighetsmäklare alla hus denne säljer? Om man gör en hästaffär får man själv vara lite vaken och fråga en sådan sak om man inte förstår och det är av vikt, men en barnunge kan väl räkna ut att normala handelsstall inte står inne med sådant kapital.
Att provrida hästen flera gånger och sedan anse att man inte provat tillräckligt får anses vara köparens ansvar. Att sedan komma på att underlaget inte var önkvärt låter ju som en efterhandskonstruktion. Alla som anser sig vara kapabla att själv bedöma en hästs kapicitet samtidigt som man inte vet vikten av rätt underlag för ridning är genomkorkat och diskvalificerar ett sådant resonemang. Det blir bara löjligt.
Likaså om man har tveksamheter grundat på utrustning måste man använda kunskap man har eller söka den istället för att känna sig lurad efteråt.
Var tog den välkända undersökningsplikten vägen i det här fallet? Gäller det inte dem som har en dröm om en häst? Det är väl en dröm om en passande häst som alla presumtiva hästköpare har. Ska köparen undslippa ansvar om så är fallet? Det är väl oftast drömmar som gör att man genomför köp av hästar sportbilar eller gårdar?
Likaså har jag förstått att saken är rättsligt utagerad och att köparen inte medgavs häva köpet. Att då skriva en sådan insändare anser jag talar dels för rättshaveri och förtal och jag hoppas att säljaren agerar. Det är nog många som stödjer det. I alla fall de som vill vill ha ett samhälle som utgår från att lagboken ska styra och inte emotinella ageranden på grund av egna tillkortakommanden. Jag hoppas även att tidningen som publicerat insändaren får en näsbränna. Iallafall har mitt förtroende för tidningen sjunkit.
Det är i och för sig viktigt att tänka på att det är insändare och inte en artikel. Men någonstans går gränsen. Idiotiska insändare möts man av var och varannan dag, men att peka ut en person på detta sätt är inte etiskt försvarbart.
Insändarskribenten kallar sin vän naiv. Det är enligt mig helt galet. Korkad med dåliga lika korkade rådgivare är den rätta definitionen.
Det enda lyckliga med denna insändare är att säljaren fått visa sin inställning om man läser mellan raderna i och framstår som mycket seriös. ( För dem som har mer än två hjärnceller som inte är osams i och för sig.) Säkert bättre än en dyr annons. Det är dock inte tillräckligt. RS måste låta henne komma till tals samt kompensera henne. Det borde också bli ett rättsligt efterspel för tidningen som faktiskt har ansvar för vad de publicerar. Även insändare.