Schemaläggning och jobb på röda dagar (Utbruten Störiga saker vi stör oss på, del 12)

Jag tycker absolut att man kan ha förståelse för den som är helt ensamstående och där det inte går att ordna barnpassning. Men de flesta fall jag varit med om har inte handlat om det utan det handlar om att folk vill få vara hemma hela familjen under lång tid. Det har också inte främst handlat om julafton utan mellandagar.
Det som stört mig har nog mest varit inställningen tex vid semester så uttryckte sig en person att "de utan barn som är singlar kan ju vara lediga närsomhelst, de behöver ju inte ta semester i juli eller helgdagar."
Jag frågade hemma då vilken bild hon har av singlar utan barn dvs tror du att dessa bara sitter själva hemma och inte umgås med folk? Det handlar ju snarare om mycket planering och anpassning då man som singel får anpassa och planera ihop med andra familjer eller personer. Men det är som vissa tror att singlar är helt osociala och inte vill träffa folk.

Samma person uttryckte också att "innan jag fick barn jobbade ju jag jul så det kan väl andra göra." Saken är ju dock att denna person fick barn som drygt 20-åring och det blir ju skillnad på den som är typ 45 och förväntats jobba helgdagar i 25 år.
 
Ang förskola!!! så lär inte den ensamstående lämna sitt barn på en okänd utan kända personer. För den lär ha omsorg på obekväma tider även utanför storhelger.
Så barnet lär vara på samma ställe som annars.
Men visst ska de få lite som underlättar om ingen annan finns som kan ha barnet.
Är man två föräldrar får man lösa det.
 
Jag tycker att man kan ta hänsyn till individuella förutsättningar när det gäller ledighet kring storhelger. Har man inga möjligheter att få hjälp med tex barnpassning så kan det tas med i planeringen av personalens ledigheter.

Men jag upplever att det nästan förväntas av oss utan barn att 'ställa upp' för dem med barn just bara för att barn ska få en fin jul, påsk, midsommar etc. Har även haft en kollega som krävt att kunna vara helt ledig på barnens födelsedagar.

Denna gäller på nte bara jobb utan även i kollektivstallet där jag hade min häst.

Det har oftast inte handlat om att personerna inte haft någon möjlighet att fixa barnpassning utan om outtalde (ibland uttalade) förväntningar om att vi utan barn kan 'ställa upp' och 'vara bussiga' för deras barns skull.

Fast vilka individuella förutsättningar? Det är där jag tycker det blir så svårt. När man ska "tävla"

Om A har barn.
B har barn utan barnomsorg/passning.
C har en döende mormor och det är nog sista julen mormor lever.
D har släkten utomlands och de ska komma till Sverige
E har en partner på distans som enbart är ledig över julen och åker sen tillbaka utomlands
F är nära utbrändhet och väggen och känner hen bara måste få långledigt
G älskar julen mer än nåt annat och börjar peppa i april
H vill gärna vara ledig men har inget särskilt att hänga upp det på

Ska H alltid dra kortaste strået? Vem av de övriga har minst ömmande skäl? Mest ömmande?

Jag avskyr verkligen det där när skäl ska ställas mot varandra och viktas eller rangordnas..
 
G älskar julen mer än nåt annat och börjar peppa i april
:love:

Det är verkligen ett dilemma. Jag har arbetat alla sorters högtider i mitt tidigare yrke, julafton 6-16 var verkligen ingen höjdare..

Vi gick oftast på vanligt rullande schema oavsett storhelger men kunde byta pass vid behov och lyckades nog pussla ihop det hyfsat för de flesta. Dock en verksamhet med mycket timanställda som också stöttade upp (som timmis vill man ju ofta jobba och villkoren med jobb helger osv var kända på förhand).
 
Fast vilka individuella förutsättningar? Det är där jag tycker det blir så svårt. När man ska "tävla"

Om A har barn.
B har barn utan barnomsorg/passning.
C har en döende mormor och det är nog sista julen mormor lever.
D har släkten utomlands och de ska komma till Sverige
E har en partner på distans som enbart är ledig över julen och åker sen tillbaka utomlands
F är nära utbrändhet och väggen och känner hen bara måste få långledigt
G älskar julen mer än nåt annat och börjar peppa i april
H vill gärna vara ledig men har inget särskilt att hänga upp det på

Ska H alltid dra kortaste strået? Vem av de övriga har minst ömmande skäl? Mest ömmande?

Jag avskyr verkligen det där när skäl ska ställas mot varandra och viktas eller rangordnas..
Absolut. Jag håller med dig. Men min upplevelse är att jag som inte har barn ofta förväntas ställa upp för dem med barn just för att de har barn och att barnens behov går före mina.
 
På vårat jobb så är det helt enkelt dom som är schemalagda som åker på det om ingen annan vill/kan, och vi tar inte in ledig personal för att dela upp det på kortare pass, utan det är helt enkelt dom som står på schemat som ska jobba.

Så har vi det oxå och har alltid haft. Det bästa med att vara ledig jul och nyår är att det kan ske inbeodring vilket passar mig utmärkt! I år är det dock min tur att jobba juldagen och annandagen och nyår. Ser verkligen fram emot de pengarna! :D
 
Så har vi det oxå och har alltid haft. Det bästa med att vara ledig jul och nyår är att det kan ske inbeodring vilket passar mig utmärkt! I år är det dock min tur att jobba juldagen och annandagen och nyår. Ser verkligen fram emot de pengarna! :D

Ja, jag skulle ha jobbat julafton, juldagen och nyårsdagen, på julafton satte jag in vikarie som sagt, men resterande pass ska jobbas! 😊👏🏻 Erbjöd mig att jobba nyårsafton också men den ville kollegan behålla...🙄 Tyvärr! 😂
 
Fast vänta nu, om detta inte handlar om kulturella påtryckningar som härleder till annorlunda kultur än den svenska/skandinaviska, har jag mycket svårt att se att någon i nutid i sverige inte skulle ha 100% kontroll över valet att skaffa sig barn.
Jo, det är 100% möjligt även för personer med skandinaviskt ursprung som kan härledas ända bak till de gamla vikingarna, inte för att jag förstår vad det har med saken att göra, räknas man inte om man har annan kulturell bakgrund?

I min barndom jobbade båda föräldrarna alltid på jul/nyår så det har aldrig varit något märkligt. Som barn blev jag förvånad över vänners föräldrars långa ledighet över jul och nyår. Jag har dock som flera i tråden hävdar att man borde som ensamstående utan någon som kan ta hand om barnen på storhelger sagt upp mig vid ett tillfälle. Min chef visste mycket väl om att jag var ensamstående på riktigt (dvs. ingen back up överhuvudtaget och ingen att dela föräldraskapet med) men tyckte ändå att det var en lysande idé att för första gången ha öppet hela jul och nyårshelgen och satte in mig på de dagarna. Jag förklarade att det inte fanns något dagis och inte heller någon annan som kunde ta hand om barnen (då 1,5 respektive 3,5 år gamla) under julhelgens röda dagar men att jag kunde lösa det så att jag kunde jobba nyårshelgen (och mellandagarna) men hen tyckte att det var min sak att lösa de röda dagarna under julen. Jag såg ingen annan utväg än att säga upp mig. Mina barn var och är önskade och älskade men även som småbarnsförälder och ensamstående ska man kunna försörja sig för inte vill vi väl att samhället ska försörja alla som har oturen att hamna i den sitsen? Självklart ska inte barnlösa tvingas att jobba varje högtid för att de som har barn vill vara lediga men som ensamstående på riktigt är det faktiskt inte så himla lätt att lösa alla gånger. Finns det ingen så finns det ingen och det går inte att dumpa barnen.
Har varit med om liknande, i mitt fal ljög t o m arbetsgivaren för mig, de frågade mig på intervjun om jag kunde jobba helger varpå jag förklarade att jag var ensamstående förälder och nyinflyttad med noll nätverk härikring, så jag kan inte fixa barnomsorg på helger. Ag propsade att det handlade bara om någon enstaka helg ytterst sällan, jag var i desperat behov av arbete och hade en väldigt trevlig dagmamma som eventuellt kunde mutas att jobba någon lördag ibland om det krisade sig, så jag svarade att om det bara var någon enstaka gång kanske jag kunde lösa det. De anställde mig och satte in mig på precis varje helg, just vad jag sagt att jag inte kunde. När jag försynt påpekade vad jag trodde var ett misstag (var det inte) blev Ag superarg och skällde ut mig efter noter. Fick också säga upp mig till slut.

Lite lustigt också, ang trådens ämne, att när jag kommenterar till släkt och vänner om hur svårt det är att hitta jobb som ensamstående förälder då nästan alla kräver helger och/eller kvällar så brukar de propsa på att jag kan väl bara kräva av arbetsgivaren att få slippa jobba de tiderna. Kanske ska visa dem den här tråden nästa gång så får de se vad blivande kollegor tycker om det :rofl:
(Plus vilken arbetsgivare tror de som står inför valet att anställa antingen person-kan-jobba-när-som-helst eller person-kan-bara-arbeta-under-dagis-tider väljer den senare? O_o )
 
Ang förskola!!! så lär inte den ensamstående lämna sitt barn på en okänd utan kända personer. För den lär ha omsorg på obekväma tider även utanför storhelger.
Så barnet lär vara på samma ställe som annars.
Men visst ska de få lite som underlättar om ingen annan finns som kan ha barnet.
Är man två föräldrar får man lösa det.

Alltså mina föräldrar kollade ju upp det när jag var liten (80-tal) en av förskolorna vi skulle vara på skulle vi vara på fyra gånger per år. Sannolikheten att barnen minns den förskolan, personal eller barn är nog försvinnande liten.
 
Alltså mina föräldrar kollade ju upp det när jag var liten (80-tal) en av förskolorna vi skulle vara på skulle vi vara på fyra gånger per år. Sannolikheten att barnen minns den förskolan, personal eller barn är nog försvinnande liten.
Du tror inte förskolan har utvecklats sedan åttiotalet?
 
Lite lustigt också, ang trådens ämne, att när jag kommenterar till släkt och vänner om hur svårt det är att hitta jobb som ensamstående förälder då nästan alla kräver helger och/eller kvällar så brukar de propsa på att jag kan väl bara kräva av arbetsgivaren att få slippa jobba de tiderna. Kanske ska visa dem den här tråden nästa gång så får de se vad blivande kollegor tycker om det :rofl:
(Plus vilken arbetsgivare tror de som står inför valet att anställa antingen person-kan-jobba-när-som-helst eller person-kan-bara-arbeta-under-dagis-tider väljer den senare? O_o )

Är det någon särskild arbetsmarknad för ensamstående föräldrar? Rent generellt finns det många yrken/ arbetsplatser där det inte krävs regelbundet helgjobb? För lågutbildade så är det givetvis svårare då många yrken där det inte krävs special utbildning har helgjobb, men det gäller även ensamstående.

Men givetvis, det är knappast bara att kräva att inte jobba helg.
 
Fast vilka individuella förutsättningar? Det är där jag tycker det blir så svårt. När man ska "tävla"

Om A har barn.
B har barn utan barnomsorg/passning.
C har en döende mormor och det är nog sista julen mormor lever.
D har släkten utomlands och de ska komma till Sverige
E har en partner på distans som enbart är ledig över julen och åker sen tillbaka utomlands
F är nära utbrändhet och väggen och känner hen bara måste få långledigt
G älskar julen mer än nåt annat och börjar peppa i april
H vill gärna vara ledig men har inget särskilt att hänga upp det på

Ska H alltid dra kortaste strået? Vem av de övriga har minst ömmande skäl? Mest ömmande?

Jag avskyr verkligen det där när skäl ska ställas mot varandra och viktas eller rangordnas..
Den som inte har några skäl alls för att vara ledig till jul kanske borde komma sist i kön - vet man inte varför man vill vara ledig så känns det mer som man ansöker om lediget bara för att. Att rangordna skälen känns däremot fel, sen vill väl H vara ledig till jul antar jag och att vilja är också ett skäl.
 
Alltså mina föräldrar kollade ju upp det när jag var liten (80-tal) en av förskolorna vi skulle vara på skulle vi vara på fyra gånger per år. Sannolikheten att barnen minns den förskolan, personal eller barn är nog försvinnande liten.
Det är ju så att när barn ska vara på annan förskola så försöker man alltid se till att det är personal som känner barnet som är där.
Och omsorg utanför ordinarie tid är oftast sammanslagen på en förskola, alltså är troligtvis barnet van vid att vara på den förskolan vid kvälls, natt och helgomsorg redan sen innan.
Lär ju inte vara enda tillfället sådan omsorg krävs
 
Jag mins en jul för väldigt många år sedan, jag arbetade natt på Mariapoliklinikerna, där var man 4 syrror nattetid där var 6 vårdavdelningar + 2 akutmottagningar (ungdom o vuxen) alla utom jag sökte semester, samtliga avslogs. Julen kom o när jag kom till jobbet visade det sig att de som skulle jobbat hade sjukskrivit sig. Hur kul som helst, eller inte.

Jouren visade sig vara en med.kand. som inte kunde ett smack om psykofarmakologi.
 
Jag mins en jul för väldigt många år sedan, jag arbetade natt på Mariapoliklinikerna, där var man 4 syrror nattetid där var 6 vårdavdelningar + 2 akutmottagningar (ungdom o vuxen) alla utom jag sökte semester, samtliga avslogs. Julen kom o när jag kom till jobbet visade det sig att de som skulle jobbat hade sjukskrivit sig. Hur kul som helst, eller inte.

Jouren visade sig vara en med.kand. som inte kunde ett smack om psykofarmakologi.

Ja det är sjukt svinigt att göra så. Det har jag oxå varit med om. Vi började med en lista senare där folk som kunde tänka sig jobba fick skriva upp sig så att vi kunde ringa in någon eftersom både bemanningen och allt är stängt. (oxå natt)
 

Liknande trådar

Skola & Jobb 15 år i vården blev det men nu säger kroppen tvärstopp, ALLT gör ont, hela tiden. 3 omgångar av vad jag förstått i efterhand var...
2 3
Svar
47
· Visningar
7 647
Senast: fejko
·
Hundhälsa Vi i vår familj har under hösten hamnat i en fasansfull situation, som gjort och gör mig så upprörd och ledsen. Den 20:de september i år...
14 15 16
Svar
311
· Visningar
25 583
Kropp & Själ Hmm, hur ska jag börja det här inlägget? Det finns så mycket jag vill säga men jag vet inte vart jag vill komma med det. Jag är i yngre...
Svar
5
· Visningar
4 156
Senast: Yrsel
·
Skola & Jobb Eftersom buke är mitt orakel hoppas jag på bra svar från folket. Har hamnat i en lite knepig situation och jag vet inte riktigt vilken...
2 3
Svar
52
· Visningar
8 965
Senast: Fiorano
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp