Parsonrussell
Trådstartare
Hej! Jag är helt ny här på bukefalos så jag kanske inte gör alla rätt. Om mitt inlägg ligger i fel forum så får ni gärna flytta det någon som kan 
Men för att göra en lång historia kort så har jag hela mitt 14 åriga liv hållit på med hästar. Jag har aldrig fått ha en egen ponny men alltid haft foderhästar. För att skryta lite så har jag haft flera duktiga ponnyer (främst b-ponnys så länge jag hade rätt ålder) och tävlat. Men det roligaste var inte att redan få välutbildade ponnyer att bara sitta upp på och plocka rosetter utan att få en helt grön ponny och sedan ta den upp i klasserna. Mitt senaste projekt var en liten c-ponny som ingen kunde rida på men problemet visade sig vara rädsla och efter en period lugn vänskapsträning så kunde jag sitta upp utan att han drog iväg eller sköt rygg. Efter 1,5 år var vi på LA nivå i dressyr och fick alltid en massa beröm från tränare. Den vanligaste frågan var hur mycket han kostade. I höstas gjorde jag misstaget att besluta att dela stall med min pappas flickvän. Det fungerade inte alls, vi bråkade hela tiden och till slut var vi båda där olika tider för att slippa se varandra. Om vi skulle råka mötas vid något missförstånd om fordring tex gick vi för det mesta förbi varandra utan att ens se på varann. Samtidigt hade jag bekymmer med skolan och när jag för 4 månader sedan fick en djup deprission och ätstörning vart ponnyn lidande. Han lämnades tillbaka till ägaren för två månader sedan och dem var glada över förändringen på ponnyn. Nu så mår jag lite bättre igen men saknar hästarna så att det gör ont. Jag är absolut inte redo än för att ha en foder- eller egen häst. Då finns nog risken att det blir för mycket och det blir ett tvång att måste rida och mocka istället för ett intresse. Jag bor i Jämtland, i Strömsund närmare bestämt. Om ni kollar efter medryttarhästar här finns det inte mycket att välja bland. Jag vill inte ha bestämt några dagar jag SKA rida och sköta stall. För att inte ledsna igen tror jag att allt måste vara villkorslöst och frivilligt från början. Vi kan inte åka flera mil heller för att få ha en medryttarhäst.
Hur kan man lösa sånna här problem? Någon som har erfarenheter?
Men för att göra en lång historia kort så har jag hela mitt 14 åriga liv hållit på med hästar. Jag har aldrig fått ha en egen ponny men alltid haft foderhästar. För att skryta lite så har jag haft flera duktiga ponnyer (främst b-ponnys så länge jag hade rätt ålder) och tävlat. Men det roligaste var inte att redan få välutbildade ponnyer att bara sitta upp på och plocka rosetter utan att få en helt grön ponny och sedan ta den upp i klasserna. Mitt senaste projekt var en liten c-ponny som ingen kunde rida på men problemet visade sig vara rädsla och efter en period lugn vänskapsträning så kunde jag sitta upp utan att han drog iväg eller sköt rygg. Efter 1,5 år var vi på LA nivå i dressyr och fick alltid en massa beröm från tränare. Den vanligaste frågan var hur mycket han kostade. I höstas gjorde jag misstaget att besluta att dela stall med min pappas flickvän. Det fungerade inte alls, vi bråkade hela tiden och till slut var vi båda där olika tider för att slippa se varandra. Om vi skulle råka mötas vid något missförstånd om fordring tex gick vi för det mesta förbi varandra utan att ens se på varann. Samtidigt hade jag bekymmer med skolan och när jag för 4 månader sedan fick en djup deprission och ätstörning vart ponnyn lidande. Han lämnades tillbaka till ägaren för två månader sedan och dem var glada över förändringen på ponnyn. Nu så mår jag lite bättre igen men saknar hästarna så att det gör ont. Jag är absolut inte redo än för att ha en foder- eller egen häst. Då finns nog risken att det blir för mycket och det blir ett tvång att måste rida och mocka istället för ett intresse. Jag bor i Jämtland, i Strömsund närmare bestämt. Om ni kollar efter medryttarhästar här finns det inte mycket att välja bland. Jag vill inte ha bestämt några dagar jag SKA rida och sköta stall. För att inte ledsna igen tror jag att allt måste vara villkorslöst och frivilligt från början. Vi kan inte åka flera mil heller för att få ha en medryttarhäst.
Hur kan man lösa sånna här problem? Någon som har erfarenheter?
