Silvertjej
Trådstartare
Har haft två hästar som av olika anledningar fått tas bort. Den första var gammal. Det var sorgligt men OK. Hon hade haft ett bra hästliv och var över 20.
Den andra var bara 10 år, lös benbit, det gick inte bra. Hade haft den sen föl, det var otroligt jobbigt. 10 år sen nu. Supersnäll häst.
Haft ridit andras hästar sen dess. Medryttarhästen fick tas bort. Sorgligt. Men den var gammal så liksom hanterbart.
Nu fick nästa häst tas bort, hamnade i total chock. Bara 8 år. Så fin, fantastiskt temperament. Defekter i ryggraden. Hade precis börjat fundera på allvar på att eventuellt köpa honom.
Så nu känner jag mig helt nollad, igen.
Ni som tagit bort /varit engagerade i hästar som tas bort. Hur har ni mentalt orkat börja om med en ny häst?
Den andra var bara 10 år, lös benbit, det gick inte bra. Hade haft den sen föl, det var otroligt jobbigt. 10 år sen nu. Supersnäll häst.
Haft ridit andras hästar sen dess. Medryttarhästen fick tas bort. Sorgligt. Men den var gammal så liksom hanterbart.
Nu fick nästa häst tas bort, hamnade i total chock. Bara 8 år. Så fin, fantastiskt temperament. Defekter i ryggraden. Hade precis börjat fundera på allvar på att eventuellt köpa honom.
Så nu känner jag mig helt nollad, igen.
Ni som tagit bort /varit engagerade i hästar som tas bort. Hur har ni mentalt orkat börja om med en ny häst?