Sv: sega unghästar
Visst har de olika personligheter men loja behöver de inte vara i närheten av mig ändå. Har endel "klunsar" i stallet men nu är det minsann kvicka att göra det jag ber dem om iaf. Det är inte så svårt, en smackning, peta med spö/grimskaft/hand på lämpliga ställen i olika situationer, stampa i marken, ryta till, vifta lite får även de klunsigaste numera att kvickt vända runt i gången, gå genom grindar, stanna, trava osv. Samma sak sen från ryggen.
Blir mörkrädd av folk som "driver sig blåa" som ngn beskrev. Hur kul tror ni hästarna DET är? Herregud, ridning ska inte vara jobbigt, det ska vara ett underbart dansande! Själv satt jag länge och "drev" gammelhingsten med sitsen på ngt oförklarligt vis. Slappnade jag av så "dog" han. Fick tag mig själv i kragen och verkligen bara sitta där och slappna av, han ska kunna gå själv! Och nu ger det effekten att så fort jag intar den "drivande" (inte ens drivniong, utan mer ngn sorts anspänning) sitsen så ökar han som attan. Och gör han inte det så petar man med spöet och han skärper sig. Och visst, jag har blivit riktigt arg ganska många gånger (rytit till ordentligt, och använt spöet mer än vad jag vill) men jag har varit noga med att bli det i rätt situationer och alltid rida honom "snällt efteråt", dvs låta honom gå på för mkt framåt, berömma och aldrig aldrig hindra honom med sitsen. Och vad fick jag - jo en positiv arbetsglad ponny som inte står emot det minsta och är GLAD och framåt hela passet - instället för att gå och trycka och hela tiden ha ett motstånd som gjorde både honom och mig irriterade och motvilligt inställda tll allt vad riktigt arbete gällde.
Är det då inte bättre att ta EN sådan strid med en unghäst än att du eller ngn annan får ta det mkt värre i framtiden? Det handlar inte om att klå upp hästen så den blir vettskrämd, det handlar om tillräcklig, korrekt drivning i rätt ögonblick följt av total eftergift, är det så fel (eftersom jag känner mig väldigt ensam om d här där ingen vill ens visa ett spö)?
Hoppas ni inte tar dö på mig
Visst har de olika personligheter men loja behöver de inte vara i närheten av mig ändå. Har endel "klunsar" i stallet men nu är det minsann kvicka att göra det jag ber dem om iaf. Det är inte så svårt, en smackning, peta med spö/grimskaft/hand på lämpliga ställen i olika situationer, stampa i marken, ryta till, vifta lite får även de klunsigaste numera att kvickt vända runt i gången, gå genom grindar, stanna, trava osv. Samma sak sen från ryggen.
Blir mörkrädd av folk som "driver sig blåa" som ngn beskrev. Hur kul tror ni hästarna DET är? Herregud, ridning ska inte vara jobbigt, det ska vara ett underbart dansande! Själv satt jag länge och "drev" gammelhingsten med sitsen på ngt oförklarligt vis. Slappnade jag av så "dog" han. Fick tag mig själv i kragen och verkligen bara sitta där och slappna av, han ska kunna gå själv! Och nu ger det effekten att så fort jag intar den "drivande" (inte ens drivniong, utan mer ngn sorts anspänning) sitsen så ökar han som attan. Och gör han inte det så petar man med spöet och han skärper sig. Och visst, jag har blivit riktigt arg ganska många gånger (rytit till ordentligt, och använt spöet mer än vad jag vill) men jag har varit noga med att bli det i rätt situationer och alltid rida honom "snällt efteråt", dvs låta honom gå på för mkt framåt, berömma och aldrig aldrig hindra honom med sitsen. Och vad fick jag - jo en positiv arbetsglad ponny som inte står emot det minsta och är GLAD och framåt hela passet - instället för att gå och trycka och hela tiden ha ett motstånd som gjorde både honom och mig irriterade och motvilligt inställda tll allt vad riktigt arbete gällde.
Är det då inte bättre att ta EN sådan strid med en unghäst än att du eller ngn annan får ta det mkt värre i framtiden? Det handlar inte om att klå upp hästen så den blir vettskrämd, det handlar om tillräcklig, korrekt drivning i rätt ögonblick följt av total eftergift, är det så fel (eftersom jag känner mig väldigt ensam om d här där ingen vill ens visa ett spö)?
Hoppas ni inte tar dö på mig