Så himla rädd för att ramla av.. tror jag. (långt)

[minponny]

Jag har en ponny som är väldigt snäll och jag har haft henne i snart ett år. Hon har väl ryckt till några gånger osv, men aldrig har hon blivit livrädd eller panikslagen. Jag har alltså ingen som helst anledning till att vara rädd. Men ändå så är jag så rädd för att hon någon gång ska bli riktigt rädd, jag ska ramla av och sluta att lita på henne. Just nu känns det som att jag inte litar på henne, eftersom att jag helt enkelt är rädd för att trilla av. idiotiskt, men sant. -.-
jag älskar henne verkligen, men det här problemet kommer i vägen för allting.

Detta med att jag slutar att lita på en häst för att jag har trillat av har hänt två gånger för flera år sedan (första gången för ungefär tre år sedan och den andra gången för två år sedan) med några andra ponnys jag har haft

Den första gången fick jag rida en d-ponny valack på ridskolan som behövde sättas i gång. På en tävling så stack han iväg och jag hoppade upp två gånger, han stack och bockade och jag trillade av två gånger på tio minuter. Jag flög in i väggen och fick skritta ut på honom, då jag inte fick rida mer eftersom de misstänkte hjärnskakning. Sedan den gången blev jag rädd för att rida honom, jag vågade inte galoppera på honom mer. Som "tur" var så såldes han bara någon vecka efteråt, eftersom att ridskolan lades ner.

Häst nummer två, som var en sköthäst jag hade under ett år tvärnitade eftersom att han blev rädd för något osynligt ( ) i ridhuset. Jag blev inte alls rädd den gången, skrattade åt mig själv för att jag lyckades ramla av när han tvärnitade från trav. Jag hoppade upp igen och red vidare. Dag två förstördes dock allting. Han blev rädd vid samma ställe och jag trillade av igen. Den här gången gjorde det mycket ondare men jag hoppade upp i alla fall och fortsatte att rida. Men dagen därpå hade jag tappat all tillit till honom. Jag tyckte mycket om honom, men när vi red ut spände jag mig och det gjorde att han skyggade allt ofta. Efter det här så hade jag honom i ett år, men den sista månaden vågade jag inte ens rida honom i ridhuset. Jag spände mig som bara den och väntade på att han skulle kasta av mig.
Däremot så grät jag när ägarna ville sälja honom eftersom att de skulle flytta.
Det var så sjukt allting, var jag verkligen rädd för honom eller vad hände egentligen?

Nu är jag rädd för att detta ska hända igen med min nya häst. Att jag ska slå mig ordentligt om jag trillar av och bli rädd.
Hur ska jag tänka för att bli av med de här tankarna? Jag tycker verkligen om henne, men jag är så rädd för att ramla av helt enkelt.

Är det någon som har varit med om liknande situation, eller har några tips?
Jag behöver dom verkligen.

Tack på förhand.

 

[Denisflicka]

Sv: Så himla rädd för att ramla av.. tror jag. (långt)

Usch, jag kan ju oxå säga att jag är rädd för att ramla av det är nog därför jag slutade med hoppning för att jag va med om en olycka när jag tränade, skulle hoppa precis o hästen fick ett spel och kastade sig hejvilt och jag flyger av och hans hov va precis vid migg huvud men hoppde upp igen och hoppade och allt gick bra. Efter de så slutade jag hoppa och är än idag fortfarande rädd men har en så bra ridlärare/tränare som inte ger upp. Jag tycker fortfarande de är jobbigt men jag jobbar med de, jag tänker itne på att jag ska ramla av utan jag tänker : " Åh va bra det går idag, idag känns hon inte spänd etc .." Förstår du? Man måste komma över den rädslan även om de inte är lätt, men du kommer komma över de med rätt hjälp och taktik. Börja med att sluta tänka på de, för ramla av kommer du alltid göra, men det hjälper med god balans Träna balansen och försök att inte tänka på att hon kan bli rädd och att du drattar i backen .

Sorry om inlägget blev långt !

Mvh D (En med samma problem)

 

[Egonson]

Sv: Så himla rädd för att ramla av.. tror jag. (långt)

Jag är rädd för precis samma sak. Det hade blivit bra mycket bättre men sen fick jag lånat hästar som inte passade mig (varav en bockade och småreste sig när det inte passade), samt att jag trillade av min gamla häst när hon gick omkull i höstas, så nu är jag lite rädd igen.
Inte lika som sist men ändå. Jobbar dock på och mitt mål är att kunna rida nya hästen utan problem Vilket jag hoppas för han är stencool.

Det jag gjorde för att komma över förra gången var att INTE ge upp. Jag älskar hästar och ville rida. Så aldrig ge upp och tro att det inte går, prova igen och igen och igen och.. Ja. Det tog ÅR och några riktigt superstadiga kusar innan jag vågade rida mer fritt.
Kognitiv beteendeterapi tror jag det kallas, fast jag gjorde det själv. Hjärnan går att vänja och lura med positiva tankar även.

Rider fortfarande bara på vissa hästar men det duger gott

 

[lilla_x]

Sv: Så himla rädd för att ramla av.. tror jag. (långt)

Jag har ramlat av flera gånger och slått mig rätt ordentligt och jag är också rädd nu efter det.
Vad jag har gjort är att börja med att lita på hästen. På ridskolan tex, bad jag om dom snälla hästarna tills jag kände mig mindre osäker. På min foderhäst så började jag med att enbart rida i paddocken och träna på sits och balans. Gjorde sedan saker som jag var rädd för.
Tex. Min foderhäst snubblade väldigt lätt och det gjorde mig rädd. Så då lade jag ut bommar för att träna hästen på det, samtidigt som jag under ett helt pass fick lära mig övervinna min rädsla.

När jag kände mig säkrare började jag sedan rida ut små sträckor som sedan blev längre. Och hela tiden utsätta sig för det man tycker är läskigt. Ett annat bra tips är att ha med sig någon som går bredvid. Det gör jättemycket för då finns det någon där ifall det skulle hända något.

JA det var mina tips. Hoppas dom hjälper och lycka till =)

 

[moontje]

Sv: Så himla rädd för att ramla av.. tror jag. (långt)

För det första vill jag bara säga, hästsport är den näst farligaste sporten som finns. Men är det hästar man vill leva för, ska man göra det. Hellre ett kort och gott liv, än ett långt och tråkigt. (bara ett uttryck xD)
Det hjälper inte att vara rädd, det måste du fortsätta intala dig själv, är man rädd blir allt bara värre.
Men jag vet att rädsla är inget man kan välja, man har det eller inte.

Jag har haft en ponny i 3,5 år nu.
I början var jag inte alls rutinerad, hade aldrig haft egen häst själv.
Min ponny (Polly) var otroligt envis, men jag var inte rädd för henne (var 11 år då) Tills hon plötsligt började bocka en gång när jag skulle galoppera med henne. Jag förstog inte varför hon gjorde det, och hade aldrig varit med om något liknande. En kompis sa att hon bara gjorde ett glädjeskutt och det trodde jag på då. Men efter ett tag hände det igen, och jag flög av. Det gjorde ont och blev nu verkligen rädd..
Men jag fortsatte rida henne, trots att jag var rädd. Hon kände det så det hände om och om igen. En gång var det så allvarligt att jag fick åka ambulans till sjukhuset, då mina lungor hade fått 'en smäll' och kunde inte få luft, hade också ont i ryggen och min arm var bruten. Det tog 2 timmar innan jag kunde andas normalt - själv igen.
Jag vågade inte sitta upp på henne och en kompis sa åt mig att sälja henne.Hon avrådde mig allt annat. Men jag ville inte sälja henne, det kändes inte rätt.
Efter cirka 3 månader började jag rida igen, och gissa vad, det hände igen.
Dock fick jag inte åka ambulans igen, men bröt armen sammanlagt 3 gånger på samma ställe.
Jag hade fått nog och var nu riktigt nära på att sälja henne. Men då fick jag en ny kompis, som också hade hästar, hon och hennes syster fick privatlektion och jag fick vara med om jag ville.
Redan efter första privatlektionen kändes det mycket bättre. Jag fick lära mig hur jag bestämde över henne. Och efter några lektioner kunde jag galoppera och hoppa med henne utan problem. Min lärare skulle tyvärr flytta och sen dess har jag inte haft lektion längre (cirka ett år sen).
Men vad jag lärde mig, var att rädsla gjorde allt värre, jag har intalat mig själv det hela tiden, och tillslut var jag inte rädd längre. Hon har efteråt bockat med mig några gånger till (testa mig) men jag satt kvar i sadeln.
Det var då jag verkligen kände, att om ens vilja är så stark, och vet vad man ska göra när det väl händer, så kan man. Och dom sista gånger hon bockade med mig har jag inte blivit det minsta rädd. För jag lyckades sitta kvar, och jag visste vad jag skulle göra.
Vill också jämt bara tillägga, att kompisen som sa till mig att sälja henne, är inte min kompis längre. Jag har fått reda på att hon ville att jag skulle sälja henne, av ren avundsjuka.

Förlåt att det blev så långt och otydligt. Men jag sjökv ser det som ett bra förebild av rädsla.
Hoppas jag inte har gjort dig ännu mer rädd nu, och att du lär dig nånting av det..

Ett bra tips är lektioner, att stärka ditt självförtroende, och veta vad man ska göra när det väl händer något. Man kan inte styra sin rädsla, men man kan lära sig att hantera den
Lycka till.

 

[Fridiz95]

Sv: Så himla rädd för att ramla av.. tror jag. (långt)

Ungefär samma har hänt mig fast första dagen på en ny ridskola. Vi hade hoppning och hästen skulle svänga åt höger men fortsatte rakt framåt mot staketet fast jag drog. Plötsligt svänger den åt höger och jag åker in i staketet. Aj!! sen detss var jag JÄTTERÄDD för att hoppa, grät innan varje lektion. Låter kanske ynkligt men var absolut superrädd! Ridläraren ville att jag skulle ha lite svårare hästar men jag envisades med den snällaste och gick långsammt frammåt! Hjälpte jättemkt att gå långsammt fram! Och nu, helt otroligt, tkr jag det är SUUUUPER med hoppning! Så jag säger det bara, rid lugnt och ha inte för höga krav innan du känner dig säker! Hjälpte för mig att vara trotsig mot ridläraren!

 

[hendelpendel]

Sv: Så himla rädd för att ramla av.. tror jag. (långt)

Förstår dig!

Jag hade en busponny denna vinter. Hopptävlade henne, hon bockade och jag landande på huvudet och åkte ambulans till sjukhuset med en förskjuten disk.. Till saken: Jag blev riktigt rädd och grät ofta (både på hästryggen och hemma) men jag var envis och blev förbannad på mig själv när jag inte gjorde det jag inte vågade - så jag gjorde det ändå. Kanske inte det bästa, men jag kom över min rädsla. Tipset från mig är att göra det ändå. Rid andra hästar ett par gånger så du kan lita på dig själv!

 

[jidde-lisa]

Sv: Så himla rädd för att ramla av.. tror jag. (långt)

om hästen står uppstallad så att du har möjlighet att ta en eller ett par privatlektioner för instruktör kan du testa det. det är en stor trygghet att ha en erfaren människa som ser hästen och vilka signaler den ger under ridningen. har du inte möjlighet till detta skulle du ta med en duktig ryttare/vän som kan coacha dig under din riding. tro mig vet av erfarenhet att ha någon att småsnacka med under ridningen lättar upp stämningen och hjälper till att ge dig och hästen rätt signaler: allt är coolt, ingen fara här!!!
så småningom kommer du över detta "spöke"!!!
lycka till

 

[Roucle]

Sv: Så himla rädd för att ramla av.. tror jag. (långt)

Ush vad jobbigt det låter!

Som ovanstående skrivit tycker jag det är viktigt att man har med en person som man känner sig trygg med, någon som hjälper en, ger tips och råd. Sen är det nog bara att försöka o slappna av, ta det lungt. Du behöver inte galoppera eller hoppa om du känner att du inte riktigt vågar. Bygg upp ett förtroende först, det är viktigare.

 

[Lindon]

Sv: Så himla rädd för att ramla av.. tror jag. (långt)

Jag är exakt likadan! har en häst nu som inte är rädd för nåt egentligen. Men man märker att om jag är spänd så blir hon också spänd. Jag har bara egentligen ridit på bana just för att jag känt mej trygg där, hatade att vara i terräng... men sen jag flyttade hem hästen har jag inget annat val än att rida ut eftersom vi inte har nån bana.

I början promenerade vi mycket med hästarna, min sambo var med och gick med den andra. Jag känner mig mycket tryggare på marken!! Sen så började jag rida. I skogen är jag inte alls spänd, även om vi mött älg! hästen e som tur lugn så hon brydde sig inte! det är i traffik som jag inbillar mej saker....tänker på allt som kan hända... inte är jag helt lugn ännu men det blir bättre. Dock tror jag att jag alltid kommer att rida ut med nån. Jag har lärt min sambo att rida så han är också med eller så har jag flera kompisar som kan motionera den andra hästen.

Tips är alltså: Ha nån med som går/cyklar. Det hjälper jätte mycket. Om man pratar glömmer man bort att man är rädd. Ha en trött häst i början då du ska ut, då är det mindre chans att hästen "ser spöken". Vik in på husgårdar om det kommer stora fordon om du är osäker på hur hästen reagerar. Köp säkerhetsväst om du inte redan har + säkerhetsstigbyglar. Jag kan inte rida utan väst mer, känns helt otryggt! Sen SKÄMS INTE för att du är rädd!! och kämpa på! jag har måååånga gånger funderat vad jag gett mej in på att skaffa 2 hästar, men det är för jag älskar att rida + pyssla.

 

[Lindon]

Sv: Så himla rädd för att ramla av.. tror jag. (långt)

Märkte att jag läst inlägget lite slarvigt Det handlade om att rida överlag - inte rida ut! Ha nån att longera dig på en säker häst så att du får öva upp sitsen. Ju större chans att du sitter kvar destu säkrare borde du känna dig. Åtminstone är det så för mig!

 

[minponny]

Sv: Så himla rädd för att ramla av.. tror jag. (långt)

Tack för alla svaren hörni.
Jag är verkligen jätteglad för att så många har svarat, och det känns på ett sätt skönt att det finns fler som har lite samma problem som jag.

Jag har kommit på att om min häst ser något som i hennes ögon är något läskigt, så börjar jag en bra bit innan den "läskiga" saken kommer att koncentrera mig på att få henne att gå snyggt, trampa under sig osv. Det funkar riktigt bra när man rider ut. På banan så brukar jag bara driva på och envist tänka; " hon är så knäpp som tycker att en pall är läskig, haha ". Det har funkat hittills *peppar peppar* och jag tackar återigen för alla svaren.