Sv: Samla till "brudkistan"...
Självklart har det förändrats sedan dess. Idag kan man ju få ett helt bohag för under 5000 kr vilket var en omöjlighet även för 15 år sedan.
Det jag tänkte på var väl snarare att kvalitet, eller kanske snarare hållbarhet, inte längre går att likställa med ett högt pris vad gäller vissa produkter. Plast är i det närmaste outslitligt, så om bunkarna kommer ifrån Rosti eller Coop gör nog ingen skillnad på hur länge de går att vispa grädde i. Att de dyrare skålarna kanske har ett snyggare utseende, bättre tyngd osv är inte så märkligt, men fortfarande är de där billiga skålarna lika svåra att slita ut.
Billiga kastruller håller lika länge som de dyrare. Porslinet håller, liksom glasen.
Att det sedan finns produkter som är avsevärt tåligare om man lägger mer pengar på de ifrågasätter jag inte, men det låter väldigt ofta som att kvalitet/hållbarhet/funktionalitet måste kosta mycket mera. Jag undrar alltså helt enkelt var någonstans kvaliteten sitter i ett dricksglas från Kosta Boda jämfört med ett märkeslöst? Mer än att man vet ungefär hur arbetsförhållandena ser ut för glasblåsaren i Sverige men inte ens har någon koll på om det förekommer barnarbete eller ej i fabriken som det märkeslösa glaset är pressat i.
Det är en aspekt som kanske borde värdesättas högre än vad vi idag gör, men om man endast ser till den färdiga produkten som finns att köpa i butik så får jag många gånger uppfattningen av att det ofta ligger mer prestige än hållbarhetstänk bakom inköp av husgeråd idag.
Nu ska jag sluta svamla.
Självklart har det förändrats sedan dess. Idag kan man ju få ett helt bohag för under 5000 kr vilket var en omöjlighet även för 15 år sedan.
Det jag tänkte på var väl snarare att kvalitet, eller kanske snarare hållbarhet, inte längre går att likställa med ett högt pris vad gäller vissa produkter. Plast är i det närmaste outslitligt, så om bunkarna kommer ifrån Rosti eller Coop gör nog ingen skillnad på hur länge de går att vispa grädde i. Att de dyrare skålarna kanske har ett snyggare utseende, bättre tyngd osv är inte så märkligt, men fortfarande är de där billiga skålarna lika svåra att slita ut.
Billiga kastruller håller lika länge som de dyrare. Porslinet håller, liksom glasen.
Att det sedan finns produkter som är avsevärt tåligare om man lägger mer pengar på de ifrågasätter jag inte, men det låter väldigt ofta som att kvalitet/hållbarhet/funktionalitet måste kosta mycket mera. Jag undrar alltså helt enkelt var någonstans kvaliteten sitter i ett dricksglas från Kosta Boda jämfört med ett märkeslöst? Mer än att man vet ungefär hur arbetsförhållandena ser ut för glasblåsaren i Sverige men inte ens har någon koll på om det förekommer barnarbete eller ej i fabriken som det märkeslösa glaset är pressat i.
Det är en aspekt som kanske borde värdesättas högre än vad vi idag gör, men om man endast ser till den färdiga produkten som finns att köpa i butik så får jag många gånger uppfattningen av att det ofta ligger mer prestige än hållbarhetstänk bakom inköp av husgeråd idag.
Nu ska jag sluta svamla.
