Säga nej till ett barn.

[Djurjouren]

Sv: Säga nej till ett barn.

Som mamma till ett autistiskt barn så hade jag sagt nej, faktiskt SKRIKT nej och sprungit åt andra hållet om jag fick reda på att mitt blivande adoptivbarn var autistiskt.
Det är otroligt påfrestande med såna barn, jag unnar inte min värsta ovän att få ett sånt barn.
Givetvis älskar jag mitt barn och han är världens gulligaste på sitt lilla vis men tänk så trevligt det hade varit med ett normalt barn.
Så jag tycker absolut att man får tacka nej.

 

[oz_joj]

Sv: Säga nej till ett barn.

KL

Jag har pratat med folk som adopterat och en av dem berättade för mig om en kamrat som är ensamstående och adopterade ett handikappat barn. Som jag fick det berättat för mig kunde man kryssa i att man var villig att ta emot ett barn med åtgärdsbart handikapp (tex gomspalt) och antagligen även kroniskt handikapp. Om man var villig att ta emot ett handikappat barn uppfattade jag det som att väntetiden var kortare och är man redan ensamstående kan tydligen väntetiden vara längre i vissa länder.

Jag har även förstått det som att man inte kryssar för vilket land man helst vill adoptera från utan man väljer ett land och det blir det. Då kan man själv se om man passar för det landet, tex om man har varit gift det x antal år som just det landet kräver.

 

[No1]

Sv: Säga nej till ett barn.

Som mamma till ett autistiskt barn så hade jag sagt nej, faktiskt SKRIKT nej och sprungit åt andra hållet om jag fick reda på att mitt blivande adoptivbarn var autistiskt.
Det är otroligt påfrestande med såna barn, jag unnar inte min värsta ovän att få ett sånt barn.
Givetvis älskar jag mitt barn och han är världens gulligaste på sitt lilla vis men tänk så trevligt det hade varit med ett normalt barn.
Så jag tycker absolut att man får tacka nej.

Gud så starkt av dig att erkänna det!!
Men du är knappast ensam! Har en mamma som i många år arbetat med handikappade barn. Barn med olika förståndshandikapp/fysiska och multihandikappade (aspberger, autism m.m.).
Hon berättar om hur dessa barn har våndandes föräldrar med konstant dåligt samvete.
Av de barnen hon har hand om så är det väldigt få som har bra konktakt med sina föräldrar vilket inte är till glädje för någon.

 

[Inte_Ung]

Sv: Säga nej till ett barn.

En annan tanke som slog mig är huruvida det är moraliskt riktigt av ett land att försöka adoptera bort handikappade barn.

Men hur moraliskt riktigt är det då att dränera ett land på sina friska barn?

Rika I-världen köper vad den vill ha och kvar blir det ratade skräpet.
Är det så som det skall vara?

Jag tror att Utlandsadoption är en svår moralisk fråga.

 

[Inte_Ung]

Sv: Säga nej till ett barn.

Men samtidigt så är det ju ett erbjudande.
Om man vill ha barn starkt nog och inte orkar med att vänta, så kanske man hade blivit glad ändå över erbjudandet.

Att tacka nej till ett friskt tvillingpar kan ju ge någon annan som gärna vill ha 2 på en gång en chans.

 

[Björk]

Sv: Säga nej till ett barn.

Jag tycker inte att folk är hemska för att de gör ett aktivt val för deras liv, men ur moralisk synvikel frågade jag mer, vad som kan verka rätt och riktigt...

*yrar*

Då står vi nog i samma läge du och jag. Jag tycker också det är en svår fråga. Jag skulle ha svårt att bestämma mig själv om jag stod i samma läge. Jag vet att jag förnuftsmässigt skulle tacka nej till ett adoptivbarn med autism, men jag tror inte jag skulle gå opåverkad genom livet över det valet. Jag skulle nog fundera en del på varför jag prioriterade min "bekvämlighet" framför att hjälpa detta barn. Min sambo tror jag lättare skulle kunna säga nej tack utan att fundera så mycket på saken. Jag har väldigt svårt att moralisera över folks val vad gäller barn och valen över abort eller friskt/sjukt barn att adoptera. Enligt min mening är väl det "rätta och riktiga" det som personen beslutar sig för. Den som beslutar sig göra abort har gjort ett moraliskt riktigt beslut (utifrån sin individuella situation) och den som väljer att tacka nej till sjukt adoptivbarn gör rätt utifrån sin situation. Liksom du säger är i regel en abort rätt genomtänkt; det är inget man gör på "rutin". De jag träffat som gjort det har alla tänkt på det efteråt och även om de var säkra på sitt beslut där och då så har de ändå haft tankar omkring saken även efter aborten. Jag tror det är likadant för den som säger nej tack till adoptivbarn; det är inte någon piece of cake så att säga. Och vi får väl anta att de allra flesta fattar ett helt riktigt beslut utifrån sina förutsättningar.

 

[Inte_Ung]

Sv: Säga nej till ett barn.

Jag vet en som valde bort ett adoptivbarn.
De löste den moraliska biten genom att ordna det bra för barnet på plats.
De tog alltså ett ansvar för barnets framtid utan att genomföra adoptionen.
Och följde upp barnet genom livet.

Det tyckte jag var en mycket bra lösning.

 

[Björk]

Sv: Säga nej till ett barn.

Jag vet en som valde bort ett adoptivbarn.
De löste den moraliska biten genom att ordna det bra för barnet på plats.
De tog alltså ett ansvar för barnets framtid utan att genomföra adoptionen.
Och följde upp barnet genom livet.

Det tyckte jag var en mycket bra lösning.

Ja, det låter jättebra.

Och jag tänkte lite på detta innan i tråden. Att man kan ju dra det hela hur långt som helst och fundera över hur moraliskt det är att inte FLER adopterar tex. Eller hur moraliskt det är att jag som hästägare prioriterar dhästägandet istället för att lägga mitt överskott på att hjälpa alla de människor som dör ute i världen pga svält.

Massor av barn (och vuxna) dör ju dagligen pga för lite mat, sjukdomar och annat. Det är bara att inse: vi i västvärlden skulle kunna göra MYCKET MYCKET mer.

 

[No1]

Sv: Säga nej till ett barn.

Men samtidigt så är det ju ett erbjudande.
Om man vill ha barn starkt nog och inte orkar med att vänta, så kanske man hade blivit glad ändå över erbjudandet.

Att tacka nej till ett friskt tvillingpar kan ju ge någon annan som gärna vill ha 2 på en gång en chans.

Jamen precis! Väljer man att tacka JA till det som erbjuds, med eller utan handikapp så har man förhoppningsvis tänkt över beslutet och känner sig nöjd/bekväm till beslutet.

Men jag förstår absolut de som tackar nej och behöver inte orda om det.
Som du skriver så innebär ett nej i detta fall att någon annan kan tacka ja

 

[Görel]

Sv: Säga nej till ett barn.

En annan tanke som slog mig är huruvida det är moraliskt riktigt av ett land att försöka adoptera bort handikappade barn.

Många gånger syns inte ett handikapp förrän ett barn blivit äldre.

När det gäller grövre handikapp så är de ofta en anledning till att föräldrar i fattiga länder lämnar sina barn till adoption.

Dessutom så saknar många av de länder som ger oss barn för adoption möjlighet att ge barnen erfoderlig vård. Gomspalt och klumpfot är två handikapp som flera barn som lämnats för adoption har, och det är handikapp som vi i västvärlden kan åtgärna.

 

[Yrja]

Sv: Säga nej till ett barn.

Man ska inte ta hand om ett barn som man inte tycker om. Det är grymt mot barnet om det visar sig att det inte kommer att fungera.

I jämförelse med att skaffa barn på naturlig väg så är det i det fallet en risk man tar. och man har en annan typ av naturliga känslor för ett barn som är "ens eget". Jag säger inte att jag tycker att det är ok att man inte kan älska alla barn, oavsätt skada, men så är det. Och för barnets skull är det då bäst att det får andra föräldrar.

Själv kan jag inte förstå hur en sån sak kan påverka ett sånt val.

 

[Irre-76]

Sv: Säga nej till ett barn.

Nu hittar jag ingen bra situation att jämföra med, men det fick mig att tänka tillbaka till en hemlös katt jag tog hand om. Träffade han och tog in han fast han hade ett haltande ben och en avbiten svans. Jag älskade han i massor, men han blev sjuk och avlidades efter 6 månader och jag grät floder.

Sen skaffade jag 2 katter ett tag senare och då valde jag givetvis 2 st friska katter, vilka jag också älskar.

Vad jag menar är precis som några av er skriver: Fick jag ett barn med handikapp av något slag som jag inte kunde välja över så älskar jag det barnet lika mycket och skulle inte välja bort, men hade jag fått ett val som jag fick senare med katterna så väljer jag de friska.

 

[No1]

Sv: Säga nej till ett barn.

Nu hittar jag ingen bra situation att jämföra med, men det fick mig att tänka tillbaka till en hemlös katt jag tog hand om. Träffade han och tog in han fast han hade ett haltande ben och en avbiten svans. Jag älskade han i massor, men han blev sjuk och avlidades efter 6 månader och jag grät floder.

Sen skaffade jag 2 katter ett tag senare och då valde jag givetvis 2 st friska katter, vilka jag också älskar.

Vad jag menar är precis som några av er skriver: Fick jag ett barn med handikapp av något slag som jag inte kunde välja över så älskar jag det barnet lika mycket och skulle inte välja bort, men hade jag fått ett val som jag fick senare med katterna så väljer jag de friska.

En annan jämförelse
En del tar katter från katthem och andra tar omplaceringshundar.
Jag skulle aldrig göra det.
Jag vill välja ras, föräldrar och framförallt vill jag ha en kattunge/valp för att slippa en massa extra problem.

 

[Tokmaja]

Sv: Säga nej till ett barn.

Precis, jag skulle säkerligen också tacka nej till ett handikappat barn om jag stod inför det valet, men det valet skulle dock ändå påverka mig resten av mitt liv, tankar om det valet, om jag gjorde rätt eller fel i att just tacka nej.
Nu är det ju i o f svårt att leva sig in i den situationen, men i alla fall...

 

[havreflinga]

Sv: Säga nej till ett barn.

Ingen, absolut ingen vill väl ha ett skadat barn?

Det beror på om du pratar om barn som redan finns, eller skapandet av nya barn.

Av de barn som finns vill jag gärna ta hand om ett skadat, och jag vet att jag inte alls är ensam om det.

Tokmaja: Jag håller med om att det låter hemskt att adoptivföräldrar dissar vissa barn, men eftersom det finns människor som faktiskt vill ha barn som andra dissar, så är det nog ändå bäst att möjligheten att välja bort finns. Rätt barn till rätt förälder, typ.

 

[Sar]

Sv: Säga nej till ett barn.

Tokmaja: Jag håller med om att det låter hemskt att adoptivföräldrar dissar vissa barn, men eftersom det finns människor som faktiskt vill ha barn som andra dissar, så är det nog ändå bäst att möjligheten att välja bort finns. Rätt barn till rätt förälder, typ.

Klokt resonerat!