Sv: Se hit, cockerägare!
Jag börjar med att dementera föregående inlägg i sin helhet.
Röda cockrar har inte någon genetisk defekt som gör dem elaka. Det finns däremot en röd hane som använts flitigt i avel som gett en klart ökad andel elaka valpar. Tyvärr går han fortfarande i avel...
Vad det gäller öronproblem så är det inte särskilt utbrett - förutsatt att man håller efter trimningen av de samma.
Problem med temprament finns i rasen, men resulterar än så länge mest i "skvätträdda"hundar. En cocker ska vara odrägligt glad och positiv, så långt ifrån alla som jag tycker har ett dåligt cockertemprament är något problem för sina ägare. Många tycker t.o.m att det är skönt...
Själv föder jag upp cocker, och har både brokigt och enfärgat. Jag kan glatt konstatera att färgen inte har något som helst samband med temprament. Låg det något i att röda var elaka så skulle jag inte har en röd tik i avel - och definitivt inte para henne med den röde hane som jag planerar så snart hon nu kommer att löpa.... Det kommer enbart att bli röda valpar, och jag förväntar mig att det blir en oerhört trevlig kull.
Eftersom jag träffar många cockrar så har jag tyvärr också träffat bitande, otrevliga sådana. De har varit av varierande färger - både brokigt och solitt. Gemensamt för de hundar som jag känt till föräldrarna på är att de (föräldrarna alltså) inte har haft ett rastypiskt cockertemprament.
Viktigt när man väljer valp är att man träffar föräldradjuren (åtminstone mamman, som har störst inflytande) och själv konstaterar att det finns "sömsmån" på tempramentet. D.v.s valparna ska kunna bli snäppet sämre utan att bli en dålig hund med avseende på temprament. För att se att denna sömsmån finns behöver man träffa tiken/hanen utanför deras hem, gärna i en rörig miljö. Ett MH är också en bra måttstock - om man vet hur man ska tolka resultatet för just cocker.
Eftersom jag har fyra cockrar hemma är det lätt att förstå att jag älskar rasen. Jag använder mina till jakt, eftersök, agility och som mysprickar. De är glada och högst sociala hundar som älskar allt vad man föreslår i aktivitetsväg - vare sig det är en heldag i skogen, träning eller en heldag i soffan. Får de bara vara med är de nöjda. Hade jag mer tid att lägga ner på att jobba med mina hundar skulle jag gärna ha fler, men jag inser min begränsning i att ge alla en meningsfull sysselsättning om jag har fler än 4.
De går bra ihop med allt & alla. Hundar eller människor spelar ingen roll. "Prata med mig, så älskar jag dig" är deras paroll.
