B
Buppisen
Det är alltså så att min sambo vill att jag minskar ner på hästeriet. Nu har jag häst 4 dagar/v, lägger väl en 2500-3000kr/mån på häst och träningar/tävlingar/utrustning. Det är mina pengar. Vi har separat ekonomi.
Det han klagar på är tiden jag lägger ner och pengarna. Han själv tränar, vi har hund, men han har inget "brinnande" intresse för något direkt, så jag misstänker att han inte förstår min passion för kusarna.
Angående pengarna så är han inne på att vi ska spara till diverse saker, därför vill han att jag ska minska även mina utgifter.
Vi har båda 26' i månaden och jag tycker att jag klarar mig bra på det. Min lön kommer troligen att öka rejält i framtiden (jag har låg lön på nuvarande jobb med tanke på vad jag gör), hans med, troligen ännu mer än min.
När jag började med hästar igen efter ett 2-årigt uppehåll så red jag en gratis medryttarhäst 2-5dgr/v där han också fick vara delaktig. Han tyckte det var skitkul med hästar och jag lärde honom rida och vi pratade löst om att ha hästar hemma på gården (när vi köper hus) osv.
Nya hästen (ett år senare)står det i avtalet att bara JAG får rida. Sambon förljde med några ggr i början, men tröttnade snabbt. Min teori är att han inte känner sig delaktig när han itne får rida etc. Han kan följa med ibland och gå med mig, häst o hund på promenad.
Jag hade egen häst under min tonårstid men fick aldrig möjlighet att träna så mkt jag eg hade velat (pengar). Fick itne heller stöd av föräldrar med körning t tävlingar osv. Nu när jag är igång igen med hästarna, känner jag ett enormt sug att satsa och är beredd att köpa egen häst igen och lägga ner masor med möda och tid på att verkligen bli rejält mkt BÄTTRE på att rida. Jag vill ta igen det jag missade när jag hade häst sist! Men nu när sambon slår backen i känns det ut helt omöjligt.
När jag och sambon träffades för tre år sedan så tränade jag på gym som en galning (var väl där nästan varje dag i 1,5-2h och var jag inte där så var jag på långpromenad el liknande), men efter jag skadat knät så är ridning det enda som funkar i idrottsväg. Jag kan inte ens promenera i backar. Därför känns det HEMSKT att tänka på att han vill att jag drar ner på hästeriet. Jag som är så rastlös i mig själv, vill ju alltid vara igång.
En sak till är att jag precis fick veta att jag är allergisk och har allergisk astma.... mot hund (som vi ju har), katt, kossor, fåglar... Men INTE mot hästar. Det är ju ett tecken tycker jag - att jag borde fortsätta alltså.
Saken är också den att jag har en så kallad "allt eller inget personlighet". Jag ger allt när jag har ett intresse. För mig är dagens 4dgr/v egentligen för lite, jag vill ju ha FULL koll på hästens träningsupplägg. Däremot kan jag acceptera 4dgr/v för sambons skull. Och skulle jag köpa häst kan jag göra avkall på det med temperament och ålder på hästen och köpa en som han också kan rida, såv i har något kul tillsammans. Kanske även en inkörd häst! Har nämnt det åt honom , och då tycker jag mig se att han lyser upp, men jag vet inte riktigt då han är superdålig på prata och mest bara tiger om något jobbigt står på dagens agenda. Suck.
Vad ska jag göra? någon som varit med om detta? Det känns som om en stor klyfta har bildats mellan oss bara på några veckor pga detta... Vi som är nyförlovade och allt...
Det han klagar på är tiden jag lägger ner och pengarna. Han själv tränar, vi har hund, men han har inget "brinnande" intresse för något direkt, så jag misstänker att han inte förstår min passion för kusarna.
Angående pengarna så är han inne på att vi ska spara till diverse saker, därför vill han att jag ska minska även mina utgifter.
Vi har båda 26' i månaden och jag tycker att jag klarar mig bra på det. Min lön kommer troligen att öka rejält i framtiden (jag har låg lön på nuvarande jobb med tanke på vad jag gör), hans med, troligen ännu mer än min.
När jag började med hästar igen efter ett 2-årigt uppehåll så red jag en gratis medryttarhäst 2-5dgr/v där han också fick vara delaktig. Han tyckte det var skitkul med hästar och jag lärde honom rida och vi pratade löst om att ha hästar hemma på gården (när vi köper hus) osv.
Nya hästen (ett år senare)står det i avtalet att bara JAG får rida. Sambon förljde med några ggr i början, men tröttnade snabbt. Min teori är att han inte känner sig delaktig när han itne får rida etc. Han kan följa med ibland och gå med mig, häst o hund på promenad.
Jag hade egen häst under min tonårstid men fick aldrig möjlighet att träna så mkt jag eg hade velat (pengar). Fick itne heller stöd av föräldrar med körning t tävlingar osv. Nu när jag är igång igen med hästarna, känner jag ett enormt sug att satsa och är beredd att köpa egen häst igen och lägga ner masor med möda och tid på att verkligen bli rejält mkt BÄTTRE på att rida. Jag vill ta igen det jag missade när jag hade häst sist! Men nu när sambon slår backen i känns det ut helt omöjligt.
När jag och sambon träffades för tre år sedan så tränade jag på gym som en galning (var väl där nästan varje dag i 1,5-2h och var jag inte där så var jag på långpromenad el liknande), men efter jag skadat knät så är ridning det enda som funkar i idrottsväg. Jag kan inte ens promenera i backar. Därför känns det HEMSKT att tänka på att han vill att jag drar ner på hästeriet. Jag som är så rastlös i mig själv, vill ju alltid vara igång.
En sak till är att jag precis fick veta att jag är allergisk och har allergisk astma.... mot hund (som vi ju har), katt, kossor, fåglar... Men INTE mot hästar. Det är ju ett tecken tycker jag - att jag borde fortsätta alltså.
Saken är också den att jag har en så kallad "allt eller inget personlighet". Jag ger allt när jag har ett intresse. För mig är dagens 4dgr/v egentligen för lite, jag vill ju ha FULL koll på hästens träningsupplägg. Däremot kan jag acceptera 4dgr/v för sambons skull. Och skulle jag köpa häst kan jag göra avkall på det med temperament och ålder på hästen och köpa en som han också kan rida, såv i har något kul tillsammans. Kanske även en inkörd häst! Har nämnt det åt honom , och då tycker jag mig se att han lyser upp, men jag vet inte riktigt då han är superdålig på prata och mest bara tiger om något jobbigt står på dagens agenda. Suck.
Vad ska jag göra? någon som varit med om detta? Det känns som om en stor klyfta har bildats mellan oss bara på några veckor pga detta... Vi som är nyförlovade och allt...