Sådant som inte går att förklara: övernaturligt

[Squie]

Onödigt.

 

[athena_arabians]

Förr trodde man på olika odjur och idag är det spöken. Det övernaturliga går i mode av vad man hör och ser. Mycket har med Hollywood att göra. Mycket är önsketänkande och synvillor. Vad är mest troligt; att du hör ett spöke eller att det var vind, kyla /värme, drag, synvilla, hallucinationer, möss, fåglar osv? Som sagt, det finns alltid en förklaring. Att söka svaret hos spöken för att man inte hunnit uppfatta vad som hände eller saknat information om händelsen ser jag som långsökt. Men man får ju tro vad man vill

Det har inget med Hollywood att göra. Mycket av det självklara i dagens vetenskap var magi för 1000 år sedan. Att vi skulle kunna förklara allting idag ser jag som den ultimata hybrisen.

Med det sagt, jag är en extremt skeptisk naturvetare. Dock har jag och mina släktingar varit med om för mycket som inte går att förklara med dagens vetenskap. Dvs jag är öppen för att det finns saker vi helt enkelt inte kan förklara (och kanske aldrig kommer att kunna göra). Jag har också upplevt saker samtidigt som många andra (en nästan full kyrka och prästen lade definitivt märke till vad som hände eftersom denne kommenterade det efteråt) så det var inte bara i min skalle.

Jag tror inte på helande kristaller, seanser, spöken osv men ibland får man uppleva något som är oförklarligt. För mig ger det tillvaron en ytterligare dimension.

 

[purity_666]

Min mamma var med om en sak. Ska tilläggas att hon absolut inte är vidskeplig eller tror på spöken, andar eller sånt. Hon har aldrig uppfattat något igen.

För runt 30 år sen var min farfar döende. Alla vuxna, utom mamma, var på sjukhuset och vakade. Mamma var kvar i farmor och farfars hus med oss barn (de bor i Finland och vi bodde hos dom när vi var där) Mamma satt i vardagsrummet och läste, vi barn sov. Plötsligt kände hon som en stark kyla, ett vinddrag liksom eller en känsla. Hon tittade upp från boken och såg klockan, sen var det inte mer med det. Hon fick sen veta att farfar dog precis det klockslaget.

Visst, det kan ha varit vinden, kanske nåt av oss barn gick upp utan att visa oss för mamma, men att det var just det klockslaget är ju lite för bra för att vara slumpen.

 

[Korven]

Jag struntar fullkomligt om nån inte tror på vad man själv sett /hört/känt . Vissa saker går inte att förklara och då får det vara så.

 

[athena_arabians]

@purity_666: Jag ser det som att en människa har interagerat med så många under sitt liv. Att den energin bara skulle försvinna tror jag inte på. Jag tror inte att personen blir kvar som något spöke med sin exakta personlighet kvar men att energin stannar kvar ett tag, ibland under en längre tid och ibland en kortare.

Kanske lite väl naturvetenskapligt förklarat

 

[purity_666]

@purity_666: Jag ser det som att en människa har interagerat med så många under sitt liv. Att den energin bara skulle försvinna tror jag inte på. Jag tror inte att personen blir kvar som något spöke med sin exakta personlighet kvar men att energin stannar kvar ett tag, ibland under en längre tid och ibland en kortare.

Kanske lite väl naturvetenskapligt förklarat

Ja min mamma kände mest att han tog en sväng i huset liksom, en sista titt. Det var som sagt mer en känsla, en rysning som fick henne att titta upp. Så ingen gestalt eller ljud eller så. Hon har aldrig upplevt nåt igen. Inte när hennes mamma gick bort heller, så tror inte hon inbillat sig det hela.

Energier kan jag köpa också, men tror inte heller på att själva personen finns kvar.

 

[AraSlei]

Jag var med om en otäck sak för några år sedan när jag åkte till jobbet, även om jag inte vet om den var direkt övernaturlig..

Jag brukar åka en tvärsöver-väg, det gamla stuket på 70-väg där man precis kan mötas två bilar. Den är ganska snirklig, men jag kör den många gånger i veckan och känner till den väl. Det finns inte så mycket hus längs med vägen, så ibland tenderar det att gå rätt fort på en del av sträckorna.. En eftermiddag när jag var på väg för att jobba kvällspass var jag lite sen och körde rätt fort mot en halvskarp kurva, en sådan där man inte ser hur vägen fortsätter pga sly och buskar.
När jag närmade mig den fick jag någon form av "insikt" om att jag verkligen borde sakta ner och handlade rent impulsivt med att bromsa hårt innan kurvan och ta ner hastigheten rejält. När jag några sekunder senare kom in i kurvan och fick sikt över resten av vägen fick jag tvärnita för en stor älgtjur som stod stilla mitt på vägen. Hade jag kommit emot honom i närmare 100 som jag gjorde först hade jag aldrig fått stopp på bilen, det var precis att jag fick stopp när jag kom i 50.

Jag har kört den vägen många gånger både innan och efter (varje dag till jobbet i princip) och inte behövt bromsa för några vilt eller fått någon annan typ av "insikt"
Hursom är jag tacksam för att någon varnade mig, om det nu var så.

 

[Korven]

@AraSlei Jag var med om en liknande händelse. En krokig väg där man nästan aldrig möter en bil. Nånting knackar mig på axeln så jag vänder mig om för att titta och samtidigt bromsar ner såklart, då kommer en bil farande. Bilen har dessutom inget baksäte , bara en vägg

 

[avslutat medlemskap]

@purity_666: Jag tror inte att personen blir kvar som något spöke med sin exakta personlighet kvar men att energin stannar kvar ett tag, ibland under en längre tid och ibland en kortare.

Kanske lite väl naturvetenskapligt förklarat

Energi kan aldrig förstöras, bara omvandlas till andra energiformer.

Jag har en fyrbent följeslagare med på mina skogspromenader, hovklapper går inte att ta miste på, inte heller snusandet i håret.

 

[Narcissa]

Jag förstår inte att så många så tvärsäkert kan säga att saker inte finns. Det räcker att vända blicken ut mot universum för att förstå att vi ingenting vet. Människan förstår så väldigt lite om allt runt oss och att tro att vi vet tyder på storhetsvansinne.
Man vet att det finns många fler dimensioner än de tre som vi kan se.
Kolla gärna upp strängteorin som är ledande inom rymdforskning nu.
Att bara tro på det vi ser är enligt mig rätt korkat.

 

[avslutat medlemskap]

Jag förstår inte att så många så tvärsäkert kan säga att saker inte finns. Det räcker att vända blicken ut mot universum för att förstå att vi ingenting vet. Människan förstår så väldigt lite om allt runt oss och att tro att vi vet tyder på storhetsvansinne.
Man vet att det finns många fler dimensioner än de tre som vi kan se.
Kolla gärna upp strängteorin som är ledande inom rymdforskning nu.
Att bara tro på det vi ser är enligt mig rätt korkat.

Jag brukar säga att det enda säkra vi vet är att vi ingenting vet.

 

[Masse]

Jag tror väl egentligen inte på sådant här men det händer saker hemma på vår gård som inte går att förklara.
Det mest oförklarliga hände för två eller tre år sedan. Det var på sensommaren/hösten som jag hörde att vi hade fått in gnagare i huset. Vi hade haft råttor vintern innan och fått gift av Anticimex, jag visste att vi hade kvar av det. Därför tänkte jag ta fram det och lägga ut av det. Vad jag kom ihåg så stod det under diskbänken.
Sagt och gjort jag tog på handskar och dök in under vasken. Oh hoppsan! Jag hade glömt att det hade varit läckage och att vi hade behövt flytta undan allt som stod där. Kom inte ihåg vart jag hade ställt det heller. Tänkte att jag får fråga när resten av familjen kommer hem.
Nu var det så att dagen efter detta så skulle jag åka bort en vecka på kurs. Med mitt teflonminne glömde jag givetvis bort både gnagare och att fråga var vi ställt sakerna innan jag åkte. Inte kom jag ihåg det heller när jag kom hem efter kursen.
Så nästa arbetsdag, jag började tidigt på morgon och min man som var den enda som var hemma låg och sov när jag körde. Vid åtta tiden ringer han till mig och är rätt upprörd.
- Vill du ta livet av mig? Var det nödvändigt att ställa upp råttgiftet på diskbänken på skärbrädan?
Jag hade definitivt inte ställt det där, jag hittade ju det inte ens. Inte heller stod det där när jag åkte till jobbet på morgonen. Vårt kök har sådan layout att det inte går att missa något som står på skärbrädan.

Vi än idag inte fått något svar på hur och när det kom dit. Det har definitivt inte stått någonstans uppe på diskbänken sedan vi tog ut det ur vaskskåpet.

 

[Mia_R]

Jag tror att det egentligen finns förklaringar till allt, bara det att vi fortfarande inte vet vad det är, lika lite som människan tidigare kände till elektricitet eller gravitation. Det är ju inte så att folk trillade av jordklotet innan Newton lade fram sin teori.

Det vi idag tycker är oförklarligt finns det kanske en fullt naturlig förklaring till om 100 år, sen om det är parallella universum, kontakt med andevärlden, tidsresor, aliens eller spagettimonstret låter jag vara osagt. Jag tror däremot inte på att allt är inbillning utan att det oförklarliga som händer mig och andra är just oförklarligt men inte mindre verkligt.

 

[Grazing]

Jag har ofta och undrar ofta huruvida man är frisk eller inte när man hör/ser/märker saker och ting. Jag som har lätt för psykoser hör ju mängder av grejer emellanåt. Hur vet man liksom vad en hallucination är och vad som är riktigt.

Tex ibland när jag är ute och går i skogen med hunden så "hör" jag någon gå bakom mig, kollar ofta bakom mig. Ropar in hunden för att nu hör jag minsann en joggare osv. Men aldrig någon där. Det är tydligen en del av psykosen så att säga enligt läkaren. Andra som hör fotsteg osv, då är det förklarat som övernaturligt..jag förstår inte det där.

Dock en faktiskt spöklig gång som egentligen kanske inte var läskig just då men som jag tycker är läskig när jag tänker på det är när jag mötte en ljusblond blekare tjej i skogen på en av alla vovvepromenaderna. Hund som då var mera valp la inte märke till henne i början alls mer en att kika bakåt då och då och bara det är konstigt, hon gick strax bakom mig ett bra tag innan min hund vände om och hälsade lite och hon började prata med mig. Alltså mitt i skogen, ingen stig direkt eller så. Hon började prata, hade hundar hemma osv. Sen kom vi ut ur skogen, ut på en gångväg och hon sa att jag ska häråt och sen gick hon inåt skogen igen och försvann.

Jag har aldrig sett henne innan eller efter, tänkte om hon nu har hundar hemma varför går hon ensam i skogen och söker kontakt med min vovve, hon bara verkligen från ingenstans dök upp och gick bakom mig helt plötsligt, i skogen. På en väg som bara leder liksom runt. Vem går i skogen bara sådär och sen bara försvinner bara sådär. Antagligen bara någon ute på promenad men just sättet hon pratade på och hur engagerad hon var i sina hundar osv så tycker jag det är konstigt att gå en promenad själv sådär.

Såndär historia som jag tycker blir läskigare för varje gång jag tänker på den, direkt efter tänkte jag inte på det alls som konstigt.

Jag hoppas inte det finns spöken för övrigt då jag är otroligt rädd för att se något, dock så tror jag på energier, har det hänt något på en plats, om någon har dött på en plats så tycker inte jag det är konstigt att man kan få en känsla på den platsen då ju säkerligen någon energi är kvarlämnad.

 

[athena_arabians]

@Grazing: Det behöver inte vara att någon dött för att man ska känna saker. Kärlek känns det också

 

[BulletForMyValentine]

Jag bor i ett hus där det är väldigt mkt övernaturlig aktivitet. Jag är även medial/öppen för övernaturliga väsen, jag uppfattar så mkt mer än vad övriga personer i huset gör. Det är roligt på ett sätt men samtidigt krävande för jag måste "stänga av" ibland för att inte gå på högvarv hela tiden.

Men tillbaks till huset, här är som sagt väldigt mkt aktivitet
Skuggor,fotsteg, beröringar, smällar, ytterdörren som låser sig när man är ute på gården, saker som flyttar sig, spök-katten som springer över gräsmattan och försvinner framför fötterna. Påtagligast är nog gubben innanför ytterdörren som ryter Ut ur mitt hus! när man går in i sitt egna hus

 

[FannyN]

I min mans hus spökar det. Jag har sett två gubbar flera gånger. De låter också. Jag ser både dem tydligt och rakt genom dem. Det sjuka är att de aldrig skrämt mig. En vän som var med höll däremot på att smälla av när vi såg dem samtidigt.

 

[sjoberga]

Att den som upplever det inte kan förklara det betyder inte att det inte går att förklara.

Särskilt intensivt uppträdande verkar sådana upplevelser vara hos dem som har tillgång till väldigt begränsade förklaringsmodeller för sin omvärld.

För mig antyder det ett ganska starkt ointresse för att ta reda på hur denna omvärld egentligen fungerar, att hänvisa till att det inte skulle gå att förklara.
Tänk om mänskligheten hade haft den inställningen som helhet, då hade vi varit kvar på stenåldern.

Trots alla dessa påstådda upplevelser och medier så har ingen håvat in storkovan än:
https://en.wikipedia.org/wiki/One_Million_Dollar_Paranormal_Challenge

Men många har misslyckats. Så klart.

 

[Raderad medlem 6459]

Apropå att någon nämnde strängteori: De jag känner som faktiskt studerat fysik blir tokiga på när uppenbart okunniga människor försöker använda vetenskapliga begrepp för att ge legitimitet åt sin vidskepelse.

Lite som den här damen:

 

[sjoberga]

Apropå att någon nämnde strängteori: De jag känner som faktiskt studerat fysik blir tokiga på när uppenbart okunniga människor försöker använda vetenskapliga begrepp för att ge legitimitet åt sin vidskepelse.

Lite som den här damen:

Det där var så jävla dumt så det nästan var roligt. Förutom att jag vet att liknande används dagligen av kvacksalvare för att lura av sjuka människor deras pengar. Då blir det mindre roligt och mer intressant att skänka pengar till science projects för unga.