vinterIgen
Trådstartare
Jag har i stort sätt redan bestämt mig för att sälja min häst, har bokat in providing i helgen men självklart tvekar jag och har sån ångest så vill skriva av mig lite...
Har haft min häst i 4 år till sommaren men det har varit problem sedan dag 1, hon är ett komplicerat sto som inte gör någonting gratis.
Har haft problem med att hon inte vill lämna stallet, att hon blir rädd och drar iväg (får alltid stopp tillslut men blir ändå rädd) och att hon är sur i boxen och när man sköter henne. På banan är hon svår motiverad men när det väl går bra är hon fantastiskt, väldigt känslig och jag har verkligen lärt mig mycket av henne.
Senaste året har det gått mycket bättre och vi har vågat oss ut på längre turer och jag har även vågat galoppera mer på henne utan att vara rädd men ändå har jag gått i sälj-tankar till och från det senaste året.
Vi står uppstallade i ett stall där jag verkligen misstrivs men det finns inget annat på rimligt avstånd (vill inte spendera flera timmar i bilen varje vecka) så det spelar såklart in i beslutet också. Jag har även gått från att plugga till att jobba nyligen och det har blivit väldigt tungt att ha häst sedan dess. Jag har skaffat medryttare men de har svårt att klara av henne (svårt att hitta duktiga medryttare och hon är lite av en enmanshäst) och det blir ändå mycket administration som ska fixas från min sida för att få ihop schemat med medryttaren och allt som behöver göras.
Var hos läkaren nyligen och jag har syntom på utmattningssyndrom vilket jag tror beror mycket på stressen med hästen.
Älskar dock min häst otroligt mycket, hon är mycket speciell och jag har lagt ner min själ i vi ska komma dit vi är idag. Hon är dock inte riktigt vad jag hade önskat, när jag skaffade häst ville jag såklart ha någon som var mer gosig och okomplicerad. Med henne måste man räkna med dagar när vi knappt kommer från stallet och nu när jag rider mindre ofta (på grund av medryttaren) har det blivit ännu svårare och jag känner mig ofta nervös och lite rädd innan jag ska rida ut, att rida på banan är kul ibland men jag föredrar uteritter och det gör hon också. All stress har också gjort att mitt tålamod med henne lätt tar slut, jag blir arg fast jag vet att det absolut inte fungerar och sedan får jag dåligt samvete.
Jag står knappt ut med att se henne som det är nu, har så himla dåligt samvete och allt känns overkligt. Känns så overkligt att se henne stå där i hagen/stallet och vara världens sötaste häst när jag vet att hon snart inte längre kommer vara MIN häst.
Är så himla rädd att ångra mig. Tänker att det kanske är bättre att stå ut tills våren, då blir det lite lättare att ha häst igen. Men även förra våren var det tungt och då jobbade jag inte ens. Men då var jag inte i närheten av att vilja sälja, jag har såklart tänkt tanken då och då efter ett dåligt ridpass men det har inte kännts seriöst, tidigare har planen alltid varit att behålla tills slutet av hennes liv.
Jag brukade bli lycklig bara av att se henne stå i sin hage men nu känner jag inte så längre, men det beror nog mycket på mitt mående också. Men jag tänker att vi kanske inte är en sån bra match ändå med tanke på hur mycket vi har behövt och fortfarande behöver kämpa för att bara kunna rida normal ridning i alla gångarter. Även med mycket tränar hjälp har det varit så, jag tror att hon är för svår för mig och kanske skulle hon kunna få det roligare med en annan ryttare.
Jag funderar på att börja rida på ridskola igen eller leta efter någon snäll skogsmulle att vara medryttare på någon dag i veckan för jag tycker fortfarande att det är kul att rida.
Tror ni att jag gör rätt val eller borde jag avvakta? Vill bara riva av plåstret så snabbt som möjligt om det är detta som behöver hända, men är samtidigt livrädd för att det kan vara ett stort misstag.
Har haft min häst i 4 år till sommaren men det har varit problem sedan dag 1, hon är ett komplicerat sto som inte gör någonting gratis.
Har haft problem med att hon inte vill lämna stallet, att hon blir rädd och drar iväg (får alltid stopp tillslut men blir ändå rädd) och att hon är sur i boxen och när man sköter henne. På banan är hon svår motiverad men när det väl går bra är hon fantastiskt, väldigt känslig och jag har verkligen lärt mig mycket av henne.
Senaste året har det gått mycket bättre och vi har vågat oss ut på längre turer och jag har även vågat galoppera mer på henne utan att vara rädd men ändå har jag gått i sälj-tankar till och från det senaste året.
Vi står uppstallade i ett stall där jag verkligen misstrivs men det finns inget annat på rimligt avstånd (vill inte spendera flera timmar i bilen varje vecka) så det spelar såklart in i beslutet också. Jag har även gått från att plugga till att jobba nyligen och det har blivit väldigt tungt att ha häst sedan dess. Jag har skaffat medryttare men de har svårt att klara av henne (svårt att hitta duktiga medryttare och hon är lite av en enmanshäst) och det blir ändå mycket administration som ska fixas från min sida för att få ihop schemat med medryttaren och allt som behöver göras.
Var hos läkaren nyligen och jag har syntom på utmattningssyndrom vilket jag tror beror mycket på stressen med hästen.
Älskar dock min häst otroligt mycket, hon är mycket speciell och jag har lagt ner min själ i vi ska komma dit vi är idag. Hon är dock inte riktigt vad jag hade önskat, när jag skaffade häst ville jag såklart ha någon som var mer gosig och okomplicerad. Med henne måste man räkna med dagar när vi knappt kommer från stallet och nu när jag rider mindre ofta (på grund av medryttaren) har det blivit ännu svårare och jag känner mig ofta nervös och lite rädd innan jag ska rida ut, att rida på banan är kul ibland men jag föredrar uteritter och det gör hon också. All stress har också gjort att mitt tålamod med henne lätt tar slut, jag blir arg fast jag vet att det absolut inte fungerar och sedan får jag dåligt samvete.
Jag står knappt ut med att se henne som det är nu, har så himla dåligt samvete och allt känns overkligt. Känns så overkligt att se henne stå där i hagen/stallet och vara världens sötaste häst när jag vet att hon snart inte längre kommer vara MIN häst.
Är så himla rädd att ångra mig. Tänker att det kanske är bättre att stå ut tills våren, då blir det lite lättare att ha häst igen. Men även förra våren var det tungt och då jobbade jag inte ens. Men då var jag inte i närheten av att vilja sälja, jag har såklart tänkt tanken då och då efter ett dåligt ridpass men det har inte kännts seriöst, tidigare har planen alltid varit att behålla tills slutet av hennes liv.
Jag brukade bli lycklig bara av att se henne stå i sin hage men nu känner jag inte så längre, men det beror nog mycket på mitt mående också. Men jag tänker att vi kanske inte är en sån bra match ändå med tanke på hur mycket vi har behövt och fortfarande behöver kämpa för att bara kunna rida normal ridning i alla gångarter. Även med mycket tränar hjälp har det varit så, jag tror att hon är för svår för mig och kanske skulle hon kunna få det roligare med en annan ryttare.
Jag funderar på att börja rida på ridskola igen eller leta efter någon snäll skogsmulle att vara medryttare på någon dag i veckan för jag tycker fortfarande att det är kul att rida.
Tror ni att jag gör rätt val eller borde jag avvakta? Vill bara riva av plåstret så snabbt som möjligt om det är detta som behöver hända, men är samtidigt livrädd för att det kan vara ett stort misstag.
. Du behöver inte ha dåligt samvete för det, ser alldeles för ofta folk som kämpar på med hästar som egentligen är fel för dom, bara för att det sitter så mycket prestige i att knte sälja. Min känsla är att du kommer göra ditt bästa att hitta rätt människa till din häst!
