Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Jag kan säga att jag tyvärr träffat schäfrar av arbetande linjer som varit jävligt tråkiga faktiskt. Långsamma, svårmotiverade, "för" självständiga och helt enkelt för lite driv.
Sen har jag tyvärr träffat alldeles för många med ljud. Det är något av det värsta jag vet; ljud. Så för mig blir det aldrig schäfer
Om man är intresserad av att tävla lydnad och gå kurser och lära sig mer inom bruks och träna, vilken hund rekommenderar ni då för en aktiv person?
En hund som passar dig som person, din nivå, ditt boende och hela din vardag.
Personligen skulle jag bli vansinnig på båda raserna. Har ju till och med en schäfer i hemmet och tackar min lyckliga stjärna för att han är väldigt oschäfrig. För mig är både feffrarna och rottorna hundar som dör av lycka över att få en boll/brandslang och går helt i extas av vetskapen att den är i din jackficka.
Den euforin över belöningar du beskriver tycker i alla fall jag är något man borde eftersträva och vara tacksam över om hunden har i sig, det är ju absolut något positivt om man är intresserad av tävlingslydnad. Ju mer hunden vill ha belöningen dessto hårdare kommer den ju kämpa för att nå den = utför uppgiften bättre/snabbare.
Det är skillnad på att jobba för sin belöning och vilja ha den och vara så fixerad vid den att hunden bara låser sig, klistrar sig på sin förare och inte lägger fokus vid det den ska göra. Det var det jag inte tål och ofta ser framför mig när jag tänker på feffrarna och rottorna.
Sedan ska jag vara ärlig och säga att jag mellan varven undrar vad alla dessa rottor håller till. Jämfört med antalet schäfrar jag ser på klubbarna när jag är ute, är antalet rottor inte så stort.
Du kan få komma och leka med min så ska du få en åktur . Haha, hon jobbar ihjäl sig för sin kamptrasa och slutar aldrig motiveras av den, jag är superglad över detta då det underlättar träningen oerhört.
Apocalypsen: Jag undrar samma sak ang. Rottorna.
Det är skillnad på att jobba för sin belöning och vilja ha den och vara så fixerad vid den att hunden bara låser sig, klistrar sig på sin förare och inte lägger fokus vid det den ska göra. Det var det jag inte tål och ofta ser framför mig när jag tänker på feffrarna och rottorna.Sedan ska jag vara ärlig och säga att jag mellan varven undrar vad alla dessa rottor håller till. Jämfört med antalet schäfrar jag ser på klubbarna när jag är ute, är antalet rottor inte så stort.
Min uppfattning av rottweiler är precis tvärtom. Att de är väldigt självständiga och kan vara ganska svårmotiverade. Visst en boll kan vara hur kul som helst - ett par gånger. Sen får man komma på något nytt. Den euforin över belöningar du beskriver tycker i alla fall jag är något man borde eftersträva och vara tacksam över om hunden har i sig, det är ju absolut något positivt om man är intresserad av tävlingslydnad. Ju mer hunden vill ha belöningen dessto hårdare kommer den ju kämpa för att nå den = utför uppgiften bättre/snabbare.
Jag tränar tillsammans med ett par andra rottisägare och ingen av oss upplever våra rottisar som svårmotiverade. Min älskar att jobba och är enormt lättmotiverad. Vilket självklart är väldigt tacksamt för mig
<snip> Det avlas på så mycket skräp inom rottweiler att det inte är sant och jag har stött på fler rottweiler som inte vore att mycket ha ens i det lägre klasserna(totalt oföriga/testosteronmonster/loja fläskhögar) <snip>
Jag ogillar schäfrarnas mentalitet, jag tycker de är gapiga och pipiga och skälliga och där går de bort för mig.<snip>
<snip> Jag vet såå många trevliga Rottor som jobbar tills blodet fan sprutar ur öronen på dem bara för att de älskar det de gör, och ALDRIG ger upp.
<snip>
Jag menar mer allmänt, folk skriver att schäfern blivit "sämre". Sämre än vadå?