Så dålig dag och vill inte ens försöka

Idag har varit en väldigt jobbig dag. Och jag vet inte hur jag ska göra för jag orkar liksom inte hålla på kämpa HELA tiden men jag får inte säga det. Eller får väl SÄGA men det är ingen som lyssnar.
Så idag har mått skit dåligt redan från jag vaknade. Så ENDA jag har viljat är att få vara ifred men nej det får jag inte. Utan då ska dom hålla på försöka prata och få mig att välja nåt att göra på permison och tjatar hela tiden. Och har inte klarat en enda måltid idag som jag ändå brukar nu. Men idag har det inte gått och monstret har varit jätte arg och jätte stark. Och jag vill inte ens försöka. Så nu är jag fortfarande efter och måste dricka mer näringsdryck idag och det är äckligt och onödigt och jag vill bara inte. Men såklart slipper jag ändå inte.
Och förutom det så vet jag att jag har varit jätte jobbig idag och bråkat med typ alla som har försökt prata. Men blir såå trött på att dom inte fattar nånting och inte låter mig vara ifred alls.
Och en till sak att helt plötsligt så saknar jag ponnysarna sååå mycket som jag inte har gjort alls. Och hundarna också och bara vara med dom. Men vill ändå inte träffa varken ponnysarna eller hundarna för då blir det också bara värre plus att jag inte vill smitta dom med mitt humör så dom också mår dåligt. Så ändå bättre för dom att slippa mig.
Plus att alla andra börjar skolan idag eller på onsdag. Lite olika på olika skolor och klasser och så. Men ja min klass börjar på onsdag iallafall så vet att dom kommer prata om mig och var jag är och sånt. Så då kommer väl säkert alla tycka att jag är jätte konstig och knäpp.
Så ja allt är jätte jobbigt idag och har jätte mycket jobbiga tankar och sånt. Och är sååå trött på exakt ALLT och enda känslorna jag har är att jag ibland blir jätte ledsen och ibland jätte arg och sen är det bara helt tomt som att jag inte känner nånting alls. Och det är också jobbigt fast på ett annat sätt. Men ändå hellre det tomma än typ panik gråt eller att jag inte kan låta bli att vara jätte dum mot alla. Men fattar inte ens varför dom försöker. Dom borde vara så trötta på mig så dom borde tycka det var skönt om jag bara låg i sängen och var tyst hela dagen så dom kunde slippa mig. För till och med jag vill slippa mig så fattar ju att dom skulle tycka det var skönt. Men dom tjatar väl för dom måste.

 

[emma-vsm]

Du, det är inte konstigt att du har en sämre dag idag. Jag tänker tex på det här med skolstart, det sätter säkert igång en massa tankar. Det är fullt förståeligt. På nåt sätt, utan att jag egentligen vet hur det är eller vad du känner, tror jag du är på väg åt rätt håll. Att du känner för dina ponnysar och längtar efter dom, det är väl positivt? Du ska såklart göra vad du känner för på din nästa permission men jag är säker på att dina ponnys skulle bli glada att se dig. Hästar har ju en fantastisk förmåga att känna in och trösta en, jag har många gånger legat i boxen med ångest och panik och mina hästar har ställt upp för mig i dom lägena. Dom fattar

 

[gammalek]

Dom borde vara så trötta på mig så dom borde tycka det var skönt om jag bara låg i sängen och var tyst hela dagen så dom kunde slippa mig. För till och med jag vill slippa mig så fattar ju att dom skulle tycka det var skönt. Men dom tjatar väl för dom måste.

Jag tror att de tycker och tänker som vi här på Bukefalos, nämligen att du är en fin tjej som har det jobbigt just nu. Vi svarar för att vi vill, inte för att vi måste. Och jag kan tänka mig att de också ser den här kloka, fina, omtänksamma tjejen som de vill försöka stötta. Precis som vi.

Jag förstår att det känns extra jobbigt nu i och med skolstart och att du inte kan vara där. Dina klasskompisar kommer säkert att sakna dig, men du kommer ju tillbaka så småningom.

Jag tycker att det ändå är positivt att du saknar hundarna och ponnysarna. De är ju viktiga för dig och du är viktig för dem. Snart kanske du kan träffa dem.

Jag tycker att du är så modig och stark som kan formulera det du känner och tycker fast att du mår dåligt. Jag tycker att det låter som att du är på rätt väg, att du kommer att må bättre snart. Jag hoppas att du vill fortsätta att dela med dig av dina tankar här på Buke.

 

[Motacilla]

Det är helt okej att ha en dålig dag ibland, det har alla. Kanske inte nån tröst, men det hör liksom till livet att ibland ha riktigt ruttna dagar.

Kan du försöka tänka att imorgon är en ny dag? Idag är idag, och imorgon tar du nya tag.

Att bråka med vuxna är vanligt när man är i din ålder, jag bråkade mycket med min mamma när jag var lika gammal som du är nu. Men det gick om! Föräldrar och andra vuxna vet att det är normalt att humöret går upp och ner när man är en tonåring.

Alla vuxna runtomkring dig bryr sig om dig, det är jag helt övertygad om. Dina hästar och hundar gör det också. Alla saknar dig lika mycket som du längta efter dem.

 

[LiviaFilippa]

Du, det är inte konstigt att du har en sämre dag idag. Jag tänker tex på det här med skolstart, det sätter säkert igång en massa tankar. Det är fullt förståeligt. På nåt sätt, utan att jag egentligen vet hur det är eller vad du känner, tror jag du är på väg åt rätt håll. Att du känner för dina ponnysar och längtar efter dom, det är väl positivt? Du ska såklart göra vad du känner för på din nästa permission men jag är säker på att dina ponnys skulle bli glada att se dig. Hästar har ju en fantastisk förmåga att känna in och trösta en, jag har många gånger legat i boxen med ångest och panik och mina hästar har ställt upp för mig i dom lägena. Dom fattar

Jag tycker inte det är positivt att jag längtar efter ponnysarna iallafall. Och jag vill inte sakna dom så allt blir ännu jobbigare bara. Och vill inte ens rida mer så vill inte sakna dom och längta och sånt för det kommer ändå aldrig bli som det var förr. Så är bättre att inte känna nånting om dom.

 

[LiviaFilippa]

Jag tror att de tycker och tänker som vi här på Bukefalos, nämligen att du är en fin tjej som har det jobbigt just nu. Vi svarar för att vi vill, inte för att vi måste. Och jag kan tänka mig att de också ser den här kloka, fina, omtänksamma tjejen som de vill försöka stötta. Precis som vi.

Jag förstår att det känns extra jobbigt nu i och med skolstart och att du inte kan vara där. Dina klasskompisar kommer säkert att sakna dig, men du kommer ju tillbaka så småningom.

Jag tycker att det ändå är positivt att du saknar hundarna och ponnysarna. De är ju viktiga för dig och du är viktig för dem. Snart kanske du kan träffa dem.

Jag tycker att du är så modig och stark som kan formulera det du känner och tycker fast att du mår dåligt. Jag tycker att det låter som att du är på rätt väg, att du kommer att må bättre snart. Jag hoppas att du vill fortsätta att dela med dig av dina tankar här på Buke.

Men jag vill inte sakna dom. Och jag hade fått åka till stallet idag om jag ville för skulle få ha permison idag också men jag ville inte.
Och jag mådde bättre igår och i lördags men idag har allt varit jätte jätte dåligt så känns inte som det går åt rätt håll heller.

 

[Sleepy]

@EmmaFilippa Så jobbigt du har det. Det är helt förståeligt att du inte orkar ibland. Det är väl så kanske att det blir lite fram och tillbaka i början, så att även det du klarat blir svårt igen någon dag. Mer en krokig stig uppför berget än en trappa. Men ett steg i taget, så blir det bättre med tiden.

Vet du, alla som mår dåligt på något sätt brukar bli arga och bråka ibland när de bara inte orkar kämpa. Då exploderar de på den som står närmast. Och alla som jobbar med sjuka vet det. De förstår varför. Det är ok. De tar det inte personligt.

Dina kompisar som inte vet kommer säkert undra. Och de som vet kanske inte alla förstår hur du har det. En del kanske har föräldrar eller någon annan som kan förklara lite om din sjukdom och så. För du är varken konstig eller knäpp; du är sjuk. Det kan du inte hjälpa. Du kommer att komma tillbaka till skola och kompisar så småningom.

Jag är säker på att både dina hundar och ponnyer skulle bli glada av att träffa dig. Tror du skulle må gott av det också. Just nu kan det vara svårt att orka med framtiden, så lev i nuet bara istället. Du har dina ponnyer och de kan behöva en mulpuss eller två. Kram på dig

 

[LiviaFilippa]

Det är helt okej att ha en dålig dag ibland, det har alla. Kanske inte nån tröst, men det hör liksom till livet att ibland ha riktigt ruttna dagar.

Kan du försöka tänka att imorgon är en ny dag? Idag är idag, och imorgon tar du nya tag.

Att bråka med vuxna är vanligt när man är i din ålder, jag bråkade mycket med min mamma när jag var lika gammal som du är nu. Men det gick om! Föräldrar och andra vuxna vet att det är normalt att humöret går upp och ner när man är en tonåring.

Alla vuxna runtomkring dig bryr sig om dig, det är jag helt övertygad om. Dina hästar och hundar gör det också. Alla saknar dig lika mycket som du längta efter dem.

Fast jag vill inte att ponnysarna och hundarna ska sakna mig. Och typ mina föräldrar så skulle jag vilja att dom kunde sluta bry sig och fatta att det bästa var om jag försvann. Men dom fortsätter ändå bry sig fast jag inte alls förtjänar det och är jätte jobbig och taskig.
Och vet att jag borde tänka att jag ska försöka bättre imorgon och så men jag vill inte det heller.

 

[gammalek]

Men jag vill inte sakna dom. Och jag hade fått åka till stallet idag om jag ville för skulle få ha permison idag också men jag ville inte.
Och jag mådde bättre igår och i lördags men idag har allt varit jätte jätte dåligt så känns inte som det går åt rätt håll heller.

Jo, det är klart att det är jobbigt att sakna ponnysarna. Det är lättare att inte sakna dem. Så jag förstår känslan att inte vilja sakna dem. Samtidigt är det bra att sakna det som är viktigt. Det är det jag menar med att du är på väg åt rätt håll. Även om det är jobbigt.

Det kanske är jobbigare idag för att du mäktar med att känna att du saknar dem? Men det behöver inte betyda att det är sämre - bara jobbigare.

Jag tror i alla fall att du är på rätt väg.

 

[Motacilla]

Fast jag vill inte att ponnysarna och hundarna ska sakna mig. Och typ mina föräldrar så skulle jag vilja att dom kunde sluta bry sig och fatta att det bästa var om jag försvann. Men dom fortsätter ändå bry sig fast jag inte alls förtjänar det och är jätte jobbig och taskig.
Och vet att jag borde tänka att jag ska försöka bättre imorgon och så men jag vill inte det heller.

Alla förtjänar att föräldrar bryr sig, även om man är jobbig ibland! Min mamma bryr sig fortfarande jättemycket om mig, och jag är över 30!

Ibland grälar vi, ibland fräser jag till henne fast jag inte borde (när jag tycker att hon tjatar) men hon tar det inte så hårt. Mormor har ju stått ut med henne

Det hör liksom till när man blir självständig att man ibland värnar om sina gränser på ett sätt som ibland blir lite väl tydligt. Föräldrar förstår! De har ju själva varit ungdomar.

Försök att ta en dag i taget och tänk inte så mycket på att du är jobbig. Du är som alla andra tonåringar, en helt vanlig ungdom som testar föräldrarnas tålamod. Så ska det vara.

 

[LiviaFilippa]

@EmmaFilippa Så jobbigt du har det. Det är helt förståeligt att du inte orkar ibland. Det är väl så kanske att det blir lite fram och tillbaka i början, så att även det du klarat blir svårt igen någon dag. Mer en krokig stig uppför berget än en trappa. Men ett steg i taget, så blir det bättre med tiden.

Vet du, alla som mår dåligt på något sätt brukar bli arga och bråka ibland när de bara inte orkar kämpa. Då exploderar de på den som står närmast. Och alla som jobbar med sjuka vet det. De förstår varför. Det är ok. De tar det inte personligt.

Dina kompisar som inte vet kommer säkert undra. Och de som vet kanske inte alla förstår hur du har det. En del kanske har föräldrar eller någon annan som kan förklara lite om din sjukdom och så. För du är varken konstig eller knäpp; du är sjuk. Det kan du inte hjälpa. Du kommer att komma tillbaka till skola och kompisar så småningom.

Jag är säker på att både dina hundar och ponnyer skulle bli glada av att träffa dig. Tror du skulle må gott av det också. Just nu kan det vara svårt att orka med framtiden, så lev i nuet bara istället. Du har dina ponnyer och de kan behöva en mulpuss eller två. Kram på dig

Men om man tänker så som en stig uppför ett berg. Så är det som att jag är jätte trött på att gå upp för den stigen och mina föräldrar och sköterskorna och alla bara säger att jag måste fortsätta gå och jag får inte vila. Då spelar det ingen roll ifall det kanske blir bättre med tiden för NU är det jätte jobbigt och jag vill inte gå på den stigen mer.
Och om skolan och andra så dom kommer ju prata om mig. Och då är det ännu mer jobbigt för jag vet ju inte vad dom säger liksom. Bara fattar att dom kommer prata.
Jag vet att hundarna blir glada när vi träffas också men då tänker jag liksom att om dom blir så glada så blir dom nog ledsna när jag går också. Och dom fattar ju inte varför jag är borta hela tiden så dom kanske tror att jag inte tycker om dom och typ har svikit dom. Så då vill jag inte göra dom först glada och sen kanske ledsna eller att dom inte fattar. Så är ändå bättre att inte träffa dom då. Och samma med ponnysarna plus att jag vill inte ens ha chansen att börja tänka mer och mer på dom och sakna dom och allt sånt.

 

[emma-vsm]

Jag tycker inte det är positivt att jag längtar efter ponnysarna iallafall. Och jag vill inte sakna dom så allt blir ännu jobbigare bara. Och vill inte ens rida mer så vill inte sakna dom och längta och sånt för det kommer ändå aldrig bli som det var förr. Så är bättre att inte känna nånting om dom.

Jag förstår att du känner så. Även det du beskriver nu är helt logiskt, och för mig som står utanför känns det ändå positivt.

 

[Sleepy]

Det blir bättre. Berget kommer att krympa ihop till en kulle. Du har det kämpigt men du har också stöd och hjälp omkring dig, även om det just nu mest känns som att personalen tjatar och föräldrarna är jobbiga. De gör det för att hjälpa dig att må bättre och det kommer du att göra. Ge det lite tid bara.

Kompisarna pratar om dig på samma sätt som du skulle gjort om du varit där och någon annan var sjuk. Jaha och vadå och jaså, ok. Sådär du vet.

Du behöver inte känna att djuren blir ledsna eller så. De blir glada att se dig, då förstår de att du kommer dyka upp igen snart. De känner att du fortfarande tycker om dem.

 

[Lillgrådis]

Så kämpigt och tungt, men så bra du formulerar hur det känns även om det är tråkigt att det ska behöva vara så. Önskar och hoppas att du snart får känna att någon dag bara är en riktigt bra dag, så du själv får lite behövlig vila från de där bråken och känslan att alla tjatar på dig och ska bestämma allt. Det är tråkigt men inte ett dugg konstigt att det sliter och tär på en, det hade det gjort på vem som helst.

Om du kunde försöka att inte oroa dig för hur hundarna och ponnyerna tar det, så är ju annars umgänge med djur ofta något väldigt läkande i sig. De tjatar inte på dig, de dömer inte dig eller ställer skitjobbiga frågor. Och de kräver inga saker av dig och du kan berätta vad du vill för dem eller låta bli om du vill det. Jag är också säker på att både hundarna och ponnyerna bara blir glada av att umgås med dig, djuren tänker inte i tidsperspektiv på samma sätt som vi och de går inte och funderar på hur många dagar du är borta eller vad det kan bero på.

Men om det ändå känns jobbigt för dig att träffa just dina ponnyer eller hundar just nu, finns det några andra hästar eller hundar som du känner. kanske någon katt eller kanin, i närheten som du bara kunde få klappa och klia och mysa lite med? Så kunde kanske det vara en permission som ändå gav något litet - bara som en avkoppling och ett litet miljöombyte.

Jag tror att det är bra och skulle vara en liten lättnad i allt jobbigt för dig att bara få komma ut och iväg på någonting där du åtminstone en stund får vara fri från känslan att alla kräver saker av dig, och det gör ju som sagt inte djuren. Men det ska ju såklart kännas rätt för dig.

 

[LiviaFilippa]

En sak till men jag har inte sagt nånting till nån sen vid middagen. För orkar verkligen inte prata när allt iallafall bara blir bråk och ännu mer jobbigt. Men då tjatar dom om det OCKSÅ. Och dethär låter väl jätte dumt men blir ännu mer att jag typ inte vill ge mig eller hur jag ska förklara. Så blir bara svårare allting hur jag än gör.

 

[Sleepy]

En sak till men jag har inte sagt nånting till nån sen vid middagen. För orkar verkligen inte prata när allt iallafall bara blir bråk och ännu mer jobbigt. Men då tjatar dom om det OCKSÅ. Och dethär låter väl jätte dumt men blir ännu mer att jag typ inte vill ge mig eller hur jag ska förklara. Så blir bara svårare allting hur jag än gör.

Det är nog så att du försöker ta kontroll över någonting i tillvaron. Det fungerar inte i längden, för du behöver prata med dem för att de ska kunna hjälpa dig och förstå dig på bästa sätt. Men se det som att du tagit en liten paus bara.

 

[tuaphua]

Men om man tänker så som en stig uppför ett berg. Så är det som att jag är jätte trött på att gå upp för den stigen och mina föräldrar och sköterskorna och alla bara säger att jag måste fortsätta gå och jag får inte vila. Då spelar det ingen roll ifall det kanske blir bättre med tiden för NU är det jätte jobbigt och jag vill inte gå på den stigen mer.
Och om skolan och andra så dom kommer ju prata om mig. Och då är det ännu mer jobbigt för jag vet ju inte vad dom säger liksom. Bara fattar att dom kommer prata.
Jag vet att hundarna blir glada när vi träffas också men då tänker jag liksom att om dom blir så glada så blir dom nog ledsna när jag går också. Och dom fattar ju inte varför jag är borta hela tiden så dom kanske tror att jag inte tycker om dom och typ har svikit dom. Så då vill jag inte göra dom först glada och sen kanske ledsna eller att dom inte fattar. Så är ändå bättre att inte träffa dom då. Och samma med ponnysarna plus att jag vill inte ens ha chansen att börja tänka mer och mer på dom och sakna dom och allt sånt.

Jag fattar att det känns helt övermäktigt nu! Du har så mycket olika saker på g som kan trigga dåligt mående.
Men du måste se vissa saker för vad de faktiskt är för att inte göra dig själv mer illa än du gör.
När du tänker som du gör så gör du det mkt svårare för dig.

Du tycker att det är ett berg som ska bestigas och du kan stanna och vila.
Men egentligen är det mer likt att du måste upp för berget för att inte dödas av det som förföljer dig upp för berget. Du har också med dig folk som kan hjälpa dig upp för berget bara du tar deras utsträckta händer.

Jag var också tvungen att vara borta från skolan en längre period då jag var sjuk. Och visst pratade folk. De undrade ju var man var etc. Men de flesta gjorde det ju av omtanke eller bara nyfikenhet. Det var ju inte illa ment.

Att du orkar vara förbannad och utåtagerande är faktiskt ganska bra även om det är jobbigt. När kroppen är slut orka man inte alltid med känslorna och blir tom. Just där och då kanske det känns skönare. Men på sikt så leder det till ännu mer smärta, ångest, ilska etc. Så att du varit utåtagerande idag kan iaf vara ett litet tecken på att kroppen börjar få mer ork än bara precis överleva.

Att du börjar sakna dina djur är också ett tecken på att du börjar orka mer.
Eftersom djur inte har koll på tiden så som vi och liksom lever mer i stunden så tror jag att du inte behöver oroa dig för att de blir ledsna av att se dig. De blir nog bara glada.
Det är himla fint av dig att tänka på hur dina djur har det och inte vilja "göra dem illa" trots att du har det så tufft. Väldigt omtänksamt! Men jag tror inte du behöver oroa dig för saker som människor känner. De funkar annorlunda.
Så villdu träffa dem - kör! De kommer bli glada och du kanske kan få lite mental paus av det. De brukar ju vara bra på att hämta in oss till nuet och få oss att tänka och känna lite mer som dem, här och nu.

 

[LiviaFilippa]

Inse att du har kontroll över ditt liv och låt inte en dålig start förstöra hela dagen. 99 % av alla dåliga dagar kommer från att man tillåter andra att påverka ens humör och beteenden – inte av att du själv tar kontrollen och bestämmer dig för att ha en dålig dag.

Fast jag har ju inte det. Alltså har INTE kontroll över mitt liv alls utan det är andra som bestämmer exakt allt. Så lätt att säga att man inte ska låta andra påverka sitt humör och beteende men jag får inte bestämma nåt själv så jag liksom INGET val.

 

[LiviaFilippa]

Jag fattar att det känns helt övermäktigt nu! Du har så mycket olika saker på g som kan trigga dåligt mående.
Men du måste se vissa saker för vad de faktiskt är för att inte göra dig själv mer illa än du gör.
När du tänker som du gör så gör du det mkt svårare för dig.

Du tycker att det är ett berg som ska bestigas och du kan stanna och vila.
Men egentligen är det mer likt att du måste upp för berget för att inte dödas av det som förföljer dig upp för berget. Du har också med dig folk som kan hjälpa dig upp för berget bara du tar deras utsträckta händer.

Jag var också tvungen att vara borta från skolan en längre period då jag var sjuk. Och visst pratade folk. De undrade ju var man var etc. Men de flesta gjorde det ju av omtanke eller bara nyfikenhet. Det var ju inte illa ment.

Att du orkar vara förbannad och utåtagerande är faktiskt ganska bra även om det är jobbigt. När kroppen är slut orka man inte alltid med känslorna och blir tom. Just där och då kanske det känns skönare. Men på sikt så leder det till ännu mer smärta, ångest, ilska etc. Så att du varit utåtagerande idag kan iaf vara ett litet tecken på att kroppen börjar få mer ork än bara precis överleva.

Att du börjar sakna dina djur är också ett tecken på att du börjar orka mer.
Eftersom djur inte har koll på tiden så som vi och liksom lever mer i stunden så tror jag att du inte behöver oroa dig för att de blir ledsna av att se dig. De blir nog bara glada.
Det är himla fint av dig att tänka på hur dina djur har det och inte vilja "göra dem illa" trots att du har det så tufft. Väldigt omtänksamt! Men jag tror inte du behöver oroa dig för saker som människor känner. De funkar annorlunda.
Så villdu träffa dem - kör! De kommer bli glada och du kanske kan få lite mental paus av det. De brukar ju vara bra på att hämta in oss till nuet och få oss att tänka och känna lite mer som dem, här och nu.

Fattar att det här nog låter konstigt men det att det är bra att jag är sådär arg och saknar ponnysarna och sånt för det typ visar att kroppen är starkare. Så fattar att du och andra som tycker så menar det snällt men i mitt huvud så blir det typ bevis att jag äter FÖR mycket och kommer bli jätte tjock och äcklig.

 

[LiviaFilippa]

Och ja det om hundarna och ponnysarna så är det också att jag både inte vill att dom ska bli ledsna eller förvirrade eller så. Och att jag inte vill träffa dom för jag VILL inte ta den risken att sakna dom ännu mer.