Så vad ska jag bli nu då?

[Vallmo]

Jag valde att bli ssk, ville ha ett yrke som var gångbart i de flesta länder eftersom jag ville fortsätta resa men inte som turist.
Under åren utbildade jag mig till det som då hette B psykolog vilket ledde till arbete som socialsekreterare inom missbruksvården (3 år) sedan fortsatte jag o blev A psykolog (2 år), detta var innan psykolog blev ett legitimationsyrke.

Jag valde också yrket för att jag skulle kunna resa och jobba.
Första året, direkt efter examen åkte jag till England och jobbade på uppvaket (nyopererade patienter). Det var kul.

Jag tycker sjuksköterska är ett helt ok jobb att ha faktiskt, men jag skulle inte rekommendera det till någon, som kanske märks.
Det är på tok för stressigt och underbetalt för att jag med gott samvete skulle kunna gå i god för yrkesvalet.

 

[lil-sis]

Lokförare?

Egentligen ja.

Men det dröjer innan jag kan lämna barnet för en utbildning på annan ort

 

[Bison]

Egentligen ja.

Men det dröjer innan jag kan lämna barnet för en utbildning på annan ort

Själva skolan är väldigt chill, börjar 12 på måndagar, slutar 12 på fredagar. Då är det värre med lian om du hamnar långt bort.
Annars är det bra och omväxlande och jobb finns det massor.

 

[Dressyrtjejen_97]

Jag skulle inte rekommendera dig att bli ssk.
Det är absolut i grunden ett bra jobb, men som arbetssituationen ser ut idag och gjort de senaste åren är det inte värt det.
Mamma är ssk, och tog examen tidigt 80-tal. Sedan -91 jobbar hon på en mottagning. Och trots att det ändå är en (enbart) dagöppen mottagning är arbetsmiljön hemsk tydligen. De är underbemannade så det skriker om det, och får trolla med knäna så gott som dagligen för att få det att gå runt någorlunda. Enligt henne så funkade det bra, arbetsmiljön var helt ok etc fram till runt millenieskiftet. I början av 00-talet var det fortfarande okej, men började bli "tajtare"/"tyngre". Sedan slutet av 00-/början av 10-talet har dock situationen varit rent av fruktansvärd, som ovan beskrivet. Och ingen ljusning ser ut att vara på väg heller, tyvärr. Inte innan hon går i pension (7 år) tror hon iaf

 

[WhoIsItAgain]

SSK skulle jag bara läsa till om jag (du) kan tänka dig jobba i Norge. Sen finns det BRA ställen också. Min syrra är skk på (nu ska vi se om jag kommer ihåg rätt) Medicin-IVA i Västerås. De har en helt okej arbetsmiljö. Själv jobbar jag inom vården (ej sjukhus) utomlands. Rena drömmen om du bara hittar rätt arbetsgivare, vilket jag turligt gjort. Vi har en extra semesterlön (alltså utöver semester ersättningen) som utbetalas i juni. I juli och augusti kommer 2 extra löner i form av bonus (om firman går bra men hittills har den kommit alla år jag jobbat) på 800 Euro var varje månad. Sen en jullön extra i december. Så vi har i princip 14 månadslöner på 1 år och 2 Bonusutbetalningar. Lägg sen till att jag själv lägger upp min tur i samråd med mina patienter (till 90% finns några få med "fasta" tider). Jag kan tex som idag när det körde ihop sig, ringa en patient som hade dusch idag och fråga om det går lika bra imorgon. Är vi överens lägger sig ingen i om patienten duschar idag eller imorgon.
På mitt första jobb här hade vi inte det och en arbetsmiljö som var bra första 2 åren för att sedan rasa ihop så jag bytte jobb.

Finns bara en nackdel. De där fördjävliga delade passen. Jobbar en dubbelvecka 11-14 och börjar sen igen någon gång mellan 16-17 (beroende på vilka patienter jag har) och slutar runt 21.45. I princip är hela dagen förstörd. Och det 7 dagar på raken. Men å andra sidan jobbar jag sen bara 4-5 timmar om dagen i 5 dagar veckan därpå. Men helt ledig är vi bara 4 dagar i månaden och det är lite blääää. Men så är det överallt så byta firma hjälper liksom inte.

Lång radda om någon som kanske inte är aktueller för dig men om andra funderar på vården så kan ni tänka er jobba utomlands säger jag KÖR. Men i Sverige. Nej, skulle aldrig i livet jobba inom vården i Sverige.

 

[vallhund]

Dom sista 14 åren arbetade jag natt inom akutpsykiatri. 32,22 timmar i veckan utslaget på 6 veckor, en vecka ledigt. Heltidslön + OB, helt OK.

 

[lil-sis]

Grejen med SSK är att jag även har flera fd busskollegor som bytt och utbildat sig till SSK och jobbar och trivs, även på stora sjukhuset i närmsta stora staden.

Hur som helst behöver jag ju inte bestämma mig bums NU. Tur det

Har jag inte bestämt mig tills ansökningen går ut får det bli naturtekniskt basår.

 

[Petruska]

Jag tror att de flesta inte brinner för ett visst yrke. Fördelen med det är ju att man då kan välja utifrån andra parametrar, typ geografi/avstånd, hur lätt/svårt det är att jobb, lön etc. Nästan vad som helst är ju bättre än att lalla omkring hemma, så att göra det i åratal medan man väljer mellan rätt likvärdiga alternativ verkar feltänkt.

 

[Kattennizze]

Jag tror att de flesta inte brinner för ett visst yrke. Fördelen med det är ju att man då kan välja utifrån andra parametrar, typ geografi/avstånd, hur lätt/svårt det är att jobb, lön etc. Nästan vad som helst är ju bättre än att lalla omkring hemma, så att göra det i åratal medan man väljer mellan rätt likvärdiga alternativ verkar feltänkt.

Menar du det? Jag brinner verkligen för mitt yrke! Jag kan nog tänka mig att arbeta som ssk också men tycker nog inte att omvårdnad riktigt är min grej, när jag tänker efter.

 

[Kattennizze]

SSK skulle jag bara läsa till om jag (du) kan tänka dig jobba i Norge. Sen finns det BRA ställen också. Min syrra är skk på (nu ska vi se om jag kommer ihåg rätt) Medicin-IVA i Västerås. De har en helt okej arbetsmiljö. Själv jobbar jag inom vården (ej sjukhus) utomlands. Rena drömmen om du bara hittar rätt arbetsgivare, vilket jag turligt gjort. Vi har en extra semesterlön (alltså utöver semester ersättningen) som utbetalas i juni. I juli och augusti kommer 2 extra löner i form av bonus (om firman går bra men hittills har den kommit alla år jag jobbat) på 800 Euro var varje månad. Sen en jullön extra i december. Så vi har i princip 14 månadslöner på 1 år och 2 Bonusutbetalningar. Lägg sen till att jag själv lägger upp min tur i samråd med mina patienter (till 90% finns några få med "fasta" tider). Jag kan tex som idag när det körde ihop sig, ringa en patient som hade dusch idag och fråga om det går lika bra imorgon. Är vi överens lägger sig ingen i om patienten duschar idag eller imorgon.
På mitt första jobb här hade vi inte det och en arbetsmiljö som var bra första 2 åren för att sedan rasa ihop så jag bytte jobb.

Finns bara en nackdel. De där fördjävliga delade passen. Jobbar en dubbelvecka 11-14 och börjar sen igen någon gång mellan 16-17 (beroende på vilka patienter jag har) och slutar runt 21.45. I princip är hela dagen förstörd. Och det 7 dagar på raken. Men å andra sidan jobbar jag sen bara 4-5 timmar om dagen i 5 dagar veckan därpå. Men helt ledig är vi bara 4 dagar i månaden och det är lite blääää. Men så är det överallt så byta firma hjälper liksom inte.

Lång radda om någon som kanske inte är aktueller för dig men om andra funderar på vården så kan ni tänka er jobba utomlands säger jag KÖR. Men i Sverige. Nej, skulle aldrig i livet jobba inom vården i Sverige.

Får jag fråga dig vilket land det är och vad du jobbar som? Svara självklart om du vill!

 

[Petruska]

Menar du det? Jag brinner verkligen för mitt yrke! Jag kan nog tänka mig att arbeta som ssk också men tycker nog inte att omvårdnad riktigt är min grej, när jag tänker efter.

Jag tycker att det verkar osannolikt att personers inre brand skulle matcha arbetsmarknadens struktur.

 

[lil-sis]

Jag tror att de flesta inte brinner för ett visst yrke. Fördelen med det är ju att man då kan välja utifrån andra parametrar, typ geografi/avstånd, hur lätt/svårt det är att jobb, lön etc. Nästan vad som helst är ju bättre än att lalla omkring hemma, så att göra det i åratal medan man väljer mellan rätt likvärdiga alternativ verkar feltänkt.

Nej gå hemma är inte planen.
Mer än den tid V behöver för att mogna nog för att trivas på förskolan.

Däremot är det skönt att inte ha ett tvång (just nu) att vara klar om två år exv för det skulle ju minska möjligheterna rejält.

 

[Kattennizze]

Jag tycker att det verkar osannolikt att personers inre brand skulle matcha arbetsmarknadens struktur.

Hur menar du? Jag kanske är trög idag, men utveckla gärna hur du tänker.

 

[Alexandra_W]

Jag tror många yrken går utmärkt att ha utan att brinna för dem. Men om man ska välja ett yrke där t ex arbetsmiljön är extra påfrestande blir det nog ohållbart om det inte är det man VILL ägna sig åt.

Sen blir nästan allt roligt när man lär sig mer. Men det är skillnad utbilda sig till ekonom (påhittat ex) för det är brett och bra arbetsmarknad och på att utbilda sig till ssk för det är brett och bra arbetsmarknad. För att orka med hur det idag ser ut för ssk så bör man vilja bli det tror jag. Inte bara välja det för man inte kommer på nåt annat.

Så tror i alla fall jag.

 

[Petruska]

Hur menar du? Jag kanske är trög idag, men utveckla gärna hur du tänker.

Jag menar helt enkelt att sånt man brinner för, om man är en sån som brinner, inte motsvaras av befintliga yrken och försörjningsmöjligheter.

Arbetsmarknaden är ju i vår form av samhälle inte heller alls till för att vi ska få göra det vi brinner för.

 

[Kattennizze]

Jag menar helt enkelt att sånt man brinner för, om man är en sån som brinner, inte motsvaras av befintliga yrken och försörjningsmöjligheter.

Arbetsmarknaden är ju i vår form av samhälle inte heller alls till för att vi ska få göra det vi brinner för.

Ja absolut så är det. Därför tycker jag t ex att medborgarlön är en alldeles utmärkt ide. Men det hindrar inte mig från att jag är privilegierad att verkligen ha ett yrke jag brinner för. Jag kan tänka mig att t ex en konstnär som kan försörja sig på ett rimligt sätt också har ett sådant privilegium.

 

[WhoIsItAgain]

Får jag fråga dig vilket land det är och vad du jobbar som? Svara självklart om du vill!

Bor i Tyskland och jobbar inom (nästan) motsvarande hemtjänsten. Men här är hemtjänsten mer renodlad på vård (inkl personlig hygien). Vi städar inte, handlar inte, tvättar inte osv. Det finns andra firmor som gör det kallas Nachbarshilfe (Grannhjälpen typ fast det är anställda i en firma som gör det).

 

[Lilla_Gubben]

Nästa höst är det dags att skaffa en sådan där "riktig" utbildning.

Men hur vet jag egentligen vad jag vill göra resten av livet?

När jag slutade jobba förra året var planen apotekare och det är inte uteslutet på något vis.

Finns funderingar på SSK också.

Jag vill kunna jobba annat än kontorstider (ja trots barn).

När jag körde buss var rullande schema 3 dagar jobb 2 dagar ledigt perfekt. Men lite för mycket helg som livet är nu.

För att kunna läsa till apotekare måste jag först läsa naturtekniskt basår och det i sig lösgör ju ännu fler möjligheter.

Du har inte funderat på röntgensjuksköterska? Det är en egen utbildning, du behöver inte vara ssk i grund och botten. Finns både som distansutbildning (Luleå) och vanlig i både Stockholm (Flemingsberg) och Uppsala. Bristyrke...

 

[lil-sis]

Du har inte funderat på röntgensjuksköterska? Det är en egen utbildning, du behöver inte vara ssk i grund och botten. Finns både som distansutbildning (Luleå) och vanlig i både Stockholm (Flemingsberg) och Uppsala. Bristyrke...

Bra tips!

 

[Inte_Ung]

Jag tycker att det verkar osannolikt att personers inre brand skulle matcha arbetsmarknadens struktur.

Men det gör det faktiskt.
Min exmake, min sambo och jag brinner och har nog alltid brunnit för våra yrken.
De flesta av mina bussförarkollegor brinner faktiskt för sitt jobb, de gillar det verkligen.
Innan jag började med att köra buss så hade jag nästan inte träffat någon som inte brann för sitt jobb.