Sanning eller myt?

Sv: Sanning eller myt?

Knapplån. Jag tycker inte att det är fel att köpa en välutbildad häst till en mindre välutbildad ryttare. Det är lättare att utvecklas på en häst som redan kan, än på en som man själv skall lära samtidigt som man lär sig själv. Kanske tappar den aktion& gång i början, men på vägen lär sig ryttaren.

Det vore ju väldigt bra om alla fick möjligheten att lära sig på riktigt bra hästar istället för som det ofta blir på en mindre väutbildad, mindre lyhörd ("billigare häst"). För min del får folk rida hur dåligt de vill på hur bra hästar som helst så länge de är trevliga och ödmjuka mod sina medmänniskor så missunnar jag ingen detta. Någon sa att man skall gärna köpa en häst som är snäppet över sin egen förmåga för att det skall vara roligt och utvecklande. Men det får inte vara FÖR mycket över förmågan, då blir det inte roligt för någon.

Sedan är det ju väldigt lätt att sitta på läktarplats och döma andra inne på banan. Eller hur? :smirk: Att det ser ut som det gör kanske har sina orsaker. Andra än att ryttaren är en sopa och hästen "för fin"..

Det håller jag helt med dig om. Det är roligt när ryttare blir med fina hästar att utvecklas tillsammans med.

Däremot är jag fundersam över bedömningar på tävling ibland. Över hur hästar som går i en besynnerlig form med ryttare som åker vattenskidor, ändå får höga poäng och placeringar. Ibland ser man t o m ganska så grov ridning som slinker igenom. Men som tur var ser man också massor, massor av fin ridning idag. Bara det att jag inte alltid tycker att det premieras tillräckligt.

OA
 
Sv: Sanning eller myt?

Moli är klok som vanligt! :bow:
Sen ligger det ju lite i betraktarens ögon vad som är bra och dålig ridning också.
Om man får jämföra med den här på Buke så debatterade rollkuren tex. Bäst i världen för en del. Djurplågeri för andra.
 
Sv: Sanning eller myt?

Det håller jag helt med dig om. Det är roligt när ryttare blir med fina hästar att utvecklas tillsammans med.

Däremot är jag fundersam över bedömningar på tävling ibland. Över hur hästar som går i en besynnerlig form med ryttare som åker vattenskidor, ändå får höga poäng och placeringar. Ibland ser man t o m ganska så grov ridning som slinker igenom. Men som tur var ser man också massor, massor av fin ridning idag. Bara det att jag inte alltid tycker att det premieras tillräckligt.

OA

SEn kan man se mycket fin ridning men hästen svarar inte upp mot det. Har den ryttaren då "rätt"" att köpa upp sig utan att nån blir avundsjuk?
 
Sv: Sanning eller myt?

Lag-SM har inget med "stora" SM att göra. Man blir inte uttagen till uttagningarna till Lag-SM utan anmäler sig till dom som till vilken tävling som helst.
Lag-SM är enbart för undomar (upp till 21 år) och det finns grenar av all typer med (gångartsgrenar, trail, dressyr, show, terräng). Hela tanken med Lag-SM är att man inte skall behöva ha en jätteflott häst för att delta.

/Malin
 
Sv: Sanning eller myt?

Jag håller inte med Moli! Om man hela tiden rider hästar som bara kan allting så visst lär man sig inte mer och utvecklas då? Man lär ju sig mycket mer om man själv utvecklar och tar upp en ej så kunnig häst till en högre nivå. då kan man ju göra samma sak med andra hästar sen. För det andra tycker jag det bara är att skylla ifrån sig att det finns billiga och dåliga hästar. Hästar har lättare för olika saker från häst till häst men ingen häst är född dålig, den är bara formad dålig.
 
Sv: Sanning eller myt?

Om man hela tiden rider hästar som bara kan allting så visst lär man sig inte mer och utvecklas då? Man lär ju sig mycket mer om man själv utvecklar och tar upp en ej så kunnig häst till en högre nivå. då kan man ju göra samma sak med andra hästar sen. För det andra tycker jag det bara är att skylla ifrån sig att det finns billiga och dåliga hästar. Hästar har lättare för olika saker från häst till häst men ingen häst är född dålig, den är bara formad dålig.

Det håller jag också med om till viss del, men jag tror att man för att kunna lära en häst hur det skall vara måste man själv ha fått prova på hur det skall kännas så att det finns inprogrammerat i kroppen.

En ovan ryttare behöver en erfaren häst, och en oerfaren häst behöver en erfaren ryttare. Tycker jag. Jag har lärt mig jättemycket på att försöka "omprogrammera" mindre välridna hästar som mixar gångarter hejvilt, men jag har också lärt mig väldigt mycket på att få rida riktigt välutbildade hästar. Om jag inte hade fått rida båda sorter tror jag inte att jag skulle lyckats vidare bra med att rida in helt gröna unghästar. Jag kan "trixen" för att sortera orena gångarter och olydigheter, men jag vet också vad det är för känsla jag letar efter och hur det skall kännas.

Om jag får några barn någon gång så kommer jag att leta efter en väl inriden häst som kan "allt" till dem att lära sig på. Jag tror att många unga ryttare tappar sugen för att de får för krångliga hästar. Tjuriga starka, framtunga skänkeldöva grisepassare finns det i parti och minut. En duktig ryttare kan ändra en sådan häst, men en ovan ryttare får väldiga problem. Hur skall den ovande kunna bli en känslig och lyhörd ryttare på en fullständigt okänslig häst om den inte fått prova på någonting annat och vet hur det kan (och skall) vara? Det gäller att hitta rätt häst till rätt person. Det är lätt att tappa sugen på en häst som är "för mycket" också.

Jag tycker att det är jättetråkigt när folk har åsikter i stil med att den och den försöker bara köpa sig framgång, eller har finare häst än den förtjänar. Det kan ligga en hel del jobb bakom som den som tittar på inte känner till, och hur förtjänar man föressten en fin häst, och vem "får" köpa en riktigt bra häst? Måste man ha fött upp, ridit in och tränat hästen själv för att det skall vara "godkänt" att ha en fin häst? Vem är det som bestämmer reglerna kan man fråga sig.

Olle Atlas-> Det där kan man diskutera hur mycket som helst! Jag tror att det finns ett par gamla trådar om det, om du vill och orkar kan du ju leta reda på en att ta upp igen. Det brukar bli en livlig debatt!
 
Sv: Sanning eller myt?

En viktig sak att tänka på ibland är att inte blanda ihop begreppen "välriden" och "väl/högutbildad". Jag menar att en häst med mindre talang och lägre utbildningsnivå fortafarnde kan vara mjuk och trevlig att rida. För nybörjaren är det ju bra med en uppmärksam och välriden isis som dock inte får ha för många "knappar" som sätter igång saker som ryttaren inte kan hantera.
Grejen är ju att de allra flesta isisar som är tränade för högre tävlingar är mer komplicerade. Har själv exempel på en trevlig häst som jag tränade grundgångarter och tölt på då hon var 5 år, ett år senare prövade jag henne igen efter att hon blivit tränad och tävlad femgång. Vi förstod då inte oss alls på varandra längre :o Det är två olika sorters ridning, jag har tränat många trevliga "vanliga ridhästar" till att vara bara trevliga och ha stabila gångarter. Men sätter man mig på en riktig tävlingshäst känner jag mig som en nybörjare :rofl: Men det är ju mig det 'r fel på då:rofl:
 
Sv: Sanning eller myt?

Jag håller inte med Moli! Om man hela tiden rider hästar som bara kan allting så visst lär man sig inte mer och utvecklas då? Man lär ju sig mycket mer om man själv utvecklar och tar upp en ej så kunnig häst till en högre nivå. då kan man ju göra samma sak med andra hästar sen. För det andra tycker jag det bara är att skylla ifrån sig att det finns billiga och dåliga hästar. Hästar har lättare för olika saker från häst till häst men ingen häst är född dålig, den är bara formad dålig.

Det är klart det finns mer "självgående" hästar, som gör att ryttaren kan rida sig till bättre resultat än om hästen varit en skogsmulle då det hade tagit längre tid.(har man framförallt märkt med vissa ryttare som presterar bra på tävling med färdigutbildad häst men som man sedan slänger upp på en mer svårriden, krångligare häst eller tex outbildad häst)Men samtidigt finns nog ingen som har resurser som tänker att de ska skaffa en "sämre" häst bara för att kämpa längre på samma villkor som den som har en häst med mer begränsningar, alla gör sitt bästa & om man vill komma längre får man inom alla ridgrenar skaffa en häst som har bra förutsättningar för det.
Det finns inte alla som kan göra detta & för dem är det såklart trist.
 
Sv: Sanning eller myt?

Risk för att jag tar i, men visst finns det sådana ryttare bland dem som döms högt på tävling.

Det finns både och. En del tävlingshästar är otroligt svårridna och de kan bara ridas av mycket skickliga ryttare. Så finns det taktafasta hästar med mycket rörelse som är lättare och man ser, tyvärr, ibland sådana hästar dömas upp trots dålig ridning och dålig form. Hästen rids på sin talang.

I senaste numret av Stallmagasinet finns en intressant intervju med Peter Mesch som tar upp detta, att man dömer upp hästar trots dålig och grov ridning. Domarna blir imponerade av höga frambensrörelser, och dömer enligt gaedingakeppnins anda även på sporttävlingar.

Sen vill jag tillägga att vi har många ryttare som rider fantastiskt. Och att det ljusnar i horisonten, för det blir bättre och bättre ridning, tycker jag allt.

OA som rider som en kratta själv

Dte kan stämma men jag måste bara nämna en domare jag satt sekreterare åt, som dömde ner det ekipaget som hade bäst tempoväxlingar & snabbast tölt för att ryttaren red bryskt som hon kallade det.
Alltså vann han inte klassen fast hästen gick bäst i just de momenten.Det ska domaren ha eloge för!(kan tillägga att denna ryttare absolut inte var på gränsen till varning eller så, han plågade inte hästen osv)
 
Sv: Sanning eller myt?

Jag själv tycker faktiskt det är mycket roligare att jobba med en grön häst och se hur den utvecklas och blir duktigare. Jag gillar att ha nåt att bita i. Nej det är väl lite svårt de där, det kan jag hålla med om.
 
Sv: Sanning eller myt?

Nej, detta är inte vanligare än i andra hästsammanhang. Det finns i både hopp- och dressyrvärlden folk som köper hästar som är betydligt bättre än vad ryttaren kan hantera. Är inget specifikt för islandshästvärlden.
 
Sv: Sanning eller myt?

Jag ville bara skriva att alla har inte råd att ha flera hästar.
Jag är en ungdom på 17år och jag fick köpa min häst själv (lite stöd av mormor och morfar!!). Alla har inte en egen gård (och pengar) att ha "helt gröna hästar", tävlingshästar och läromästare.

Jag har haft tur med hästar;
förra året fick jag börja rida en tävlingshäst, han är svår, men blir man kompis med han och inte är rädd så är han en perfekt läromästare! Vi har tränat och kämpat, svett och tårar, men vi har lyckats! Vi tävlade lite och på vägen har jag lärt mig massor!!
På en häst som kunde mer än mig själv dessutom..

Nu, 1 år senare har jag en egen häst, och vi tränar för fullt och har har lite högre mål.

Jag hade chansen att köpa EN häst, jag valde att köpa nån grad svårare än vad jag ligger på, för att lära mig, och sen fortsätta utbilda honom.
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Jag red som barn, men slutade efter en olycka i tidiga tonåren och satt inte på en häst på 15 år. Nu har jag ridit i vuxen ålder igen i...
2 3
Svar
44
· Visningar
4 140
Ridning Jag ger snart upp, hittar aldrig en bra häst :( Det hela började med min hyrponny som jag hade under 1 år, han skulle var jättesnäll...
2
Svar
23
· Visningar
3 730
Senast: EmmaBovary
·
Ridning Tid på klinik kommer bokas oavsett, så är det klargjort. Vill bara bolla lite.. Häst som i perioder testar mycket, enbart under...
Svar
10
· Visningar
1 427
Senast: Svejsan
·
Dressyr Jag behöver lite inputt och feedback från er duktiga dressyrryttare. Min häst och jag har kört fast litegrann. Hon är en genomsnäll...
Svar
13
· Visningar
3 521
Senast: Lager
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp