Skrottiskrott
Trådstartare
Fy vilken jobbig sits jag har satt mig i. För två år sedan köpte jag en unghäst då min andra häst var skadad och det verkade inte som att han skulle kunna bli helt återställd. Jag har ridit in unghästen och fäst mig mycket vid honom, men jag känner att jag har gått och blivit ganska feg. Jag har alltid köpt mina hästar som föl/unghästar, men denna gång har jag insett att jag har blivit mycket försiktigare efter att ha fått barn, haft lite pauser osv. Dagar då han har varit lite extra på tårna och jag inte vågat galoppera, hoppa, rida ut i ett högre tempo än skritt osv. har jag tänkt tanken att jag borde sälja honom. Samtidigt är han otroligt fin och personlig, han har gått rakt in i mitt hjärta och därför har jag fortsatt kämpa på.
Nu har vi bestämt oss för att vi vill försöka skaffa ett barn till och jag inser att jag inte kommer att våga rida en unghäst med mycket nerv under graviditet och bebistid. Dessutom har min andra häst blivit helt återställd från sin skada, vilket är fantastiskt. Honom känner jag mig trygg på och vi känner varandra utan och innan. Att hålla igång två hästar och samtidigt ha småbarn är jäkligt tufft... för mig i alla fall. Egentligen tycker jag inte att det är hela världen, jag har inga höga ambitioner alls med mina hästar och de lever ett riktigt hästliv i flock på fin lösdrift. De står liksom inte och mår dåligt av att inte tränas en eller ett par dagar. Men tidsbristen i kombination med att jag inte riktigt vågar fullt ut med unghästen gör att det lutar mer åt att sälja.
Trots att all logik pekar på att jag borde sälja unghästen nu, eller åtminstone om jag blir gravid, så känns det SÅ svårt och jag har hittills inte fixat att lägga ut en annons. Han är egentligen min drömhäst fast inte JUST NU. Och "just nu" kommer att vara i ganska många år till. Jag är så rädd att jag kommer att ångra mig. Jag kommer nog aldrig igen att hitta en så fin häst till det priset, och jag är förstås väldigt fäst vid honom som individ. Det känns som att sälja sin hund, jag gör egentligen inte såhär. Mina hästar har fått bli gamla och leva färdigt sina liv hos mig, ska jag nu sälja en häst som jag bara har haft i ett par år? Men vad är alternativet? Att han går i hagen och har det gott, och att jag tränar så mycket jag kan från marken (ifall jag blir gravid alltså). Tills jag är redo att rida honom igen. Vissa skulle säga att det är helt galet och att det vore slöseri på en fin häst, vissa skulle säga att man visst kan ha häst på det viset. Jag antar att det bara är jag själv som kan svara på vad jag vill. Men just nu är alla tankar bara ett enda virrvarr.
Det kanske finns någon som känner igen sig. Som har varit i en liknande sits. Hur gjorde ni? Jag har även tänkt tanken att låna ut honom på foder. Det skulle vara helt perfekt om det fanns någon slags garanti för att han hanteras och rids på det sättet jag vill, men det kan man ju aldrig veta. Han är en väldigt känslig häst och skulle någon rida med lite för mycket hand kommer han att bli ganska stressad i ridningen, rädd om sin mun och förmodligen knäppa av i nacken osv. Det är ju så många som rider på det sättet och det är inte alltid det visar sig under en eller två provridningar. Jag vill INTE få tillbaka en häst som är helt felriden och/eller skadad... Ja, kära ni. Jag tror jag vet vad ni kommer att svara men ändå, shoot.
Nu har vi bestämt oss för att vi vill försöka skaffa ett barn till och jag inser att jag inte kommer att våga rida en unghäst med mycket nerv under graviditet och bebistid. Dessutom har min andra häst blivit helt återställd från sin skada, vilket är fantastiskt. Honom känner jag mig trygg på och vi känner varandra utan och innan. Att hålla igång två hästar och samtidigt ha småbarn är jäkligt tufft... för mig i alla fall. Egentligen tycker jag inte att det är hela världen, jag har inga höga ambitioner alls med mina hästar och de lever ett riktigt hästliv i flock på fin lösdrift. De står liksom inte och mår dåligt av att inte tränas en eller ett par dagar. Men tidsbristen i kombination med att jag inte riktigt vågar fullt ut med unghästen gör att det lutar mer åt att sälja.
Trots att all logik pekar på att jag borde sälja unghästen nu, eller åtminstone om jag blir gravid, så känns det SÅ svårt och jag har hittills inte fixat att lägga ut en annons. Han är egentligen min drömhäst fast inte JUST NU. Och "just nu" kommer att vara i ganska många år till. Jag är så rädd att jag kommer att ångra mig. Jag kommer nog aldrig igen att hitta en så fin häst till det priset, och jag är förstås väldigt fäst vid honom som individ. Det känns som att sälja sin hund, jag gör egentligen inte såhär. Mina hästar har fått bli gamla och leva färdigt sina liv hos mig, ska jag nu sälja en häst som jag bara har haft i ett par år? Men vad är alternativet? Att han går i hagen och har det gott, och att jag tränar så mycket jag kan från marken (ifall jag blir gravid alltså). Tills jag är redo att rida honom igen. Vissa skulle säga att det är helt galet och att det vore slöseri på en fin häst, vissa skulle säga att man visst kan ha häst på det viset. Jag antar att det bara är jag själv som kan svara på vad jag vill. Men just nu är alla tankar bara ett enda virrvarr.
Det kanske finns någon som känner igen sig. Som har varit i en liknande sits. Hur gjorde ni? Jag har även tänkt tanken att låna ut honom på foder. Det skulle vara helt perfekt om det fanns någon slags garanti för att han hanteras och rids på det sättet jag vill, men det kan man ju aldrig veta. Han är en väldigt känslig häst och skulle någon rida med lite för mycket hand kommer han att bli ganska stressad i ridningen, rädd om sin mun och förmodligen knäppa av i nacken osv. Det är ju så många som rider på det sättet och det är inte alltid det visar sig under en eller två provridningar. Jag vill INTE få tillbaka en häst som är helt felriden och/eller skadad... Ja, kära ni. Jag tror jag vet vad ni kommer att svara men ändå, shoot.
