Så har han inte gjort förut.

[Carro87]

Sv: Så har han inte gjort förut.

Jag förstår att du tycker att jag är naiv men får jag inte vara positiv? Får jag inte hoppas att min hund blir en av dom (även om det nu inte finns många) som går ihop med andra hundar, som kan gå förbi en annan hund utan att vilja kampa med den.

Är det naivt att hoppas att man KANSKE lyckas med denna hunden?

Ska jag bara ge upp å tänka att han kommer inte kunna gå ihop med andra hundar så det är ingen idé att ens försöka?

Jag är la en naiv tjej som inte ens ska äga en amstaff för att jag är inte lika erfaren..?

Jag skaffade min hund för att vi ska utbilda oss innom vården, vårdhundsteam.
Jag har varit hos en tränare å vi har tränat han inför detta å han är väldigt duktig å lugn med handikappade, gammla och barn.

Vid 18 mån ålder då börjar "hårdträningen" i malmö.

Jag tänker fortsätta att träna min hund inför det å samtigit HOPPAS att han kommer gå ihop med andra hundar.
Mer kan jag inte göra.
Skulle han bli så att han vill flyga på andra hundar å kampa så tar jag ställning till det då, jag tänker inte utsätta andras hundar för en aggresiv hund som kan döda deras.

Nu får folk som sagt tycka att jag är naiv och oerfaren men jag tänkter inte sluta träna min hund inför att jobba i vården å jag tänker inte sluta hoppas att han kommer funka med andra hundar..

Ja nu vet jag inte vad jag mer kan säga

 

[Carro87]

Sv: Så har han inte gjort förut.

Citat ifrån Bebben I övrigt, vid 10-14 mån ålder uppkommer gärna en spökålder och dom kan bli osäkra. Det är ingen fara i sig, men jag skulle - om jag vore du - hålla min osäkra hund borta från främmande hundar. Om han morrar på dom, av ren osäkerhet, och det i sig triggar den andra, så kommer förmodligen din gärna slåss ändå. Och skadorna en sådan här hund gör, är inte roliga att se. Slut citat

Ursäkta fick inte citat grejen att funka (är ny här på sidan)
Hej intressant läsning! Jag vill bara tillägga att han har aldrig morrat, skällt eller gruffat imot en annan hund utan han gruffade imot en nytt föremål på grannens tomt, efter det att han vågade sig fram å titta så var det ingen "fara" längre. Dom två hundarna han mötte reste han en liten ragg men varken morrade eller skällde. Å efter nån minut så släppte han raggen å viffta på svansen å ville hälsa.

 

[DanTheMan]

Sv: Så har han inte gjort förut.

Jag förstår att du tycker att jag är naiv men får jag inte vara positiv? Får jag inte hoppas att min hund blir en av dom (även om det nu inte finns många) som går ihop med andra hundar, som kan gå förbi en annan hund utan att vilja kampa med den.

Är det naivt att hoppas att man KANSKE lyckas med denna hunden?

Ska jag bara ge upp å tänka att han kommer inte kunna gå ihop med andra hundar så det är ingen idé att ens försöka?

Jag är la en naiv tjej som inte ens ska äga en amstaff för att jag är inte lika erfaren..?

Jag skaffade min hund för att vi ska utbilda oss innom vården, vårdhundsteam.
Jag har varit hos en tränare å vi har tränat han inför detta å han är väldigt duktig å lugn med handikappade, gammla och barn.

Vid 18 mån ålder då börjar "hårdträningen" i malmö.

Jag tänker fortsätta att träna min hund inför det å samtigit HOPPAS att han kommer gå ihop med andra hundar.
Mer kan jag inte göra.
Skulle han bli så att han vill flyga på andra hundar å kampa så tar jag ställning till det då, jag tänker inte utsätta andras hundar för en aggresiv hund som kan döda deras.

Nu får folk som sagt tycka att jag är naiv och oerfaren men jag tänkter inte sluta träna min hund inför att jobba i vården å jag tänker inte sluta hoppas att han kommer funka med andra hundar..

Ja nu vet jag inte vad jag mer kan säga

Vad innbär det att lyckas med en hund? Är det då man får en amstaffhane att fungera med alla andra hundar man stöter på? Det jag och Bebben anmärker på är inte hur din hund kommer att fungera till vardags runt andra hundar under kontrollerade former, utan lös tillsammans med andra hundar. Självklart kan du genom träning få en hund som inte gör utfall och som går fint i kopplet. Det är en fråga om uppfostran och träning. Hur hunden kommer att fungera lös tillsammans med andra hundar är en fråga du inte kommer kunna lösa med uppfostran, socialisering och annan träning.

Tyvärr är det alltför ofta så att det vid uppmärksammade incidenter med kamphundar handlar om unga tjejer som vill visa hela världen hur snäll deras hund är. Följden av detta är att man ofta placerar hunden i situationer den inte klarar av och risken att det förr eller senare händer något ökar markant. Är man medveten om den historiska bakgrunden och har en realistisk syn på rasen och dess umgänge med andra hundar så behöver inte dessa onödiga olyckor ske.

 

[Bebben]

Sv: Så har han inte gjort förut.

Att din Amstaff kommer att lyckas med sin träning och bli en underbar resurs inom vården betvivlar jag inte alls! Dom är underbara hundar, älskar människor och brukar passa ypperligt kring skadade/handikappade/sjuka människor. Jag önskar dig all lycka till med utbildningen!

Jag hoppas också självfallet att du får en hane som bli okomplicerad även som vuxen, det är ju allra lättast att hantera och leva ihop med sin hund då. Jag vill bara att du ska vara förberedd på vad som mest troligt blir, rent statistiskt. Det är mycket lättare om man tänker realistiskt, och kan undvika tråkiga händelser.

Precis som Dan skrev ovanför så är både socilisering och träning mycket viktig, eftersom det gör att din hund går att hantera i alla möjliga situationer - oavsett om den blir könsbundet aggressiv eller ej! Jag har sådan lydnad på min hane att han kan gå fot förbi utfallande hanhundar, och vi har ett flertal gånger haft lösa och otrevliga hanhundar som försökt att komma åt honom, när jag haft honom kopplad och fotgående. Då är det inga problem, eftersom han är under min direkta kontroll och behöver inte interagera MED dom hundarna, utan är bara med mig och under kommando.
Lös däremot, är det helt andra förutsättningar som råder och jag är 100% säker på vad som hade hänt.

Så, jag som uppfödare av dessa hundar råder ALLA mina valpköpare att tänka mycket noga, agera försiktigt, ha en vältränad hund och att aldrig försätta hunden i onödiga situationer. Dvs, släpp aldrig ihop din vuxna hanhund ihop med andra likasinnade, ta inte in en främmande hund i flocken hur som helst, låt dom bara interagera med andra trygga hundar och ha dom inte lösa i större grupper. Ju färre hundar, desto bättre kontroll. Osv osv i all oändlighet Detta gör jag inte för att underminera mina valpköpares kunnighet, vissa av dom har haft hund i MÅNGA år, eller för att skrämma dom. Jag gör det för att på bästa vis ge mina valpar, och deras ägare, en så bra förutsättning som möjligt för ett trevligt liv ihop.
Jag vet om att många av uppfödarna inte alls påtalar riskerna som finns, och jag vet om hur många som helst som aldrig skulle berätta öppet om slagsmål inom flocken eller varför hundar omplaceras etc. det tycker jag är riktigt dumt, eftersom det ökar risken för att andra ägare av samma ras kommer att göra helt onödiga misstag.

Så jag skriver inte om detta ämne för att såra dig, eller någon annan. Jag vill att folk ska VETA vad dom har i kopplet, för det är så många som inte har en aning egentligen. Och det är dom människorna som inte kan agera heller, om det hände någor i framtiden. Det är bättre att vara förebyggande, än att stå där mitt i ett slagsmål som man inte har en chans att få stopp på kanske.
Och dessa orden kommer inte från någon kamphundshatare, som propagerar för att förbjuda rasen. Jag skriver för att jag verkligen älskar dom här hundarna, och lever för att dom ska leva på sin rätta plats och inte förstöras.

 

[Bebben]

Sv: Så har han inte gjort förut.

Jag har inte erfarenhet eller kunskap ens i närheten av vad som krävs för att göra något sådant! Jag är bara engagerad, realistisk och älskar rasen

Men ett stort tack för ditt snälla inlägg, det gör mig väldigt glad att ha nått fram till någon med det jag skriver. Jag vill bara få folk att förstå att dessa hundar är inga monster, utan otroligt underbara MEN att man måste ha kunskap om deras bakgrund som det fortfarande finns mycket kvar av. Man måste respektera deras ursprung, och agera utifrån det helt enkelt.

Jag är inte perfekt eller allsmäktig, och gör också misstag med mina egna hundar här hemma. Misstag som har lett till helt onödiga slagsmål, men också misstag som har lärt mig ännu mer på köpet. Framför allt så har jag lärt mig att hur man än gör, så kan man inte få en fungerande flock med "kamphundar" bara genom ledarskap och regler exempelvis, utan att individerna måste passa ihop extremt väl utöver detta också. Och att om dom inte kommer överens, så ska dom aldrig umgås - för det kan bli konflikter av sådana löjliga saker som ett möte i en trång öppning då. Och en konflikt mellan dessa hundar löses sällan med att gruff från den ena, och ett backande steg från den andra. Det är mycket större sannolikhet att det kommer en stel blick från den ena, och innan man hinner påbörja ett steg så har den andra redan tagit första bettet.
En harmonisk flock kräver mycket mer numera, än vad den gjort inom alla andra raser som jag sysslat med. Och jag har kommit att acceptera att om dom inte fungerar, så ska dom delas på. Och att aldrig, aldrig lämna en flock ensamma hemma tillsammans. Vissa får vara helt ensamma, och andra får vara ihop med en annan specifik individ. Vill man vara 100% säker så ska dom alltid vara helt ensamma, om man själv åker hemifrån/i bilen eller så. Ensamma hundar som råkar i gruff betyder att ingen finns där för att stoppa dom. Det betyder att dom får slåss ohämmat, och i regel slutar det med en död hund, minst. Det händer lite då och då runtom i Sverige, både bland Amstaffar och APBT. Hundarna som alltid fungerat perfekt ihop är ensamma hemma, för tusende gången, och något - som ingen vet vad såklart, eftersom dom var ensamma - orsakar ett slagsmål och den starkaste vinner. Det går fort, dom behöver inte så lång tid på sig för att orsaka extrema skador om det är på allvar.

 

[Carro87]

Sv: Så har han inte gjort förut.

Att din Amstaff kommer att lyckas med sin träning och bli en underbar resurs inom vården betvivlar jag inte alls! Dom är underbara hundar, älskar människor och brukar passa ypperligt kring skadade/handikappade/sjuka människor. Jag önskar dig all lycka till med utbildningen!

Jag hoppas också självfallet att du får en hane som bli okomplicerad även som vuxen, det är ju allra lättast att hantera och leva ihop med sin hund då. Jag vill bara att du ska vara förberedd på vad som mest troligt blir, rent statistiskt. Det är mycket lättare om man tänker realistiskt, och kan undvika tråkiga händelser.

Precis som Dan skrev ovanför så är både socilisering och träning mycket viktig, eftersom det gör att din hund går att hantera i alla möjliga situationer - oavsett om den blir könsbundet aggressiv eller ej! Jag har sådan lydnad på min hane att han kan gå fot förbi utfallande hanhundar, och vi har ett flertal gånger haft lösa och otrevliga hanhundar som försökt att komma åt honom, när jag haft honom kopplad och fotgående. Då är det inga problem, eftersom han är under min direkta kontroll och behöver inte interagera MED dom hundarna, utan är bara med mig och under kommando.
Lös däremot, är det helt andra förutsättningar som råder och jag är 100% säker på vad som hade hänt.

Så, jag som uppfödare av dessa hundar råder ALLA mina valpköpare att tänka mycket noga, agera försiktigt, ha en vältränad hund och att aldrig försätta hunden i onödiga situationer. Dvs, släpp aldrig ihop din vuxna hanhund ihop med andra likasinnade, ta inte in en främmande hund i flocken hur som helst, låt dom bara interagera med andra trygga hundar och ha dom inte lösa i större grupper. Ju färre hundar, desto bättre kontroll. Osv osv i all oändlighet Detta gör jag inte för att underminera mina valpköpares kunnighet, vissa av dom har haft hund i MÅNGA år, eller för att skrämma dom. Jag gör det för att på bästa vis ge mina valpar, och deras ägare, en så bra förutsättning som möjligt för ett trevligt liv ihop.
Jag vet om att många av uppfödarna inte alls påtalar riskerna som finns, och jag vet om hur många som helst som aldrig skulle berätta öppet om slagsmål inom flocken eller varför hundar omplaceras etc. det tycker jag är riktigt dumt, eftersom det ökar risken för att andra ägare av samma ras kommer att göra helt onödiga misstag.

Så jag skriver inte om detta ämne för att såra dig, eller någon annan. Jag vill att folk ska VETA vad dom har i kopplet, för det är så många som inte har en aning egentligen. Och det är dom människorna som inte kan agera heller, om det hände någor i framtiden. Det är bättre att vara förebyggande, än att stå där mitt i ett slagsmål som man inte har en chans att få stopp på kanske.
Och dessa orden kommer inte från någon kamphundshatare, som propagerar för att förbjuda rasen. Jag skriver för att jag verkligen älskar dom här hundarna, och lever för att dom ska leva på sin rätta plats och inte förstöras.

Hej å tack. Jag är medveten om riskerna med denna typ av ras, jag vet att dom kan ha svårt för andra hundar å jag är mycket medveten om vilka risker det kan vara med att släppa ihop en kamphundsras med många andra hundar i en hundpark.

Jag är ingen dum liten tjej som gick å skaffa en "tuff" hundras för att det är coolt, jag skaffa heller inte den rasen för att visa hela världen hur underbar den kan vara. Jag skaffade en familjemedlem som jag ska jobba med. En hund som min son kan växa upp med.

Mina mål med denna hunden är att han ska funka i vårat liv, han ska bli en bra service/terapi hund. Han kommer att hjälpa barn, vuxna, handikappade med deras rehabilitering.

Jag är inte ute efter en hund som jag ska springa in i massa hundparker med för jag vet riskerna, då hade jag inte skaffat den typ av ras.

Innan jag ens letade efter en valp som skulle passa min familj så tog jag reda på massa information om rasen så jag vet vad det är jag gav mig in på.

Nu påstår jag inte att du har kallat mig en dum liten tjej men det KÄNNS lite som att man blir dumförklarad.
Jag är inte den bästa på att formulera mig så om det är nått jag har sagt?
Mvh

 

[Teddy]

Sv: Så har han inte gjort förut.

Bebben verkar vara den som har erfarenhet att ha en "kamphund". De andra inläggen tycker jag mest bara verkar vara tycka och tänka. Min erfarenhet av hundar överhuvudtaget är att om man förväntar sig en hund som inte går ihop med andra, som inte lyssnar på husse/matte, som inte går att lära någonting. Ja, då har du det där som ett brev på posten. Visst är "kamphundar" överrepresenterade i slagsmål som går illa. Men det beror inte BARA på att det är en "kamphund". Det beror oftast på vad som är i ANDRA ändan av kopplet. Det som behövs i det här ämnet är upplysning/utbildning. Inte en massa pekpinnar! Skaffar man sig en "kamphund" får man ta hela paketet. Det ÄR ingen golden som kan lulla omkring hemma på tomten utan uppsyn för att den är såååå snäll. Man släpper inte lös en BC i en fårflock och låter den "leka" av sig. Man släpper inte lös en jakthund i skogen så den får sträcka på benen och man tar inte hål i öronen på en chiuaua för att den blir så söt då. Ja, det sista kanske inte va samma sak men...
Har man en "kamphund" låter man den inte springa lös i lekparken med en massa andra hundar för att den ska få nya vänner.
Tycker du gör rätt Carro87 ! Förutsätt inte att din hund ska bli en slagskämpe som inte går ihop med någon men ha det hela tiden i bakhuvudet att det är just en "kamphund" du har och på ditt resonemang tycker jag det verkar som du faktiskt har det!

 

[danilo11]

Sv: Så har han inte gjort förut.

Ja, jag har ju redan skrivit om ämnet en sisådär 100 ggr tidigare hör på forumet - men vi kör igen!

Inte riktat till dig, of course:

Alla hundar är självfallet individier, och så även alla Amstaffar. Men dom delar samma genetiska förutsättningar eftersom dom alla har samma bakgrund, och härstammar från samma hundar i början. Rent generellt så har rasen (Och flera andra av "kamphundstyp" som det så fint heter) väldigt ofta problem med könsbunden aggressivitet. Hanar är överrepresenterade, men väldigt många tikar har samma problem - med främmande hundar främst, men även inom den egna flocken.

Uppfostran, socialisering, lydnadsnivå eller ägaren kan INTE påverka allt, så är det bara.
Jag har en toppenhund liggandes i sängen med sin husse just nu. Han är 5 år gammal, otroligt vältränad och lydig, klarar av extrema sociala miljöer utan minsta påverkan, är socialiserad väldigt mycket under hela sitt liv, och har alltid BARA fått umgås med trevliga hundar med ett säker och bra språk. Han är född mycket dominant, har ett starkt självförtroende och har under hela uppväxten haft ett stort nätverk av kompisar.
Under sin uppväxt älskade han alla. Han lekte med alla hundar oavsett kön, ålder och rang.
Vid 1 års ålder uppstod en mätning mellan han och hans allra bästa polare - och innan jag ens hann blinka så var slagsmålet ett faktum. Fortfarande kunde han umgås med andra hundar utan problem, även andra hanar, så länge som alla skötte sig ordentligt.
Vid 2 års ålder ansåg han att alla tjejer var toppen, men att andra hanar skulle visa sig underlägsna honom - och då kunde dom umgås lätt. Icke undergivna = han ville sätta dom på plats.
Vid 3 års ålder, och då han uppnått sin hela fysiska och psykiska mognad, så fungerade det enbart med hundar som accepterade honom som högst i rang, och inte ifrågasatte honom eller hans beslut.
Nu är han 5 år, och har sen länge haft en egen flock där han är i topp. Näst efter mig så är det Benjamin som hundarna följer, och hans ord är lag. Han kan inte umgås med könsmogna hanar alls, men valpar och yngre går hur bra som helst av naturliga skäl. Han accepterar inte att tikar beter sig illa heller för den delen.

Det som kan vara tråkigt med rasen, är att om dom får en chans till slagsmål - så kommer i alla fall minst 85% av alla att älska det. Och det finns i dom att inte ge sig. En hund av kamphundstyp kan också väldigt ofta utan bekymmer slåss med olika kön, eftersom det sällan bara blir gruff utan smäller direkt.

Jag tycker att det är intressant att se hur mycket som faktiskt finns kvar i dom, även om dom absolut inte är av samma kaliber som en gameavlad APBT förstås. Min ena tik växte upp utan att ens hamna i gruff med någon någonsin, och så en dag rök 2 hundar här hemma ihop och denna tiken var då stängd bakom grind pga löp. Hyfsat vuxen tik, helt utan erfarenhet av slagsmål alltså. När hon såg dessa två slåss, så tog hon sig ut ur rummet på ca 1 sekund för att genast kasta sig över den i slagsmålet som låg i underläge, och hon betedde sig som om hon aldrig gjort något annat.
Så - det finns där i. Mer eller mindre, i olika individer bara.

Att äga en Amstaff och förutsätta att den ska kunna fungera i socialt samspel med många andra hundar är sällan ett fungerande koncept. En del gör det, men många gör det inte. En del fungerar ihop med hundar den känt länge, ett ihopsvetsat gäng. Andra fungerar knappt ihop med någon annan hund alls. Vissa fungerar med alla, men dom är inte särskilt många i helt vuxen ålder.
Så snälla, låt inte din hund träffa andra hur som helst - kastrerad eller ej - det är bäddat för problem i framtiden, jag lovar dig.

Jag vet om så enormt många slagsmål som hänt, eftersom folk släpper ihop sina hundar bara sådär. Gärna hanar också, könsmogna såklart. Eller jämngamla tikar, som självfallet ska mäta sig gentemot varandra.
Mina yngre hundar får träffa utomstående också, men bara hundar som jag VET är säkra. Sådana som inte reagerar på Amstaffens (generellt) styva och utmanande kroppspråk, som inte bryr sig om att Amstaffarna morrar och låter högt vid lek, eller har ett behov av att hävda sig på olika vis. Kan dom inte uppfylla detta, så får dom inte träffa mina hundar eftersom att jag gör allt i min makt för att undvika dåliga händelser.

I övrigt, vid 10-14 mån ålder uppkommer gärna en spökålder och dom kan bli osäkra. Det är ingen fara i sig, men jag skulle - om jag vore du - hålla min osäkra hund borta från främmande hundar. Om han morrar på dom, av ren osäkerhet, och det i sig triggar den andra, så kommer förmodligen din gärna slåss ändå. Och skadorna en sådan här hund gör, är inte roliga att se.
Det kommer jag nog att upprepa tills jag dör tror jag. Innan man med egna ögon sett vad ett slagsmål på bara 1-2 min kan ge för skador, så verkar dock dom flesta inte vilja läsa eller höra mina ord. Men det är inget man vill ha, det kan jag garantera. Och om man kanske står där, oerfaren av detta, och inte kan få isär dom alls.. Då slutar det väldigt tråkigt.

Gud va bra skrivit

 

[martha]

Sv: Så har han inte gjort förut.

Innan jag ens letade efter en valp som skulle passa min familj så tog jag reda på massa information om rasen så jag vet vad det är jag gav mig in på.

Hade du inte haft Amstaff tidigare sa du ?

 

[Bebben]

Sv: Så har han inte gjort förut.

Äh, men seriöst. Jag har långt tålamod och allting, men det där är bara löjligt. Det är just dom som ska leka med tankens kraft och inte förutsätta vad man har i kopplet - som orsakar flest slagsmål. Det är ren fakta. Vi andra som VET vad vi har i kopplet, står inte där vid ett hundmöte och undrar vad fasen som hände.

Det handlar inte om fördomar eller att vara pessimistisk. Det handlar om att vara en REALIST, och att utgå ifrån den faktiska situationen. Och ju mer man kan, desto lättare är det att tänka realistiskt eftersom man har mer fakta - istället för förhoppningar, önskedrömmar och annat.

Och jag skulle vilja påstå att många slagsmål händer just för att dom är "kamphundar". Eftersom sådana typer reagerar och agerar annorlunda vid situationer, så är det därför som slagsmål uppstår. Det och ägarna, som inte ser signalerna och stoppar det såklart.
En sådan här hund som har slagits någon gång i sitt liv, brukar inte många alls kunna se signaler hos som annalkar något bråk. Därför att "normala" hundmänniskor verkar inte kunna ta in att en "kamphund" som ser ett potentiellt bråk framför sig inte ser ut som en normal ras i samma situation. Det är inte samma kroppspråk öht.

 

[Disen]

Sv: Så har han inte gjort förut.

Du har inte funderat på att skriva en bok om all din kunskap? Varje gång jag hör om "den underbara amstaffen som är lika snäll som vilken golden som helst" så tänker jag på alla dina kloka inlägg om dina älskade hundar.
Tänk om folk visste vad de har i snöret istället för att försöka få dem att framstå som något annat.

Du är så ärlig och rak, du lindar inte in det du skriver utan det är lätt att förstå att du verkligen älskar rasen och vet vad som krävs för att dessa hundar ska må bra och slippa hamna i onödiga slagsmål.

Kan bara hålla med!

 

[MrsScabtree]

Sv: Så har han inte gjort förut.

Kan bara hålla med!

Och även jag!

 

[Linnea F]

Sv: Så har han inte gjort förut.

Jag hoppas att din vovve blir som du önskar. Jag tror absolut inte att det är omöjligt. Själv har jag en helt annan typ av hund än vad du har och hade jag vetat det jag vet i dag hade jag handlat annorlunda. Detta är bara menat som tips inte som förmaning eller typ: "du vet inte hur man gör men jag vet minsann"
Min tjej var hur snäll mot andra hundar som helst fram till hon blev ca 1.5 år. Efter det blev hon oberäknelig. I bland kan hon leka hur bra som helst men plötsligt utan mer än en sekunds förvarning blir hon jättearg och nyper till. Oftast blir den andra hunden helt paff och piper till och går sedan undan. I bland svarar den andra hunden och då uppstår ett slagsmål. Jag vet varför hon har blivit så här och låter henne i dagsläget inte träffa andra hundar om hon inte känner dem sedan innan eller det är en hund som läser av henne bra.

Jag hade läst och blivit rekommenderad att hon skulle träffa massor av hundar hela tiden och litade för mycket på folk som sa att deras hundar var snälla. Min hund blev påhoppad massor av gånger av lösspringande hundar. De var oftast inte elaka men de kom springand plötsligt och trängde sig på henne trots att hon visade med hela sig själv att hon inte ville. Jag skyddade henne inte utan lät henne "klara sig själv" Det resulterade i att hon blev osäker.
Nu är hon en surtant och med all rätt. Jag har lärt mig att umgås med andra hundar inte betyder hälsa framifrån i koppel och leka med allt och alla utan att umgås betyder träffa stabila hundar, gå promenader tillsammans samt iakta andra hundar, absolut inte att de måste träffa andra hundar dagligen.

Jag låter aldrig hundar springa fram till henne om jag kan unvika det (svårt ibland) och säger till folk att hon inte vill hälsa. Många gånger blir de sura men min hund mår bättre.
Detta kanske är självklart för dig men det var det inte för mig tyvärr, trots att jag haft hund i hela mitt liv och de har varit trevliga individer. Min hund har varit en utmaning för mig och jag är nu redo att ta mig an en hund till. Den här gången ska det bli rätt från början. Hoppas att du inte tar detta som kritik för så är det inte menat på något sätt. Lycka till!

 

[vallhund]

Sv: Så har han inte gjort förut.

Och även jag!

Instämmer jag oxå!