Så vad ska jag bli nu då?

[lil-sis]

Nästa höst är det dags att skaffa en sådan där "riktig" utbildning.

Men hur vet jag egentligen vad jag vill göra resten av livet?

När jag slutade jobba förra året var planen apotekare och det är inte uteslutet på något vis.

Finns funderingar på SSK också.

Jag vill kunna jobba annat än kontorstider (ja trots barn).

När jag körde buss var rullande schema 3 dagar jobb 2 dagar ledigt perfekt. Men lite för mycket helg som livet är nu.

För att kunna läsa till apotekare måste jag först läsa naturtekniskt basår och det i sig lösgör ju ännu fler möjligheter.

Hjälp.

 

[Killaloe]

Min spontana tanke är - läs naturvetenskapligt basår och bestäm dig sen? Då vet du ju om det är något du fastnar lite mer för samt att du ju har fler möjligheter

 

[Kilauea]

Sjuksköterska på en ivf-klinik såklart .

Skämt åsido, tycker @Killaloe s idé om att läsa basår låter bra. Då hinner du känna efter lite mer.

 

[Alexandra_W]

Skulle i dagsläget inte satsa på SSK. Jobb finns ju - men arbetsmiljö och arbetsbelastning är ju vidrig :/

Läs basåret är mitt förslag med. Och lek lite i tanken om vad du helst skulle göra. Strunta i om det är möjligt eller ej, om såna jobb ens finns etc. Det kommer i de där drömmarna ändå utkristallisera sig saker att gå vidare på för att hitta passande "verkligt" yrke.

 

[Araminta]

Något som kan ge idéer är faktiskt att gå igenom programkataloger (antingen fysiskt eller på nätet) och, om inte annat, stryka allt du inte vill göra. Det kan begränsa urvalet en aning om inte annat.

Själv valde jag bort ssk till förmån för logoped. Betydligt bättre arbetsmiljö men kontorstid och lite inom ett annat område.

 

[lil-sis]

Sjuksköterska på en ivf-klinik såklart .

Skämt åsido, tycker @Killaloe s idé om att läsa basår låter bra. Då hinner du känna efter lite mer.

Embryolog funderade jag på ett tag men det känns lite snävt.

 

[lil-sis]

Skulle i dagsläget inte satsa på SSK. Jobb finns ju - men arbetsmiljö och arbetsbelastning är ju vidrig :/

Läs basåret är mitt förslag med. Och lek lite i tanken om vad du helst skulle göra. Strunta i om det är möjligt eller ej, om såna jobb ens finns etc. Det kommer i de där drömmarna ändå utkristallisera sig saker att gå vidare på för att hitta passande "verkligt" yrke.

Jo arbetsmiljön är jag medveten om. Det som lockar är alla möjliga arbetsplatser och utvecklingsmöjligheter.

 

[Alexandra_W]

Jo arbetsmiljön är jag medveten om. Det som lockar är alla möjliga arbetsplatser och utvecklingsmöjligheter.

Det förstår jag och inte fel tänkt så. Jag hade SSK som alt 2 angående yrkesval. Just för det är brett, synnerligen god arbetsmarknad i både Sverige och Norden, man kan bo varsomhelst osv. Och vidareutbilda sig. Det var dock innan krisen kring arbetsmiljö osv. Å andra sidan kan de fått ordning på det tills du tar examen.

Men... för mig var SSK ett "rationellt alternativ". Och jag tycker eg man ska välja nåt man verkligen VILL. Så är SSK ett rationellt val så säger jag nä. Är det VILL-val, kör!

 

[Kilauea]

Embryolog funderade jag på ett tag men det känns lite snävt.

Är det biolog man blir först då?

 

[lil-sis]

Det förstår jag och inte fel tänkt så. Jag hade SSK som alt 2 angående yrkesval. Just för det är brett, synnerligen god arbetsmarknad i både Sverige och Norden, man kan bo varsomhelst osv. Och vidareutbilda sig. Det var dock innan krisen kring arbetsmiljö osv. Å andra sidan kan de fått ordning på det tills du tar examen.

Men... för mig var SSK ett "rationellt alternativ". Och jag tycker eg man ska välja nåt man verkligen VILL. Så är SSK ett rationellt val så säger jag nä. Är det VILL-val, kör!

Vården har ju gnagt i bakhuvudet sedan jag valde omvårdnad på gymnasiet första gången efter PRAO på sjukhus i nian (fast USKa var FEL).

Tänk om någon hade facit...

 

[Inglorion]

Nästa höst är det dags att skaffa en sådan där "riktig" utbildning.

Men hur vet jag egentligen vad jag vill göra resten av livet?

När jag slutade jobba förra året var planen apotekare och det är inte uteslutet på något vis.

Finns funderingar på SSK också.

Jag vill kunna jobba annat än kontorstider (ja trots barn).

När jag körde buss var rullande schema 3 dagar jobb 2 dagar ledigt perfekt. Men lite för mycket helg som livet är nu.

För att kunna läsa till apotekare måste jag först läsa naturtekniskt basår och det i sig lösgör ju ännu fler möjligheter.

Hjälp.

Många ändrar sig när de får lite mer koll på vad saker innebär Så jag skulle göra basåret och ta chansen att få koll på så mycket som möjligt, ibland inser man att det man verkligen ville göra och började utbildningen för är oerhört tråkigt

 

[athena_arabians]

Många ändrar sig när de får lite mer koll på vad saker innebär Så jag skulle göra basåret och ta chansen att få koll på så mycket som möjligt, ibland inser man att det man verkligen ville göra och började utbildningen för är oerhört tråkigt

Gudars ja *började som seminör, blev geolog *

 

[lil-sis]

Är det biolog man blir först då?

Verkar som att man kan börja som biomedicinsk analytiker också.

 

[lil-sis]

Många ändrar sig när de får lite mer koll på vad saker innebär Så jag skulle göra basåret och ta chansen att få koll på så mycket som möjligt, ibland inser man att det man verkligen ville göra och började utbildningen för är oerhört tråkigt

Jo den varianten har jag gjort redan och det är orsaken till att jag läst gymnasiekurser i typ 20 år

 

[Balahé]

Vården har ju gnagt i bakhuvudet sedan jag valde omvårdnad på gymnasiet första gången efter PRAO på sjukhus i nian (fast USKa var FEL).

Tänk om någon hade facit...

Om du vill vara inom vården men inte omvårdnaden sas så finns tex arbetsterapeut, fysioterapeut och läkare där det också är brist på folk= god möjlighet att få jobb. Barnmorska är också ett sådant yrke.

 

[Bison]

Lokförare?

 

[RostKaptenen]

Verkar som att man kan börja som biomedicinsk analytiker också.

Tänkte just säga att biomedicinsk analytiker kanske kunde vara något Det ger nog en ganska bra bredd vad du kan göra sedan, om det är att jobba mer inom lab eller med patienter som på klinfys t.ex.
Känner du dig sugen på SSK så tycker jag inte du ska skrämmas av att arbetsmiljön är dålig. Det finns bra arbetsplatser också, tittar du mer mot öppenvård eller inom kommunen så finns det jobb som är mycket "lugnare" än inom slutenvård/akutvård. (De flesta som slutar inom akutvård/slutenvård verkar söka sig dit, just på grund av arbetsmiljön).

 

[Vallmo]

Bli INTE sjuksköterska säger jag.
Jag har drygt 30 års erfarenhet inom vården, 20 som sjuksköterska och jag har nog inte varit på en enda arbetsplats där jag kan säga att arbetsmiljön har varit bra.
Det var bättre förr för då hade man mer tid med patienterna och de fanns fast personal överallt. (Ursäkta att det låter som en klyscha, men det stämmer tyvärr alldeles för väl)
Idag finns varken det ena eller det andra.

Det har varit ok och trivsamt på några, men riktigt bra; nej det har inte hänt.
En och annan praktikplats har dock varit ganska trivsamma. Bland annat hemsjukvården i en liten håla och behandlingshemmet i samma håla. Resten.....

Ursäkta att jag låter väldigt negativ, men det är verkligen inte lätt att vara sjuksköterska i dagens läge. Lönerna är heller inget vidare, särskilt inte på akutsjukhusen.
Bemanningsföretagen betalar bra, men för att palla ett sånt jobb behöver man ha några års erfarenhet i yrket och vara extremt stresstålig. Ofta kommer man dessutom till arbetsplatser som ingen fast personal vill jobba på.
Psykiatrin och äldrevården betalar bättre, men för det behöver man erfarenhet.
Operation och narkos är också mer välbetalt, men där får man bara jobba om man har ytterligare ett års utbildning.

Ett tips är ju annars att bli sopåkare. Dom tjänar över 35´, det krävs ingen utbildning, man får massor med frisk luft och det verkar självständigt också.
(OBS, det är ett skämt med sopstrejken och genusperspektivet i åtanke )

Utbilda dig till något du brinner för istället.
Du kan ju alltid hoppa in extra och köra buss (antar jag) om du behöver pengarna.

 

[vallhund]

Jag valde att bli ssk, ville ha ett yrke som var gångbart i de flesta länder eftersom jag ville fortsätta resa men inte som turist.
Under åren utbildade jag mig till det som då hette B psykolog vilket ledde till arbete som socialsekreterare inom missbruksvården (3 år) sedan fortsatte jag o blev A psykolog (2 år), detta var innan psykolog blev ett legitimationsyrke.

 

[lil-sis]

Bli INTE sjuksköterska säger jag.
Jag har drygt 30 års erfarenhet inom vården, 20 som sjuksköterska och jag har nog inte varit på en enda arbetsplats där jag kan säga att arbetsmiljön har varit bra.
Det var bättre förr för då hade man mer tid med patienterna och de fanns fast personal överallt. (Ursäkta att det låter som en klyscha, men det stämmer tyvärr alldeles för väl)
Idag finns varken det ena eller det andra.

Det har varit ok och trivsamt på några, men riktigt bra; nej det har inte hänt.
En och annan praktikplats har dock varit ganska trivsamma. Bland annat hemsjukvården i en liten håla och behandlingshemmet i samma håla. Resten.....

Ursäkta att jag låter väldigt negativ, men det är verkligen inte lätt att vara sjuksköterska i dagens läge. Lönerna är heller inget vidare, särskilt inte på akutsjukhusen.
Bemanningsföretagen betalar bra, men för att palla ett sånt jobb behöver man ha några års erfarenhet i yrket och vara extremt stresstålig. Ofta kommer man dessutom till arbetsplatser som ingen fast personal vill jobba på.
Psykiatrin och äldrevården betalar bättre, men för det behöver man erfarenhet.
Operation och narkos är också mer välbetalt, men där får man bara jobba om man har ytterligare ett års utbildning.

Ett tips är ju annars att bli sopåkare. Dom tjänar över 35´, det krävs ingen utbildning, man får massor med frisk luft och det verkar självständigt också.
(OBS, det är ett skämt med sopstrejken och genusperspektivet i åtanke )

Utbilda dig till något du brinner för istället.
Du kan ju alltid hoppa in extra och köra buss (antar jag) om du behöver pengarna.

Jag har just nu friheten att plugga så länge jag vill utan att jobba. Eller ta studielån.

Buss är min nödutgång.

Problemet är ju just det att jag inte har något (just nu) som jag brinner för. Jag är nog över huvud taget inte den som brinner så mycket...

Skulle lätt kunna lalla hemma resten av livet men det är inte ett alternativ.