Samma inom hoppningen...

[Litenvit]

Satt just och tittade på WC-hoppningen från Mechelen när kommentatorn (Lotta Björe?) kommenterade Ludo Philippaerts som red en 8-årig häst på banan.
Han hade ju en väldigt fin hopphäst som heter Darco som han vann en massa tillsammans med. Nu producerar Darco föl och dessa ska förstås säljas så att det blir lite vinst på det hela.

Kommentaren gällde hur fort Ludo tog upp sina unghästar (efter Darco) på tävlingarna. Hon konstaterade att det här nog kunde vara lite för högt och lite för fort för en 8-åring och att de unga hästar han debuterat med på WC-nivå tidigare om åren, de har man knappt sett till efter det.
Hon tyckte (fritt ur mitt minne) att om man tog det lite lugnare och förvaltade sina unghästar väl så skulle man få glädje av dom på högre tävlingsnivåer under en längre tid än en eller två säsonger.

Vad har detta med distans att göra?
Jo, jag drog mig till minnes de diskussioner vi haft om unga hästar på 160-km klasser och att det är en trend att ta upp dem tidigare på längre och snabbare ritter.
När jag lyssnade på Lottas kommentarer om hopphästar så tänkte jag bara att där har vi samma frågor och funderingar som inom distansen just nu.

Är det vettigt att ta upp unghästarna fortare eller är det bara en ekonomisk fråga?

Har man haft fel alla de år som veterinärer och tränare förordat att man ska ta det lugnt och låta de yngre hästarna växa klart och stärka sig innan de stora påfrestningarna kommer?

Jag kan inte svara på frågan, men visst klurar man på det ibland...

 

[Myy]

Sv: Samma inom hoppningen...

Hej!

Här måste man nog tänka sig för, alla gör olika val beroende på olika inställningar och mål.

Anledningen till att Ludo Philippaerts väljer att rida sina unghästar tidigt på de stora tävlingarna är säkert både ekonomiskt tänkande och reklamtänkande. Unghästen är säkerlige till salu och visar den då sin talang tidigt så kommer det spekulanter som gärna höjer priset. Reklam blir det både för unghästen, fadern till denna och så för ryttaren själv, om de placerar sig hyffsat. Hästägaren vill ju också se resultat av sina investeringar.... Sen så kanske inte hästen håller lika länge som den skulle ha gjort om den gått lite lugnare men avelsboxen finns ju alltid för en bra häst som inte är kastrerad.

Att unghästen kanske inte syns till efter ett år eller två behöver ju samtidigt inte bero på skador utan kan även bero på ryttaren (den nya) och dennes inte fult lika skickliga förmåga som Ludo Philippaerts kanske besitter. Vad vet jag.

Inom travet (och galoppen också, för all del) så är det mer regel än undantag att hästen ska debutera tidigt. Om hästen inte visat resultat före 4 års ålder så säljs hästen som vanlig ridhäst eller pålägg. Detta betyder inte att travhästen är färdig i kroppen eller knoppen, för att prestera på tävlingsbanorna vid 2 års ålder, men det är vad som krävs av dem. Lite som gymnasterna i asien. Unga tonåringar som tävlar i OS. Ingen tror väl att de inte kommer att ha (om de inte redan har) ont om ett par år?

Allt handlar igentligen om att göra ett val, att ta ställning. Kanske inte för alla hästar och sporter, men för den individ som just jag har ansvar för.

Jag har tagit ställning, jag har gjort mitt val. Jag red in min häst vid 3 års ålder, i stället för 5 års ålder som alla inom rasen förespråkar. Jag tog ställning och jag valde. Jag vet inte om jag gjorde rätt men det känns rätt. Fortfarande.

 

[skojskrot]

Sv: Samma inom hoppningen...

Det handlar kanske inte om när man rider in utan snarare hur fort man satsar "stort".
Att rida in tex vid tre års ålder och stärka hästen långsamt allt eftersom den är mogen för uppgiften är ju en helt annan grejj än att klassa upp hästen fort och sedan kanske det inte håller så många säsonger pga hästen inte var mogen för uppgiften tycker jag.
Nu menar iofs inte jag att det går åt skogen bara för att man klassar upp hästen fort men riskerna är ju större att det just går åt skogen då hästen inte fått den tid den kanske behövt för att stärka sig.

Hmm... när det gäller just att klassa upp hästar fort så är det väl kanske som det skrivits i andra trådar: Hästen går någon/några enstaka säsonger och sedan går den in i avel. Den har prestrat den den skulle och that´s it. Det behöver ju inte alltid handla om att den gått sönder etc.
Själv så är jag lite kluven i det där....jag som har ambitionen att tävla många många år ihop med min häst och ha många kilometrar tillsammans med min häst: sliter jag för mycket på den och onödigt mycket?
Vad sliter mest? Tävla många kilometrar i många år eller tävla och träna hårt i något år med snabb uppklassning och sedan får det vara, kanske på grund av skador eller vad sjutton som helst, eller varför inte bara för att den är klar så att säga?
Förstår ni hur jag tänker?
Jag vill alltid min häst det bästa, han är min bästa vän och det finaste som finns. Vad är rätt och fel?
Jag tror stenhårt på Lsd-träningen och att stärka upp hela honom och sedan underhålla det.
Men det är svårt det här...

 

[Sophia_]

Sv: Samma inom hoppningen...

Vad sliter mest? Tävla många kilometrar i många år eller tävla och träna hårt i något år med snabb uppklassning och sedan får det vara, kanske på grund av skador eller vad sjutton som helst, eller varför inte bara för att den är klar så att säga?

En fråga jag funderat på en hel del på nu när säsong två närmar sig för min blivande 8-åring.

Personligen tror jag det handlar om vad man vill - om man vill satsa på att rida fort i de högre klasserna, placera sig och komma någonstans. Eller om man vill samla kilometer och inte har ambitionen att rida fort och/eller att rida långt.

Alla kilometer sliter ju, de långsammare mindre än de snabba men en häst som går 370 långsamma tävlingskm på en säsong och en häst som går 200 snabba - vilken slits mest?

Jag antar (som den nybörjare jag ändå är i sporten) att vill man komma någon vart med sin häst måste man börja tidigare med att ta upp i högre klasser och hastigheter. Om hästen "slösas bort" genom att gå två tre säsonger långsamt har den ju redan x antal kilometer i kroppen (=slitage) innan den ens börjar öka hastigheterna och kvala.

 

[zero_3]

Sv: Samma inom hoppningen...

Detta har, som någon skrev, varit uppe i tidigare trådar och jag tror det beror på vad man har för mål och egna värderingar. Jag känner till några hästar som tagits fram långsamt men ändå inte hållt för de större påfrestningarna och då är väl frågan om de trots långsam stärkning inte var redo för uppgiften, dvs hade de fysiska förutsättningarna för att nå eliten trots optimal träning (under förutsättning att ryttaren inte var vållande men så är det inte i de fall jag känner till).
Du är väl lärare om jag inte missminner mig? Är det inte så att vissa elever mognar fortare än andra såväl fysiskt som psykiskt? Även om grundnivån är densamma för den aktuella ålderskategorin så finns det ju extremt begåvade elever som du säkerligen ger lite svårare uppgifter då de är klara med ordinarie uppgifter och så finns det en liten klick elever som får stödundervisning för att öht nå målen för den aktuella årskursen. Min son går nu i åk 3 och han får jobba i femmans mattebok när han är klar med de ordinarie uppgifterna som extra stimulans eftersom han har fallenhet för siffror. Det torde väl vara likadant med hästar? Vi har ju inom några yngre förmågor (hästar under 8 år) som debuterat 160 km och om det håller återstår väl att se och sedan utvärdera. I utlandet finns det väl också exempel på hästar som nått framgång trots att de tagits fram "fort" t ex VM-vinnaren 2005 har (enligt en pålitlig källa) en fräsch häst som han tävlar med än i dag och om jag inte missminner mig var hans häst 8 år vid VM-vinsten. Vad jag vill säga med detta långa och något utsvävande inlägg är att det finns säkerligen ett rekommenderat tränings- och tävlingsupplägg för de olika disciplinerna om vad som uppfattas som optimalt, men eftersom varje häst är unik kan den säkert behöva mer respektive mindre tid än vad som rekommenderas beroende på de individuella förutsättningarna.

 

[Litenvit]

Sv: Samma inom hoppningen...

En fråga jag funderat på en hel del på nu när säsong två närmar sig för min blivande 8-åring.

Personligen tror jag det handlar om vad man vill - om man vill satsa på att rida fort i de högre klasserna, placera sig och komma någonstans. Eller om man vill samla kilometer och inte har ambitionen att rida fort och/eller att rida långt.

Alla kilometer sliter ju, de långsammare mindre än de snabba men en häst som går 370 långsamma tävlingskm på en säsong och en häst som går 200 snabba - vilken slits mest?

Jag antar (som den nybörjare jag ändå är i sporten) att vill man komma någon vart med sin häst måste man börja tidigare med att ta upp i högre klasser och hastigheter. Om hästen "slösas bort" genom att gå två tre säsonger långsamt har den ju redan x antal kilometer i kroppen (=slitage) innan den ens börjar öka hastigheterna och kvala.

Jag tror att det är ett stort stort STORT tankefel om man tror att vägen till att rida fort i större klasser är att forcera den unga hästen.

Och om man tror att det bara är de som vill rida långsamt och samla kilometer som tränar sin häst för hållbarhet under en längre tid.

Som vanligt så kan man diskutera vad som är ungt, vad som är fort och vad som är långsamt. Där tror jag att vi alla har olika föreställningar om vad som är vad.

 

[Litenvit]

Sv: Samma inom hoppningen...

Alla kilometer sliter ju, de långsammare mindre än de snabba men en häst som går 370 långsamma tävlingskm på en säsong och en häst som går 200 snabba - vilken slits mest?

.

Rent generellt: den som går 200 snabba.

 

[Litenvit]

Sv: Samma inom hoppningen...

Håller med. Och det är inte heller lätt att ta ställning och välja väg alltid.

En favorit i repris :
http://www.hastfolk.se/2006-03/0603-2_Sa_gor_vi.htm

 

[_Smulan_]

Sv: Samma inom hoppningen...

Hmm... när det gäller just att klassa upp hästar fort så är det väl kanske som det skrivits i andra trådar: Hästen går någon/några enstaka säsonger och sedan går den in i avel. Den har prestrat den den skulle och that´s it. Det behöver ju inte alltid handla om att den gått sönder etc.

Frågan är ju också hur många hästar som inte är jättenöjda med att bli avelshäst istället för stressen från tävlingsbanan?

När jag jobbade med reininghästar i italien så var det inte många hästar som tävlade efter 6-7 (!) års ålder. Men åh vad lyckliga dom såg ut när dom fick vara mamma/promenadhäst gentemot när dom tävlades och tränades..

Kanske något att tänka på..

 

[Puppan]

Sv: Samma inom hoppningen...

Jag försökte ställa av min gamling efter många års tävlande och han blev rent av deprimerad. Jag vet att man inte ska förmänskliga hästar, men det är det närmaste jag kan beskriva den sinnesstämning han hade.
Det är bara att damma av och fortsätta tävla fast på lägre nivå.
Många tävlingshästar är primadonnor och vill ut på tävlingarna och synas och prestera. De trivs inte alls med att bara vara hemma när så mycket kretsat kring dom tidigare. Så alla sorters hästar finns. Jag skulle själv tycka att det är mer synd att behöva pensionera en bra tävlingshäst för att man inte tränat den med eftertanke när den var ung. Alltså att den gått sönder av den anledningen. Men jag tror också att det finns hästar som inte passar som tävlingshästar och blir gladare av att slippa. Men jag skulle inte ta det som en ursäkt för att tävla tidigt och hårt istället för att använda min erfarenhet som säger mig att man tar fram hästar varligt när de är unga.

 

[_Smulan_]

Sv: Samma inom hoppningen...

Ja..fast detta gäller säkert hästar som tillhör en person som bara håller på med den hästen.
I stora stall där hästen bara tas ut för träning/tävling och i övrigt inte ens ses på så är det en annan sak. Finns hur många såna stall som helst, inom alla grenar.

 

[Sophia_]

Sv: Samma inom hoppningen...

Jag tror att det är ett stort stort STORT tankefel om man tror att vägen till att rida fort i större klasser är att forcera den unga hästen.

Och om man tror att det bara är de som vill rida långsamt och samla kilometer som tränar sin häst för hållbarhet under en längre tid.

Som vanligt så kan man diskutera vad som är ungt, vad som är fort och vad som är långsamt. Där tror jag att vi alla har olika föreställningar om vad som är vad.

Nej självklart menar jag inte att man ska forcera hästen i unga dagar. Heller aldrig träna den utöver dess förmåga.
Och ja, hållbarhet är ju en del av distanshästens viktigaste kvalitéer och ska givetvis ingå i träningen även för blivande världsstjärnor.

Jag menar bara att som satsande ryttare kanske man inte har som mål att kunna aktivt tävla sin häst upp tills dess att den är 15-16 år. Om hästen är tänkt att gå fort och ta placeringar måste man kanske räkna med försämrad hållbarhet upp i åren. Och har man verkligen som mål att komma ngn vart, kanske man när den möjligheten finns måste rensa bort en del hästar redan som unga. Hoppas ni förstår lite hur jag tänker här... Menar absolut inte att man ska rida fort för tidigt eller ta up hästen på en nivå den inte har fått långsiktig träning för.

 

[Litenvit]

Sv: Samma inom hoppningen...

Jag tror jag förstår hur du menar och det är inte en ologisk tanke.
MEN, jag tror att man ändå missar hästar som skulle visat sig vara talanger om de fått lite mer tid på sig, om man "sorterar" hästar för tidigt.
Om tankegångarna är desamma även inom andra discipliner, alltså att man börjar fundera på om man inte går för fort fram idag när man tar fram unga talanger, då bör vi som håller på med distans lyssna extra noga tycker jag. Distansen är verkligen en tuff sport om man tänkt att tävla i de högre klasserna. Jag tror inte på genvägar även om man givetvis inte ska snöa in på att det bara finns ETT sätt att matcha hästarna. För visst finns det fler sätt en ett.
Men människan är för det mesta otålig och de flesta vill ha synligt resultat så tidigt som möjligt. Det kan både handla om ekonomi som att man helt enkelt tycker det är lite trist och långtråkigt att göra sådant jobb som inte ger resultat som är synligt på direkten.
Därför tror jag att det är lätt att ta åt sig tecken på att det ska gå fortare att träna (i galopp, tidigare i hästens ålder, snabbare) än att ta åt sig tecken om att resultatet ofta blir bättre om man låter hästen ta lite mer tid på sig för att nå maxstyrka.

 

[Habina]

Sv: Samma inom hoppningen...

Satt just och tittade på WC-hoppningen från Mechelen när kommentatorn (Lotta Björe?) kommenterade Ludo Philippaerts som red en 8-årig häst på banan.

Lotta Björe har ju också många gånger fällt kommentarer kring att hästar har ett visst antal språng i kroppen, dvs att de inte bör hoppas mycket i onödan. Ofta nämner hon det i sammanhang där äldre rutinerade hästar missförstår sin ryttare, brakar i ett hinder och ryttaren väljer att utgå. Dessa hästar behöver inte "nötas" med på samma sätt som yngre hästar.

Lite samma tänk som vårt kring att hästar har ett visst antal mil som de orkar gå. Det skulle vara intressant med någon uträkning kring de hästar som gått 3000 km eller mer, hur många träningsmil de gått.

 

[skojskrot]

Sv: Samma inom hoppningen...

Frågan är ju också hur många hästar som inte är jättenöjda med att bli avelshäst istället för stressen från tävlingsbanan?

När jag jobbade med reininghästar i italien så var det inte många hästar som tävlade efter 6-7 (!) års ålder. Men åh vad lyckliga dom såg ut när dom fick vara mamma/promenadhäst gentemot när dom tävlades och tränades..

Kanske något att tänka på..

Har aldrig påstått att det är fel att ta en häst i avel efter den gjort sitt i sporten?

 

[Litenvit]

Sv: Samma inom hoppningen...

Lotta Björe har ju också många gånger fällt kommentarer kring att hästar har ett visst antal språng i kroppen, dvs att de inte bör hoppas mycket i onödan. Ofta nämner hon det i sammanhang där äldre rutinerade hästar missförstår sin ryttare, brakar i ett hinder och ryttaren väljer att utgå. Dessa hästar behöver inte "nötas" med på samma sätt som yngre hästar.

Lite samma tänk som vårt kring att hästar har ett visst antal mil som de orkar gå. Det skulle vara intressant med någon uträkning kring de hästar som gått 3000 km eller mer, hur många träningsmil de gått.

Ja där kan man ju dra en parallell till distansridinigen igen.
Att man inte ska tävla så många tävlingar per säsong, och att den "färdigtränade" hästen bara behöver tävlingarna för att hållas i trim på sommaren och att man mest håller den glad och igång under resten av säsongen.

 

[_Smulan_]

Sv: Samma inom hoppningen...

Jag bara påpekade att det nog är en hel del hästar som hade föredragit att vara avelshästar hellre än tävlingshästar om dom hade fått välja.

Ursäkta om jag uttryckte mej knasigt..

 

[Stopek]

Sv: Samma inom hoppningen...

Nej självklart menar jag inte att man ska forcera hästen i unga dagar. Heller aldrig träna den utöver dess förmåga.
Och ja, hållbarhet är ju en del av distanshästens viktigaste kvalitéer och ska givetvis ingå i träningen även för blivande världsstjärnor.

Jag menar bara att som satsande ryttare kanske man inte har som mål att kunna aktivt tävla sin häst upp tills dess att den är 15-16 år. Om hästen är tänkt att gå fort och ta placeringar måste man kanske räkna med försämrad hållbarhet upp i åren. Och har man verkligen som mål att komma ngn vart, kanske man när den möjligheten finns måste rensa bort en del hästar redan som unga. Hoppas ni förstår lite hur jag tänker här... Menar absolut inte att man ska rida fort för tidigt eller ta up hästen på en nivå den inte har fått långsiktig träning för.

Jag förstår precis hur du menar. Om man nu är satsande så bör man även ha kunskaper att sortera bort icke lämpade hästar. Med det är inte menat att de skulle "kasseras" utan helt enkelt göra något annat än satsas på. För dessa hästars eget väl och ve.

Själv har jag kommit till den insikten när det gäller några hästar. De gör idag andra saker, med god hälsa. Hellre det än att fortsätta att rida långsamt och långt. För jag tror att på denna typ av hästar - som inte är lämpade - är det förödande. Det sliter enormt.

Om hästen inte pallar hård träning när det borde vara redo, så bör den göra något annat. Jobbigt för mig som distansryttare, visst, för det tar ju tid att få upp en häst med all den långsamma grundträningen. Men det ger ett långt bättre samvete.

Idealet är ett stall fullt av lovande hästar, där några blir stjärnorna och de andra blir vanliga allroundhästar. Men tyvärr är det få förunnat inom distansen att ha den möjligheten. De flesta ger sig inte med sin EN eller två hästar, sliter på helt enkelt. Både på sig själv (mentalt) och hästen (fysiskt).

Hälsning Maja

 

[Litenvit]

Sv: Samma inom hoppningen...

Nej det är ju ingen idé att fortsätta träna på en häst som inte vill och inte kan.

Men frågan är NÄR man ska anse att det är OK att göra denna sortering.

Det jag tyckte att Lotta Björe pratade om, var att Ludo tog upp hästarna för tidigt. De presterade ju, de kom ju till WC-tävlingar, så prestationen var det inget fel på. Men hennes kommentar om att de "försvann" väldigt fort och att om man förvaltade sin talangfulla unghäst väl så hade man mer tid att tävla på hög nivå längre fram, ledde till min parallell med det vi diskuterat inom distansen.

 

[Pepparn]

Sv: Samma inom hoppningen...

Detta inlägg är inte riktat till någon speciell utan är mera tankar jag fått när jag läst inläggen. Om det nu är så att man anser att en häst bara har ett visst antal kilometrar i benen, varför måste alla dessa kilometrar tas ut i tidig ålder? Varför inte spara på dem och pytsa ut dem i lagom portion fördelat på flera år? För då är det väl inget som säger att man inte kan satsa och komma någon vart? Man har ju bara omfördelat kilometrarna?!

Sedan förstår jag inte riktigt en sak i ditt inlägg Stopek. Varför skulle det vara förödande för en häst att gå lång och långsam träning om det senare visar sig att hästen inte är lämpad för distans på högre nivå? Då har ju hästen en ovärderlig grund att stå på oavsett i vilken gren den senare eventuellt tävlas i. Eller?

En klok person sa till mig att hon vill ha en pigg pensionär. Och det vill jag också och jag vill ändå rida 160 km. Jag vill att min häst ska få en bra ålderdom efter sitt tävlande, annars tycker inte jag att jag lyckats. Och det tycker jag att vi är skyldiga att ge våra trotjänare som år efter år jobbat tillsammans med oss. Det är distans för mig.